med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:U9 av Lars Werner m.fl. (v)

Inledning

Slutet på det kalla kriget kan lägga grunden för en ny
världsordning som möjliggör en lovande framtid för
kommande generationer.

En sådan världsordning måste baseras på enorma
ansträngningar för att bromsa miljöförstöringen. Det
kräver skapandet av en bärkraftig ekonomi för vår jord. En
sådan ekonomi kan aldrig byggas på ambitioner efter militär
makt eller på att en femtedel av mänskligheten förbrukar
fyra femtedelar av jordens resurser.

En ny världsordning måste bygga på ett nytt tänkande,
en ny social ordning, som tar hänsyn till såväl kommande
generationer som hela världens befolkning.

Den aktuella krisen

Sedan 1970 har världen förlorat nästan 200 miljoner
hektar skog, grovt räknat motsvarande en yta av USA öster
om Mississippi. Öknarna har ökat sin areal med cirka 120
miljoner hektar och erövrat mer ny mark än vad som för
närvarande odlas i Kina. Tusentals växter och djur som före
1970 var våra medvarelser på planeten har upphört att
existera. Under två decennier har jordens befolkning ökat
med 1,6 miljarder, mer än hela jordens befolkning år 1900.
Under samma tid förlorade världen uppskattningsvis 480
miljarder ton matjord, motsvarande all Indiens
odlingsmark.

(Tillståndet i världen -91, World watch institute).

Kortfattat kan konstateras att varenda viktigare
indikation visar försämringar i de naturliga ekosystemen.
Omedelbara kraftfulla åtgärder är absolut nödvändiga.

De grovt orättvisa förhållandena mellan Nord och Syd i
vår värld har framför allt grundats på en historia av ständig
utsugning och plundring. Kolonialism, neokolonialism och
imperialism har genom århundradena för Syd inneburit
slavhandel, råvaruplundring, utnyttjande av billig
arbetskraft och, sedan något decennium av skuldkrig, en
enorm kapitalöverföring.

Idag lever mer än 1,2 miljarder människor, 23 procent
av mänskligheten, i absolut fattigdom -- där grundbehoven
mat, kläder, husrum inte kan tillgodoses. I mer än 40 länder
sjönk per-capita-inkomsten under 1980-talet.

Så länge situationen är sådan kan ingen vetenskap
grundad på humana värderingar påstå att den rådande
ekonomiska ordningen i världen fungerar. Växande bevis
visar att miljöförstöring och ekonomisk nedgång lever på
varandra. De fattigas öde och planetens framtid är intimt
sammankopplade.

Den internationella skuldkrisen

Skuldkrisen har antagit sådana proportioner att det vore
riktigare att tala om skuldkriget som Nord för mot Syd. 1989
betalade u-länderna 77 miljarder i räntor på sina skulder
och återbetalade 85 miljarder. Nettoavtappningen av
kapital från Syd till Nord är nu 50 miljarder dollar per år.

De hårda IMF-strukturanpassningsprogram som u-
länderna åläggs att genomföra medför social nedrustning
som bl.a. slår mot utbildnings- och hälsosektorerna i
samhället. Ytterst drabbas de redan fattiga oerhört hårt. Ett
aktuellt exempel är koleraepidemin i Peru som orsakas av
social nedrustning, bristen på rent vatten och den
försämrade sanitära standarden.

Flertalet u-länder befinner sig i en ond cirkel av
fattigdom, som förstör miljön, vilket leder till ökad
fattigdom. Utlandsskulderna driver dem att överexploatera
naturresurser för att ''exportera sig ur krisen''. Sjunkande
råvarupriser tvingar dem ständigt att öka produktionen av
exportgrödor på matgrödornas bekostnad och att avverka
mer och mer skog. Resultatet blir både ekologisk och social
katastrof.

En bärkraftig utveckling måste skapas genom en rättvis
ekonomisk världsordning som minskar resursanvändningen
bland jordens rika, skapar rättvisa handelsförbindelser
mellan Nord och Syd och avskriver största delen av tredje
världens skulder.

