med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo69 av Lennart Pettersson (s)

I miljöpropositionen framförs en lång rad argument för
nödvändigheten av att minska de skadliga avgasutsläppen
från trafiken. Det framgår av propositionen att hittills
vidtagna åtgärder varit framgångsrika, men också att de
varit otillräckliga. Följande citat ur propositionen kan
anföras: ''Blyutsläppen från bensin har minskat kraftigt och
renare bilar ersätter nu de gamla i snabb takt. Trots detta
minskar inte utsläppen tillräckligt.'' (s. 16). På s. 33 står
''trafiken har blivit den största kvarvarande källan till
föroreningar i tätorterna''.

I propositionen finns ett förslag som på kort sikt kan
påverka miljön i detta avseende i positiv riktning och det är
förslaget att öka skattedifferensen mellan blyfri och annan
98-oktanig bensin. Förslaget är ett steg i rätt riktning, men
alldeles otillräckligt om man vill nå några större positiva
miljöeffekter.

Ett ofta diskuterat sätt att minska utsläppen är att öka
utskrotningen av gamla bilar utan katalysator. Det skulle
kunna åstadkommas genom en höjning av
skrotningspremien. Det förtjänar i detta sammanhang att
understrykas att Sverige har Västeuropas äldsta bilpark, 1,5
miljoner fordon är mer än tio år gamla. Kravet på katalytisk
rening har bara funnits sedan 1989. Blyfri bensin
introducerades först 1986.

En höjd skrotningspremie skulle kunna genomföras utan
kostnader för staten genom en viss höjning av
skrotningsavgiften på varje såld ny bil. Dessutom finns
redan betydande medel tillgängliga i skrotningsfonden. För
att förslaget skall bli verkningsfullt krävs dock att
bilskrotningsföretagen inte stoppar höjningen i egen ficka
genom höjda avgifter. En överenskommelse med dessa
företag bör därför träffas om skrotningsavgifterna.

Enligt propositionen är detta en dyr metod. Man
beräknar där att kostnaden skulle vara drygt 400 kr. per kilo
kväveoxid. Samma miljövinst anser man skulle kunna göras
för 15 kr. per kg genom att helt enkelt höja reningskraven
för nya bilar.

Det finns emellertid flera olika utredningar som har
beräknat kostnader och föroreningsmängder när det gäller
gamla bilar. En utredning från Institutet för vatten och
luftvårdsforskning konstaterar att en bil från början av 70-
talet släpper ut 20--40 gånger mer avgaser än dagens bil.

Transportrådet har i en utredning kommit fram till att
reningskostnaden genom skrotning av gamla bilar inte är
400 kr.
per kilo kväveoxid utan 45 kr. Volvo har gjort en
beräkning där kostnaden beräknas till mellan 25 och 50 kr.
Trafiksäkerhetsverket synes i en undersökning ha kommit
fram till liknande siffror. Allt hänger på vilka antaganden
man gör om bl.a. skrotningsbeteendet hos ägare av gamla
förorenande bilar vid olika höga skrotningspremier.

Det är angeläget att man prövar olika sätt att minska
miljöföroreningarna från trafiken och att bedömningarna
sker också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Om det visar sig att en minskning av
miljöföroreningarna kan ske effektivare genom utskrotning
av gamla kraftigt förorenande bilar bör regeringen snarast
lägga förslag om detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna för en
väsentligt höjd skrotningspremie.

Stockholm den 11 mars 1991

Lennart Pettersson (s)