med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:N36 av Magnus Persson m.fl. (s)

Regeringens förslag om en näringspolitik för tillväxt är
ett samlat uttryck för de strävanden att bygga vidare på den
svenska välfärden som kännetecknar den
socialdemokratiska politiken. Förslagen innebär att det blir
möjligt för riksdagen att gå från ord till handling.

Det är en offensiv och målinriktad satsning som skall
tillfredsställa nya behov och trygga utveckling och
sysselsättning på lång sikt. Det handlar om att bygga
framtidens Sverige i Europa. Tillväxtpropositionen
innehåller den största samlade satsning som en svensk
riksdag någonsin mött.

Vi motionärer ställer oss bakom inriktningen i
propositionen och delar i huvudsak regeringens uppfattning
om detaljerna i förslagen. De förändringar av åtgärderna
som vi anser väsentliga redovisas i denna motion. Våra
bedömningar sker framför allt med utgångspunkt från de
effekter som vi anser att förslagen kommer att få för
infrastruktur, näringsliv och arbetsmarknad i Värmlands län
under 1990-talet.

Kommunikationer

En stark ökning av investeringarna i vägar, järnvägar,
flygplatser och telekommunikationer är grundläggande för
sysselsättningens och välfärdens utveckling under det
inledda decenniet. Regeringens förslag utgör en bas för
kommande kraftfulla åtgärder från samhällets sida som
kommer att vara nödvändiga.

Näringslivet i Värmlands län är i hög grad exportinriktat
och behovet av internationella kontakter och av transporter
ökar hela tiden. Vägnätet och järnvägsförbindelserna spelar
en viktig roll för att företagen skall kunna utvecklas och öka
avsättningen av sina produkter.

En utveckling av persontrafiken till och från länet
fordrar vidare en ny länsflygplats. Nyligen har en
ansökan om tillstånd för en ny flygplats inlämnats till
koncessionsnämnden för miljöskydd. Vi konstaterar med
tillfredsställelse att regeringen i propositionen bland
aktuella investeringar pekar på den planerade nya
flygplatsen i Karlstad. Vi förutsätter att ett nära samarbete
om finansieringen mellan staten, landstinget, kommunerna
och näringslivet kommer till stånd.

Inom Värmlands län gjordes för något år sedan en
översiktlig beräkning av behovet av investeringar i
allmänna vägar. Beräkningen resulterade i ett behov
av nya och utbyggda vägar för sammanlagt omkring 6 000
milj.kr. under de närmaste 15--20 åren.

Länsstyrelsen i Värmlands län antog därefter en
prioritering för byggande av riksvägar och
länstrafikanläggningar under perioden 1991--2000.
Arbetena på riksvägarna kom att omfatta objekt för ca 1
400 milj.kr. medan de s.k. länstrafikanläggningarna enligt
länsstyrelsens bedömning fordrade investeringar på
omkring 700 milj.kr. Arbetena borde enligt länsstyrelsen
komma till utförande inom den närmaste planperioden.

I riksvägplanen för perioden 1991--2000 har Värmlands
län senare tilldelats 232 milj.kr. och i planen för
länstrafikanläggningar 183 milj.kr. Länet har dessutom
erhållit medel från det särskilda anslaget för
bärighetshöjande åtgärder. Vi motionärer konstaterar att
de tilldelade medlen för investeringar i riksvägar och
länstrafikanläggningar under 1990-talet är otillräckliga.
Viktiga vägprojekt kommer inte att kunna genomföras
inom erforderlig tid.

Vi har i motioner under den allmänna motionstiden
pekat på riksväg E 18, objekten Riksgränsen--Töcksfors
och Kristinehamn--Karlskoga. Standarden på Europavägen
mellan huvudstäderna Stockholm och Oslo måste successivt
förbättras på bl.a. dessa sträckor.

NKlJ-banans nedläggning innebär en kraftig ökning av
lastbilstrafiken från Hagfors--Munkfors-området. Vissa
delar av riksväg 62 har för låg bärighet. Den tunga
exportindustrin, som är viktig för samhällsekonomin, måste
ha vägförbindelser med Europastandard för att kunna
hävda sig i den internationella konkurrensen. I dagsläget
förs intensiva förhandlingar om ett samgående mellan
Uddeholmsbolaget och det statliga österrikiska
stålföretaget. Behovet av goda kommunikationer är en
viktig fråga i detta sammanhang framhåller inte minst de
fackliga organisationerna.

Förbättring av riksväg 61 är en annan viktig åtgärd,
eftersom denna väg är en betydelsefull genomfartsled mot
den norska marknaden. Fortsatta investeringar i väg 61 är
nödvändiga med hänsyn till de kraftfulla satsningar som
sker i vägens fortsatta sträckning inom Norge mot
Kongsvinger och Oslo. De vägsträckor som vi här nämnt är
enligt vår uppfattning av nationellt intresse och bör
följaktligen inrymmas i de investeringar i strategiskt viktiga
objekt som skall finansieras via infrastrukturfonden.

