med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo107 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

Ekologisk kemikaliehantering

Vårt västerländska samhälle har för länge sedan sprängt
de ekologiska ramarna. Vi tär på jordens ändliga resurser
och fördelar användandet av dem ytterst orättvist sett i ett
globalt perspektiv.

Framtidsfrågorna när det gäller miljön måste handla om
kamp mot resursslöseriet, sparande som livsform och
alternativ som är förnyelsebara. Detta gäller all mänsklig
verksamhet, således även industrin. Vid forskning för att
utveckla nya produkter måste resurshushållning,
återvinning och miljöpåverkan finnas med. Råvaru- och
materialbalanser måste upprättas och en livscykel- och
kvittblivningsspecifikation måste göras. Allt måste
resultera i miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) och
miljökonsekvensanalyser av de varor man vill producera.

Problemet med kemikaliehanteringen

I Sverige används idag ca 15 000 ämnen i ca 55 000 olika
produkter. Internationellt används ca 100 000. Dock står 1
400 ämnen för 95 % av användningen. Av dessa saknas
grundläggande uppgifter för så många som ca 10 %.

Det årliga inflödet av miljöskadliga ämnen i samhället är
flerfaldigt större än de nuvarande årliga utsläppen till
naturen. Därmed ackumuleras en växande mängd miljö-
och hälsoskadliga ämnen i varor, byggnader etc. Det
innebär att vi håller på att skapa ett gigantiskt
avfallsproblem.

Vi är fortfarande tvungna att ägna oss åt att åtgärda och
eliminera gamla miljöskador som orsakats av bristen på
kontroll över varu- och kemikalieflödena. Kvicksilver,
PCB, bly, arsenik, m.m. -- listan kan göras lång. Vi måste
nå dithän att vi förebygger skador. Det innebär dels att
kontrollen måste skärpas över dagens kemikalieflöden, dels
att stränga regler måste införas för etablering av nya
kemikalier. Som föredöme för introduktion av nya
kemikalier kan regelverket för mediciner tjäna i tillämpliga
delar där en noggrann kontroll sker av de biologiska
effekterna innan en ny substans släpps ut på marknaden.

Risk finns annars att nya problem dyker upp med
förödande och/eller obotliga effekter. Om det t ex funnits
bruk för mer kvicksilver på 50- och 60-talet i vårt samhälle
hade vi kanske slagit ut nästan alla våra sjöar och stora
markområden för gott. Vi kan och måste idag se till att vi
inte hamnar i den situationen p g a någon annan kemikalie.

Som exempel kan vi ta skrotningen av datorer. Vi står
idag inför skrotning av de första generationerna datorer.
Någon beredskap för skrotningen finns ej, några tankar på
återvinning av produkterna har ej funnits hos tillverkarna,
några bedömningar av eventuella miljöeffekter av ingående
kemikalier finns ej. Nu visar det sig att t ex bromerade
flamskyddsmedel i bl a kretskorten utgör ett potentiellt
miljöhot. Denna brist på omsorg och handfallenhet inför
miljöskador är både ekonomiskt och ekologiskt oansvarigt.

Vänsterpartiets förslag till åtgärder

Vänsterpartiet menar att på sikt nya produkter och
ämnen måste följas av en återvinnings- och
destruktionsbeskrivning. Eventuell kostnad för varans
cykliska förlopp ska ingå i produktens pris. En vara och
kemikalie ska också följas av en miljöklassning som tar
hänsyn till energiåtgång, tillverkningsprocess, miljöeffekt
etc.

Många ämnen som idag används måste elimineras ur
våra materialflöden. De borde aldrig ha tillåtits.
Åtgärderna skiftar, det kan vara rena förbud, frivilliga
branschöverenskommelser, information, miljöavgifter,
skatter, administrativa styrmedel etc. Den optimala
lösningen brukar vara en kombination av dessa åtgärder.

Vissa ämnen ger redan i extremt låga koncentrationer
negativa effekter på levande celler. Ofta är det ämnen som
ej förekommer naturligt. På dessa låga kritiska
koncentrationsnivåer är det oerhört svårt att dels avgöra
koncentrationen av ett ämne, dels avgöra vilka
koncentrationer som är ofarliga respektive farliga. Exempel
på detta är t ex dioxiner. För vänsterpartiets del innebär
dessa svårigheter att principen ska vara att endast misstanke
om en substans skadlighet ska avgöra valet av
skyddsåtgärder till dess det är visat hur ämnet kan hanteras
utan risk.

Principen om den omvända bevisbördan måste ges
större tyngd. Tillverkare och importörer ska bevisa att
ämnet är ofarligt. Principen ska skrivas in i lagen om
kemiska produkter.

