med anledning av prop. 1991/92:124 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år

Motion 1991/92:A12 av Karin Pilsäter (fp)

Ungdomsplats

Läget på arbetsmarknaden just nu är extra svårt för dem
som aldrig fått in en fot. Till dem hör ungdomarna. Alla sätt
att underlätta för unga människor att komma in på
arbetsmarknaden måste därför användas. Regeringens
proposition 1991/92:124 om arbetsplatsförlagd praktik för
18--25-åringar är därför bra.

Långtidsarbetslösheten bland unga människor måste på
alla tänkbara sätt bekämpas. Att få meningsfylld
sysselsättning, som är en investering inför framtida yrkesliv
är mycket bra. Praktikplatsen ger dessutom bra chanser till
vidare anställning och den ger en merit och en referens att
lämna. Praktikplatsen kan vara ett sätt för ungdomarna att
bli mer klara över vad de vill jobba med och vilken
ytterligare utbildning som i så fall krävs.

Det finns dock en uppenbar risk med systemet. Idag kan
de ungdomar som slutar grundskolan och absolut inte är
redo för vidare studier i gymnasieskolan under en tid få
yrkespraktik genom ungdomsplats. För många leder
ungdomsplatsen till att man efter en tid med nya krafter och
förutsättningar återvänder till skolan. Tack vare
ungdomsplatsen har vägen till vuxenvärlden underlättats
och den idag nödvändiga gymnasieutbildningen har kunnat
fungera.

I den omläggning av statsbidragen till skolan som
genomförts får kommunerna via skolans
uppföljningsansvar betydligt friare händer och utökade
möjligheter till personliga lösningar för de ungdomar som
ryms inom skolans uppföljningsansvar, alltså 16--17-
åringarna. Det innebär att olika former av praktikplatser är
möjliga även för 16--17-åringarna. Dessa platser får dock
helt andra ekonomiska villkor både för arbetsplatsen och
för kommunen. Skall praktikanten själv få någon ersättning
utöver studiebidraget måste antingen arbetsplatsen eller
kommunen stå för denna kostnad.

Med det nya systemet för ungdomspraktik finns en
uppenbar risk att de yngsta får utomordentligt svårt att
erhålla praktikplatser i konkurrens med de äldre
ungdomarna. Kostar dessa praktikplatser dessutom pengar
för företagen blir det troligen näst intill omöjligt att få fram
platser.

Ett intimt samarbete mellan skolans
uppföljningsansvariga och arbetsförmedlingen är
nödvändigt för att klara ut detta.

Det handlar inte om mer än några tusental 16--17-
åringar, men det är inte desto mindre viktigt att dessa, som
redan har en mycket svår situation, inte glöms bort i
samband med en viktig reform för en stor ungdomsgrupp.

Mot denna bakgrund är det angeläget att kommunerna,
genom skolans uppföljningsansvar, aktivt satsar på att hitta
bra praktikmöjligheter även för de 16--17-åringar som inte
är redo för gymnasieutbildning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsplatspraktik för 16--17-
åringar.

Stockholm den 16 mars 1992

Karin Pilsäter (fp)