BNP eller hållbara mått på utveckling

Att försöka maximera BNP är lika meningsfullt för en
statsman som det är för en kompositör att försöka
maximera antalet noter i en symfoni'' (Ekologen och
filosofen Garret Hardin).

För ett samhälle som avser att minska skadorna på
miljön och som vill tillgodose folkets behov är BNP en
föråldrad mätsticka. Några talande exempel: kollektivtrafik
är mindre resursintensivt och betydligt miljövänligare än
massbilism. Men massbilism medför högre BNP-siffror.

Nybyggda dammar och dyrbara kanalsystem ger högt
BNP men är inte någon bra lösning för folkflertalet. De
mindre resurskrävande vatteneffektiva apparaterna och
bevattningsanläggningarna ger inte hög BNP men gynnar
de fattiga folkflertalen.

Det finns en mängd nya räknesätt för att beräkna
ekonomisk utveckling. Till exempel FNs Human
Development Index (HDI) som skattas på en skala mellan
noll och ett är en kombination av tre faktorer; livslängd,
kunskap och kontrollen över sådana resurser som krävs för
ett hyggligt liv.

Ett annat exempel är Index of Sustainable Economic
Welfare (ISEW) som inte bara tar hänsyn till
medelkonsumtion utan även fördelning och
miljöförstöring.

Det är med beräkningssätt som dessa den ekonomiska
utvecklingen måste beskrivas för att det ska vara
meningsfullt. Sverige bör för såväl bilateral som multilateral
biståndsgivning verka för att de nya beräkningssätten för
ekonomisk utveckling blir avgörande.

Nödvändiga åtgärder för att skapa en bärkraftig
utveckling

Vänsterpartiet har i en rad motioner till årets riksdag
tagit upp krav som är nödvändiga att genomföra för att få
till stånd en ny rättvis ekonomisk världsordning och en
bärkraftig utveckling.

Vi hänvisar särskilt till följande motioner: U259 om den
globala livsmedelsförsörjningen, Jo405 om drivnätsfiske,
U233 om världsbanken och IMF, Jo279 om den
internationella jordbrukshandeln, U252 om skuldkriget och
U230 om en ny u-landspolitik.

Kortfattat lyfter vi här fram en rad punkter som grund
för ett åtgärdsprogram som skulle kunna realisera en
bärkraftig utveckling. Sverige bör driva dessa frågor i alla
relevanta internationella sammanhang, och inte minst då
inför FNs stora miljökonferens i Brasilien nästa år.

1. Skuldavskrivning

Det nära sambandet mellan u-ländernas gigantiska
skulder och miljöförstöringen har tidigare beskrivits. I
motion U252 för vänsterpartiet fram en rad krav för att
stoppa skuldkriget och skapa en rättvis världsordning.
Huvudlinjen bör vara att Sverige verkar för ett omedelbart
moratorium följt av en allmän avskrivning av u-ländernas
skulder.

Enligt Worldwatch institute krävs åtminstone en
skuldnedskrivning med 60 procent från 1 200 miljarder till
500 miljarder för att nå en nivå som tillåter en miljömässigt
sund utveckling.

2. ''Debt for nature swap''

Det går dock inte bara att vänta på en allmän
skuldnedskrivning utan att vidta åtgärder idag som lättar på
u-ländernas börda. Det finns en rad möjliga metoder.

Den amerikanske biologen Thomas Lovejoy har
introducerat en metod för att finansiera miljöprojekt som
kallas ''debt for nature swap'' (byten av skuld mot natur).
Enligt förslaget köper biståndsgivaren en del av en
gäldenärs skuldbrev från en affärsbank på öppna
marknaden, vanligen för 15--30 procent av det nominella
värdet. U-landets centralbank utfärdar sedan skuldsedlar i
den lokala valutan till något mindre än den ursprungliga
skulden, som används av inhemska miljögrupper för
bevarandeändamål.

I augusti 1991 hade 15 sådana ''byten av skuld mot natur''
genomförts i åtta olika länder. En av de största är
Nederländernas köp av 33 miljoner dollars värde av Costa
Ricas skuld i utbyte mot 10 miljoner dollar av lokala
investeringar i återskogning, skötsel av avrinningsområden
och markbevarande.

