med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Motion 1990/91:Jo105 av Carl Bildt m.fl. (m)
Innehåll 1.
Sammanfattning 3 2.
Miljöpropositionen -- ett spel för gallerierna 4 3.
1990-talets utmaningar 5 3.1
Stärk det internationella miljösamarbetet 5 3.2
Prioritering av olika miljömål 6 3.3
Sveriges ekonomi måste förbättras 7 4.
Bekämpa växthuseffekten 7 4.1
Internationellt klimatvårdsarbete 7 4.2
Klimat- och miljövård inom FN 9 5.
Förstärk miljöskyddet 10 6.
Miljöövervakning och myndighetsorganisation 11 6.1
Kommunernas miljövårdsarbete 13 6.2
Kostnadsansvar för tillsynsverksamhet 13 7.
Utveckla effektiva ekonomiska styrmedel 13 7.1
Allmänna riktlinjer 13 8.
Miljövänligare transporter 15 8.1
Vägtrafiken 15 8.1.1
Ställ upp miljömål 16 8.2
Flygtrafik 17 8.3
Sjöfart 17 8.4
Spårbunden trafik 18 9.
Miljöanpassad energiproduktion 18 9.1
Förbränningsanläggningar 19 9.2
Tillfälliga utsläppsbegränsande åtgärder 19 10.
Andra utsläppsbegränsande åtgärder 19 11.
Minska jordbrukets miljöpåverkan 20 12.
Från vaggan till graven 21 12.1
Produktion 21 12.1.1
Övergång till ny teknik 21 12.1.2
Stimulera övergång till miljömässigt bättre teknik 22 12.2
Konsumtion 23 12.2.1
Ökad miljökunskap 23 12.2.2
Miljömärkning 24 12.2.3
Ekonomiska stimulanser 24 12.2.4
Vissa kemiska produkter 25 12.3
Destruktion 25 12.3.1
Hushållsavfall och industriavfall 25 12.3.2
Miljöfarligt avfall 26 13.
Kommunal planering m.m. 27 13.1
Kommunernas planeringsansvar 27 13.2
Regleringar av enskilda brunnar 27 14.
Bättre naturvård 27 15.
Polarområdena 28 16.
Anslagsfrågor 29 17.
Diverse praktiska frågor 29 18.
Hemställan 29
1. Sammanfattning
Regeringens miljöpolitiska proposition är innehållsmässigt förvånansvärt tunn. De konstruktiva förslag som återfinns har till stor del hämtats ur gamla borgerliga motioner. Angelägna miljövårdsåtgärder har fördröjts på grund av den socialdemokratiska senfärdigheten.
De återstående förslagen är antingen en uppföljning av redan underskrivna internationella avtal eller en anpassning till EG:s miljöregler. Ytterst få förslag är renodlat socialdemokratiska.
Det underlagsmaterial som tagits fram -- bl. a. naturvårdsverkets aktionsprogram -- håller genomgående hög klass. Det är förvånande att regeringen inte fullföljt intentionerna i underlagsmaterialet i större utsträckning.
Regeringen har inte förmått att göra några tydliga prioriteringar på miljöområdet. Det görs ingen rangordning mellan stora och små frågor. Om miljöproblemen skall kunna lösas fordras tydliga prioriteringar.
Trots att klimatvårdsfrågorna tillmäts mycket stor betydelse i det internationella miljövårdsarbetet väljer den svenska regeringen att åter en gång behandla klimatvården styvmoderligt. Socialdemokraterna vill riva upp koldioxidtaket och därmed låta Sverige ta ett steg tillbaka. Från moderat sida står vi fast vid vårt tidigare krav om en 20-procentig minskning av koldioxidutsläppen till år 2005. Detta skall bl. a. uppnås genom en miljörelaterad energibeskattning som syftar till att kraftigt minska utsläppen av koldioxid.
Arbetet med att minska luftföroreningarna måste drivas med kraft. Vi anser att tydliga minskningsmål skall sättas upp för vägtrafikens utsläpp. Till år 2000 skall vägtrafikens utsläpp av kväveoxider mer än halveras, kolväteutsläppen minskas med mer än 70 procent och koldioxidutsläppen hållas oförändrade. Dessa mål uppnås genom en fortgående modernisering av bilparken. På kort sikt handlar det om en övergång till bränslesnålare fordon med bättre avgasrening, på lång sikt handlar det om utveckling av elbilar och fordon som drivs med miljömässigt bättre bränslen.
Det är viktigt att reparera de skador som luftföroreningarna och försurningen åstadkommit. Vi anser att en svavelavgift skall införas. Intäkterna skall bl. a. användas till intensifierade kalkningsinsatser. Vi anser att ytterligare 50 miljoner skall användas för skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och restaurering av kulturminnen samt åtgärder avseende brunnar.
Närsaltläckaget måste minska. Vi anser att kväveutsläppen från de kommunala reningsverken skall minska med 50 procent. För att säkra att detta mål verkligen uppnås anser vi att kommunerna skall få rätt att samverka om var reningsinsatserna skall sättas in för att största möjliga effekt skall uppnås. Kommunerna skall också ha rätt att minska utsläppen genom att anlägga s.k. kvävefällor i form av våtmarker.
Vi anser att ekonomiska stimulanser skall användas för att driva på utvecklingen i miljövänlig riktning. Vi anser att även andra sorters miljöfarliga batterier än de regeringen föreslår skall omfattas av pantsystem. Vi vill höja skrotningspremien för bilar.
Utsläppen av stabila organiska föreningar från massaindustrin måste minska. För att påskynda denna utveckling vill vi införa en ekonomisk stimulans. De företag som lyckas minska sina AOX-utsläpp under 1,0 kilogram per ton massa skall få en skatterabatt. Detta skulle stimulera introduktion av miljömässigt bättre tekniker.
Vi anser att större insatser skall läggas på produktövervakning. Substitutionsprincipen måste tillämpas mer aktivt. Användning av nonylfenoletoxylater bör upphöra.
Större insatser måste läggas på att minimera avfallets mängd och farlighet. Vi anser att naturvårdsverket skall undersöka om speciella avfallsreduceringsplaner kan upprättas för att uppnå detta mål. Producentansvaret måste stärkas på avfallsområdet. Teknikutveckling måste främjas. SAKAB bör privatiseras. Kompostering av hushållssopor måste tillåtas. Kommunala avfallsmonopol måste avskaffas.
Kunskapen om miljön måste förstärkas, främst genom fördjupade ämneskunskaper i biologi, fysik och kemi.
Vi anser att Sverige skall ansluta sig till EG:s miljömärkningssystem.
Redan ingångna avtal rörande inköp av urskogar skall säkras genom att staten -- som ett alternativ till kontant ekonomisk ersättning -- erbjuder domänverksmark som ersättning. Det är angeläget att öka det ideella inslaget i naturvården. De ideella organisationerna kan spela en betydelsefull roll i detta arbete. Det är därför angeläget att undersöka hur det ideella inslaget skall kunna öka.
Det är positivt att regeringen erkänner att ekonomisk tillväxt är nödvändig för att miljöskyddet skall kunna förstärkas. Vi har sedan lång tid påtalat detta samband, liksom att marknadsekonomi och politisk pluralism är nödvändiga förutsättningar för att miljön skall kunna skyddas.
Det är ett framsteg att regeringen påtalar att miljöproblemen måste lösas via internationellt samarbete och att EG härvidlag kommer att spela en betydelsefull roll. Ett svenskt EG-inträde kommer väsentligt att förbättra Sveriges möjligheter att driva på det europeiska miljövårdsarbetet.
2. Miljöpropositionen -- ett spel för gallerierna
Miljöminister Birgitta Dahl försöker koka soppa på en spik. Regeringen har valt att föra fram många gamla borgerliga krav som sina egna. Detta gäller bl. a. en rad lagstiftningsfrågor. Kraven om upprättande av en miljöbalk och införande av miljökonsekvensbedömningar har i flera års tid förts fram av bl. a. moderata samlingspartiet. Så sent som i januari sade socialdemokraterna, till skillnad från de borgerliga partierna, nej till att Naturresurslagen (NRL) och Naturvårdslagen (NVL) skulle ingå i en samordnad miljöbalk. Regeringen föreslår nu att såväl NRL som NVL skall ingå i den nya miljöbalken. Detta skapar goda förutsättningar för att den nya miljöbalken skall bli effektiv.
Förra året krävde moderata samlingspartiet att kommunerna skulle ges möjlighet att stimulera en miljövänligare avfallshantering genom differentierade avfallstaxor. Riksdagen sade nej till detta krav. Nu, mindre än ett år senare, föreslår regeringen att differentierade taxor skall få användas.
Regeringen försöker dessutom ge sken av att en rad förslag är framsynt svensk miljöpolitik, då det i själva verket är frågan om att följa redan ingångna internationella avtal och rekommendationer eller följa efter EG.
Regeringen föreslår som exempel att kvicksilver skall minska med 70 procent mellan åren 1985 och 1995. Detta är ingen nyhet. Nordsjökonferensen, där Sverige deltog, har redan fastställt denna målsättning.
Regeringen föreslår att förhandsgranskning av kemikalier skall införas, vilket innebär att även Sverige kommer att börja tillämpa EG:s regler. Detsamma gäller vissa regleringar av så kallade Nickelkadmium-batterier (NiCd), där Sverige väljer att följa EG:s strängare regler.
3. 1990-talets utmaningar 3.1 Stärk det internationella miljösamarbetet
Miljöproblemen har blivit allt mer komplexa. I det bakgrundsmaterial som tagits fram till miljöpropositionen framgår att miljöproblemen i Sverige till stor del beror på utsläpp i andra länder. Av svavelnedfallet i Sverige kommer t.ex. endast en tiondel från svenska källor. Viss del av de svenska utsläppen exporteras till andra länder. Samma förhållande gäller för en rad andra föroreningar.
Detta innebär att även om de svenska utsläppen helt upphörde skulle den svenska miljösituationen endast förbättras marginellt.
Högt ställda nationella miljökrav ger oss emellertid möjlighet att i internationella förhandlingar kräva långtgående insatser av andra länder.
De största miljöinsatserna uppnås genom ett offensivt miljövårdsarbete inom EG. EG:s miljövårdande insatser kommer att spela en betydelsefull roll för miljön i hela Europa. EG kommer också att vara en viktig aktör i det internationella miljövårdsarbetet.
Under de senaste åren har det skett en snabb och dynamisk utveckling i miljövänlig riktning inom EG. Miljöskyddet stärks successivt. Det är värt att notera att miljöskyddet i medlemsländerna inte får vara svagare än de regler som EG ställer upp. De medlemsländer som vill införa strängare regler får dock göra detta.
Sverige skulle som medlem i EG -- tillsammans med t.ex. Tyskland, Danmark och Nederländerna -- sannolikt kunna driva fram strängare miljöregler på en rad områden, exempelvis då det gäller avgasrening.
