med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:T67 av Kjell Dahlström och Gösta Lyngå (mp)

Malmö--Lund-regionen -- en framtidsregion -- med
slutna kretslopp

I denna motion ifrågasätts regeringens näringslivspolitik
med avseende på Malmöregionen. Regeringen blandar ihop
ökad produktivitet och ökad konsumtion. När man därefter
söker korrigera sin politik med miljöhänsyn uppenbarar sig
sammanblandningens konsekvenser. Det hela haltar
betänkligt.

Här redovisas ett hållbart alternativ till regeringens
tillväxtpolitik i Malmöregionen. Utgångspunkten är att
skapa ett samhälle med slutna kretslopp och som därigenom
ger människor och företag en trygghet för framtiden i
motsats till regeringens konsumtionsexpansionistiska
strävanden.

Malmö--Lund-regionen kommer allvarligt att störas av
regeringens politik, inte bara ekologiskt utan även socialt
och ekonomiskt.

Inkonsekvenserna i tillväxtpropositionen

En viktig utgångspunkt för regeringens politik är enligt
propositionen ''att skapa förutsättningar för att
tillfredsställa nya behov''. Därför måste enligt regeringen
ytterligare resurser för produktion och konsumtion
tillskapas. Regeringen är dock inte helt okunnig om att en
sådan politik kan förväntas driva på miljöförstöringen.
Därför har man tillsatt en utredning som i vår ska redovisa
ett nytt sätt att beräkna nationalförmögenheten. Detta nya
sätt skall komplettera nationalräkenskaperna. Miljöhänsyn
skall genomsyra samhällets alla sektorer och politiken
måste leda till att balansen säkras mellan ekonomisk tillväxt
och miljö.

Det är uppenbart att för regeringen detta med att
tillfredsställa nya behov är överordnat miljöhänsynen. Den
ökade produktiviteten eftersträvas uppenbarligen för att
tillfredsställa ökade behov snarare än att på ett effektivare
sätt tillfredsställa primära behov som exempelvis en kortare
lönearbetstid för att mer kunna delta i familjegemenskap,
andra gemenskaper, ideellt föreningsliv, partipolitiskt
arbete, trädgårdsarbete, deltidsjordbruk etc.

Så länge den så kallade miljöhänsynen inte överordnas
en ökad behovstillfredsställelse vidmakthåller regeringen
ett farligt samhälle som bara kan gå mot sin egen
undergång. Miljöhänsyn får inte vara, som i regeringens
tappning, en korrigeringsmekanism. Den enda rätta
miljöhänsynen är att forma samhället för slutna kretslopp
där skadliga utsläpp, sopor och avfallsberg försvinner. Det
är den enda samhällsform som ger oss och andra levande
organismer möjlighet att fortleva.

Ett uthålligt samhällsmönster

Industrialismens samhällsbygge måste ersättas med nya
samhällsformer som bygger på ekologisk uthållighet.
Senare tiders funktionsuppdelade stad och resurskrävande
industriverksamhet med dess ökande behov av transporter,
oftast utförda av fordon med fossilbränsledrift, accentuerar
behovet av en helt ny inriktning i samhällsbygget. Skadorna
är efterhand så omfattande att envar kan se behovet av en
nyordning. Endast trögheten i tunga uppbyggda system och
strukturer får människor att tveka. Regeringen väljer att
blunda för de uppenbara kraven på en ekologisk nyordning
och sviker därigenom medborgarnas viktigaste behov av ren
luft, rent vatten och en god och uthållig miljö.

Malmö--Lund-regionen

Alltsedan industrialismens genombrott har en
accelererad urbanisering av vårt samhälle fortgått. Malmö
och i viss mån Lund är inget undantag. Här finns en stolt
industripolitisk historia. En hantverkstradition finns också
kvar. Lund var under industrialismens blomstringstid
mestadels en idyllisk lärdomsstad. Malmö hamn har haft en
omfattande trafik som har omstrukturerats så att stora delar
av det centrala hamnområdet har ändrat karaktär. Den
tidigare starka varvs- och mekanindustrin har i stora delar
försvunnit. Falsariet med satsningen på en bilfabrik på det
övergivna Kockumsområdet visar på ett smärtsamt och
övertydligt sätt att framtiden för Malmö knappast ligger i
traditionell industriverksamhet.

Allt fler bedömare inser att det är helt ny ekologiskt
godtagbar industriverksamhet som måste utvecklas. I den
här bilden passar den miljöinriktade forskningen, idé- och
produktutvecklingen vid Lunds universitet och
forskningsbyn Ideon väl in. Lund kan, om vissa
psykologiska spärrar rivs mellan de båda städerna, ge
Malmö den injektion som behövs för att regionen som
helhet ska kunna re produktion och ett ekologiskt sunt
samhällsmönster. Regeringens förslag för Malmöregionen
pekar inte i den här riktningen. De pekar mot mer av
samma traditionella och bilfixerade mönster som redan är
på väg att förstöra såväl jord och natur som människors
hälsa och välbefinnande.

