med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93

Motion 1991/92:Fö22 av Sven-Olof Petersson (c)

Att vi lever i en föränderlig värld har inte minst de
senaste årens politiska omdaningar i Europa visat. Tidigare
maktstrukturer och allianser har på olika sätt brutit samman
eller upplösts. I vårt omedelbara närområde har flera stater
på nytt återfått sin självständighet. Detta hälsar vi med
tillfredsställelse.

En slutsats som man kan dra av dessa händelser är att
framtiden är oförutsägbar. Vi kan visserligen göra
antaganden och ställa upp hypoteser men den verkliga
händelseutvecklingen kan ofta skilja sig från dessa. I det
beslut som nu skall tas om det svenska försvarets framtida
inriktning är det därför viktigt att se till att försvaret förblir
trovärdigt och utformat på ett sådant sätt att det på ett
betryggande sätt kan utföra sina åligganden och möta olika
hot och utvecklingsvägar som kan komma att finnas i
framtiden.

När det gäller södra Sverige och södra Östersjön är det
viktigt att vi även framgent har ett bra marint försvar i detta
område. Även om förändringar har skett i vår närhet är
fortfarande södra Östersjön ett område av stor betydelse för
alla Östersjöstater. Detta gäller såväl militära intressen som
andra, ex.vis ekonomiska.

I de södra delarna av Östersjön pågår fortfarande
betydande marina övningar av olika stater. De ekonomiska
zonerna i Östersjön har blivit allt mer betydelsefulla både
vad gäller ekonomiska intressen i form av fiske och andra
naturtillgångar som olja. Det positiva faktum med flera nya
fria stater vid Östersjön kommer med all sannolikhet att
medföra en ökad handel och med den tillhörande ökade
sjötransporter. Allt detta talar således för att den södra
delen av Östersjön med östersjöutloppen även i framtiden
kommer att vara av vital betydelse för såväl Sverige som
andra östersjöstater.

Med detta som bakgrund är det således logiskt att inse
att en ökad basering av marina stridskrafter och en relativt
sett ökad marin verksamhet inom Marinkommando Syds
område är väl befogad. Med MKS och Karlskrona som
huvudort har enheter ur marinen lätt att verka i sitt
hemmaområde, att omgruppera till olika områden längs vår
svenska kust men också bra förutsättningar att ta tillvara
vårt lands nationella intressen inom olika områden.

För att få ett väl fungerande försvar är det angeläget att
de medel som finns till förfogande används på bästa sätt.
Detta gäller inte minst i nuvarande läge då det trots ett ökat
anslag till försvaret under den kommande fem-årsperioden
blir nödvändigt med nedskärningar och i vissa fall
koncentration av verksamheterna.

När det gäller den marina delen av försvaret anges det i
propositionen att det även här blir fråga om minskning.
Antalet yrkesofficerare och civilanställda anses behöva
minskas med ca 550 resp 1 000 helårsanställda. Det är
således viktigt att den resurs i form av kunnig personal som
blir kvar inom organisationen placeras och används för rätt
saker på rätt plats.

Under en lång tidsperiod har tyngdpunkten inom det
marina försvaret allt mer kommit att förskjutas mot
Stockholmsregionen. Det är och har varit en ur olika
aspekter fel väg att gå. Under alla de år som marinens
verksamhet har varit förlagd till Karlskrona har det aldrig
funnits några rekryteringsproblem. Kompetent och lojal
personal har alltid här funnits till förfogande. I
Stockholmsområdet har det däremot blivit allt svårare att
klara rekryteringsfrågan. Följden har blivit att personal från
Karlskrona tjänstgör i Stockholm och veckopendlar till
hemorten. Detta måste anses vara ett både dyrt och
felaktigt sätt att använda de tillgängliga resurserna.

För något år sedan beslutades det om nedläggning av I
11 i Växjö. I nu liggande proposition föreslås vidare att P 6
i Kristianstad läggs ner. Detta medför att det blir än
viktigare att ha en väl fungerande försvarsmyndighet i den
sydostligaste delen av landet. MKS har ju redan i dag ett
betydelsefullt ansvar också som Fo-myndighet. Då nu
ytterligare enheter inom armén kommer att läggas ner i
denna del av landet är det rimligt att anta att den roll som
MKS spelar som Fo-myndighet inte kommer att minska.
Med rätt tilldelning av resurser kommer MKS att med all
framgång klara av sina åligganden på ett för landet och dess
intressen bästa sätt.

Olika skäl, såväl operativa som personella och
ekonomiska, talar således för att den marina verksamheten
inom det svenska försvaret även i framtiden bör ha en stark
roll i södra Sverige. Marinkommando Syd borde därför vara
en prioriterad marin myndighet. Att minimera
personalnedskärningarna i MKS är ett bra sätt att ta tillvara
såväl de personella som de ekonomiska resurser som för
framtiden står till förfogande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om verksamheten inom
Marinkommando Syd.

Stockholm den 12 mars 1992

Sven-Olof Petersson (c)