Sverige borde i sitt bi- och multilaterala bistånd ta
liknande initiativ.

3. Reformering av Världsbanken

Om Världsbanken formade en klart uttalad bärkraftig
utvecklingsstrategi skulle vår världs befolkning ges stora
möjligheter att lösa flera av de avgörande
framtidsproblemen.

Men trots en hel del vackert tal om miljösatsningar på
senare år, så fortsätter Världsbanken framför allt sina
satsningar på kapitalintensiva projekt som innebär kraftiga
miljöpåfrestningar.

Världsbanken som är tänkt att ha en ledande roll i
planerade multilaterala miljöfonder (se nedan) är samtidigt
engagerad i en mängd projekt som skapar stora skador på
miljön. Ett exempel bland många är Narmadaprojektet i
Indien, som kommer att tvinga 300 000 människor att flytta
och lägga mer än 130 000 hektar mark under vatten.
Lokalbefolkningen gör hårt motstånd och flera aktivister
arresterades förra året.

Trots att banken nu har en miljöstab med 54 anställda
(av bankens 4 000
anställda) innebär det ingen verklig förändring av
bankens inriktning. Inte heller innebär talet om att hälften
av lånen idag har miljökomponenter att någon verklig
förändring skett. I flertalet fall handlar det bara om att
gamla projekt försetts med en ny etikett.
Gräsrotsorganisationer kallar Världsbankens nya ''gröna''
profil för ''kejsarens gröna kläder''.

Bankens odemokratiska struktur och hemlighetsmakeri,
tillsammans med systemet att tjänstemännen belönas efter
hur många lån de lyckas förmedla utan hänsyn till kvalitet,
är orsak till att ingen verklig förändring sker.

Vänsterpartiet instämmer i Brundtlandskommissionens
rapport som understryker betydelsen av att bankens
struktur och arbetssätt ändras. I motionen U233 om
Världsbanken och IMF föreslås en rad reformkrav som
Sverige bör driva.

En sådan omfattande demokratisering och reformering
av bankens verksamhet, som föreslås i motionen, är
nödvändig för att kunna skapa en sammanhängande vision
av ekologiskt sund utveckling.

En demokratisering av banken bör följas av en
låneinriktning innebärande låga räntelån inriktade på
mindre men arbetsintensiva utvecklingsprojekt. Det kan
handla om projekt som inriktas på att öka
bevattningseffektiviteten, satsningar på lågenergilampor,
miljöutbildningar för personal och stöd till projekt som
innebär att ''mikrolån'' betalas ut till landsbygdens fattiga
för att utveckla och förbättra jordbruket. En sådan
inriktning på miljoner lokala projekt lägger grund för en
bärkraftig utveckling.

4. Multilateralt miljöbistånd

I september 1989 skapades en internationell miljöfond
(Global environment facility) med Världsbanken, UNEP
och UNDP. Målsättningen med fonden är insatser för
bevarande av ozonlagret, begränsning av
växthusgasutsläpp, bevarande av biologisk mångfald och
bevarandet av de internationella vattenresurserna.

Fonden kommer under en första treårsperiod troligen att
omfatta cirka 850 miljoner dollar. Det svenska bidraget
kommer sannolikt att uppgå till 50 miljoner kronor per år.
Regeringen ser positivt på Världsbankens förslag och
verkar för att beslut om den slutgiltiga utformningen av
miljöfonden kan tas snarast.

Världsbanken, UNEP och UNDP avser också att sätta
upp en särskild fond inom ramen för Montrealprotokollet
för att finansiera avveckling av ozonnedbrytande substanser
i u-länder. Fonden kommer att uppgå till mellan 160 och 240
miljoner dollar på en treårsperiod (beroende på om Kina
och Indien kommer med). Det svenska bidraget kommer att
utgå via biståndsanslaget och blir för budgetåret 1991/92
motsvarande 4 miljoner kronor.

Så länge Världsbanken inte reformerats och förmåtts att
välja en konsekvent miljöpolitisk handlingslinje anser
vänsterpartiet det vara fel att Världsbanken ska leda de nya
fonderna tillsammans med UNEP och UNDP. Därför bör
Sverige inte anslå några medel till dessa fonder i nuvarande
läge. Tills verkliga förändringar skett anser vänsterpartiet
det är bättre att stärka stödet direkt till UNDP och UNEP
med ökade anslag till dessa organ.