Med pågatåg är det bara 10 minuter mellan Malmös och
Lunds centrala delar; bussresan från städernas respektive
utkanter in till centrum tar ofta längre tid. De båda städerna
med omgivande skånebygd är en samverkande
hemmaregion för närmare 400.000 invånare.

Stadskärnan i Lund är överbelastad och staden tål ingen
mer utbyggnad utan att staden helt skulle ändra karaktär.
Ytterligare utbyggnad på en av Europas bästa
odlingsmarker är dessutom oetisk. Samtidigt finns i Malmös
centrala delar stora outnyttjade arealer, nämligen det
centrala hamn- och industriområdet. Regionens behov av
utbyggnad bör därför i första hand ske i detta område. Det
öppna landskapet runt och mellan städerna bör vårdas med
bibehållet skånskt jordbruk men även för det stora behovet
av nära friluftsliv.

Med en bättre samverkan mellan Malmö och Lund kan
regionens gemensamma förutsättningar utnyttjas bättre och
dessutom på ett miljöriktigt sätt. Var för sig planerar
städerna utbyggnader bort från varandra på bästa
åkermark. Med en ekologiskt grundad samsyn och ett
förkastande av den bilfixerade planeringsdoktrinen har
denna region förutsättningar att bli mycket näringsvänlig
och behaglig att leva i. Några inslag i en sådan annorlunda,
ekologiskt planerad region beskrivs här nedan.

Spårbil -- det nya helautomatiska individ-, kollektiv- och
godstransportsystemet

Regionen har den lägsta kollektivtrafikandelen av
Sveriges tre storstadsområden. Bilinnehavet i Skåne är
dessutom störst i Sverige. Av detta förstås kanske att
investeringarna i kollektivtrafik har varit mycket låga i
regionen. Hela regionen är tätt befolkad men inte i ett
sådant mönster att traditionella tunga kollektivtrafiksystem
har ansetts ekonomiskt försvarbart att bygga.

Nu finns med ny teknik möjligheter att bygga upp ett s.k.
spårbilsystem, ett helautomatiskt och eldrivet system som
utvecklats av svenska ingenjörsgrupper men som ännu
ingen vågat satsa helhjärtat på. För en miljard kan Malmö--
Lund få ett spårbilnät som täcker hela regionen med femtio
stationer eller hållplatser. Spåren förläggs i luftrummet över
mark och gator så att ingen verksamhet störs. Vagnarna
utformas med plats för 4 eller 8 passagerare, alternativt en
eller två godspallar. Vagnarna går förarlöst utan stopp från
start- till målpunkt i jämn hastighet. Varor kan sändas
mellan de femtio stationerna på mycket kort tid. Varken
med bil, buss eller tåg kan man förflytta sig så snabbt och
smidigt inom hela Malmö--Lund-regionen, utan byten.
Cykel kan utan vidare medtagas i vagnen.

Malmöregionen bör naturligtvis satsa på denna nya
transportinnovation och inte på den makabra s.k.
citytunneln som regeringen föreslår under delar av Malmö.
Spårbil ersätter effektivt såväl dieseldrivna bussar som
dåligt utnyttjade bilar.

Spårbilprojektet står inför ett genombrott. Malmö--
Lund-regionen lämpar sig mycket väl för en introduktion i
stor skala. Tillverkning av vagnar och spårelement skulle
mycket väl kunna etableras i Malmö hamn.

Hyrbilsystem -- komplement till spårbil och vanlig
kollektivtrafik

När barn, bröd, bostad och bil tar allt djupare tag i
hushållskassan finns det anledning att fundera över vad man
kan undvara. Ganska snart inser man att det är bilen som är
umbärlig. När man dessutom har tillgång till spårbil som
inom gång- eller cykelavstånd tar en till de flesta stora
arbetsplatser, bostadsområden och centra, blir den ägda
bilen än mer onödig.

Olika former av hyrbilsystem har studerats och man har
funnit att man såväl privat- som företags- och
samhällsekonomiskt har allt att vinna på att introducera
hyrbilsystem som komplement till kollektivtrafiken och det
kommande spårbilsystemet. Malmöregionen, som har så
hög biltäthet samtidigt som man har mycket korta avstånd,
är idealisk för ett hyrbilsystem. Om Malmöregionen satsar
på hyrbilsystem framstår planerna på en bilbro som än mer
missriktade än de redan är. Både företag och hushåll har allt
att vinna på att reducera bilismen i Malmöregionen.

