med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)

I propositionen 1991/92:150 anser föredraganden att den
nuvarande energibeskattningen påverkat den svenska
industrins konkurrenskraft negativt. Vidare säger
departementschefen.

En anpassning av energiskatterna mot de nivåer som
tillämpas, främst inom EG och i Nordamerika, är därför ett
viktigt inslag i regeringens politik för att förstärka industrins
utvecklingsmöjligheter och för den ekonomiska tillväxten.

Propositionens förslag innebär tyvärr en extra
skattebelastning för den svenska stålindustrin. Inte någon
skattelättnad som påstås i propositionen.

Stålindustrins konkurrenskraft försämras avsevärt,
eftersom en ny skatt på metallurgiskt kol införs. En skatt
som inte finns någon annanstans utanför landets gränser
bland konkurrenterna i bl.a. EG och Nordamerika.

Ett exempel på hur den nya skatten påverkar vårt största
stålföretag SSAB är att verksamheten i Luleå får en
skattehöjning från 12 milj.kr. per år till 43 milj.kr. Det är
naturligtvis ur konkurrenssynpunkt en orimlig konsekvens
av förslaget, eftersom metallurgiskt kol är en råvara som
måste användas för att det över huvud taget skall gå att
producera järn enligt den traditionella järnproduktionen
via masugnsprocessen som är den helt dominerande i
Sverige. Järnkontoret har redan på utredningsstadiet
påtalat det orimliga i att belasta det metallurgiska kolet med
skatt. I en skrivelse direkt till statsrådsberedningen den 21
april 1992 har man försökt fästa regeringens
uppmärksamhet på det anmärkningsvärda i att ett
skattenedsättningsförslag som är avsett att ge svensk
industri likvärdiga konkurrensförhållanden med företag i
omvärlden, skall komma att få precis motsatt effekt t.ex. för
SSABs verksamhet i Luleå. Att belasta SSABs verksamhet
där med en skatteökning på mer än 30 milj.kr. per år
kommer att få negativa regionalpolitiska konsekvenser.

Mot nämnda bakgrund är det viktigt att det
metallurgiska kolet även i fortsättningen betraktas som en
råvara och inget annat. Det är också viktigt att Svenskt Stål
i Luleå inte beskattas hårdare än tidigare och därmed
ytterligare förvärrar läget av verksamheten i Luleå som
drabbas av hårda strukturförändringar och
rationaliseringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå förslaget till skatt på
metallurgiskt kol.

Stockholm den 7 maj 1992

Sten-Ove Sundström (s)

Bruno Poromaa (s)

Åke Selberg (s)

Leif Marklund (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Monica Öhman (s)