med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo77 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

Samordna arbetet med att bevara natur- och kulturarvet

Hela vårt land är påverkat av människans
ansträngningar att försörja sig. Det uråldriga
renbeteslandet, de stora myrarna som producerat
vinterfoder åt många generationer kor, får och getter. Den
mark som landhöjningen skänkt kustbönderna har
omedelbart tagits i anspråk som betesmark. Sverige är ett
kulturlandskap. Landskapets odlingsminnen och den rika
faunan och floran knuten till odlingen är att betrakta som
en nationell tillgång av högt värde. Det är därför också en
nationell (och internationell) skyldighet att bevara detta
kultur- och naturarv.

Ansvaret för detta arv är odelbart. Det är dock mycket
svårt att dra gränslinjer mellan de olika sektorerna.
Kulturlandskapet måste betraktas som en enhet om arbete
för att bevara det ska bli framgångsrikt.

Det framhålls ofta att miljö- och kulturkvaliteterna skall
tas till vara och att detta arbete skall bedrivas på bred front
inom flera olika samhällssektorer. Bevarandearbetet skall
inte vara enbart traditionell vård av kulturminnen (även om
det är nog så angeläget). Det skall också omfatta det äldre
odlingslandskapets vardagsmiljöer som det är av stort värde
att bevara.

Med denna syn borde det vara logiskt att samordna
lagstiftningen om naturvård och kulturminnen. Flera
utredningar har haft möjligheten och också direktiv för det.
Alla har ändå avstått (Ds Jo 1986:4, Ds U 1987:9, SOU
1987:32). Men en samlad bevarandelag skulle kunna bli
både mer effektiv och mer lättillgänglig än dagens splittrade
lagstiftning.

Den reformerade länsförvaltningen kan göra den
regionala samordningen av bevarandearbetet bättre men
också centralt borde förändringar ske.

Floran av olika anslag och stödformer är vildvuxen.
Denna splittring försvårar handläggningen och orsakar
extra kostnader. Det blir svårt för enskilda att sätta sig in i
och få överblick över systemet. På naturvårdens och
kulturmiljövårdens områden finns det:naturvårdsverkets
vårdanslag. Vård av naturreservat m m.
naturvårdsverkets och lantbruksstyrelsens NOLA
(naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet)
lantbruksstyrelsens NYLA-anslag (Nya inslag i
landskapet)riksantikvarieämbetets KOLA-anslag (vård
m m av kulturlandskap och fornlämningar)
arbetsmarknadsverkets medel för natur- och
kulturminnesvårdande beredskapsarbeten

Det borde vara möjligt att skapa bättre organisation.
Alla dessa anslag kunde föras samman till två -- ett för vård
av lagskyddade objekt och ett för övriga. Men då behövs det
också en mer rationell organisation. Ett enda centralt organ
bör ansvara för det praktiska bevarandearbetet. Eventuellt
kan också bevarande av genresurser föras hit. Med en
koncentrerad planering och verksamhet skulle resurserna
räcka till mer.

I det fortsatta arbetet med förändring av
naturvårdsverkets organisation och verksamhet bör dessa
aspekter belysas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
samordnad bevarandelagstiftning för naturvård och
kulturminnesvård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av enhetlig organisation
för bevarandeverksamheten.

Stockholm den 11 mars 1991

Annika Åhnberg (v)

Alexander Chrisopoulos (v)

Viola Claesson (v)

Bengt Hurtig (v)

Rolf L Nilson (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

Jan Strömdahl (v)