med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo114 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (v)

Trafikpolitiken och miljön

På inget annat område går det att få så kraftfulla och
relativt snabba miljöförbättringar som på trafikområdet.
Med riktiga satsningar kan vi samtidigt spara stora mängder
energi och rädda människoliv genom att trafiksäkerheten
ökar. För att detta ska bli verklighet krävs en ny
transportstruktur. Med regeringens ord behövs dessutom en
strategi med inriktning på miljön. Tyvärr saknas en sådan
strategi i regeringens proposition.

I vänsterpartiets partimotion, Trafik och infrastruktur
(1990/91:T35), liksom i våra motioner från allmänna
motionstiden har vi presenterat en rad förslag som leder till
uppbyggnad av en ny transportstruktur. Regeringens egen
rapport ''Hur mår Sverige?'' bekräftar hur nödvändiga
vänsterpartiets förslag är. I regeringens proposition lyser
sådana förslag helt med sin frånvaro.

Kapitlet Transportsystemets miljökonsekvenser, bilaga
A till regeringens proposition, redovisar bl a följande:
Under andra halvan av 80-talet ökade bilismen ännu
kraftigare än tidigare. De långväga bilresorna har i absoluta
tal ökat mest av allt resande. Flyget har expanderat
snabbast av alla trafikslag under 80-talet.Utbyggnaden
av vägar och flygplatser är faktorer som styrt det ökande
resandet. Utbyggnaden av vägarna har varit särskilt kraftig
sedan 1950-talet. Järnvägsnätet minskade under samma
period genom nedläggningar.Lastbilstrafiken har ökat
speciellt kraftigt under efterkrigstiden, speciellt den
långväga trafiken. Mätt i transportvolymer har
utrikestransporterna ökat snabbast.Luftföroreningarna
är trafikens allvarligaste miljöproblem. Buller, trängsel,
ingrepp i kultur- och landskapsmiljöer är andra allvarliga
problem. Luftföroreningarna från järnvägstrafiken är
närmast obefintliga i jämförelse med övriga trafikslag.
Energiförbrukningen visar lika gynnsamma siffror för
järnvägstrafiken: Järnväg 3,1 TWh, vägtrafik 64,6 TWh,
sjöfart 10,3 TWh och flyg 10,1 TWh.De prognoser som
regeringen redovisar innebär ''ökad trafiktillväxt'' jämfört
med i dag. Bilismen förutsätts dominera även i framtiden
med hänvisning till näringslivets behov.

Vad menar regeringen med sin ''strategi för ett
miljöanpassat transportsystem''?

Regeringen avvisar nu som tidigare alla tankar på att
begränsa trafikökningen utom möjligen i stadskärnorna. I
stället för att stoppa trafikökningen och minska trafiken
inom de mest miljöförstörande områdena, bilismen och
flyget, vill regeringen inrikta sin politik på att förbättra
fordonstekniken.

Men regeringen föreslår inga konkreta förbättringar och
ställer inga krav utifrån redan användbar teknik. Detta trots
konstaterandet att ''det finns väsentligt bättre
fordonstekniska lösningar att tillgå än de som för
närvarande används''.

Regeringen ser ekonomiska styrmedel som viktiga
instrument ''för att förmå transportmarknadens aktörer att
även beakta transporters miljö- och hälsokostnader''. Vi
kan konstatera att inte ens detta blygsamma uttalande leder
till konkreta förslag i propositionen.

På område efter område görs reträtter jämfört med de
löften som bl a miljöministern tidigare gett. Alla
miljöåtgärder på transportområdet som regeringen själv
lyfter fram i olika avsnitt skjuts på framtiden med
hänvisning till bl a EG och andra internationella
sammanslutningar.

Vänsterpartiet anser att Sverige bäst kan demonstrera
en framsynt miljöinriktning på trafikområdet genom att
omgående flytta fram sina positioner. Genom att vi visar att
skärpta miljökrav är genomförbara påverkar vi bättre
övriga länder än om Sverige avvaktar de övrigas eventuella
åtgärder. Vänsterpartiet hävdar nu liksom tidigare att en
onödig EG-anpassning innebär förhalning av viktiga
miljöåtgärder.

När det gäller tunga landsvägstransporter har regeringen
med hänvisning till EG t.o.m föreslagit åtgärder som
innebär ökade miljöproblem. Trots enorma kostnader i
ökat vägslitage, förvärrade utsläpp och olycksrisker samt en
orimlig konkurrenssituation för SJ:s godstransporter anser
regeringen att Sverige skall tillåta ytterligare höjda
drivaxels- och boggitryck för långtradare. Vänsterpartiet
anser att Sverige skall ta steg i motsatt riktning, d.v.s sänka
högsta tillåtna tryckgränser.

Vänsterpartiet har i tidigare års trafikpolitiska motioner
föreslagit en begränsning av de tunga och långväga
godstransporterna på landsväg. Förslagsvis kan dessa
begränsas genom att transporter över 20--30 mil stoppas
genom lagstiftning. Men även dieselmotorerna behöver
förbättras med hänsyn till miljön. Genom en förbättring av
bränslekvalitén går det att åstadkomma en halvering av
utsläppen. Vänsterpartiet anser att halten av svavel och
aromatiska kolväten skall sänkas till lägsta möjliga nivå från
och med 1992.

I Sverige har det inte genomförts några egentliga
nyinvesteringar i järnväg de senaste tre--fyra decennierna.
Det är vänsterpartiets uppfattning att miljöhänsyn,
energihushållning och trängsel i luften och på vägarna
kommer att tvinga fram tågsatsningar. Även regeringen
måste inse att det i längden är omöjligt att upprätthålla flera
parallella kommunikationssystem med oförändrad
kapacitet på samtliga system.

Alternativet till regeringens handlingsförlamning är
omedelbara beslut i riksdagen som innebär minskad väg-
och flygtrafik och en kraftigt ökad andel av kollektiva
transportmedel särskilt spårbunden trafik, sjöfart och
elektroniska kommunikationsmedel. I en sådan
transportstruktur måste dessutom kraven på
fordonstekniken och bränslet skärpas. Hastighetsgränserna
på landets vägar måste sänkas och permanentas med
hänvisning till miljön och trafiksäkerheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att Sverige utan att avvakta EGs
eller andra internationella organs samtycke skall skärpa
miljökraven på trafikområdet,

2. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället
och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så rena
från skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga
fordonstekniska lösningarna medger,

3. att riksdagen beslutar att halten av svavel och
aromatiska kolväten i dieselolja fr.o.m. 1992 skall sänkas till
tekniskt lägsta möjliga nivå,

[att riksdagen beslutar att högsta tillåtna drivaxel- och
boggitryck för tunga godstransportfordon på landsväg
successivt skall sänkas i enlighet med motionen,1 ]

[att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om
begränsning av tunga och långväga landsvägstransporter i
enlighet med motionen.1 ]

Stockholm den 6 mars 1991

Viola Claesson (v)

Jan Strömdahl (v)

1 1990/91:T79