Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 1991/92:105 Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård

Motion 1991/92:So19 av Doris Håvik m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Proposition 1991/92:105
Tilldelat
Socialutskottet

Händelser

Inlämning
1992-04-09
Bordläggning
1992-04-10
Hänvisning
1992-04-21

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Under flera år har frågan om en bättre samordning
mellan sjukvård och socialförsäkring diskuterats. Den
socialdemokratiska regeringen redovisade redan hösten
1990 i en skrivelse till riksdagen, att försöksverksamhet
skulle inledas med syfte att pröva olika alternativ för en
samordning av sjukvårdens och socialförsäkringens
finansiella resurser. I dessa försök skulle resurserna för
hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och
arbetsskadeförsäkring samt förtidspension ingå. Man skulle
dessutom pröva olika huvudmannaskap. Både inom hälso-
och sjukvården och hos försäkringskassorna pågick
utvecklingsarbete för att effektivisera vården, aktivera
rehabiliteringen och samordna resursinsatserna. Det var
därför angeläget att ta tillvara dessa många idéer och skapa
rättsliga förutsättningar för att pröva en del av dem.
Regeringen återkom till riksdagen i mars 1991 med en
proposition om försöksverksamhet med kommunalt
huvudmannaskap för primärvården, där också det fortsatta
arbetet med övrig försöksverksamhet redovisades. De
motioner, som då behandlades, bedömdes inte stå i motsats
till vad som anförts om den allmänna inriktningen av och
målen för försöksverksamheten.
I den proposition som nu redovisas har väsentliga
förändringar däremot skett. För det första avses försöken
inte omfatta alla finansiella delar som ursprungligen var
avsikten. Kostnaderna för läkemedel och förtidspensioner
saknas. För det andra kommer endast en
huvudmannaskapsmodell att prövas. Värdet av
försöksverksamheten kommer då givetvis att bli mindre. Vi
anser att det är mycket viktigt att olika alternativ prövas.
För det tredje föreligger uppenbara risker för en ekonomisk
prioritering mellan olika patientgrupper, alltså en s.k.
gräddfil för de mest lönsamma ur
socialförsäkringssynpunkt. I en pressad ekonomisk
situation kan dessutom viss rättsosäkerhet uppstå, genom
att sjukpenningrätten ingår i ett ramanslag.
Överhuvudtaget saknas ett individperspektiv helt i
propositionen. För det fjärde är det oklart vilken roll
försöksverksamheten skall spela. Den skall pågå under åren
1993 till 1995. Redan den 1 mars 1994 
skall den parlamentariska kommitté, som utreder
sjukvårdens framtida finansiering och organisation, vara
klar med sina förslag.
Den finansiella samordning som förekommer enligt nu
gällande regler är överföringen av sjukförsäkringsmedel till
sjukvårdshuvudmännen via det s.k. Dagmarsystemet. Inom
denna ram finns sedan 1991 en särskild ersättning som
handhas gemensamt av landsting och försäkringskassa.
Summan är för 1992 485 miljoner kronor. Avtal träffas
lokalt om hur pengarna på bästa sätt skall kunna bidra till
minskade försäkringsutgifter genom t.ex. kortare
väntetider för medicinsk rehabilitering. Erfarenheterna
från denna verksamhet bedöms i budgetpropositionen som
positiva. Mot denna bakgrund måste man ställa sig frågan
om regeringens exempel i propositionen, gällande ca 140
miljoner kronor i disponibla medel för andra ändamål än
direkta utgifter för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringsförmåner, är värt all ny byråkrati. I
denna summa skall också ingå kostnader för administration
och utvärdering.
Det är viktigt med försöksverksamhet som kan ge svar
på svåra frågor. Detta gäller i särskilt hög grad sjukvården
och socialförsäkringen. Man förfuskar dock hela den
ursprungliga idén, när inte olika alternativ prövas och när
det ekonomiska utrymmet för alternativ verksamhet blir så
begränsat som det beskrivits i propositionen. Redan
nuvarande samarbetsmodell, som bygger på gällande
lagstiftning, har mer resurser för okonventionella lösningar.
Vår slutsats blir därför att ett nytt förslag om
försöksverksamhet bör föreläggas riksdagen. Det bör då
bygga på de riktlinjer som riksdagen tidigare ställt sig
bakom och det bör omfatta olika
huvudmannaskapsmodeller. Därvid är det viktigt att
samverkan sker på lika villkor mellan parterna. Förslaget
måste dessutom ovillkorligen utformas så att försöken inte
ger utrymme för ekonomiska prioriteringar mellan olika
patientgrupper.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:105,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 9 april 1992

Doris Håvik (s)

Birgitta Dahl (s)

Börje Nilsson (s)

Lena Öhrsvik (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Maud Björnemalm (s)

Widar Andersson (s)

Monica Widnemark (s)

Anita Johansson (s)

Ingvar Björk (s)

Bo Finnkvist (s)

Britta Sundin (s)

Rinaldo Karlsson (s)

Karin Wegestål (s)

Yngve Wernersson (s)


Yrkanden (4)

  • 1
    att riksdagen avslår proposition 1991/92:105
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen avslår proposition 1991/92:105
    Behandlas i
  • 10002
    att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
    Behandlas i
  • 10002
    att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.