Det vore en fördel om miljöfrågorna redan nu kunde tas upp inom ramen för de pågående EES-förhandlingarna mellan EG och EFTA. Sverige bör aktivt verka för detta.
I de pågående EES-förhandlingarna har frågan om EFTA-nationernas syn på miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor varit ett problemområde. I vissa hänseenden har EFTA-nationerna en mer långtgående reglering eller högre ställda krav än EG:s nuvarande. På andra områden är en snabb utveckling inom EG på väg, vilket försvårar en god avstämning mellan olika reglers innehåll och innebörd.
De lösningar som hittills anvisats lägger stort ansvar på de enskilda länderna att endast anta och tillämpa miljö- och hälsoskyddsregler som sammanvägt representerar ett väsentligt nationellt intresse. Varje nation skall, enligt ministrarna, få en ensidig rätt att unilateralt åberopa rätt till skyddsklausul mot varor som inte står i överensstämmelse med den egna lagens eller regelverkets innehåll.
Skulle emellertid tillämpandet av skyddsklausulen inte motsvara ett väsentligt nationellt intresse kommer ett åberopande av skyddsklausulen att betraktas som ett otillåtet handelshinder eller som ett försök till protektionism.
Harmonisering och anpassning till EG:s regelverk i dessa hänseenden bir av detta skäl synnerligen viktig. Det är angeläget att svensk miljölagstiftning inte ges ett innehåll som inte svarar mot vetenskapligt grundade krav. Detta kan gälla såväl förbud som fastställande av gränsvärden.
Inom EG har träffats beslut om att bilda en särskild miljöorganisation -- EEA -- European Environment Agency. Beslutet har emellertid ännu inte verkställts. Vi anser att det är utomordentligt viktigt att Sverige redan från början deltar i arbetet inom EEA. Vi har tidigare krävt att Sverige skall söka medlemskap i EEA.
Miljöproblemens globala karaktär illustreras främst genom de hotande klimatförändringarna och uttunningen av ozonskiktet. Dessa miljöhot kan endast avvärjas genom kraftfulla internationella insatser.
En av 1990-talets viktigaste uppgifter är att uppnå långtgående internationella överenskommelser på miljöområdet. Detta gäller inte minst inom klimatvårdsområdet. Vid FN:s miljökonferens i Brasilien 1992 bör Sverige prioritera klimatvård och frågor som rör skyddet av den biologiska mångfalden.
3.2 Prioritering av olika miljömål
Regeringen väljer i sin proposition att prioritera gårdagens problem. En rad förslag riktas mot själva produktionsprocesserna, trots att deras negativa miljöeffekter har minskat. Regeringen tycks inte vara medveten om att miljöproblemen har ändrat karaktär. Större insatser måste, enligt vår mening, läggas på produktövervakning.
För att miljöarbetet skall bli framgångsrikt måste beslutsfattarna våga att göra prioriteringar.
Det amerikanska naturvårdsverket (EPA) har gjort en utvärdering av miljöproblemen med avseende på ekologi, cancerrisker, andra hälsorisker och välfärd. Ett antal vetenskapliga experter gjorde analysen. De satte luftföroreningarna och uttunningen av ozonskiktet på topplats. Växthuseffekten fick en topplacering när det gäller ekologisk fara men låg placering när den relateras till hälsorisk i närtid.
Enligt vår uppfattning har en djupgående analys i prioriteringsfrågan gjorts av FN:s kommission för miljö och utveckling -- den s.k. Brundtlandkommissionen. I sin rapport sätter den växthuseffekten främst bland miljöfrågor följt av hotet mot ozonskiktet, luftföroreningarna och hotet mot våra vatten.
Vi anser att naturvårdsverket bör få i uppdrag att med utgångspunkt från internationella analyser och med hjälp av den stora sakkunskap, som finns på skilda håll i vårt land, göra en studie med förslag till hur miljöfrågorna skall prioriteras.
3.3 Sveriges ekonomi måste förbättras
Den svenska ekonomin brottas med betydande problem. Den ekonomiska tillväxten är oroväckande svag, vilket är ett ytterst allvarligt hot mot miljön. Den svaga ekonomin resulterar i färre investeringar, vilket i sin tur innebär att moderniseringar av industrin inte utförs. Nya resurssnåla och mer miljövänliga processer introduceras inte. Den tekniska utvecklingen bromsas.
Under 1990-talet måste den svenska ekonomin återhämtas. Det skulle frigöra nödvändiga resurser för miljövårdande insatser.
4. Bekämpa växthuseffekten 4.1 Internationellt klimatvårdsarbete
Det finns all anledning att rikta skarp kritik mot regeringens agerande på klimatvårdsområdet. Socialdemokraterna sade nej till den begränsning, det så kallade koldioxidtaket, som infördes på moderat initiativ 1988. Socialdemokraterna reserverade sig också mot riksdagens beslut om att kartlägga energiproduktionens effekter på koldioxidhalten i atmosfären.
Denna kartläggning har -- trots riksdagens uttryckliga beslut -- ännu inte genomförts.
I Noordwijk i Holland hölls den första världskonferensen om klimatfrågor. Konferensen, som hölls i november 1989, samlade deltagare från 67 länder, däribland Sverige. Konferensen rekommenderade de deltagande nationerna att utreda om det är möjligt att minska koldioxidutsläppen med 20 procent till år 2005 i enlighet med Torontokonferensens rekommendationer.
Sverige har inte följt rekommendationerna från Noordwijk-konferensen.
Vid Bergen-mötet som hölls i maj 1990 uppmanades alla deltagande länder, däribland Sverige, att utarbeta nationella strategier för att begränsa eller reducera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser så mycket som möjligt. Dessa studier, som också skulle innehålla kostnadsuppskattningar, skulle varit klara i februari 1991.
Sverige har inte följt uppmaningarna från Bergen-mötet.
Socialdemokraternas agerande har varit bedrägligt. Regeringen har försökt ge sken av att Sverige har varit pådrivande i det internationella klimatvårdsarbetet. Det är fel. Sverige har tvärtom försökt att bromsa det viktiga internationella arbetet. Dokumentationen inför den andra världsklimatkonferensen som hölls i Genève i november förra året visar att Sverige genomgående krävde svagare skrivningar än de som fanns i det ursprungliga förslaget.
Greenpeace skriver i sin kommentar om miljöpropositionen:
I trepartiöverenskommelsen försvarar man den passivitet Sverige hittills visat i klimatfrågan. Hänvisningar till att Sverige aktivt verkar för en långtgående klimatkonvention får ett löjets skimmer över sig, eftersom vi idag återfinns bland den krympande grupp av OECD- länder, som ännu inte förbundit sig att minska utsläppen av koldioxid.
Regeringen har, med all rätt, utsatts för svidande kritik. Flera internationella miljöorganisationer har vid flera tillfällen varit starkt kritiska till Sveriges agerande. Daniel Becker som representerar den välansedda amerikanska miljöorganisationen Sierraklubben sade i ett Dagens Eko- inslag den 5 november: ''Sverige tycks dra sig tillbaka från rollen som ett framåtsträvande, progressivt land vad gäller växthuseffekten.''
Kritik har också framförts från andra håll. EG:s miljöminister Carlos Ripa de Meana sade i samband med Bergen-mötet: ''Det vore högst olyckligt om Sverige river upp sitt koldioxidbeslut. Om inte Sverige, som är ett rikt land, klarar det miljömålet förlorar vi en verklig förebild.''
Även statens naturvårdsverk är starkt kritiskt till att ersätta kärnkraften med fossilbränslebaserad kraft. I ett av sina remissvar 1990 skriver SNV följande:
En ökning av koldioxidutsläppen på denna nivå torde vara unik om man jämför med övriga industrialiserade länder. Genomförs en sådan utbyggnad av fossilbaserad kraft kommer Sveriges trovärdighet i det internationella miljöarbetet att allvarligt skadas.
I de energipolitiska överläggningarna lyckades regeringsrepresentanterna övertyga centerpartiet och folkpartiet liberalerna om att koldioxidtaket redan hade överskridits, trots att all tillgänglig information visade på motsatsen.
Energiöverenskommelsen presenterades den 15 januari, i vilken bl.a. hävdas att koldioxidtaket hade överskridits. Den 16 januari presenterades den officiella statistiken för koldioxidutsläppen. Siffrorna visar att de svenska koldioxidutsläppen har minskat kontinuerligt sedan 1987.
I energiöverenskommelsen står det bl. a.:
Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till en gemensam EG/ EFTA-linje inför de förhandlingar om en klimatkonvention som inleds i februari -- -- --. Ett gemensamt EG/EFTA-mål, som senare kan breddas till övriga Europa och OECD, bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda ländergrupperna inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska.
Skrivningarna i energiöverenskommelsen är förrädiska. Det verkar som om den svenska regeringen är ovetande om vad som egentligen har sagts i de internationella klimatvårdsförhandlingarna. Redan i november enades EG, EFTA, Australien, Kanada, Japan och Nya Zeeland om en gemensam klimatvårdsstrategi som innebär en frysning av koldioxidutsläppen till år 2000.
Miljöministern har dessutom vid ett par tillfällen blottat sin okunnighet då hon har hävdat att Sverige tillsammans med EG och EFTA försöker få med Japan på en gemensam strategi. Japan anslöt sig redan förra året till denna gemensamma strategi.
Den andra världsklimatkonferensen uppmanade alla utvecklade länder att analysera möjligheterna att reducera utsläppen av sådana växthusgaser som inte regleras i Montrealprotokollet. Analysen, som skall omfatta de två närmaste decennierna, skall således omfatta koldioxid, metan och dikväveoxid.
Regeringen har ännu inte redovisat hur eller ens om den avser att följa världsklimatkonferensens uppmaning.
För att säkerställa att dessa analyser utförs i enlighet med de internationella överenskommelserna föreslår vi att riksdagen skall uppdra åt regeringen att följa de internationella rekommendationerna.
Regeringen förtiger dessutom att flera länder redan ställt upp långtgående målsättningar på klimatvårdsområdet. Tyskland avser att minska sina koldioxidutsläpp med minst 25 procent till år 2005. Australien, Danmark, Italien och Nya Zeeland har redan beslutat om 20-procentig reduktion till år 2005. Flera länder förbereder liknande beslut.
Greenpeace skriver:
Den starkaste markeringen från Sveriges sida vore om vi presenterade en egen nedskärningsplan för samtliga växthusgaser, och då speciellt koldioxid.
Vi anser, liksom tidigare, att koldioxidtaket inte får överskridas. De svenska utsläppen skall därför framgent understiga 1987 års nivå. Därutöver anser vi att de svenska koldioxidutsläppen skall minskas med 20 procent till år 2005.