Järnvägen -- ryggraden i det ekologiska samhällsbygget

Järnvägen Malmö--Lund öppnades 1856 som en av de
första järnvägarna i landet. Skåne har efter detta blomstrat
med sina järnvägar. I dag är de flesta nedlagda och
uppbrutna. Södra stambanan är en väl fungerande
transportled både genom regionen och södra Sverige medan
västkustbanan aldrig har fått sin naturliga dragning som
dubbelspår genom västra Skånes städer. Även i övrigt är
järnvägen dåligt utnyttjad och utbyggd i en region som med
lätthet kan anpassas till järnväg.

Med järnvägen Malmö--Lund som ryggrad bör
järnvägen utvecklas i hela Skåne. Västkustbanan dras, som
propositionen föreslår, genom Helsingborg, Landskrona
och Lund till Malmö. Ett förbigångsspår vid Lommabukten
bör avlasta Lund från godståg och ge persontåg via Lomma
på nytt. Banan Ängelholm--Lund upprustas för regionaltåg.
Ett nytt spår bör anläggas Kristianstad--Hörby--Lund.
Simrisbanan bör byggas upp på nytt med länk till Lund.
Banan Malmö--Ystad måste elektrifieras och ges fler
mötesplatser, som propositionen föreslår. Trelleborg--
Malmö måste få dubbelspår. En förlängning av Sillabanan
Malmö--Limhamn till Skanör--Falsterbo fulländar
järnvägssatsningarna runt Malmö. Sammanlagt åtta
elektrifierade, delvis sammanfallande, banor leder gods-
och persontrafiken radiellt genom Malmöhus län och över
länsgränsen till Kristianstad. Detta är en radikal
järnvägssatsning bort från bilismens Skåne.
Väginvesteringarna stryps i motsvarande grad.

Öresundsförbindelserna

I det här perspektivet är bilbroplanerna helt obsoleta.
Satsningarna på järnväg, 2000-talets stora
transportinnovation spårbil, hyrbilsystem och
sammanhållna tätorter medför att bilvägnätet måste
uppfattas som färdigbyggt. Transporterna i och genom
Skåne kommer inom ett par decennier att till stor del ha
flyttat över på miljöacceptabla järnvägar och spårbilar.
Bilen används bara för de yttersta behoven på landsbygd
och som specialfordon i städerna. Detta medför
förändringar för Öresundstrafiken. Bilbroplanerna
skrinläggs för gott. Färjetrafiken måste avgasrenas radikalt
och behållas för den internationella men krympande
biltrafiken; mindre men lika avgasrenade färjor bör
utvecklas för sundspendlingen. Nuvarande utsläpp från
färjorna är oacceptabla. Med allt renare landtrafik på båda
sidor sundet kommer färjetrafikens utsläpp främst av NOx
att kvarstå som en av de största förorenarna; även gasdrift
ger oacceptabla utsläpp av NOx så länge man inte lyckas
framställa vätgasbränsle till rimlig kostnad.

Miljöpartiet de Gröna säger nej till alla former av fast
förbindelse över Öresund. Skulle emellertid
järnvägstransporterna och persontågtrafiken mellan
Skandinavien och övriga Europa även i ett ekologiskt
anpassat samhälle vara av den omfattningen att
färjetrafiken inte kan klara behoven bör en ren, borrad
järnvägstunnel utan biltågterminaler övervägas i läget
Malmö--Kastrup--Köpenhamn. Nedläggningen av
bilfabriken på Kockumsområdet spelar en sådan utveckling
i händerna. Området är nämligen väl lämpat för
tunnelmynningen på den svenska sidan och skulle med
fördel kunna användas som depå under byggtiden varefter
det kan bebyggas med bostäder, småindustrier m.m. enligt
ovan skisserade samverkan i regionen. Anslutningen till
Malmö Central sker enklast i markplan över det västra
bangårdsområdet.

Sent omsider har bilbroplanerarna insett att
Öresundstågen, för att bli attraktiva, måste få
genomgående spår vid Malmö Central. Detta medför att
man tvingas föreslå byggandet av en s.k. citytunnel under
delar av Malmö för 5 miljarder kronor för att kunna ansluta
järnvägen till det sydligt belägna brofästet. För denna
summa klaras stora delar av de spårbils- och
järnvägssatsningar som har skisserats här ovan, satsningar
som tillfredsställer de transportbehov som nu löses med
omfattande biltrafik.