Frågan om snabba och goda kommunikationer för
exportindustrin är en överlevnadsfråga för företag och orter
som har drabbats av starkt minskad sysselsättning och
negativ befolkningsutveckling. De speciella satsningar som
regeringen föreslår på de i tillväxtpropositionen redovisade
objekten och regionerna bör enligt vår mening möjliggöra
ytterligare satsningar och extra tilldelning av medel till län
och regioner som inte uttryckligen nämns i propositionen.

Vi motionärer anser att motsvarande resonemang kan
föras när det gäller utbyggnaden av järnvägsnätet.
Investeringarna i bannätet har flera syften. Utvecklingen av
järnvägsnätet gör det möjligt att öka tillgängligheten till
nationella och internationella transportsystem. Det skapar
förutsättningar hos företagen för rationella
transportlösningar. De ökar sin konkurrenskraft, vilket har
stor betydelse för den regionala balansen. En ökning av
tågtrafikens andel av de totala transporterna ger slutligen
också bättre miljö och trafiksäkerhet.

Järnvägstrafiken till och från Värmlands län är av
växlande standard. Trafiken mot Stockholm fungerar
relativt väl, medan förbindelserna med Oslo och Göteborg
måste förbättras. För detta krävs investeringar i både
Värmlandsbanan (Laxå--Kristinehamn--Karlstad--Kil--
Charlottenberg) och i Norge/Vänernbanan (Göteborg--
Mellerud--Kil). En upprustning av Bergslagsbanan är
angelägen med tanke på SJs planer att låta denna led avlasta
den av godstrafiken hårt ansträngda banan Avesta--
Krylbo--Frövi.

Enligt banverkets plan för investeringar på den
redovisade lägsta nivån kommer de arbeten i stomjärnvägar
som skall genomföras i Värmlands län under åren 1991--
1993 att vara begränsade: 212 milj.kr. av totalt 10 miljarder
kronor. Först i det högsta alternativet -- totalt 30 miljarder
kronor -- kommer investeringarna i delar av
Värmlandsbanan, Norge/Vänernbanan och Bergslagsbanan
att ligga på en acceptabel nivå.

Vi motionärer anser att samtliga i banverkets förslag
redovisade objekt på Värmlandsbanan -- som är en del av
förbindelsen Stockholm--Oslo -- och på
Norge/Vänernbanan skall genomföras så snart som möjligt
under 1990-talet.

Detta gäller även införandet av fjärrblockering på
Bergslagsbanan. Den planerade anpassningen av den
befintliga linjen Laxå--Karlstad till högre hastigheter måste
enligt vår mening tidigareläggas, så att den tekniska
prestandan både hos de nuvarande InterCity-tågen och hos
de kommande snabbtågen kommer att kunna utnyttjas.

Regeringens förslag till finansiering av kommande
investeringar i bannätet kommer att underlätta
genomförandet av de arbeten som vi anser nödvändiga i
Värmlands län.

Vägverkets regionala organisation

Vägverket har under hösten haft regeringens uppdrag att
utreda konsekvenserna av en ändrad organisation för
vägverket. I sitt förslag föreslår verket att organisationen
ute i landet skall bestå av sex regioner för
myndighetsuppgifter respektive produktion. Kontoren i
dessa regioner skall ersätta de nuvarande
vägförvaltningarna.

Värmlands län skall enligt förslaget ingå i en västlig
region tillsammans med Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
och Skaraborgs län samt med en del av Hallands län.
Regionkontoret för den västra regionen bör ligga i
Göteborgsområdet, framgår det av verkets utredning.

Vi motionärer anser att Värmlands län bör ingå i en
region som består av Värmlands, Örebro och Kopparbergs
län. Skälen för en sådan indelning har vi redovisat i en
motion under den allmänna motionstiden. Om det bildas
regioner enligt vägverkets förslag, anser vi att övervägande
skäl talar för att regionkontoren skall lokaliseras till orter
utanför storstadsområdena.

I propositionen finner vi stöd för förändringar i
vägverkets förslag. Regeringen anser att vägverket skall
göra en förnyad bedömning utifrån behovet av regional
balans. Enligt regeringens förslag skall vägverket emellertid
ges befogenheter att självt välja etableringsorter.

Vi delar inte uppfattningen att organisationen skall vara
en fråga enbart för verket. Arbetstillfällena blir
förhållandevis många och lokaliseringen av kontoren har
därför en stor regionalpolitisk betydelse. Regionkontorens
placering har också betydelse för synen på hur planeringen
skall ske, t.ex. vilka avvägningar som skall göras mellan
investeringsbehoven i olika delar av varje region.
Vägplaneringen får mycket stora konsekvenser även för
annan samhällsplanering. Detta understryker enligt vår
mening betydelsen av att avvägningarna inom regionerna
blir sådana att de tillgodoser den regionala balansens behov.

