med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo66 av Jens Eriksson (m)

Sedan mer än tio år tillbaka är de flesta fiskarterna
utslagna i kustvattnen i norra Bohuslän. Betydelsefulla
arter för skärgårdsbornas försäljning såsom torsk och
rödspätta saknas helt sedan mer än tio år tillbaka.

Det är inte svårt att spåra källan till denna förstörelse.
Den som tagit sig sjövägen upp till norska Halden genom
Idefjordens smutsbruna vatten vet varifrån
miljöförstöringen härstammar.

Det är utsläppen från pappersmassafabrikerna i Halden
men även utsläppen från industrierna i Östfold och från
städer och samhällen bl.a. kring Oslo. Glomma
transporterar stora mängder föroreningar och miljögifter.

En del år tillbaka i tiden innan Norge hade de stora
utsläppen kunde hundratals skärgårdsfiskare försörja sig
och sina familjer på fiske inomskärs. I dag återstår ett litet
antal fiskare, och de enda arter som i dag är möjliga att
fånga är ål och laxöring samt hummer och krabbor.

Sportfisket som hade stor omfattning är helt borta då det
inte ger några fångster.

Periodvis är det motbjudande att bada när vattnet är som
mest brunfärgat och det har t.o.m. förekommit badförbud
inom vissa områden under senare år.

Det hjälper föga att glesbygdskommunerna i norra
Bohuslän satsat stort för att rena sina avlopp och att
jordbruket längs kusten och på öarna mer eller mindre
upphört. Förstörelsen minskar inte utan ökar.

Den norska skärgården är starkt förorenad och
Oslofjordens rika övärld utnyttjas allt mindre för bad och
rekreation. Norrmännen söker sig därför söderut i den
svenska skärgården och måste söka sig allt längre ner för att
få bra vatten. Därför är det inte bara en svensk
angelägenhet utan i högsta grad en gemensam sådan.

Trots löften om rening och planer på minskning av
utsläppen pågår alltjämt föroreningarna i oförminskad eller
snarare ökad takt.

Det krävs därför att någonting görs för att återställa den
nordbohuslänska skärgården till det den en gång var.

För det första måste utsläppen och föroreningarna
minskas kraftigt.

För det andra måste man tillse att fisken kommer
tillbaka varför det krävs utsättningar för att få igång
reproduktionen. Förhandlingar måste därför tas upp med
norska regeringen som måste ta sitt ansvar för att både
norska och svenska vatten är mer eller mindre förstörda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förhandlingar med norska
regeringen om rening av utsläppen inom Östfold och
Osloområdet och återställande av fiskbestånden i
gränsvattnen snarast bör upptas.

Stockholm den 11 mars 1991

Jens Eriksson (m)