med anledning av prop. 1991/92:125 Förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92

Motion 1991/92:N35 av Anita Gradin m.fl. (s)

Privatisering av statligt ägda företag

Riksdagen gav i december regeringen bemyndigande att
sälja statens aktier i 35 aktiebolag eller delar av dessa eller
att på annat sätt än genom försäljning minska statens
ägarandel i de aktuella företagen. Vidare beslutades att
förvaltningsbolaget Fortia avvecklas. För
omstruktureringskostnader m.m. föreslås ett särskilt anslag
som redovisas i budgetpropositionen. Syftet med
utförsäljningen sägs vara att öka effektiviteten i företagen
och att främja ett brett enskilt ägande av aktier.
Försäljningen påstås nämligen komma att ske till anställda,
allmänhet eller andra intressenter.

Staten äger en relativt omfattande och diversifierad
industrisektor. Inslaget av basindustri är förhållandevis
stort, men det finns också företag inom t.ex. elektronik,
bioteknik och livsmedel.

Det statliga företagsägandet har tillkommit dels för att
skydda viktiga naturtillgångar såsom skogen och malmen
bl.a. i Norrland, dels av sysselsättningspolitiska och
regionalpolitiska skäl.

Det är många människor i vårt land som är beroende av
de statliga företagen. Medelantalet anställda var år 1990 ca
307 000
och år 1989 ca 292 000,
en ökning med drygt 15 000
personer.

Under den socialdemokratiska regeringen utvecklade
och stärkte den statliga företagsgruppen både sin finansiella
styrka och sin konkurrenskraft och står nu relativt stark.
För att tillväxten i svensk industri skall stimuleras under
1990-talet är det angeläget att de statliga företagen i
huvudsak bibehålls och utvecklas på bästa möjliga sätt.
Staten bör alltså även fortsättningsvis ha en viktig roll som
ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra
branscher. Den statliga ägarutredningen konstaterade att
ägarkoncentrationen i Sverige är hög vid en internationell
jämförelse och förordade därför en större variation och
mångfald i företagsägandet. Statligt ägda företag liksom
kooperativa utgör därvid en motvikt till en alltför ensidig
privat ägarkoncentration.

Ett mödosamt strukturarbete har bedrivits där omsorgen
om en företagsmässigt sund utveckling stått i förgrunden. I
detta arbete har ingått att från fall till fall bredda ägandet
genom att låta privata intressen få ett inflytande i de statliga
företagen, liksom att sälja statliga företag när så ansetts
motiverat. Den omsorgen bör gälla också i fortsättningen.
Då säkerställs ett ägande som upprätthåller konkurrensen
och motverkar maktkoncentrationen.

De statliga företagen gav år 1990 ett resultat efter
finansiella poster på 20,7 miljarder kronor. Denna vinst tas
vid en privatisering omhand av privata aktieägare i stället
för att komma staten till godo. Därigenom bidrar
privatiseringen till att öka klyftorna i samhället.

I enlighet med vad som ovan redovisats anser vi att
staten även fortsättningsvis skall kunna äga och driva
företag. Det hindrar inte att vi kan tänka oss fortlöpande
förändringar i det statliga ägandet såsom försäljning av
företag helt eller delvis till privata intressen då så anses
motiverat.

Ett förvaltningsbolag bör återigen bildas för att få en
effektiv drift av de statliga företagen.

Vi föreslog, när frågan behandlades av riksdagen, att
regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett nytt
förslag om de statliga företagens framtid, som bygger på
''normalt'' ansvarstagande för företagen och de anställda
och industriellt riktiga lösningar i de fall som förändringar
skall ske. Vi avvisar bestämt en ''realisation'' på ideologiska
grunder.

Näringsministerns privatiseringstakt anges till 10
miljarder kr. per år. Detta uppges nu kosta staten 300
milj.kr. i konsultarvoden att förverkliga. Enligt vår mening
kan dessa pengar användas på ett bättre sätt.

Regeringen återkommer nu till riksdagen i proposition
1991/92:125 och begär ytterligare 1,6 milj.kr. för att
finansiera utförsäljning av de statliga företagen.

Man motiverar kostnadsökningen med att man har
tillsatt en privatiseringskommission och med särskilda
utredningar m.m. Dessa kostnader och tidigare beviljade
medel för privatiseringen skulle inte ha uppstått om man
följt förslagen i den socialdemokratiska motionen.

Vi yrkar därför avslag på de 1,6 milj.kr. som föreslås för
detta ändamål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå förslaget om 1,6 milj.kr. till
ändamålet att privatisera statliga företag.

Stockholm den 9 april 1992

Anita Gradin (s)

Axel Andersson (s)

Birgitta Johansson (s)

Bo Finnkvist (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Leif Marklund (s)

Mats Lindberg (s)

Bo Bernhardsson (s)

Anita Modin (s)