Vägverkets organisation är av de skäl som har redovisats
en viktig regionalpolitisk fråga. Vi anser mot denna
bakgrund att riksdagen skall besluta om organisationen --
alltså även valet av etableringsorter för regionkontoren.

Affärsverkens organisationsform

Regeringen föreslår en rad åtgärder som syftar till att
utveckla de affärsdrivande verken. Verk som arbetar under
konkurrens bör ombildas till aktiebolag. Förutsättningen är
att sociala, regionalpolitiska, försvarspolitiska och
konsumentpolitiska åtaganden kan göras inom ramen för en
bolagisering. Regeringen framhåller att detta kräver en
effektiv styrning av verksamheten.

Enligt regeringens mening bör information om
verksamheten kunna lämnas genom att regeringen årligen
till riksdagen redovisar varje aktiebolags verksamhet.
Redovisningen bör innehålla en analys av måluppfyllelsen --
det gäller både de ekonomiska och de samhällspolitiska
målen. Aktiebolagsformen innebär att en större tyngd än
för närvarande kommer att kunna läggas vid uppföljning
och analys av resultat och måluppfyllelse, framhålls det i
propositionen.

Våra erfarenheter visar emellertid att det lokalt och
regionalt ofta uppstår diskussioner om affärsverkens
arbete, speciellt om hur de tar sitt regionalpolitiska ansvar.
Diskussionerna gäller därmed ofta också hur den
demokratiska styrningen har utformats och hur den
tillämpas inom de olika affärsverken.

Kravet på samhällelig insyn och styrning är stort inom
praktiskt taget hela det statliga affärsverksområdet. Flera
av verken har viktiga delar av sin verksamhet lokaliserad till
mindre tätorter eller glesbygd och svarar där för en viktig
del av välfärden.

Vi anser att marknadens krav på verksamheten allmänt
sett har fått alltför stor betydelse -- på bekostnad av de
samhälleliga kraven. Enligt vår mening behöver dessa
frågor utredas ytterligare innan beslut kan fattas om en
ökad användning av aktiebolagsformen i den statliga
verksamheten. Det är framför allt nödvändigt att klargöra
om och i vilken utsträckning verksamheten bedrivs enligt de
principer som gäller, inte minst de regionalpolitiska
strävandena.

Teknisk standardisering i Europa

Regeringen visar i propositionen på den stora betydelse
för det svenska näringslivets konkurrenskraft som
standardiseringsarbetet har inom Europa. Ett uteblivet
eller bristande engagemang från svenska myndigheter,
företag och organisationer skulle innebära betydande risker
för ett försämrat konkurrensläge i framtiden.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att
anslaget till SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige
skall utökas med nära 9 milj. kr. Beloppet är avsett för
åtgärder som skall förstärka näringslivets och andra svenska
intressenters engagemang i denna fråga.

Standardiseringsarbete på det europeiska planet är en
långvarig process, som förutom teknisk kompetens kräver
goda språkkunskaper och uthållighet. De större svenska
företagen samt de myndigheter och organisationer som är
berörda uppfyller i allmänhet dessa krav. För de mindre
företagen är situationen annorlunda.

De mindre företag som vi avser har en hög teknisk
kompetens och en god innovationsförmåga. Deras
kunskaper skulle kunna vara till stor nytta i det
standardiseringsarbete som pågår eller skall sättas igång.
Strukturen och bemanningen hos dessa företag gör det
emellertid svårt för dem att delta. De har som regel inte
heller möjligheter att se den omedelbara nyttan av det
långsiktiga standardiseringsarbetet för det egna företaget.
Ett deltagande i arbetet medför dessutom kostnader, bl.a.
eftersom deltagarna som regel förutsätts stå för egna
utgifter i samband med t.ex. resor.

Vi anser att riktade insatser bör övervägas i syfte att
stärka de svenska småföretagens engagemang i
standardiseringsarbetet. Det rör sig bl.a. om information
och utbildning. De mindre företagens egna organisationer
bör också förmås att öka sina aktiviteter inom området.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det behov av investeringar i
kommunikationer och annan infrastruktur i Värmlands län
som tillgodoser nationella intressen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lokaliseringen av
regionkontoren inom vägverkets nya organisation bör
beslutas av riksdagen,]

[att riksdagen beslutar att Karlstad skall vara huvudort
inom en region i vägverkets organisation,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare utredning av
förutsättningarna för en ombildning av statliga affärsverk
till aktiebolag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att öka de mindre
företagens medverkan i det internationella
standardiseringsarbetet.

Stockholm den 6 mars 1991

Magnus Persson (s)

Bo Finnkvist (s)

Kristina Svensson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Gunilla Andersson (s)

1 1990/91:T64