med anledning av prop. 1991/92:146 Bemyndigande att avskaffa vissa sanktioner mot Sydafrika, m.m.

Motion 1991/92:U11 av Lars Werner m.fl. (v)

Den svenska opinionen mot apartheidsystemet i
Sydafrika utvecklades tidigare och starkare än i de flesta
europeiska länder. Tack vare denna folkrörelse kom Sverige
att bli ett föregångsland i införandet av sanktioner mot
Sydafrika. Det ger oss ett särskilt ansvar. Nu när frågan om
sanktionernas avskaffande ställts på dagordningen, är det
viktigt att noga följa utvecklingen i Sydafrika och överväga
vilka steg som bör tas -- och när. Omvärldens ögon är i hög
grad riktade på Sverige.

Sanktionerna gav effekt. Utländskt kapital och
investerare lämnade Sydafrika i stor skala. En huvudorsak
till att Sydafrika drog sig ur Angola och accepterade
Namibias självständighet var den ekonomiska nedgången,
som visade sig i mitten av 1980-talet. Tillsammans med den
växande demokratiska rörelsen drev den fram ett
genombrott i kampen för ett demokratiskt styre. 1990
frigavs Nelson Mandela och andra politiska fångar.
Afrikanska nationalkongressen (ANC) och andra
demokratiska rörelser tilläts arbeta legalt. En del
apartheidlagar upphävdes.

I december förra året öppnades CODESA (Convention
for a Democratic South Africa) med ANC och
nationalistpartiet som huvudparter. En överenskommelse
träffades om principerna för en övergångsregering.
Övergångsregeringens beslut skulle vara bindande för det
sydafrikanska parlamentet, sades uttryckligen.

Därefter har president de Klerk emellertid backat.
Nationalistpartiet föreslog den 23 mars en
övergångsstruktur med endast rådgivande funktion, så att
den sittande regeringen och parlamentet -- där de vita i
realiteten har vetorätt -- skulle komma att utöva den reella
kontrollen över processen. Detta accepteras inte av ANC.
Även ifråga om utarbetandet och antagandet av en ny
grundlag har parterna inte enats ännu. ANC vill ha val, där
varje röst är lika mycket värd, till en ny församling. Detta
blir huvudfrågorna i CODESA II, som väntas äga rum i
maj. Om förhandlingarna leder till en bindande uppgörelse,
kan en övergångsregering tillträda i juni (ev. juli).

Övergångsregeringens status är en avgörande fråga för
att få slut på våldet, som regeringen är inblandad i. Frank
Chikane, generalsekreterare i SACC, det sydafrikanska
kyrkorådet, sa när han besökte Sverige nyligen: ''Vi har sett
ett politiskt våld som går att stänga av och på som en kran.
Bara genom att en övergångsregering får kontroll över
säkerhetsstyrkorna kan våldet sluta.''

När kan sanktionerna hävas?

Riksdagen har tidigare beslutat att sanktionerna ska
kvarstå till dess att utvecklingen mot ett avskaffande av
apartheid är oåterkallelig och grundläggande. Detta beror
på utgången av CODESA II. Först när en representativ
övergångsregering bildats, som kan kontrollera att
övergången sker demokratiskt, kan utvecklingen bedömas
vara oåterkallelig.

Till dess behövs omvärldens påtryckningar fortfarande.
Det svenska handelsförbudet måste kvarstå till dess att en
överenskommelse träffats om en representativ
övergångsregering. Investeringsförbudet ska bibehållas till
dess att denna regering installerats och begär att
sanktionerna ska lyftas. Det bindande vapenembargot, som
FN:s säkerhetsråd ska avgöra, ska finnas kvar tills en ny
demokratisk grundlag antagits. Återhållsamhet ska iakttas
i kontakterna med det officiella Sydafrika till dess att
demokratiprocessen kan betraktas som oåterkallelig.

Det är viktigt att Sverige inte urholkar sanktionerna
genom att ge dispenser, vilket skett vid några tillfällen
nyligen. Dispenser till investeringar bör inte ges, förrän en
överenskommelse finns om en representativ
övergångsregering.

Stöd demokratiprocessen

I CODESA arbetar parterna på mycket ojämlika villkor.
Hemlandsregeringarna kan finansiera sin verksamhet med
skattemedel och får stora direkta bidrag från Pretoria.
Nationalistpartiet kan bl.a. använda miljontals kronor av
justitiedepartementets medel. ANC har inte dessa
möjligheter. I den förestående valprocessen måste Sverige
medverka till att minska dessa orättvisa förutsättningar.
Biståndet till ANC och den breda demokratiska rörelsen
måste öka.

Stoppa våldet

Det politiska våldet är ett stort hot mot den
demokratiska utvecklingen. Internationella
juristkommissionen besökte Sydafrika i mars och drog
slutsatsen att fria och demokratiska val inte kan hållas i de
områden som är värst drabbade av det politiska våldet --
Natalprovinsen och Johannesburgs förstäder. Amnesty
International sade i sin rapport till FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna i januari, att det finns
överväldigande bevis för att säkerhetsstyrkorna agerar
partiskt tillsammans med Inkhata mot ANC, och att detta
leder till mord och andra brott mot de mänskliga
rättigheterna.

Sverige måste agera i internationella fora för att förmå
den sydafrikanska regeringen att beslutsamt ta itu med
våldet och ställa de ansvariga inför rätta. Vi bör också
stödja organisationer som arbetar i Sydafrika för att
kartlägga och motverka det politiska våldet.

Fortsatt bistånd behövs

Den demokratiska processen är inte fullbordad i
Sydafrika den dag demokratiska val kan genomföras.
Rasförtrycket kommer då att lämna efter sig ett sargat land
med skriande sociala och ekonomiska orättvisor, som
apartheidlagarna orsakat. Rasismens offer måste då kunna
påräkna ett omfattande internationellt bistånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att handelsförbudet mot
Sydafrika måste kvarstå till dess att en överenskommelse
träffats om en representativ övergångsregering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att investeringsförbudet i
Sydafrika skall bibehållas till dess att en övergångsregering
installerats och begär att sanktionerna skall lyftas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vapenembargot mot
Sydafrika skall bibehållas till dess att en demokratisk
grundlag antagits,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återhållsamhet skall iakttas i
Sveriges officiella kontakter med Sydafrika till dess att
demokratiprocessen kan betraktas som oåterkallelig,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att dispenser för investeringar i
Sydafrika inte bör ges förrän en överenskommelse finns om
en representativ övergångsregering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat svenskt bistånd till ANC
och den breda demokratiska rörelsen i Sydafrika,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt agerande i
internationella fora för att stoppa våldet i Sydafrika,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd till rasismens offer i
Sydafrika.

Stockholm den 27 april 1992

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)