För att Sverige skall klara dessa långtgående minskningar fordras en genomarbetad klimatstrategi som främst riktas mot energi- och trafiksektorn.
I propositionen står det att det är angeläget att kostnader och effekter av möjliga åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid.
Vi kan inte förstå varför regeringen så konsekvent motsätter sig begränsningar av koldioxidutsläppen. Koldioxiden är den mest betydelsefulla växthusgasen och åtgärder för att minska koldioxidutsläppen måste därför prioriteras. Växthusgaserna CFC -- som svarar för ca 25 procent av växthuseffekten -- är på väg att avvecklas i enlighet med internationella överenskommelser. Därutöver förekommer växthusgaserna metan, ozon och dikväveoxider. De bidrar med ca 20 procent till växthuseffekten.
Det är viktigt att finna kostnadseffektiva metoder för att minska klimatpåverkan. Det är ingen tillfällighet att det internationella klimatvårdsarbetet i stor utsträckning knutits till minskningar av koldioxidutsläppen. Minskningar av koldioxidutsläppen är förhållandevis kostnadseffektiva.
Regeringen har nyligen föreslagit att Vattenfall skall få bygga en stor förgasningsanläggning i Brofjorden. Denna anläggning skulle resultera i mycket stora utsläpp av såväl klimatförändrande som försurande föroreningar. Koldioxidutsläppen skulle uppgå till 1 200 000 ton per år. Riksdagen bör inte ta ställning till enskilda industriprojekt. Regeringen bör dock tillse att det sker en prövning av huruvida en utbyggnad av Vattenfalls projekt i Brofjorden är förenlig med riksdagens beslut om ett koldioxidtak.
4.2 Klimat- och miljövård inom FN
I miljöpropositionen kommenterar regeringen FN:s konferens om miljö och utveckling i Brasilien 1992 och anser att konferensen bör anta bindande konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald och skogsfrågor.
Vi anser att Sverige, inom ramen för denna allmänna målsättning, bör arbeta för preciserade mål för olika ländergrupper rörande bl.a. koldioxidutsläpp och CFC- användning. I-ländernas koldioxidutsläpp bör på kort sikt stabiliseras, för att därefter minska. Torontokonferensens krav på en 20 procentig minskning till år 2005 bör vara ett riktmärke.
Vi vill även betona i-ländernas särskilda ansvar. I- länderna kan, genom att vidta utsläppsbegränsande åtgärder, skapa utvecklingsutrymme för u-länderna.
Skogsfrågorna skulle kunna knytas till detta förhandlingsarbete på så sätt att nyplantering av skog i tredje världen inräknas som ett sätt att minska koldioxidutsläppen.
Skogsskövlingen på senare år beräknas ha förorsakat utsläpp av minst 1 miljard ton kol per år. I en miljörapport från World Watch Institute 1989 angavs ett trädplanteringsprogram på 130 miljoner hektar som ett lämpligt mål för att kompensera dessa utsläpp. Samtidigt skulle behoven av brännved och timmer täckas och utarmade markområden återställas i tredje världen.
Sverige bör under konferensen verka för att Sveriges och EG:s långtgående beslut om avveckling av ozonförstörande kemikalier vinner allmän acceptans bland i-länderna och att avvecklingsstödet till u-länderna får en utforming som är operativ.
Sverige måste sträva efter att nå bindande överenskommelser rörande konkreta minskningar av koldioxid och andra växthusgaser. Alltför övergripande målsättningar kommer nämligen att visa sig svåra att följa upp. En framgångsrik klimatvårdsstrategi måste därför vara konkret.
5. Förstärk miljöskyddet
Moderata samlingspartiet har i flera års tid krävt en samordning av miljölagstiftningen. Socialdemokraterna har valt att förhala denna viktiga fråga. Det är därför glädjande att regeringen nu föreslår en samordning av lagstiftningen och att en särskild miljöbalk upprättas.
Det är särskilt glädjande att regeringen -- till skillnad från de socialdemokratiska ledamöterna i miljöskyddskommittén -- förordar att även naturvårdslagen skall inkluderas i den nya miljöbalken.
Det är bra att en översyn av det straffrättsliga regelsystemet på miljöområdet nu har kommit till stånd. Lagstiftningen måste göras tydligare och effektivare.
Det är enligt vår mening nödvändigt att förstärka riksåklagarens kompetens på miljöområdet. Det kan exempelvis ske genom att minst en åklagare i varje region erhåller särskild utbildning och genom att särskilda medel ställs till förfogande för att täcka kostnader för experthjälp.
De miljörättsliga frågornas betydelse kommer sannolikt att öka. Vi anser därför att en professur i miljörätt skall inrättas. På sikt måste de gränsöverskridande luft- och vattenföroreningarna komma under ökad rättslig reglering, vilket även kräver ökad kunskapsuppbyggnad kring internationell miljörätt.
Regeringen föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar skall användas i större utsträckning. Även detta är ett krav som vi drivit sedan lång tid tillbaka. Dessa beskrivningar bör innehålla en studie av nollalternativet, dvs effekterna av att det planerade projektet inte genomförs.
Det är viktigt att de medborgare som är berörda av utsläpp erhåller en otvetydig talesrätt. Miljöskyddslagens regler bör förtydligas och göras mer generösa. Med denna ändring bör det t.ex. vara självklart att en fiskare som får sina fångstmöjligheter begränsade har rätt att föra talan mot det miljöingrepp som åstadkommit denna begränsning.
Vi anser att väl definierade normer för luft- och vattenkvalitet skall utarbetas. Normerna skall utgå från den nivå som naturen tål. Om normerna hotar att överskridas skall åtgärder sättas in vid källan. Det är angeläget att skyndsamt utreda hur dessa miljökvalitetsnormer skall kunna tillämpas.
Miljöskyddskommittén, vars uppgift är att utreda frågan om den framtida miljölagstiftningen, måste lägga särskild vikt vid frågan om hur den svenska miljölagstiftningen kan EG-anpassas. EG har redan lagstadgade miljökonsekvensbeskrivningar och håller dessutom på att utarbeta kvalitetsnormer för luft och vatten etc. Sverige skulle tjäna på att ta aktiv del i detta arbete.
Vissa ändringar i miljöskyddslagen kan redan nu vidtagas. I miljöskyddslagen anges krav på förprövning av miljöpåverkande industriell verksamhet. Vid denna förprövning ges en koncession, d.v.s. miljövillkoren för verksamheten anges i ett särskilt tillstånd. Tillstånd lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd eller i vissa fall av länsstyrelsen.
Dessa tillstånd reglerar bl.a. hur stor miljöpåverkan får vara för att verksamheten skall få bedrivas, krav på att verksamheten lokaliseras på bästa plats, att utsläppen skall minskas efter vad som är miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt genomförbart.
Den som överskrider föreskrifterna i koncessionen drabbas av en miljöskyddsavgift, en typ av sanktionsavgift, om överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. Vid grova miljöbrott kan böter eller fängelse utdömas. Sanktionsavgiften har utdömts endast i ett fåtal fall.
För att främja efterlevnaden av miljöskyddslagen förordar vi att sanktionsavgifter utgår vid alla överträdelser av koncessionsvillkoren, oavsett om överträdelsen medfört ekonomiska fördelar för företaget eller ej. De skall sättas så högt att de får en kraftig effekt. Grova brott skall som hittills leda till böter eller fängelse.
6. Miljöövervakning och myndighetsorganisation
För att man skall kunna gå över från utsläppsmål till miljömål fordras en fungerande miljöövervakning. Det svenska miljöövervakningssystemet uppvisar brister som inte beror på avsaknad av resurser utan organisationsmässiga förhållanden. För att nå bättre naturresurshushållning är det därför viktigt att förändra formerna för tillståndsgivning, miljöövervakning och informationsflöde.
Regeringen tycks inte vara medveten om detta förhållande. Den föreslår att miljöövervakningen tillförs 75 miljoner kronor för den närmaste treårsperioden. Vi anser att dessa medel kan användas på ett mer framåtsyftande sätt.
Redan i dag finns en mycket stor informationsmängd på miljöområdet. Problemet är att informationen många gånger varken är sammanställd eller bearbetad. Vi anser att kunskapen om miljön måste öka. Vi är däremot inte övertygade om att intensifierade övervakningsinsatser är det primära. Enligt vår mening är det i nuläget viktigare att prioritera bearbetning och sammanställning av befintliga miljödata. Insamlingen av miljödata bör dock fortgå i oförändrad omfattning.
Regeringen föreslår att länsstyrelserna skall få ansvar för de regionala övervakningsprogrammen. I propositionen framhålls behovet av förstärkta planeringsinsatser. Behovet av ökad kunskapsuppbyggnad har en mindre framträdande roll.
Regeringen tycks tro att alla problem kan lösas genom förstärkta planeringsinsatser. Detta är inte korrekt. För att miljöövervakningen skall kunna förbättras krävs att även enskilda intressenter ges ett större ansvar. Naturen följer inte länsgränserna. Flodområden och naturgeografiska regioner är mycket lämpligare indelningsgrund för den regionala organisationen. Därför anser vi att organisationer av den typ vattenvårdsförbund och luftvårdsförbund representerar skall få en stärkt ställning. En viss del av de medel som avsatts till miljöövervakning bör enligt vår mening användas för att stärka de aktörsbaserade organen. En aktörsbaserad organisation skulle troligtvis medverka till att insamlad information på miljöområdet blir tillgänglig på ett helt annat sätt än i dag.
I vissa andra länder utgör dessa aktörsbaserade förbund en viktig bas för övervakningsarbetet. Detta får därigenom en mer naturlig organisation. Olika intressenter kan samverka på ett konstruktivt sätt.
Den franska modellen för vattenförvaltning är intressant. I Frankrike har de regionala organen även rätt att ta ut brukaravgifter för den gemensamma naturresursen respektive sätta priser på utsläpp av olika slag. Dessa medel går sedan tillbaka till miljöinvesteringar och den regionala organisationen kan därför sägas fungera även som ett kreditinstitut.
Den svenska och franska vattenförvaltningen kan karaktäriseras enligt följande:
Frankrike
Sverige
Ekonomiska incitament
Decentraliserat beslutsfattande
Aktörsbaserat beslutsfattande
Ekonomisk autonomi
Förebyggande miljökontroll
Förhandlingsplanering
Administrativ reglering
Centralstyrt beslutsfattande
Instrumentellt beslutsfattande
Anslagsfinansiering
Efterkontroll och tillsyn
Restriktionsplanering
Det finns enligt vår mening starka skäl för att se över hela myndighetsorganisationen på miljöområdet. Inom ramen för denna översyn bör det övervägas om det är lämpligt att slå samman kemikalieinspektionen med naturvårdsverket och på så sätt bilda ett helt nytt miljövårdsverk. Även den regionala miljövårds- och tillsynsorganisationen bör ses över. Det är angeläget att den lokala och regionala tillsynsverksamheten blir effektiv. Behovet av att säkra kompetens och kontinuitet på lokal och regional nivå kan inte övervärderas.