Det är orimligt att Världsbanken och FAO driver på den
''gröna revolutionen'' samtidigt som UNEP lanserar ett
program mot lantbrukskemikalier. Det krävs en
reformering av FN-organisationen som gör dess
miljöpolitiska handling konsekvent. Den reformeringen
börjar med grundläggande förändringar av Världsbanken.

5. Nya målsättningar för GATT 1948
skapades GATT (General Agreement on Tariffs
and Trade) för att skapa en friare världshandel. Idag täcker
GATT nästan 90 procent av världshandeln.

De flesta restriktionerna i handeln berör jordbruket, där
den industrialiserade världen håller upp en mycket
protektionistisk linje. Handelsbarriärerna bara vad gäller
socker beräknas de senaste åren ha kostat tredje världens
länder 30 miljarder dollar årligen i förlorade inkomster.

En central roll i dessa orättvisa handelsrelationer spelar
de transnationella företagen. Handeln med jordbruksvaror
kontrollerades under 1980-talet till 80 procent av dessa
transnationella företag. Vi har i motion Jo275 mer ingående
beskrivit deras roll.

Om de pågående försöken att skapa ett nytt GATT-avtal
lyckas, så att en friare handel skapas, innebär det inte
automatiskt förbättrade villkor för de fattiga i tredje
världen eller miljöförbättringar. Det beror på hur ökade
exportinkomster fördelas i u-länderna och om knappa
mark- och vattenresurser förs över från
självförsörjningsgrödor till exportgrödor.

USA arbetar nu i GATT för att ''harmonisera''
säkerhetsreglerna för mat, något som riskerar leda till att
länder som har stränga gränsvärden kan tvingas till
försämringar.

Överhuvudtaget är miljökonsekvenserna av olika
förslag i GATT inte särskilt väl undersökta. Här krävs en
förändring. Sverige bör aktivt verka i GATT för att framtida
överenskommelser leder till miljöförbättringar och kommer
tredje världens fattiga till gagn.

Ett första steg i en sådan inriktning är exempelvis att
regeringarna inom GATT-förhandlingarna överenskommer
att inga nettomiljöskador får uppkomma. Det vill säga att
satsningar eller nyproduktion som leder till miljöskador inte
får igångsättas utan att tilläggsinvesteringar görs för att
kompensera den uppkomna skadan.

6. Högre prioritet för den globala
livsmedelsförsörjningsfrågan i det internationella
samarbetet

I en särskild motion till årets riksdag, U259 om den
globala livsmedelsförsörjningen, tas en rad frågor upp som
är betydelsefulla att behandla i detta sammanhang.

I motionen behandlas exempelvis de viktiga frågorna om
effektivare bevattningssystem, familjeplaneringsfrågor,
bioteknisk utveckling och forskning samt åtgärder för att
bevara den biologiska mångfalden.

Vi ser motion U259 som en viktig del i en nödvändig
åtgärdsplan för att skapa en bärkraftig utveckling.

7. Effektivare energianvändning

En ökad tillgång på energi är en nödvändig resurs för att
höja levnadsstandarden i tredje världen. Men det är viktigt
att u-länderna ges bistånd och resurser för att utveckla en
effektiv energianvändning.

Energianalytikern Howars Geller har till exempel funnit
att under de två kommande decennierna skulle Brasilien
kunna skära ner sin egen ökning av energiförbrukningen
från 5,2 procent till 2,6 procent genom att gynna effektivare
teknik.

Miljarder dollar står att spara för u-länderna om de ges
teknisk hjälp att utveckla sin energieffektivitet. Sverige bör
självklart i såväl bi- som multilaterala biståndsorgan verka
för att sådant stöd utvecklas.

8. Krafttag mot rovfisket

Haven håller på att fiskas ut. Fattiga länder säljer
fiskerättigheter till utländska konserv- och
fiskmjölsindustrier. Resultatet blir att den fattiga
befolkningen berövas sin viktigaste proteinkälla, som
förvandlas till hund- och kattmat för export.