Flyget -- enbart för de riktigt långa avstånden

Med järnvägssatsningarna kommer flygtrafiken att
kunna begränsas enbart till de riktigt långa avstånden.
Miljöpartiet de Gröna motsätter sig fler banor på Sturup.
Den internationella flygtrafiken finns inom räckhåll på
Kastrup. Dubbleringar av flygningar till Stockholm och
andra relativt närbelägna men frekventa mål bör undvikas.
Skulle en ren järnvägstunnel kunna godtas ur ekologiskt
perspektiv vinnes även att flyget blir effektivare på dessa
destinationer samtidigt som en hel del kortdistansflyg,
svävare, flygbåtar, helikoptrar, buss- och biltrafik undviks
och avgasutsläppen minskar dramatiskt.

Energi -- sol och vind i stället för Barsebäck

Miljöpartiet de Grönas inställning till kärnkraften är
känd. Den hör inte hemma i ett civiliserat samhälle som
statsminister Ingvar Carlsson har uttryckt saken. Än mindre
hör den hemma i ett så tätbefolkat område som
Malmöregionen. Hur säkert man än lyckats göra
Barsebäcksverket innebär det ändå ett ständigt närvarande
hot, inte minst på det folkpsykologiska planet. Barsebäck
kan och bör stängas med det snaraste. Stora delar av
energibortfallet kan sparas bort och ersättas med flödande
energikällor. Malmöregionen har mycket goda
förutsättningar för betydande vindkraftsatsningar. Dessa
bör intensifieras liksom utvecklingen av stora biogas- och
solcellsanläggningar. Naturgasen bör avvecklas i takt med
introduktionen av biogasen. Kolkraftverk är uteslutna.

Ekologiskt byggande och boende för hela regionen

I regionen finns en uppmärksammad ekoby, Solbyn i
Dalby, och fler planeras. Ledstjärnan måste vara att all
samhällsplanering, inte bara bostadsplaneringen, måste
utgå från ett ekologiskt synsätt med slutna kretslopp.
Avfallsbolaget SYSAV gör berömvärda insatser för att ta
hand om regionens sopor och avfall på ett miljövänligt sätt.
Problemet är bara att konceptet med sopblandning i
grunden är ekologiskt oacceptabelt. Krav på icke-blandning
av sopor ger avfallsbolaget en helt annan uppgift. Bränning
av slumpmässigt blandade sopor måste upphöra. SYSAV
bör med dessa krav bli ett specialföretag för övervakning av
att sopor inte blandas eller över huvud taget uppstår och får
endast ta hand om de oundvikliga giftrester som under
överskådlig tid kommer att finnas kvar i industrisamhällets
komplexa kretslopp.

Blandningen av fekalier, urin och industrispill i stora
avloppssystem måste ersättas med system där urin och
fekalier tas om hand som de goda näringsämnen och
förrådsgödsel de är. Reningsverken kan med denna politik
efter hand bantas eller rent av avvecklas. Lokal återvinning
av gråvattnets näringssubstanser gör att restvatten kan
renas i mycket mindre och effektivare minireningsverk.

Sammanfattning

Malmöregionen har, som den statliga miljödelegationen
Västra Skåne klart redovisat, allvarliga miljöbelastningar.
Dessa måste lyftas bort genom en ekologiskt genomtänkt
politik. Regeringens förslag för Malmöregionen innebär allt
annat än en sådan politik. Man bygger vidare på det
bilfixerade samhället som har så många allvarliga
tillkortakommanden såväl ekologiskt som socialt och
ekonomiskt. Med undantag för några välkomna
järnvägssatsningar är Öresundsbron med ty åtföljande
citytunnel en ekonomisk, samhällelig och miljömässig
katastrof. Malmöregionen kommer att gastkramas av en
bilism av en sådan omfattning att miljön drastiskt
försämras -- inte förbättras.

Malmöregionen omges av stora miljömässiga minus,
Barsebäck, avfallsförbränningen vid Spillepeng,
motorvägarna, utbyggnadshotet mot den goda skånska
åkermarken, planerna på bilbron, citytunneln och fler
banor på Sturup.

Vi har i denna motion skisserat enkologiskt uthållig
samhällsmodell för Malmöregionen som går på tvärs med
regeringens expansionistiska konsumtionspolitik. Vi
välkomnar sansade politiker med ansvarskännande för
miljön i Malmöregionen att helt eller i delar stödja
förslagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ekologiskt uthållig
samhällsmodell för Malmöregionen,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om planering för ett spårbilssystem i
Malmöregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om planering för ett hyrbilssystem i
Malmöregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsutbyggnader i och kring
Malmöregionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Öresundsförbindelserna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flygtrafiken i Malmöregionen
och det obefintliga behovet av fler landningsbanor på
Sturup,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stängning av Barsebäcksverket
och satsning på vindkraft, solceller och biogas i
Malmöregionen,1]

Stockholm den 6 mars 1991

Kjell Dahlström (mp)

Gösta Lyngå (mp)

1 1990/91:N43