Vänsterpartiet vill också lyfta fram principen att
huvudansvaret för kemikaliehantering, varors
miljövänlighet etc ska ligga på tillverkare och försäljare. I
detta sammanhang är det också viktigt att framhålla
substitutionsprincipen, dvs att en substans ska bytas ut mot
en mindre skadlig när det finns sådana substanser att tillgå.
Vänsterpartiet instämmer i den kritik som bl a
miljöorganisationer och miljömyndigheter framfört att
många tillverkare och företag avvaktar eller väntar med
åtgärder tills samhället tvingar dem genom regler och
gränsvärden. Eftersom det är konstaterat i många
branscher vill vi på en rad områden skärpa lagstiftning etc,
i en snabbare takt än regeringen.

Konsumenter och yrkesanvändare måste få en ärlig
chans att kunna handla miljömedvetet. Det innebär bl a -- i
motsats till dagens förhållande -- att produkter måste
märkas med både innehållsdeklaration och miljöeffekt.
Förslag om en märkning med en symbol för miljövänlighet
är ett första steg i rätt riktning men måste följas av
möjligheter att ta del av mer fullständiga beskrivningar. Det
är t ex inte fel att skriva att bensin innehåller bensen; dagens
skolungdomar lär sig detta kolvätes egenskaper.

Kemikalieinspektionen har presenterat ett ambitiöst
förslag på hur kemikaliekontrollen ska skärpas. För hela
verksamheten äskas 246 miljoner på tre år, för kommande
budgetår 76 753 000 kronor. Vänsterpartiet anser att
kemikalieinspektionen bör få äskade 76 753 000 kronor för
budgetåret 1991/92. Verksamheten ska finansieras genom
avgifter.

Information och utbildning

Många människor i vårt land lever i föreställningen att
de kemiska produkter som finns till försäljning också i
någon mening är godkända. Men så är det ju inte. En
mycket stor del av ansvaret för kemikaliehanteringen vilar
på den enskilda människan. Det behövs enligt
vänsterpartiets mening en hårdare styrning från samhällets
sida när det gäller kemikaliehanteringen.

Men det behövs också mer information och utbildning
till människor. Vi föreslår därför att ett projektanslag på 10
000 000 kr anvisas för budgetåret 1991/92. Från anslaget ska
kommuner, ideella organisationer m fl kunna ansöka om
medel för att finansiera informations- och
utbildningsverksamhet i syfte att förändra hushållens
kemikalieanvändning.

Specifika åtgärder

Nedan följer en uppräkning av de åtgärder som
vänsterpartiet finner det angeläget att snarast vidta utöver
det som regeringen föreslår.

Kvicksilver, kadmium och bly anser vi utgöra en speciell
grupp där åtgärder är mycket akuta p g a av deras starka
negativa påverkan -- redan i låga doser -- på allt levande.
Kvicksilveroch kadmiumhanteringen och deras halter i
miljön visar också delvis upp en negativ utveckling.

Kvicksilver (Hg)

Kloralkaliindustrin ska senast år 2000 ha övergått till
kvicksilverfria processer. Två anläggningar i Sverige av fem
har redan sådan teknik. Att vänta till år 2010 är ej motiverat
ur miljösynpunkt.

Kvicksilverhaltiga strömbrytare, mätinstrument m m ska
förbjudas från den 1 januari 1992.

Kommunerna ska åläggas att svara för återvinning av
lysrör, lampor etc som innehåller kvicksilver från år 1992.

Kvicksilveroxidbatterier förbjuds från år 1995.

Utsläppen från gruvavfall behandlas under kadmium.

Bly (Pb)

Vänsterpartiet har i ett tidigare sammanhang föreslagit
att skattedifferensen mellan blyad och oblyad bensin ska
öka med 10 öre. Vi menar fortfarande att det är en rimlig
ökning av skatteskillnaden. Regeringens förslag på endast 7
öres ökad skillnad är inte tillräckligt med tanke på att
blyutsläppen från trafiken fortfarande är den dominerande
källan och så kommer att förbli under lång tid.

Kadmium (Cd)

All användning av kadmium utom i forskning ska
förbjudas på sikt.

Vi instämmer i regeringens förslag på avgifter på
batterier som innehåller kadmium. Vi förutsätter att nivån
kommer att överensstämma med MIA:s förslag och att
avgiften införs snarast. Om nivån inte visar sig ha tillräcklig
effekt återkommer vi med förslag.

En handlingsplan för hur kadmiumhaltigt avfall och
produkter ska omhändertas bör utarbetas. Det finns idag en
ökande mängd kadmium i våra produkter. Därför är en
beredskap viktig att ha inför detta växande problem.

Metalläckage från gruvavfall utgör en stor utsläppskälla
för ett flertal metaller. Naturvårdsverket bör få i uppdrag
att lägga fram förslag där ambitionen kraftigt höjs för att
minska dessa utsläpp.

Arsenik (As) och krom (Cr)

Vi föreslår en miljöavgift på arsenik på 200 kr/kg och 100
kr/kg på krom i träskyddsmedel från den 1 januari 1992.