För att miljöarbetet skall kunna bedrivas effektivt fordras att miljöfrågorna knyts samman med ekonomiska resonemang. Det är viktigt att finna de mest kostnadseffektiva lösningarna och ständigt väga kostnad mot nytta. Genom ett bättre ekonomiskt underlag kan korrekta prioriteringar göras och resurserna kan användas mer effektivt. Vi anser att naturvårdsverket bör få utökad kompetens även då det gäller ekonomiska frågor.
6.1 Kommunernas miljövårdsarbete
Vi anser att varje enskild kommun skall ha rätt att utveckla den organisationsform som är bäst avpassad till de lokala behoven. Kommunerna har dock vissa lagstadgade uppgifter -- främst av tillsynskaraktär -- på miljöområdet. Det är angeläget att kommunerna fullföljer detta ansvar. Vi anser att det även i framtiden kommer att finnas ett behov av en fristående kommunal miljövervakningsverksamhet. Miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet bör inte sammanföras med verksamheterna vid byggnadsnämnderna eller de tekniska nämnderna.
6.2 Kostnadsansvar för tillsynsverksamhet
På en rad områden finns en lagstadgad tillsynsverksamhet. Denna tillsynsverksamhet är ett led i myndighetsutövningen. Staten har i stor utsträckning vältrat över kostnaderna för denna myndighetsutövning på den som är föremål för tillsynen. Detta gäller bl.a. finansieringen av kemikalieinspektionens verksamhet. I propositionen föreslås att kemikalieinspektionens arbetsinsats skall utökas och att denna skall täckas genom ett ökat avgiftsuttag.
Vi menar att lagstadgad tillsynsverksamhet i första hand skall bekostas av budgetmedel. Det är svårt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av förändring. Vi föreslår därför en utredning i syfte att klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av att låta tillsynsverksamheten bekostas av budgetmedel.
7. Utveckla effektiva ekonomiska styrmedel 7.1 Allmänna riktlinjer
Vi har sedan lång tid tillbaka krävt att olika ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen i miljövänlig riktning. Vi anser följaktligen att principen om att förorenaren skall betala -- Polluter Pays Principle -- skall tillämpas. Detta kan ske genom att olika ekonomiska styrmedel används. Olika möjliga ekonomiska styrmedel kan delas in i fyra huvudgrupper:
Miljöavgifter
Skall i möjligaste mån sättas i proportion till utsläppens skadeverkningar. Intäkterna skall öronmärkas för miljöförbättrande ändamål.
Miljöskatter
Skall i möjligaste mån sättas i proportion till utsläppens skadeverkningar. Intäkterna skall tillfalla statskassan.
Överlåtelsebara utsläppsrätter
Högsta tillåtna utsläppsnivå fastställs för ett visst område. Nivån minskas sedan successivt. Företagen får handla med sina utsläppsrätter. Denna metod har använts utomlands.
Ekonomiska stimulanser
Syftar till att stimulera övergång till mer miljövänliga alternativ. Pantsystem kan användas för att stimulera ökad återanvändning eller återvinning. Även olika typer av skatterabatter kan användas.
De ekonomiska styrmedlen skall komplettera de rent administrativa regleringar som finns på miljöområdet. Vi vill betona att det är viktigt att de miljöpolitiska styrmedlen utformas på ett sådant sätt att miljöförbättringarna uppnås med lägsta möjliga totalkostnad. Administrativa regleringar är oftast att föredra då det gäller ett begränsat antal kända förorenare. Vissa typer av industriutsläpp kan vara enklare att begränsa genom konventionellt koncessionsförfarande.
Det är angeläget att finna kostnadseffektiva lösningar, eftersom det leder till att de ekonomiska resuserna används på ett optimalt sätt. En ökad kostnadseffektivitet innebär att man får ''mycket miljöförbättringar'' för pengarna.
Vi har i flera tidigare motioner redogjort för de principer som skall vara vägledande vid utformningen av de ekonomiska styrmedlen. Dessa bör -- vilket framgår av namnet -- ha en styrande effekt. Så är tyvärr inte alltid fallet. En rad så kallade miljöavgifter och miljöskatter tycks primärt ha tillkommit på rent fiskala grunder. Det gäller bl.a. koldioxidskatten och svavelskatten som infördes med syftet att tillföra statskassan intäkter. Styreffekt är med nuvarande konstruktion är ytterst svag.
Vi anser att de finansiella styrinstrumenten inte skall användas i statsfinansiellt syfte. Dessa skall öronmärkas för olika miljöförbättrande ändamål. I takt med att miljöpåfrestningarna minskar kommer också intäkterna att minska.
I vissa fall är det lämpligt att återbetala avgifterna till det avgiftspliktiga kollektivet. Återbetalningen skall då ske i form av en omfördelning -- de företag som uppvisar god miljöprestanda får pengar, medan företag med sämre blir utan.
Det är ytterst oroande att regeringen mer och mer talar om miljöskatter i stället för avgifter. I propositionen aviseras förslag om miljöskatter på bl.a. arsenik och krom i träskyddsmedel, kreosot och perkloretylen. Vi motsätter oss dessa av skatter. Vi kan endast acceptera miljöavgifter.
Socialdemokraterna tycks ta miljöproblemen till intäkt för att kunna genomdriva nya skattehöjningar, vilket är oacceptabelt. Vi kan endast acceptera en omläggning av skattestrukturen inom ramen för ett oförändrat uttag då skadebilden är diffus eller långsiktig. Vi accepterar mot denna bakgrund miljöskatt på ett enda område och det gäller utsläppen av koldioxid. I övrigt skall andra ekonomiska styrmedel -- företrädesvis miljöavgifter -- användas.
Ett svenskt EG-inträde är att vänta under 1990-talet. Sverige bör redan nu sträva efter att föra en politik som inte försvårar den kommande integrationen med EG. Vi anser att de åtgärder som vidtas på miljöområdet och andra områden skall stå i samklang med förhållandena inom EG. Vi vill särskilt framhålla vikten av att inte införa nya skatter och avgifter som strider mot vad som kommer att gälla i den gemensamma marknaden den 1 januari 1993.
Inom EG diskuteras införande av olika ekonomiska styrmedel. Det är angeläget att Sverige aktivt följer denna utveckling.
Nya och effektiva styrmedel bör utvecklas. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som innebär att lagstiftningen öppnas för handel med överlåtelsebara utsläppsrätter. Denna metod kan exempelvis vara effektiv för att minska närsaltutsläppen från kommunala reningsverk.
Ekonomiska stimulanser bör användas för att premiera mer miljövänliga alternativ. Olika typer av skatterabatter kan användas för att påskynda övergången till mer miljövänlig teknik. De företag som minskar sina utsläpp utöver de av koncessionsnämnden fastställda kraven bör enligt vår mening premieras. Det kan exempelvis ske genom en sänkt beskattning. Skattesänkningen skall då stå i proportion till utsläppsminskningen.
8. Miljövänligare transporter
En stor del av de luftburna utsläppen härrör från trafiken. I storstäder och tätorter förorsakar trafiken såväl buller som trängselproblem. Under 1990-talet måste trafikens miljömässiga effekter minskas. Det går inte att lösa trafikens miljöproblem genom politisk detaljreglering. Problemen kan främst lösas genom en modernisering av trafiksystemet.
Nya mer bränslesnåla fordon, utrustade med effektiv rening, kan på kort sikt minska utsläppen i betydande omfattning. Bättre vägar och smidigare trafikföring kan också verka i denna riktning. På längre sikt kan elbilar och användning av alternativa bränslen ytterligare minska utsläppen. Denna positiva teknikutveckling får ej motverkas.
En övergång till spårbunden trafik och sjöfart kan också vara positiv från miljösynpunkt.
8.1 Vägtrafiken
Om vägtrafikens miljöpåfrestningar skall kunna minska måste förnyelsen av fordonsparken fortgå. Därför är den minskning av nybilsförsäljningen, som inträffat under senare tid, olycklig från miljösynpunkt. Minskningen beror till stor del på den kraftigt försämrade ekonomin i Sverige, som är ett direkt resultat av den socialdemokratiska politiken. Den miljömässigt viktiga förnyelsen av personbilsparken försenas.
I Sverige finns i dag över en miljon personbilar som har avancerad avgasrening. Nästan hälften av dessa bilar såldes redan innan de obligatoriska avgasreningskraven infördes. Den frivilliga övergången till avgasrening stimulerades genom en skatterabatt som infördes på moderat initiativ 1985. Socialdemokraterna motsatte sig denna miljöförbättrande åtgärd.
De katalytiskt avgasrenade bilarna står nu för ca 35 procent av transportarbetet och ger en sänkning av vissa miljöskadliga utsläpp -- exempelvis kväveoxider och kolväten -- med 80-90 procent jämfört med äldre bilar. Erfarenheterna från de katalytiskt avgasrenade bilarna är mycket positiva. Utsläppsnivåerna ligger betydlig under de uppställda gränsvärdena.
De nya fordonen är oftast mer bränslesnåla, vilket leder till minskade koldioxidutsläpp.
Vi anser också att utskrotningen av gamla bilar skall stimuleras genom att den så kallade skrotningspremien höjs tillfälligt från 500 kronor till 1.500 kronor under 1992.
Regeringen föreslår en ökad prisskillnad mellan blyad och oblyad bensin. Regeringens förslag innebär en prisskillnad om 31 öre per liter mellan blyad och oblyad bensin. Vi anser att prisskillnaden måste öka ytterligare för att fler konsumenter skall stimuleras till att övergå till oblyad bensin.
Prisskillnaden bör enligt vår mening öka med 50 öre per liter i förhållande till regeringens förslag. Vårt förslag innebär att även oblyad bensin med högre oktantal blir konkurrenskraftig i förhållande till den blyade bensinen av motsvarande oktantal. Denna åtgärd kan också påskynda övergången till katalytiskt avgasrenade bilar.
Regeringen föreslår att en typ av miljöklassning skall göras av nya bilar fr. o. m. 1993. Miljöklassningen skall baseras på fordonens avgasrening. Effektivare rening kommer att premieras genom en skatterabatt. Detta förslag har vissa likheter med den skatterabatt som infördes på moderat initiativ 1985.
Annan skattelagstiftning måste utformas på ett sådant sätt att den inte motverkar miljöhänsyn. Dagens förmånsbeskattning av tjänstebilar har en olycklig konstruktion. Beskattningen är nämligen inte relaterad till den faktiska användningen av fordonet. Vi anser att förmånsbeskattningen skall relateras till den faktiska privata användningen. Detta innebär att de som kör mycket får en högre skatt, vilket kan stimulera till minskad körning.
