med anledning av prop. 1991/92:105 Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård
Motion 1991/92:So19 av Doris Håvik m.fl. (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1991/92:105
- Tilldelat
- Socialutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-04-09
- Bordläggning
- 1992-04-10
- Hänvisning
- 1992-04-21
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Under flera år har frågan om en bättre samordning mellan sjukvård och socialförsäkring diskuterats. Den socialdemokratiska regeringen redovisade redan hösten 1990 i en skrivelse till riksdagen, att försöksverksamhet skulle inledas med syfte att pröva olika alternativ för en samordning av sjukvårdens och socialförsäkringens finansiella resurser. I dessa försök skulle resurserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension ingå. Man skulle dessutom pröva olika huvudmannaskap. Både inom hälso- och sjukvården och hos försäkringskassorna pågick utvecklingsarbete för att effektivisera vården, aktivera rehabiliteringen och samordna resursinsatserna. Det var därför angeläget att ta tillvara dessa många idéer och skapa rättsliga förutsättningar för att pröva en del av dem. Regeringen återkom till riksdagen i mars 1991 med en proposition om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaskap för primärvården, där också det fortsatta arbetet med övrig försöksverksamhet redovisades. De motioner, som då behandlades, bedömdes inte stå i motsats till vad som anförts om den allmänna inriktningen av och målen för försöksverksamheten.
I den proposition som nu redovisas har väsentliga förändringar däremot skett. För det första avses försöken inte omfatta alla finansiella delar som ursprungligen var avsikten. Kostnaderna för läkemedel och förtidspensioner saknas. För det andra kommer endast en huvudmannaskapsmodell att prövas. Värdet av försöksverksamheten kommer då givetvis att bli mindre. Vi anser att det är mycket viktigt att olika alternativ prövas. För det tredje föreligger uppenbara risker för en ekonomisk prioritering mellan olika patientgrupper, alltså en s.k. gräddfil för de mest lönsamma ur socialförsäkringssynpunkt. I en pressad ekonomisk situation kan dessutom viss rättsosäkerhet uppstå, genom att sjukpenningrätten ingår i ett ramanslag. Överhuvudtaget saknas ett individperspektiv helt i propositionen. För det fjärde är det oklart vilken roll försöksverksamheten skall spela. Den skall pågå under åren 1993 till 1995. Redan den 1 mars 1994 skall den parlamentariska kommitté, som utreder sjukvårdens framtida finansiering och organisation, vara klar med sina förslag.
Den finansiella samordning som förekommer enligt nu gällande regler är överföringen av sjukförsäkringsmedel till sjukvårdshuvudmännen via det s.k. Dagmarsystemet. Inom denna ram finns sedan 1991 en särskild ersättning som handhas gemensamt av landsting och försäkringskassa. Summan är för 1992 485 miljoner kronor. Avtal träffas lokalt om hur pengarna på bästa sätt skall kunna bidra till minskade försäkringsutgifter genom t.ex. kortare väntetider för medicinsk rehabilitering. Erfarenheterna från denna verksamhet bedöms i budgetpropositionen som positiva. Mot denna bakgrund måste man ställa sig frågan om regeringens exempel i propositionen, gällande ca 140 miljoner kronor i disponibla medel för andra ändamål än direkta utgifter för sjuk- och arbetsskadeförsäkringsförmåner, är värt all ny byråkrati. I denna summa skall också ingå kostnader för administration och utvärdering.
Det är viktigt med försöksverksamhet som kan ge svar på svåra frågor. Detta gäller i särskilt hög grad sjukvården och socialförsäkringen. Man förfuskar dock hela den ursprungliga idén, när inte olika alternativ prövas och när det ekonomiska utrymmet för alternativ verksamhet blir så begränsat som det beskrivits i propositionen. Redan nuvarande samarbetsmodell, som bygger på gällande lagstiftning, har mer resurser för okonventionella lösningar.
Vår slutsats blir därför att ett nytt förslag om försöksverksamhet bör föreläggas riksdagen. Det bör då bygga på de riktlinjer som riksdagen tidigare ställt sig bakom och det bör omfatta olika huvudmannaskapsmodeller. Därvid är det viktigt att samverkan sker på lika villkor mellan parterna. Förslaget måste dessutom ovillkorligen utformas så att försöken inte ger utrymme för ekonomiska prioriteringar mellan olika patientgrupper.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:105,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 9 april 1992 Doris Håvik (s) Birgitta Dahl (s) Börje Nilsson (s) Lena Öhrsvik (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Maud Björnemalm (s) Widar Andersson (s) Monica Widnemark (s) Anita Johansson (s) Ingvar Björk (s) Bo Finnkvist (s) Britta Sundin (s) Rinaldo Karlsson (s) Karin Wegestål (s) Yngve Wernersson (s)
Yrkanden (4)
- 1att riksdagen avslår proposition 1991/92:105
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen avslår proposition 1991/92:105
- Behandlas i
- 10002att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
- Behandlas i
- 10002att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.