Även för dessa ämnen bör en handlingsplan finnas för
omhändertagandet eftersom stora mängder är spridda,
framför allt i impregnerat virke.

Klorerade organiska lösningsmedel

Efter den 1 januari 1992 får trikloretylen, metylenklorid
och perkloretylen ej överlåtas i konsumentförpackningar i
detaljhandel.

Vidare ska en miljöavgift på 50 kr/kg för respektive
ämne införas från den 1 januari 1993.

I övrigt instämmer vi i MIA:s förslag beträffande
restitution, användningen av avgiftsmedlen etc.

Organiska tennföreningar, ftalater, bromerade
flamskyddsmedel, klorparaffiner

Samtliga dessa ämnen bioackumuleras, dvs tas upp i
levande celler och kvarstår. Användningen ska snarast
upphöra. Vi instämmer i Naturskyddsföreningens krav på
att avvecklingsplaner bör presenteras senast under 1992.
Arbete på detta pågår och vi förutsätter att regeringen ser
till att SNV m fl har tillräckligt med resurser för att klara
denna tidsgräns.

Aromatiska lösningsmedel

Gränsvärdena för aromatiska lösningsmedel bör ses
över. Vidare bör åtgärder övervägas för att minska
utsläppen av dem.

Nonylfenoletoxylater

Användningen bör helt upphöra senast år 2005.

Bensen

Kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att skyndsamt
komma med förslag hur bensenförbrukningen ska minska,
speciellt i sådan hantering där människor kommer i direkt
kontakt med ämnet.

Bensin

Kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att skyndsamt
komma med förslag och och redogörelse för hur bensins
arbetsmiljö-, miljö- och hälsoeffekter ska minska. Även
föreskrifter för bensinens sammansättning och hur den ska
deklareras bör skyndsamt utredas, bl a beträffande halten
av alkener (flyktiga kolväten).

Klorerad organisk substans

Vänsterpartiet föreslår en miljöavgift på utsläpp som
överstiger nivån 0,5 kg klororganisk substans (AOX) per
ton massa. Avgiften ska vara 50 kr/kg.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekologisk kemikalie- och
varuhantering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om introduktion av nya varor och
kemikalier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att produkter måste följas av
återvinnings- och destruktionsbeskrivning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att produkter måste följas av en
miljöklassning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att principen om den omvända
bevisbördan skall skrivas in i lagen om kemiska produkter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillverkares och försäljares
ansvar för varu- och kemikaliehantering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillämpningen av
substitutionsprincipen skall stärkas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares
förstärkta möjligheter att handla miljömedvetet,

9. att riksdagen till kemikalieinspektionen för budgetåret
1991/92 anvisar 14 783 000 kr. utöver vad regeringen föreslår
eller således 76 753 000 kr.,

10. att riksdagen till information i syfte att minska
hushållens kemikalieanvändning för budgetåret 1991/92
anvisar ett projektanslag på 10 000 000 kr. att fördelas via
naturvårdsverket,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kloralkaliindustrin senast år
2000 skall ha övergått till kvicksilverfria processer,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvicksilverhaltiga
strömbrytare, mätinstrument etc., skall förbjudas från den
1 januari 1992,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna skall åläggas
ansvar för återvinning av lysrör, lampor etc. som innehåller
kvicksilver senast den 1 januari 1992,

14.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvicksilveroxidbatterier skall
förbjudas från 1995,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka skattedifferens mellan
oblyad resp. blyad bensin,1]

15. att riksdagen som sin mening uttalar att all
användning av kadmium utom i forskning skall förbjudas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgift på batterier som
innehåller kadmium,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en handlingsplan bör
utarbetas för att ta hand om kadmiumhaltigt avfall,

18. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att komma med förslag om
kraftig minskning av metalläckaget från gruvavfall,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgift på arsenik och krom i träskyddsmedel på 200
kr./kg resp. 100 kr./kg,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en handlingsplan för
omhändertagandet av arsenik och krom,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att trikloretylen, metylenklorid
och perkloretylen ej får överlåtas i
konsumentförpackningar från den 1 januari 1992,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgift på 50 kr./kg på trikloretylen, metylenklorid och
perkloretylen,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om organiska tennföreningar,
ftalater, bromerade flamskyddsmedel och klorparaffiner,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aromatiska lösningsmedel,

25. att riksdagen beslutar att användningen av
nonylfenoletoxylater skall upphöra senast år 2005,

26. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda
bensenhanteringen och hur användningen skall minska,

27. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda
hur bensinens miljö- och hälsoeffekter skall minska,

28. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöavgift på utsläpp av klororganisk substans (AOX) som
överstiger nivån 0,5 kilo per ton massa.

Stockholm den 11 mars 1991

Annika Åhnberg (v)

Jan Jennehag (v)

Bengt Hurtig (v)

Viola Claesson (v)

Alexander Chrisopoulos (v)

Jan Strömdahl (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

1 1990/91:Sk54