8.1.1 Ställ upp miljömål
Vi anser att konkreta miljömål måste ställas upp. För vägtrafiken bör målsättningen vara att minska kväveoxidutsläppen med mer än 50 procent till år 2000 -- från 192 000 ton 1988 till högst 95 000 ton år 2000. Detta skulle innebära att de miljömål som anges i naturvårdsverkets rapport Luft-90 skulle uppnås i Götaland och väl överträffas i Svealand och Norrland vad gäller svenska utsläpp från vägtrafiken.
Nära 90 procent av nedfallet av kväveoxider kommer dock från andra länder. Därför måste vi i internationella förhandlingar verka för lika långtgående minskningar i omvärlden. Inom EG skärps nu successivt kraven på bilarna.
Sverige bör inom EG och EFTA verka för att avgaskraven på tunga vägfordon skärps till en nivå som motsvarar de föreslagna USA-kraven för 1996, motsvarande utsläpp av NOX med ca 5 g/kWh mot de europeiska kraven på 7 g/kWh från samma tid.
Miljöklassindelningen av fordon och andra stimulansåtgärder måste utformas på ett sådant sätt att miljömålet verkligen uppnås och att de sker i samklang med EG:s regler. En kraftig prisökning på bilar med bättre miljöprestanda från ett år till ett annat kan ändra kundernas köpbeteende och i själva verket få en starkt negativ miljöeffekt.
Utsläpp från olika arbetsfordon omfattas ännu inte av några avgaskrav. Vi anser att Sverige inom ramen för de pågående EES-förhandlingarna skall aktualisera denna fråga.
Utsläppen från vägtrafiken av kolväten bör också minska från 175 000 ton 1988 till högst 50 000 ton år 2000. Koldioxidutsläppen från vägtrafiken bör inte ligga på högre nivå år 2000 än vad de gör i dag.
Naturvårdsverket bör få i uppgift att årligen redovisa hur de uppställda målsättningarna infrias. Om de uppställda miljömålen inte uppnås med de krav som nu ställs och i framtiden kommer att ställas kan korrigeringsåtgärder tvingas fram.
8.2 Flygtrafik
Flygets negativa effekter på miljön måste minimeras. Utvecklingen går dock i rätt riktning i vissa avseenden. Nya motorer minskar utsläpp och buller. Glykol och urea tas om hand med nya metoder.
Internationella överenskommelser om införande av ekonomiska styrmedel är det mest effektiva sättet att minska utsläppen. Innan detta kan uppnås kommer vårt tidigare framförda krav om skärpt koldioxidbeskattning för inrikes flygfart, om det införs, påskynda övergången till bränslesnålare motorer. Detta kommer att begränsa koldioxidutsläppen från denna sektor.
8.3 Sjöfart
Sjöfarten svarar för de mest energieffektiva transporterna. Trots detta är det angeläget att minska sjöfartens miljöpåverkan. Under de senaste åren har det skett en frivillig övergång till bättre bränslekvaliteter, vilket givetvis är positivt från miljösynpunkt.
Sjöfarten svarar för en förvånansvärt stor andel av luftföroreningarna i vissa regioner. Färjetrafiken svarar som exempel för 14 procent av svavelutsläppen i Stockholmsregionen och närmare 10 procent av kväveoxidutsläppen.
Det är viktigt att Sverige agerar i olika internationella fora för att minska sjöfartens bidrag till luftföroreningarna. Det är särskilt viktigt att verka för användning av bättre bränslekvaliteter och effektivare rening, eftersom det resulterar i betydande utsläppsminskningar.
Sjöfarten kan även medföra andra miljöproblem än avgasutsläpp. Naturskador på grund av stranderosion, undervattensströmmar m.m. har uppmärksammats på senare tid. Även utsläpp i samband med oljetransporter, tanktömning m.m. behöver motverkas. Det är enligt vår mening viktigt att ytterligare belysa dessa typer av sjöfartsrelaterade miljöproblem.
Miljöövervakningen behöver förstärkas. Det bör bl.a. undersökas om nya samverkansformer, bl.a. med kustbevakningen, kan utnyttjas i miljöarbetet.
8.4 Spårbunden trafik
Vi har i flera års tid krävt att större nyinvesteringar skall göras i järnvägsnätet. Vi har tyvärr inte fått gehör för dessa krav. Innevarande budgetår föreslog vi en 35 procent högre investeringsnivå än regeringen. Vi anser att 20 miljarder kronor skall satsas på investerigar i järnvägar under de kommande 10 åren. Detta skulle möjliggöra offensiva satsningar på den svenska järnvägstrafiken.
Vi förordar en utbyggnad av såväl Mälarbanan som Arlandabanan. Bankapaciteten norr och väster om Vänern måste skyndsamt byggas ut för att klara av snabba leveranser av gods. Utbyggnad av dubbelspår, bl.a. hela sträckan Göteborg--Malmö, måste prioriteras. Dessa satsningar skulle stärka den spårbundna trafikens konkurrenskraft.
Beslutet att separera ''affärs-SJ'' och banverket var bra, och ett gammalt moderat krav. Mer marknadsorientering ger SJ och järnvägstrafiken goda framtidsmöjligheter och är en förutsättning för att även framtida järnvägssatsningar blir lyckade.
9. Miljöanpassad energiproduktion
Det är viktigt att minska energiproduktionens negativa miljöeffekter. I propositionen står det:
Miljöpåverkan från el- och värmeproduktion i Sverige har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talet. Svavelutsläppen från denna sektor har minskat med ca 70 % och kväveoxidutsläppen med ca 35 % sedan år 1980. Koldioxidutsläppen har under samma period minskat med ca 35 %. Sektorn har bidragit till en förbättring av luften i våra tätorter, minskad försurning och minskad påverkan på det globala klimatet.
Detta är en korrekt beskrivning av de senaste årtiondenas miljömässigt mycket positiva utveckling på energiområdet. Utsläppsminskningarna är ett direkt och påtagligt resultat av att kärnkraften svarar för ca hälften av den svenska elenergiproduktionen. Därför är det förvånande att regeringen i sin proposition slår fast att:
''Miljömålet är ett energisystem utan kärnkraft''.
Regeringen hävdar vidare att detta skall uppnås samtidigt som energisektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan ''minskar kraftigt''. De orörda älvarna skall inte byggas ut.
En rad statliga utredningar har på ett mycket tydligt sätt visat att det inte går att avveckla kärnkraften och samtidigt begränsa utsläppen av olika föroreningar, samt skydda älvarna.
Vi anser att kärnkraften skall få användas så länge som den uppfyller högt ställda säkerhets- och miljömässiga krav. Det kan dessutom vara värt att notera att Nordiska Rådet enhälligt nyligen har upphävt ett tidigare beslut som innebar att kärnkraften borde avvecklas.
Om nedläggningshotet undanröjs finns goda möjligheter att förbättra effektuttaget från de svenska kärnkraftsverken. Den ökade efterfrågan av elkraft som förväntas skulle därmed kunna mötas genom bl. a. ett ökat effektuttag.
9.1 Förbränningsanläggningar
För att minska utsläppen av koldioxid föreslår vi en kraftig skärpning av koldioxidskatten. Vi anser att alla punktskatter på energiområdet skall omvandlas till en koldioxidrelaterad skatt. Skatten skall omfatta såväl värme- som kraftproduktion.
Vi vill stärka fjärrvärmeproduktionens konkurrenskraft genom momsbefrielse. Detta skulle ytterligare kunna minska utsläppen från villapannor. Vårt förslag innebär att biobränslenas konkurrenskraft stärks i förhållande till fossilbränslebaserad kraft.
Moderata samlingspartiet förordar en 20-procentig minskning av koldioxidutsläppen till år 2005. En skärpt koldioxidbeskattning skapar goda möjligheter att uppnå detta mål.
För att bekämpa försurningen föreslår vi att dagens svavelskatt omvandlas till en svavelavgift. Intäkterna bör i stället användas till olika miljöförbättrande ändamål, främst i form av intensifierade kalkningsprojekt.
Den 1 januari 1992 kommer större förbränningsanläggningar att omfattas av en kväveavgift. Vi vill att denna avgift successivt skall breddas till att omfatta även mindre anläggningar. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda om denna avgift även kan omfatta mindre och medelstora förbränningsanläggningar.
Ekonomiska stimulanser bör användas för att premiera mer miljövänliga alternativ. Vi förordar därför en övergång till eldningsoljor med relativt sett bättre miljöegenskaper. Därför vill vi införa 250 kronors skatterabatt per kubikmeter för eldningsoljor i miljöklass 2 och 450 kronor per kubikmeter i miljöklass 1.
9.2 Tillfälliga utsläppsbegränsande åtgärder
Förra året beslutade riksdagen införa en särskild lag som gav kommuner rätt att tillfälligt förbjuda person- och lastbilstrafik inom vissa områden. Förbudet är tänkt att användas vid alltför höga luftföroreningar. Detta skulle måhända kunna vara en lämplig åtgärd om trafiken var den enda orsaken till de förhöjda utsläppen. Så är inte fallet. Vi anser därför att Lagen om tillfälligt bilförbud skyndsamt skall ersättas med en annan lag som angriper problemen på ett mer seriöst sätt. De mest betydande utsläppskällorna -- oftast förbränningsanläggningar och vissa industrier -- bör angripas först. Om de stora utsläppskällorna stoppas temporärt kan luftföroreningssituationen snabbt förbättras.
10. Andra utsläppsbegränsande åtgärder
Det är nödvändigt att minska kvävebelastningen i vattendrag och hav. Regeringens förslag rörande minskade utsläpp av kväve från kommunala reningsverk är otydligt formulerat.
I propositionen står:
För alla kustbaserade reningsverk, från gränsen mot Norge t.o.m. Stockholms skärgård, vilka är dimensionerade för att hantera avloppsvatten från mer än 10 000 personer skall 50 procent kvävereduktion vara riktlinje vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Det skulle kunna tolkas som om varje enskilt reningsverk skall utrustas med femtioprocentig kvävereduktion. Det kan också tolkas som om de sammantagna utsläppen skall begränsas med 50 procent.
Vi förordar en femtioprocentig minskning av de totala utsläppen.
Det är viktigt att denna minskning sker på ett kostnadseffektivt sätt. Av den anledningen är det nödvändigt att ändra miljöskyddslagens prövningsregler där varje anläggning bedöms för sig och får egna villkor. I stället borde kuststräckan delas in i lämpliga zoner. Inom dessa zoner skulle miljömålet om en kvävereduktion på 50 procent säkerställas. Kommunerna inom respektive zon skulle också ha full rätt att förhandla sinsemellan för att uppnå miljömålet på bästa sätt. Om kommunerna kan visa att kväveminskningen kan åstadkommas genom anläggande av våtmark, skall denna metod vara tillåten.