Den här utvecklingen påskyndas genom skuldkrisen.
Stater som t.ex. Chile har sålt ut skulder i utbyte mot
landets tillgångar (debt for equity swaps). I Stilla havet
bedriver asiatiska fiskeflottor fiske med finmaskiga nät som
kan vara upp till fem mil långa och fångar så gott som allt
som kommer i deras väg. Greenpeace talar om ett
ekologiskt massmord. Vi har mer ingående behandlat
denna fråga i motion Jo405 till årets riksdag.

Sverige måste internationellt verka för att
drivgarnsfisket omedelbart förbjuds och för att de
skuldtyngda staterna inte tvingas att sälja ut sina viktigaste
proteinkällor, det vill säga landets fiskerättigheter.

9. Stoppa skogsskövling och nerhuggning av regnskogar

Det räcker inte med bara förbud mot import av tropiskt
timmer i några miljömedvetna länder, även om det är steg i
rätt riktning. När förbud infördes mot avverkning av tropisk
skog i Thailand 1989, flyttade avverkningen till Myanmar
(Burma), där militärregimen har ett akut behov av
utländska valutainkomster.

Det är fattigdomen som måste bekämpas. Vanliga
människor som livnär sig på skogsarbete och
virkessmuggling måste få andra möjligheter till försörjning.
Kampen mot odemokratiska regimer -- som den i
Myanmar -- och för rättvis fördelning i tredje världens stater
är således också en del i arbetet för att stoppa
skogsskövlingen.

Det stora problemet idag är inte avverkningen för
möbeltillverkning, även om åtgärder mot detta också är
nödvändigt. I Sydöstasien är problemet den japanska
pappersindustrin omättliga behov av råvara. Det räcker inte
med förbud, det visar t.ex. situationen i Filippinerna där
japanska företag fortsatte exploateringen trots förbud. Det
är dessutom företag som understöds av japanska och
internationella biståndsorgan. Biståndspengar som alltså
medverkar till miljöförstöring.

För att få stopp på rovdriften måste u-ländernas
skogsvårdsmyndigheter stärkas så att de bättre kan
kontrollera avverkning och export. Förbuden måste
förstärkas med internationella överrenskommelser som
fastställer förpliktelsen att skogsbruk måste bedrivas på ett
ekologiskt hållbart sätt. Avverkningsmetoderna måste
förbättras så att avfallet minskar. En ökad inhemsk
förädling skulle dessutom minska trycket på råvaran.
Sverige bör inför och under FN-konferensen om miljö i
Brasilien 1992, och i andra internationella sammanhang,
med kraft verka för dessa krav.

10. Miljöprövat bistånd och internationell
överenskommelse om
''gröna skatter''

FNs uppsatta biståndsmål för de industrialiserade
länderna har långt ifrån nåtts. De flesta I-länder ger bara
några enstaka promille av sin BNP i bistånd. Sverige bör på
FN-konferensen verka för att samtliga I-länder snarast
uppfyller FNs biståndsmål och att allt internationellt
bistånd ska vara miljöprövat.

I detta sammanhang får inte arbetsmiljöfrågorna
glömmas bort. Inom industrin är arbetsolycksfallen 5--7
gånger vanligare i u-länder än i I-länder. Enligt WHO
förgiftas varje år 1,5 miljoner bönder av
bekämpningsmedel, ofta beroende på dålig kunskap och
information om riskerna. Såväl arbetsmiljö som ekologi
måste beaktas då miljöprövning sker av biståndet.

En mycket stor del av vår världs befolkning vill att större
resurser avsätts för miljöändamål. En växande opinion
tycker också att det är riktigt att sådan produktion och
verksamhet som inverkar skadligt på miljön själv ska bära
kostnaden för miljöförstöringen.

En skattepolitik som riktar in sig på att höja kostnaderna
för verksamhet som är miljöskadande -- ''gröna
uttaxeringar'' -- är en nödvändig taxeringspolitik som i
många fall också kan vinna bredare folkligt stöd.

