med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo67 av Göran Åstrand m.fl. (m)

Nedfallet av försurande föroreningar -- svavel och
kväve -- måste minska. Svaveldepositionen är nästan tre
gånger högre än vad naturen tål. Även kvävedepositionen
är för hög. Marken försuras. Olika metaller lakas ur och kan
påverka grundvattenkvaliteten. Skog och annan växtlighet
skadas.

Av länets 900 sjöar är 10--15 procent försurade eller
hotade av försurning. Byggnader och kulturminnesmärken
vittrar sönder. Försurningen måste hejdas. Miljöavgifter
måste användas, bl.a. för att minska svavelutsläppen.
Intäkterna från avgifterna måste användas till att reparera
de skador som försurningen har åstadkommit.

Stockholm intar en särställning i landet tack vare att
länet är så rikt på kulturminnesmärken. I länet finns en
femtedel av landets fasta registrerade fornlämningar och en
tredjedel av de statliga byggnadsminnena. I Stockholms
stad finns ett oräkneligt antal praktfulla och särpräglade
byggnader. Stockholm är dessutom ett av landets
säteritätaste län.

Försurningen utgör ett hot mot många värdefulla
kulturminnesmärken. Vittringstakten tycks öka kraftigt och
hällristningar, runstenar och hällmålningar ligger i
farozonen. Den ökade markförsurningen kan också få
olyckliga konsekvenser, i synnerhet då det gäller skador på
fornsaksmaterial i järn.

Riksantikvarieämbetet har gjort undersökningar av hur
bl.a. byggnader påverkas av den försämrade miljön.
Mätningar i Gamla stan visar att upptagningen av
svaveldioxid i sandsten och kalksten var fullt jämförbar med
uppmätta värden i storstäder i Central- och Sydeuropa.
Sedan 1940 har nedbrytningsprocessen förvärrats. Även
metaller drabbas genom korrosionsangrepp. Dessa skador
innebär utöver att värdefulla kulturmonument förstörs även
betydande ekonomiska förluster.

Luftföroreningarna måste minska så att inte vårt
värdefulla kulturarv ytterligare förstörs.

I samband med skatteomläggningen infördes en
svavelskatt. Skatten relateras till svavelhalten i bränslet.
Intäkterna används för att finansiera skatteomläggningen.
Den nuvarande svavelskatten inbringar 250 miljoner kronor
till statskassan.

Vi anser att intäkterna från svavelskatten skall komma
miljön tillgodo. Den nuvarande skatten skall därför
omvandlas till en svavelavgift. Intäkterna skall användas till
att reparera de skador som det sura svavelnedfallet har
förorsakat.

Regeringen föreslår att riksantikvarieämbetets
handlingsprogram för insatser mot luftföroreningarnas
skadeverkningar skall få ökade anslag. För budgetåret
1991/92 uppgår anslaget till 14,5 miljoner kronor.

Regeringen konstaterar att det nu är möjligt att ange de
typer av material och föremål där konserveringsinsatser är
mest angelägna.

På många håll är problemen ytterst akuta. Byggnader
och föremål med stort kulturhistoriskt värde riskerar skador
som inte går att reparera. Vi anser därför att en del av
intäkterna från svavelskatten skall gå till restaurering av
byggnader och kulturföremål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att den
nuvarande svavelskatten omvandlas till en svavelavgift vars
intäkter skall komma miljön till godo,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur intäkterna från
svavelavgiften skall användas.

Stockholm den 11 mars 1991

Göran Åstrand (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Filip Fridolfsson (m)

Gunnar Hökmark (m)

Inger Koch (m)

Jerry Martinger (m)

Jan Sandberg (m)