Genom denna metod, som har likheter med de s.k. utsläppsbubblorna, kan en kostnadseffektiv miljöinsats komma till stånd. Miljölagstiftningen måste skyndsamt ändras på ett sådant sätt att den skisserade lösningen görs möjlig.
11. Minska jordbrukets miljöpåverkan
Det svenska jordbruket kommer att förändras under 1990-talet. En betydande andel åkermark skall tas ur livsmedelsproduktionen. Den ekonomiska situationen hotar att bli bekymmersam. För att de svenska lantbrukarna skall kunna fortsätta att driva sin verksamhet, fordras att de får konkurrera på lika villkor med omvärlden. Detta gäller inte minst i förhållande till EG. Inom EG diskuteras införande av miljöavgifter på jordbruksområdet. Vi anser att Sverige aktivt skall följa denna utveckling. Om Sverige antar samma bestämmelser som EG ges möjlighet till konkurrens på lika villkor.
Det är angeläget att minska närsaltläckaget från jordbruksmark. Det är tveksamt om denna minskning kan uppnås genom användande av olika miljöskatter och - avgifter, vilket styrks genom flera av de remissvar som inlämnats med anledning av miljöavgiftsutredningens förslag. Det pågående s.k. Mellbyprojektet stärker också denna tes. Det minskade närsaltläckaget torde främst vara ett resultat av de intensifierade informationsinsatserna och olika administrativa åtgärder. Ökade kunskaper är den mest effektiva metoden för att åstadkomma kraftfulla resultat.
Det är svårare att kontrollera spridning av stallgödsel än av handelsgödsel. Handelsgödseln är lättare att dosera på ett sådant sätt att närsaltläckage inte uppstår. Det finns mot denna bakgrund inget som talar för att handelsgödselanvändningen skall beläggas med speciella miljöavgifter eller skatter.
Vad det gäller kemiska bekämpningsmedel anser vi att en avgift kan tas ut på de miljöfarligaste preparaten. Syftet med denna avgift är att styra över användningen till mindre farliga preparat.
De miljöavgifter som tas ut på jordbrukets område bör enligt vår mening i sin helhet användas till olika miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket.
12. Från vaggan till graven
Utsläppen från industrin har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Olika administrativa regleringar har påskyndat den fortgående moderniseringen av industriprocesserna. Nya mer resurssnåla processer har utvecklats. Utsläppen har minskat dels genom att nya produktionsmetoder tagits i bruk, dels genom att effektivare reningssystem har införts.
Miljömedvetandet har ökat markant under 1980-talet. Detta har lett till att allt fler ser miljöfrågorna ur ett helhetsperspektiv. Detta gäller inte minst industrin. De höga skorstenarnas tid är förbi, liksom tanken på att lösa utsläppsproblemen genom allt mer raffinerade reningsmetoder. Utvecklingen drivs i riktning mot allt renare processer. Resursåtgången reduceras och ny mer miljöanpassad teknik tas i bruk.
Det finns många förklaringar till denna positiva utveckling. För det första har medvetenheten om miljöproblemen ökat. I takt med att våra kunskaper har ökat, har också kraven på åtgärder accentuerats. Konsumenterna ställer allt större miljökrav på produkterna och tycks även vara benägna att betala mer för produkter med goda miljöegenskaper. Marknadskrafterna driver på utvecklingen i miljövänlig riktning.
Under 1990-talet kommer -- med rätta -- allt större uppmärksamhet att riktas mot produkternas miljöegenskaper. Det handlar således inte om att endast minska produktionsprocessernas miljöeffekter. De produkter som framställs måste klara högt ställda miljökrav. Detta gäller inte minst frågan om hur produkterna slutgiltigt skall omhändertas.
Vi anser att marknadskrafterna skall utnyttjas mer effektivt i det miljövårdande arbetet. Beslutsfattarna skall därför inte styra utvecklingen genom politisk detaljreglering. De politiska besluten skall ange de miljömässiga ramarna. Marknaden får sedan agera inom dessa ramar. I praktiken innebär detta en optimering av miljöresurserna. De mest kostnadseffektiva lösningarna kan då utvecklas.
Olika typer av monopol -- exempelvis då det gäller avfallshantering -- måste avskaffas.
12.1 Produktion 12.1.1 Övergång till ny teknik
För att ytterligare minska de miljömässiga effekterna från produktionen måste nya metoder utvecklas. Vi anser att substitutionsprincipen skall användas mer aktivt. Lagen om kemiska produkter bör därför beaktas vid tillståndsgivning enligt miljöskyddslagen.
Regeringen föreslår att användningen av en rad miljöfarliga ämnen skall trappas ned. Det är bra. De uppställda målen kan sporra olika aktörer till att utveckla nya miljömässigt bättre metoder. Det finns dock brister i regeringens förslag. Beslutsunderlaget är för det första magert. Kostnadsuppskattningar saknas. Vissa mål skulle eventuellt kunna uppnås på ett mer kostnadseffektivt sätt. För det andra är det inte fullt klarlagt hur ersättningen av vissa ämnen skall genomföras i praktiken. För det tredje finns en uppenbar risk för att oönskade sidoeffekter erhålls. Dessa sidoeffekter kan t.o.m. resultera i större negativ miljöpåverkan än det ursprungliga problemet. För att slippa gå ur askan i elden fordras noggranna avvägningar och bedömningar av olika effekter. Vi är oroliga för att regeringen har underskattat svårigheterna. För det fjärde anger inte regeringen hur de uppställda målsättningarna skall följas upp, vilket är en svaghet. Det är angeläget att noggrant följa utvecklingen. Om målen inte kan uppfyllas måste korrigeringsåtgärder sättas in på ett tidigt stadium.
12.1.2 Stimulera övergång till miljömässigt bättre teknik
För att ytterligare minska industrins negativa miljöpåverkan måste nya metoder utvecklas. Skatterabatter kan vara en tänkbar metod. De företag som lyckas minska sina utsläpp utöver de av koncessionsnämnden fastställda kraven bör enligt vår mening premieras. Det kan exempelvis ske genom en sänkt inkomstskatt för företagen. Skattesänkningen skall stå i relation till utsläppsminskningen.
Utsläppen av stabila organiska föreningar från massaindustrin bör enligt vår mening minska. Regeringen föreslår att massaindustrins utsläpp av stabila organiska klorföreningar, inom loppet av en 10-årsperiod, skall begränsas till en sådan nivå att miljön ej tar skada. Regeringen föreslår inga åtgärder för att uppnå detta mål.
1988 beslutade riksdagen om skärpta krav för massaindustrin. Senast år 1992 skulle insatser sättas in för att begränsa utsläppen av klorerad organisk substans till 1,5 kg TOCl per ton massa. Stora miljöinvesteringar har satts in för att uppnå riksdagens mål, som för övrigt är de mest ambitiösa i världen. I övriga Västeuropa pågår en skärpning av miljökraven.
Miljöavgiftsutredningen föreslog miljöavgifter på utsläpp av klorerad organisk substans med 50 kr per kilo AOX (Absorberbart organiskt klor). I genomsnitt ligger AOX-värdena 20--30 procent högre än TOCl-värdena. Utredningen gör också bedömningen att när utsläppen ligger under 0,5 kg AOX per ton massa är miljöeffekten osäker och föreslår därför att avgiften upphör vid denna gräns.
Miljöavgiftsutredningens förslag är logiskt, men förutsätter att liknande miljöavgifter tas ut i Sveriges konkurrentländer. Så är inte fallet i dag.
Det är därför inte lämpligt att Sverige ensidigt nu inför miljöavgifter på dessa utsläpp. Kostnadsbelastningen skulle bli orimlig, i synnerhet med tanke på de betydande miljöinvesteringar som redan vidtagits.
För att minska klorutsläppen kan i stället en ekonomisk miljöstimulans användas. De företag som pressar ner sina utsläpp under 1,0 kg AOX per ton massa får en stimulans på 50 kronor för varje kilo AOX som inte släpps ut. Denna bör uformas som en skattereduktion och finansieras via svavelavgiften. Maximal ekonomisk stimulans skall erhållas då utsläppen uppgår till 0,3 kg AOX per ton massa.
Denna nivå ligger något lägre än den nivå som miljöavgiftsutredningen ansåg vara så låg att de miljömässiga effekterna torde vara obetydliga.
12.2 Konsumtion
Ingen har gjort ett större misstag,
än han som inte gjorde något,
eftersom han bara trodde att han kunde göra så lite
Edmund Burke
Det personliga ansvaret spelar en avgörande roll i miljöarbetet. Vi anser att de politiska besluten skall skapa utrymme för enskilda människor att agera på ett miljövänligt sätt. På alla områden fordras ökad handlingsfrihet. Förbud och detaljregleringar hotar att låsa fast utvecklingen och hämma tillkomsten av miljömässigt bättre alternativ.
12.2.1 Ökad miljökunskap
Om medborgarna skall kunna ta ett större personligt ansvar för miljön fordras fördjupade kunskaper om miljön. Regeringen ansluter sig i propositionen till UHÄ:s förslag att miljömoment motsvarade 3--5 poäng skall ingå i all högskoleutbildning. Detta kan synas bestickande. Att miljömoment bör ingå för blivande ingenjörer, ekonomer och många andra är rimligt och i vissa fall helt nödvändigt. I den mån särskilda miljömoment skall införas skall de enligt vår mening vara fristående. De skall med andra ord inte integreras i andra kurser.
Det är dock svårt att se hur miljömomenten naturligt skall ingå i de studier som bedrivs inom humaniora. Att miljöfrågor rymmer etiska problem är uppenbart. Är regeringens avsikt med den engelska versionen av miljöpropositionen att denna text skall utgöra underlag för språkstudier? I så fall krävs i konsekvensens namn en rad översättningar till andra språk.
Vi anser att goda kunskaper och möjligheter att förstå sammanhang måste grundas på rejäla ämnesstudier. Det ligger en fara i att genom tematiska studier eller projekt syssla med övergripande kunskapsområden. Inom naturvetenskapen finns, liksom inom andra områden, en kärna av ämneskunskaper som alla bör behärska. För att öka kunskapen om de komplexa miljöfrågorna krävs främst fördjupade ämneskunskaper i biologi, fysik och kemi.
Det är också viktigt att elever på alla nivåer bereds tillfälle till att bedriva fördjupade studier inom valda områden. Särskilt angeläget är att ämnesstudier blir grunden i den fortbildning som erbjuds lärare i grundskola och gymnasieskola. Ytlig orientering får inte ersätta rejäla kunskaper vare sig hos lärare eller elever.
Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang föreslagit att en ny lärarutbildning skall införas. Denna skall grundas på ämnesstudier. Vi har även anvisat medel för en sådan utbildning. Vi har också betonat vikten av ämnesstudier i lärarnas fortbildning och anvisat medel härför.
Sammantaget har vi föreslagit att anslaget för Lokala och individuella linjer samt fristående kurser skall ökas med över 50 procent i förhållande till regeringens förslag.