På FN-konferensen och i andra internationella fora bör
överenskommelser slutas om hur de transnationella företag
som bär huvudansvar för en stor del av miljöförstöringen i
tredje världen ska beskattas. De måste åläggas att betala de
skador de åstadkommit.

11.Urbefolkningarnas rättigheter

Urbefolkningar runt om i världen kämpar ihärdigt för att
försvara sin rätt till marken och för att stoppa skogsskövling
och annan miljöförstöring. I flera fall har urbefolkningarnas
kamp mötts med militärt våld.

Alla planer på finansiering av projekt som hotar
urbefolkningarnas existens måste stoppas. Det måste
Sverige aktivt arbeta för i Världsbanken och andra
relevanta internationella sammanhang.

12. Stöd till kampen för demokrati och mänskliga
rättigheter

Miljöförstöringen har skapat nya breda rörelser och
allianser. I flera av tredje världens länder samarbetar miljö-
och kvinnorrörelser med bonde- och
lantarbetarfackföreningar samt urbefolkningars
organisationer.

De samlas kring gemensamma krav för mark och mat.
Särskilt starka är dessa rörelser i Indien och
Amazonasområdet. Förföljelsen av dessa organisationer är
mycket omfattande. Ett exempel är de mycket allvarliga
brotten mot mänskliga rättigheter i Brasilien. Många ledare
för rörelserna har mördats, mest uppmärksammat
internationellt blev mordet på ledaren för gummitapparnas
fackförening Chico Mendes.

Utöver ett intensifierat arbete för mänskliga rättigheter
krävs också att Sverige utvecklar sitt stöd till de olika
rörelser och organisationer i tredje världen som kämpar
mot miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.
Stödet bör vara finansiellt, rättsligt och även ge
utbildningshjälp.

Avslutande ord

Skuldbördan måste minskas. Biståndet -- nationellt som
internationellt -- måste förändras så att det koncentreras på
att bidra till en bärkraftig utveckling. Världsbanken och
andra multilaterala organ måste reformeras. Världshandeln
måste riktas in på att stärka Syds ställning. Detta är
grundläggande förändringar som är nödvändiga om
världssamfundet ska lyckas att stoppa den fortskridande
miljöförstöringen och skapa en bärkraftig framtid.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i såväl bi- som
multilateralt bistånd bör verka för att de nya måtten på
ekonomisk utveckling (t.ex. HDI och ISEW) används för
att beskriva utvecklingen,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i det bi-
och multilaterala biståndet för det som i motionen beskrivits
om ''byten av skuld mot natur'',

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i
Världsbanken för den låneinriktning som beskrivs i
motionen med betoning på lokala projekt som lägger grund
för en bärkraftig utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att så länge inte Världsbanken
reformerats och demokratiserats skall inget stöd utbetalas
till de nya miljöfonderna (Global environment facility och
fonden inom ramen för Montrealprotokollet) -- i stället bör
anslagen direkt till UNEP och UNDP ökas på i
motsvarande omfattning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inom ramen för
GATT-förhandlingarna verkar för överenskommelser som
innebär att inga nettomiljöskador får uppkomma,

6. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att
Sverige i bi- och multilateralt bistånd verkar för det som i
motionen anförts om att u-länder ges teknisk hjälp att
utveckla en effektiv energianvändning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i alla relevanta
internationella sammanhang verkar för att u-ländernas
skogsvårdsmyndigheter stärks så att de kan kontrollera
avverkning och export och för internationella
överenskommelser som fastställer att skogsbruk bara får
bedrivas på ett ekologiskt hållbart sätt,

8. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i FN och
andra internationella fora för att allt internationellt bistånd
skall vara miljöprövat,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige internationellt bör
verka för överenskommelser som leder till att
transnationella företag som bär huvudansvaret för
miljöförstöringen i tredje världen åläggs att betala för de
skador de åstadkommit,

10. att riksdagen hos regeringen begär att den tar initiativ
i Världsbanken och andra relevanta internationella
sammanhang för att stoppa projekt som hotar
urbefolkningars existens,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige utvecklar sitt stöd till
rörelser och organisationer i tredje världen som kämpar
mot miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.

Stockholm den 11 mars 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)

Annika Åhnberg (v)

Bengt Hurtig (v)