med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:Ub61 av Roland Sundgren m.fl. (s)

Regeringens proposition 1990/91:87 Näringspolitik för
tillväxt berör två för den svenska högskolan centrala frågor:
högskolans ställning inom ett nytt anslags- och styrsystem
samt frågan om högskoleutbildningens dimensionering.
Den allmänna inriktningen av regeringens förslag är positiv:
ökad självständighet för högskolorna och en utbyggnad av
framförallt den tekniska utbildningen. För högskolans i
Eskilstuna/Västerås del är dock åtgärderna alltför
begränsade. Vi vill se kraftfullare tag.

Att högskolorna ges ökat självbestämmande och att
högskolesystemet avregleras och inriktas mot mål- och
resultatstyrning är positivt för utvecklingen och vidgar
möjligheterna för högskolan att svara upp mot nya och
ökade behov. Ett viktigt steg som regeringen nu tar är att
låta högskolornas anslagsframställningar gå direkt till
regeringen. Dock förbises i regeringens proposition två
viktiga förutsättningar, nämligen att spelreglerna görs klara
och entydiga samt att alla högskolor ges samma
utgångsläge.

Det behövs med andra ord en klar och entydig relation
mellan åtaganden och resurstilldelning, vilket inte är fallet i
nuläget. Särskilt viktigt blir detta om
lokalkostnadsanslagen -- såsom förordas i propositionen --
inordnas i anslagen till grundläggande högskoleutbildning.
HE/V har i nuläget extremt låga lokalkostnader i Västerås
men måste på grund av trångboddhet troligen flytta till nya
och dyrare lokaler inom kort.

Propositionens förslag till utökning av antalet
nybörjarplatser innebär för HE/Vs del ytterligare 30 platser
på ingenjörsutbildning och 720 000 kr i ökat LIF-anslag.
Utökningarna ligger i linje med högskolans högst
prioriterade förslag. Hela utbyggnadsförslaget föreslås
emellertid finansieras inom ramen för en balanserad budget
för högskoleområdet som helhet, det vill säga genom en
proportionell minskning av vissa sektorsanslag. Exakta
belopp är inte angivna men minskningarna drabbar bland
annat anslagen till teknisk utbildning och lärarutbildning.
Därtill kommer aviserade nedskärningar av
administrationen i kompletteringspropositionen.

Ett tillskott av 9 miljoner kronor skulle krävas för att
LIF-anslaget till högskolan i Eskilstuna/Västerås skulle nå
upp till samma nivå per invånare som övriga mindre
högskolor. Nuvarande LIF-anslag ger endast möjlighet att
erbjuda fristående kurser till en omfattning av totalt 185
årsstudieplatser. En utökning skulle i ett kort perspektiv
redan inför verksamhetsåret 1991/92 kunna användas för
att:bredda, fördjupa och decentralisera utbudet av
fristående kurser främst inom områdena för ekonomi, ADB
och humaniora samt med en utbildning inom sektorn för
barn- och ungdomspedagogikutöka antalet
nybörjarplatser på de befintliga lokala linjerna, t.ex.
Internationella marknadsföringslinjen, Energiteknisk linje
eller Linjen för tillämpad datateknik, som har
sökandefrekvenser som är flerdubbelt högre än antalet
antagningsplatserfå en snabbare utbyggnad av den vid
högskolan i Eskilstuna/Västerås och för Skandinavien unika
utbildningen med ett breddat utbud av kurser mot det
tekniskt redaktionella hålleterbjuda ett utbud av
fristående kurser som i kombination med kurser inom
högskolans grundutbildningar leder fram till fil.kand.-
examenstarta en energiingenjörslinje på 120 poäng redan
till hösten 1991. I en framtid kommer dock linjen
förmodligen att kunna finansieras med medel ur det
tekniska sektorsanslagetstarta kurser och
påbyggnadsutbildningar med varierande omfattning upp till
40 poäng både som vidareutbildning av gymnasieingenjörer
och för personer som genomgått 80-poängs
ingenjörsutbildning. I dag har högskolan i
Eskilstuna/Västerås inte möjlighet att erbjuda några
fristående kurser inom det tekniska området. Kurser kan
med mycket kort varsel startas i energi- och miljöteknik,
NC-teknik, kvalitetsteknik, styr- och reglerteknik,
lasersvetsteknik, arbetsmiljö, tillämpad datateknik m.m.
erbjuda distansutbildning med redan utvecklade kurser
inom områdena ADB, CAD/CAM, barn- och
ungdomspedagogik och moderna språk.

Vid olika tillfällen har framförts att utbyggnadstakten av
den nya ingenjörsutbildningen vid högskolan i
Eskilstuna/Västerås borde vara högre och att antalet platser
är för litet i förhållande till det behov som finns i den mycket
ingenjörstäta region som högskolan i Eskilstuna/Västerås
verkar inom. En utökning av antalet nybörjarplatser redan
till hösten 1991, utöver de 30 platser som föreslås i
tillväxtpropositionen, skulle därför kunna användas för
att:fördubbla eller utöka antalet platser på de
ingenjörsutbildningar som har stort antal sökande
överföra de tre lokala ingenjörslinjerna vid högskolan i
Eskilstuna/Västerås till den nya ingenjörsutbildningen.

Även om högskoleutbildning inte skall planeras utifrån
kortsiktiga och akuta behov har ändå den allra senaste
tidens utveckling i regionen ytterligare ökat motiven för en
ökning av högskolans utbud av fort- och
vidareutbildningskurser. Västmanlands län har det största
antalet varsel i landet relativt sett. Behovet av
kompetenshöjning är stort. Vi är övertygade om att
högskolan skulle kunna spela en viktig roll i detta
sammanhang och att ökade högskoleanslag skulle löna sig.
I Eskilstuna/Västerås finns en unik miljö och goda
förutsättningar för att bygga ut bland annat teknisk
utbildning på områden av betydelse för utvecklingen av det
svenska näringslivet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade LIF-anslag till
högskolan i Eskilstuna/Västerås,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning av antalet platser vid
den nya ingenjörsutbildningen om 80 poäng.

Stockholm den 6 mars 1991

Roland Sundgren (s)

Berit Oscarsson (s)

Göran Magnusson (s)

Yngve Wernersson (s)