12.2.2 Miljömärkning
Miljömärkning av olika produkter underlättar för enskilda människor att agera på ett mer miljövänligt sätt. Riksdagen har tidigare, bl.a. på moderat initiativ, fattat beslut om att införa så kallad positiv miljömärkning. En speciell kommitté har tillsatts för att utarbeta särskilda kriterier för miljömärkningen. Kommittén har redan stött på betydande problem och märkningsarbetet hotar att försenas. Det är olyckligt från miljösynpunkt. Samtidigt har motsvarande arbete för att fastställa kriterier för miljömärkning startat inom EG.
EG kommer att ha stor nytta av det västtyska märkningssystem som har funnits i drygt 10 års tid. Det är inte uteslutet att EG:s märkningssystem hinner träda i kraft före det svenska.
Sverige bör därför överväga en anslutning till EG:s märkningssystem. Det skulle betyda att enhetliga märkningsregler införs i hela Europa.
Sverige bör därför delta i EG:s arbete.
12.2.3 Ekonomiska stimulanser
Vi anser att olika ekonomiska stimulanser med fördel kan användas för att driva på utvecklingen i miljövänlig riktning. Olika typer av pantsystem kan många gånger användas för att stimulera ökad återanvändning eller återvinning. Även på detta område är det angeläget att Sverige följer utvecklingen inom EG.
I vissa fall kan pant användas för att stimulera återinlämning av produkter som slutgiltigt skall omhändertas. Regeringen föreslår att en så kallad återlämningspremie skall införas på Nickel- kadmium(NiCd)-batterier. Regeringen förtiger dock att riksdagen redan 1988 beslutade att pant skulle införas på miljöfarliga batterier. Socialdemokraterna reserverade sig mot beslutet. Nu ett par år senare återkommer socialdemokraterna med samma förslag, även om ''återlämningspremie'' onekligen låter mer avancerat än ''pant''.
Vi har inget emot denna nya term. Huvudsaken är att de miljöfarliga batterierna samlas in. Vi har tidigare krävt att andra typer av batterier, exempelvis stora blybatterier, skall omfattas av pant. Riksdagen har dock sagt nej till detta krav. Därför föreslår vi nu att även andra miljöfarliga batterier skall omfattas av den så kallade återlämningspremien. Det är viktigt att de miljöfarliga batterierna får en lätt avläsbar märkning, som ger konsumenterna vägledning.
Regeringen föreslår att CFC-innehållet i uttjänta frys- och kylskåp skall omhändertas genom kommunernas försorg. Det av regeringen skisserade CFC- omhändertagandet är ytterst kostsamt. Vi anser att även andra metoder skall studeras i syfte att finna en mer kostnadseffektiv lösning på problemet.
12.2.4 Vissa kemiska produkter
Regeringen menar att 90 procent av användningen av nonylfenoletoxylater (NFE) i Sverige bör upphöra till år 2000. Enligt vår mening bör avvecklingen påskyndas ytterligare och substitutionsprincipen, som innebär att ett miljöskadligt ämne skall utbytas mot ett mindre miljöskadligt där detta är möjligt, tillämpas aktivt.
Användning av NFE i konsumentprodukter och i institutionella rengöringsmedel bör inte tillåtas efter december 1991.
12.3 Destruktion
Regeringens förslag inriktas på utveckling av nya metoder för att omhänderta avfall. Det är enligt vår mening en felaktig prioritering. Under 1990-talet måste arbetet inriktas på att minska avfallsmängderna och samtidigt minska avfallets farlighet. Under de kommande tre åren är 87 miljoner kronor avsatta för forskning kring avfallshantering och miljöanpassad produktutveckling. Vi anser att forskningen främst skall inriktas på projekt som syftar till att minimera avfallsmängderna.
Flera stater i USA har tagit fram långtgående planer rörande avveckling av olika typer av avfall. Naturvårdsverket bör undersöka om liknande avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas även i Sverige.
12.3.1 Hushållsavfall och industriavfall
Regeringen föreslår att kommunerna skall tillåtas använda differentierade avfallstaxor för att stimulera en mer miljöanpassad avfallshantering. Det är bra. Vi har tidigare föreslagit detta. Så sent som förra våren sade riksdagen nej till detta förslag.
Källsorteringen, som nu kan öka genom ekonomiska stimulanser, ger möjlighet till ökad återvinning av värdefulla delar av avfallet. Den ger också möjlighet till bortsortering av miljöfarligt avfall, t.ex. batterier, lösningsmedel etc.
Genom källsorteringen kan avfallet få egenskaper som endast obetydligt skiljer det från ett traditionellt biobränsle. I vissa kommuner kan detta ske genom sortering i en brännbar torrfraktion och i en våtfraktion av livsmedelsrester som kan komposteras.
Förbränning kan -- under förutsättning att hårda miljökrav ställs -- vara ett miljömässigt vettigt alternativ. Det ökar Sveriges möjligheter att hindra växthuseffekten. Förbränning av pappersförpackningar ger utsläpp av koldioxid som tas upp av bl.a. växande skog. Förbränning av plast ger i normalfallet upphov till samma utsläpp som förbränning av eldningsolja.
Det är angeläget att minska utsläppen av olika växthusgaser till atmosfären. Då organiskt material förmultnar bildas bl. a. växthusgasen metan. Denna gas kan användas för energiändamål. På så sätt erhålls energi samtidigt som utsläppen av växthusgaser reduceras.
Det vore positivt om industriavfallet kunde tas om hand på ett mer effektivt sätt. Energiinnehållet beräknas till ca 6 TWh. Genom att utnyttja energiinnehållet i avfallet på ett bättre sätt kan vi ersätta 5 TWh värme från fossilbränslen och därmed minska koldioxidutsläppen med drygt 1,5 miljoner ton.
Renhållningslagen (1979:596) uppvisar en rad brister. Vi har tidigare krävt att begreppet avfall skall definieras i lagen. Riksdagen har sagt nej till detta krav.
I dag är kompostering förbjudet enligt lag. Detta förbud måste upphävas. I renhållningslagens sjunde paragraf står det bl.a. att:
När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, får avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutgiltigt omhändertas av fastighetsinnehavaren.
Vi anser att fastighetsägaren generellt bör ha rätt att ta hand om sitt avfall under den självklara förutsättningen att omhändertagandet sker på ett miljömässigt och hygieniskt godtagbart sätt. Myndigheterna skall dock, då det kan motiveras, kunna förbjuda t.ex. fastighetsägare i tättbebyggt område att själva omhänderta sitt avfall. Myndigheten måste därvid på sakliga grunder motivera sitt ställningstagande.
Olika typer av monopol hotar att hämma den tekniska utvecklingen. Detta gäller inte minst på avfallsområdet. Renhållningsförordningen (1979:904) ger kommunerna ansvaret för bortforsling av miljöfarligt avfall. Vi anser att kommunerna endast skall svara för tillsyn och kontroll, inte, som idag, utföra själva sophanteringen. Det kommunala monopolet måste upphävas. Detta skulle befrämja teknikutveckling och tvinga fram mer kostnadseffektiva lösningar.
12.3.2 Miljöfarligt avfall
Det miljöfarliga avfallet vållar stora problem. Detta avfall måste tas omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt. Behandlingen är ofta mycket dyrbar. För vissa typer av avfall saknas godtagbara behandlingsformer.
Mängden miljöfarlig avfall måste minskas. Producenterna har ett ofrånkomligt ansvar i detta arbete. Det är därför glädjande att industrin tycks ta dessa problem på allvar. Under de senaste åren har intresset för att finna nya avfallssnåla processer ökat.
Vi anser att stränga krav skall ställas på omhändertagandet av miljöfarligt avfall. Avfallsproducenterna skall dock inte hänvisas till politiskt dikterade metoder. Marknaden måste enligt vår mening få möjlighet att utveckla lämplig teknik inom de miljömässiga ramar som skall fastställas på politisk väg.
Regeringen avhandlar frågan om det miljöfarliga avfallet på ett mycket summariskt sätt. Regeringen tycks ha låst sig för att huvuddelen av det miljöfarliga avfallet även fortsättningsvis skall destrueras genom förbränning. Regeringen konstaterar att en utbyggnad av behandlingskapaciteten (läs förbränningskapaciteten) är ofrånkomlig.
För närvarande pågår en särskild utredning rörande den framtida hanteringen av det miljöfarliga avfallet. Vi anser att det är direkt olämpligt att redan nu bygga ut den s.k. behandlingskapaciteten.
Avfallsutredningen kan i bästa fall resultera i förslag som kraftigt kan minska mängderna miljöfarligt avfall. Dessutom kan kanske bättre metoder än förbränning användas.
Låt den industri som ger upphov till det miljöfarliga avfallet ta hand om avfallshanteringen genom att bli delägare i SAKAB. Detta skulle dels sätta press på industrin, dels skapa tydligare ansvarsförhållanden mellan myndigheter och dem som då ansvarar för verksamheten vid SAKAB. En privatisering skulle kunna leda till en miljömässigt bättre avfallshantering.
Regering och riksdag har möjlighet att ställa hårdare krav på ett industriägt SAKAB.
13. Kommunal planering m.m.
13.1 Kommunernas planeringsansvar
Regeringen skriver i propositionen:
Den fysiska riksplaneringen bör utformas så att dessa energikällor (vindkraft och biobränsle) skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter som möjligt med andra markanspråk.
Regeringens förslag är otydligt. Det kan innebära att kommunerna i framtiden hindrar ny bebyggelse i områden som kan komma i fråga för placering av vindkraftverk. Kommunernas befogenheter bör enligt vår mening inte utökas på detta sätt.
Vi anser inte att kommunerna skall kunna tvinga fram konsumtion av vissa energislag. Vi förordar en fri energimarknad.
13.2 Regleringar av enskilda brunnar
Regeringen aviserar en utökning av PBL innebärande att kommunerna skall kunna kräva bygglov för anläggning av brunn. Vi vill peka på möjligheterna att använda förrättningsförfarande av den typ som används vid markavvattningsföretag. I korthet betyder det att nyttjare av ett och samma grundvattenmagasin skulle bilda en samfällighet och därigenom reglera uttagen ur enskilda brunnar.
14. Bättre naturvård
Svensk naturvård befinner sig i kris. Värdefulla naturmiljöer där staten påtagit sig ansvaret för vården missköts. Vi har varnat för en utveckling mot en starkt socialiserad naturvård och föreslagit begränsningar i de statliga inköpen av mark för naturvård. Vi har undantagit vissa statliga inköp av urskogar, då detta åminstone på kort sikt framstått som den mest rationella lösningen.
På lång sikt måste det ideella inslaget i naturvården öka kraftigt. Budgetmedel bör kunna användas för att stödja denna inriktning och alltså kunna anslås till en ideell organisations inköp av värdefull mark. Villkoret skulle vara ett åtagande om framtida skötsel av förvärvat område.
