med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo60 av Rune Berglund (s)

Vi noterar med tillfredsställelse att miljödepartementet
föreslår en höjning av anslaget för bekämpning av
försurningen med 44 milj.kr. till 176,5 milj.kr.

Vår förhoppning är att en del av pengarna skall gå till
kalkningsinsatser av höglänta myrmarker och vattendrag i
fjällområdet. I Härjedalen finns stora myrområden som
ligger på en höjd av 600--800 meter över havet. Dessa
marker innehåller stora mängder metaller, i huvudsak
aluminium, järn och mangan. Vi har genom mätningar ända
sedan mitten på 1970-talet kunnat konstatera att
fjällområdena fått motta en betydligt högre syradeposition
än vad som har blivit känt inom rikets PMK-nät.

Vidare har konstaterats att utfällningen av tungmetaller
har accelererat de senaste åren. Kungl. tekniska högskolan,
Institutionen för mark- och vattenresurser i Stockholm, har
konstaterat att det ytliga grundvattnet inom stora områden
är ytterst känsligt för försurning. Det är främst de sura
regnen och snösmältningen som orsakat att pH-värdet
sjunkit till en nivå som passerat gränsen för organiskt liv
under vissa tider på året. Det förhållandet inträffar i
huvudsak höst och vår.

På grund av att markerna inte innehåller någon kalk
eller andra ämnen som har hög buffringsförmåga sker
omfattande utfällningar av tungmetallerna när
luftföroreningarna drabbar markområden som är
metallrika. Metallerna lakar ut och följer med urvattningen
av myrarna ner i bäckar och vattendrag och så småningom
ner i Ljusnan som är avvattningsområde för hela
Härjedalen. I en förlängning kommer Östersjön att få ta
emot metallutfällningarna.

Det är utomordentligt viktigt att angripa problemet vid
källan, dvs. i avvattningsområdet. De kalkningsåtgärder
som vidtagits i Härjedalen har visat sig vara väl använda
pengar. Statens naturvårdsverk, forskningsavdelningen i
Solna, kan påvisa genom referensobjekt att vattnet i
forskningskalkade områden återfått sitt normala pH-värde
och att metallutlakningen har upphört, medan marker som
inte blivit kalkade inom samma områden blivit allt sämre
med tilltagande utlakning av tungmetaller.

Vi kan därmed konstatera att kalkning är en verksam
åtgärd med hygglig varaktighet. I avvaktan på
internationella överenskommelser som syftar till att minska
luftföroreningarna är det en god miljöinvestering att kalka,
inte bara för fjällregionen utan för hela avvattningsområdet
ner till Östersjön.

Kalkningen är ett sätt att återskapa naturens naturliga
förhållande. Tungmetallerrna har legat bundna i tusentals
år i våtmarkerna. Om vi på sikt kan förhindra de sura
nedfallen kommer tungmetallerna att bli liggande kvar i
markerna under årtusenden utan att skada vattnet för djur
och människor. I Härjedalen har den senaste inventeringen
visat ett behov av kalkningsåtgärder motsvarande 51 800
ton kalk till en kostnad av 50 milj.kr. Det är därför
angeläget att Härjedalen får del av de anslagna medlen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelning av anslag för åtgärder
för att motverka försurning av mark och vatten.

Stockholm den 7 mars 1991

Rune Berglund (s)