I de undantagsfall ett statligt ägande kan motiveras måste förvärv föregås av upprättandet av en skötselplan och en kostnadsplan. På detta sätt kan framtida vanvård förhindras.
Den största insatsen på naturvårdens område utförs av enskilda människor på frivillig ideell bas. Denna verksamhet måste uppmuntras och stödjas. En ökad möjlighet att utnyttja enskilda människors engagemang uppstår när stora arealer friställs i samband med jordbrukets omställning.
Riksdagen beslutade våren 1990 att resurserna för landskapsvårdande åtgärder skulle förstärkas med 100 miljoner kronor under budgetåret 1991/92 och att ytterligare medel skall anslås kommande budgetår. Här öppnas möjligheten att återskapa värdefulla biotoper, som förstörts i samband med bl.a. den statligt styrda och uppmuntrade rationaliseringen av jordbruket.
Moderata samlingspartiet har i åtskilliga år verkat för ett utökat skydd för värdefulla biotoper och en utökad möjlighet att stödja detta med ersättning till de brukare som får sin markanvändning försvårad. Regeringen lägger nu fram förslag med denna inriktning men föreslår inga medel för att säkerställa biotopskyddet. Enligt vår mening bör medel till biotopvård tas inom anslaget för vård och förvaltning av naturreservat m.m.
Under de senaste åren har det tillkommit en rad bidrag för natur-, kultur- och landskapsvård. Mycket tyder på att betydande vinster skulle kunna göras genom en samordning av dessa bidrag. Byråkratin skulle kunna minskas och pengarna användas på ett mer effektivt sätt.
Naturvårdsverket redovisar i utredningen Natur-90 insatsbehov för säkerställande av vissa naturtyper enligt naturvårdslagen. Man anger ett skyddsbehov av ca 100 000 hektar skogsbiotoper. Enligt vår mening skulle inköp av skogsmark till en beräknad kostnad av 750 miljoner kronor leda till ett betydande resursslöseri. Naturvårdsverket bör undersöka alternativa lösningar där en samverkan om skyddsinsatser med skogsbruket eftersträvas. Det bör kunna ge avsevärt lägre kostnader och ändå medge ett skonsamt skogsbruk på betydande del av dessa arealer.
Betydande skogsarealer har naturvårdsverket nyligen inköpt, men inte erhållit statsmedel för att betala. Detta förhållande speglar den förvirring som uppstått i svensk statsförvaltning under socialdemokratisk ledning. Avtalen löper med hög ränta, vilket kommer att allvarligt försvåra naturvårdsverkets verksamhet i framtiden. Avtalen bör enligt vår mening nu omförhandlas med den inriktningen att staten erbjuder säljarna skogsmark från domänverket som utbyte i stället för kontanter.
Regeringen föreslår att fridlysning av arter skall kunna ske även när det inte finns något akut utrotningshot. Det är ett riktigt förtydligande av naturvårdslagen. Det är dock angeläget att fridlysningsreglerna samordnas och att de meddelas allmänheten på ett lättillgängligt sätt.
15. Polarområdena
Regeringen verkar för förstärkta miljöregler inom Antarktisfördraget och för ett utvidgat samarbete till skydd för miljön i Arktis. Polarmiljön är unik genom att den ännu i stor utsträckning är opåverkad av mänsklig verksamhet. Sverige bör verka för ett långtgående skydd av Antarktis, som syftar till att området får ställning som världsnaturpark.
16. Anslagsfrågor
Regeringen förordar att anslagen, under B2 Bidrag till miljöarbete, för återställande av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning skall höjas.
Behoven av kalkningsinsatser är dock större än dem som regeringen anger. Det gäller i första hand behovet av skogsmarkskalkning. Vi anser att ytterligare 50 miljoner skall anslås för skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar. Dessa förstärkta insatser mot försurningen skall täckas inom ramen för de medel som tas in genom svavelavgiften. Vi vill betona behovet av en aktiv utvärdering av de genomförda projekten. Vi anser att utvärderingen bör klaras av inom det av oss förordade anslaget.
17. Diverse praktiska frågor
Regeringen har valt att lägga en miljöpolitisk proposition. Syftet är troligtvis att erhålla en samlad behandling av miljöfrågorna. Regeringens miljöproposition är mycket omfattande och svår att överblicka. Det finns en uppenbar risk för att miljöfrågorna kommer att utsättas för en forcerad riksdagsbehandling. Detta är olyckligt. Tyvärr har miljöfrågorna under det gångna året utsatts för så kallad förenklad behandling i riksdagen. Detta innebär att riksdagen inte tagit ställning i sak, utan inväntat propositionen.
Vi anser att det vore bättre om miljöfrågorna behandlades successivt. Olika frågeställningar och förslag kunde då få en seriös behandling. Samtidigt skulle vissa åtgärder redan ha vidtagits.
18. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som angetts under rubrikerna 1990-talets utmaningar, Bekämpa växthuseffekten, Förstärk miljöskyddet, Miljöövervakning och myndighetsorganisation och Utveckla effektiva ekonomiska styrmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en mer aktiv produktövervakning,
3. att riksdagen hos regeringen begär en studie av hur miljöfrågorna skall prioriteras i enlighet med vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam redovisning av hur Sverige uppfyller internationella avtal och rekommendationer på klimatvårdsområdet,
5. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska koldioxidutsläppen inte skall få överstiga 1987 års nivå,
6. att riksdagen som nationellt delmål, i enlighet med Toronto-konferensens rekommendationer, fastställer att de svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från år 1987 till år 2005,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de konkreta minskningar av koldioxid och andra växthusgaser som Sverige bör arbeta för inom ramen för FNs miljökonferens i Brasilien 1992,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur frågor rörande nyplantering av skog i tredje världen skall knytas till det internationella klimatvårdsarbetet,1]
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det internationella avvecklingsarbetet vad gäller olika ozonförstörande kemikalier,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av nollalternativ i samband med att miljökonsekvensbeskrivningar utförs,2]
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av kvalitetsnormer för luft och vatten,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sanktionsavgifter i enlighet med vad som i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur de ekonomiska anslagen för miljöövervakning skall användas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de aktörsbaserade miljövårdsorganens roll,
12. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av den framtida myndighetsorganisationen på miljöområdet i enlighet med vad som i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt ekonomisk kompetens på naturvårdsverket,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas miljövårdsarbete,
15. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om finansieringen av tillsynsverksamheten i enlighet med vad som i motionen anförts,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av olika -- administrativa eller ekonomiska -- styrmedel på miljöområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-anpassning av olika ekonomiska styrmedel,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör användning av överlåtelsebara utsläppsrättigheter på miljöområdet,
[att riksdagen beslutar att öka differensen mellan skatten på blyad och oblyad bensin i enlighet med vad som i motionen anförts,3]
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en miljörelaterad förmånsbeskattning på bilområdet i enlighet med vad som i motionen anförts,
20. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska kväveoxidutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer än 50 % från år 1988 till år 2000,
21. att riksdagen begär att regeringen i förhandlingarna mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav för tunga fordon i enlighet med vad som i motionen anförts,
22. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska kolväteutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer än 70 % från år 1988 till år 2000,
23. [att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska koldioxidutsläppen från vägtrafiken skall hållas oförändrade från år 1989 till år 2000,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av de nationella delmålen för utsläpp från vägtrafiken,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat effektuttag från de svenska kärnkraftverken,4]
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljörelaterad energibeskattning baserad på en skärpt koldioxidbeskattning i enlighet med vad som i motionen anförts,
26. att riksdagen beslutar att ändra den nuvarande svavelskatten till en svavelavgift i enlighet med vad som i motionen anförts,
27. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur kväveavgifterna även skall kunna omfatta mindre och medelstora förbränningsanläggningar,
[att riksdagen beslutar att införa skatterabatter på eldningsoljor i miljöklass 1 och 2 i enlighet med vad som i motionen anförts,3]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om tillfälligt bilförbud i enlighet med vad som i motionen anförts,5]
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till metod för att minska kväveutsläppen från de kommunala avloppsreningsverken i enlighet med vad som i motionen anförts,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter på de miljömässigt farligaste bekämpningsmedlen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer aktiv tillämpning av substitutionsprincipen,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktiv uppföljning av avveckling av olika miljöfarliga kemikalier,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ekonomiska stimulanser för att minska massaindustrins utsläpp av stabila klorerade organiska föroreningar i enlighet med vad som i motionen anförts,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökunskap och behovet av fördjupade ämneskunskaper i ämnena biologi, kemi och fysik,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete med EG då det gäller miljömärkning,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återlämningspremie på de miljöfarliga batterier som i dag inte omfattas av pantsystem i enlighet med vad som i motionen anförts,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kostnadseffektiva metoder för att minska CFC-avgången till atmosfären,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nonylfenoletoxylater,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på avfallsforskningen,
39. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att minska avfallsmängderna,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omhändertagande av hushålls- och industriavfall,
41. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i renhållningslagen (1979:596) i syfte att generellt tillåta kompostering av hushållsavfall i enlighet med vad som i motionen anförts,
42. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att det kommunala monopolet på avfallsområdet avskaffas,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvaret på avfallsområdet,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behandlingsmetoder för miljöfarligt avfall,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapacitetsutbyggnad då det gäller omhändertagande av miljöfarligt avfall,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär privatisering av SAKAB,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas inblandning i lokaliseringen av storskalig vindkraft och bioenergiproduktion,4]
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av vattenuttag från enskilda brunnar,
48. att riksdagen begär förslag om hur den ideella naturvården skall kunna stärkas i enlighet med vad som i motionen anförts,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biotopskydd,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medelsanvisning till biotopvård,
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inköp av urskogar,
52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till samordning av bidragen till naturvård, landskapsvård och kulturvård i enlighet med vad som i motionen anförts,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till enhetliga fridlysningsregler i enlighet med vad som i motionen anförts,
54. att riksdagen hos regeringen begär utredning av alternativa skyddsinsatser då det gäller skogsmark,
55. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1991/92 anvisa ytterligare 50 milj.kr. till skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar att finansieras ur den av oss till svavelavgift omvandlade svavelskatten,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett långsiktigt skydd av Antarktis.1]
Stockholm den 11 mars 1991 Carl Bildt (m) Lars Tobisson (m) Sonja Rembo (m) Anders Björck (m) Ingegerd Troedsson (m) Rolf Clarkson (m) Görel Bohlin (m) Ann-Cathrine Haglund (m) Rolf Dahlberg (m) Gullan Lindblad (m) Gunnar Hökmark Arne Andersson (m) Bo Lundgren (m) i Ljung
1 1990/91:U10 2 1990/91:Bo30 3 1990/91:Sk53 4 1990/91:N52 5 1990/91:T74