med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Det finns ett konsekvent inslag i regeringens
kompletteringsproposition. Den slår allra hårdast mot
kvinnorna.

Kvinnors omsorg

Kvinnor har i alla tider ansvarat för vård av människor
och ansvarat för människors närmaste miljö. Förr skedde
detta inom hemmets väggar, obetalt av familjens kvinnor.
Idag har mycket av det som tidigare sköttes i hemmet tagits
över av samhället. Delar av kvinnors hemarbete har blivit
betalt lönearbete. Med den skillnaden att det är män som
nu ansvarar för hur arbetet ska organiseras.

Det är väl känt att modeller för manlig organisation är
hämtade från en starkt hierarkisk och militär ordning.
Samma ordning har senare överförts till den
varuproducerande industrin. Med samma förebild har
också den offentliga sektorn byggts upp och organiserats.
Med samma effektivitetsideal och samma normer för hur
arbetet ska organiseras. I detta system betraktas kvinnors
lösningar som annorlunda, okonventionella och
främmande.

Den gamla kvinnokulturen, kvinnors sätt att organisera
sitt arbete genom att se till helheten inom vård och omsorg,
existerar överhuvudtaget inte i den begreppsvärld som
regeringens proposition omfattas av. Där är det ett manligt
affärsspråk som gäller. Sjukhus, skolor och daghem ska
konkurrera på valfrihetens paradisiska marker. Marknaden
ska styra och det är köp och försäljning av tjänster som ska
råda.

Regeringens enda kvinnoförslag

I propositionen finns de särskilda insatser som föreslås
för kvinnor, koncentrerade till en dryg sida. Denna sida
räcker väl till det enda förslag som regeringen presenterar
för att förstärka kvinnornas position på arbetsmarknaden.
Kvinnor uppmuntras att starta eget, att bli egna företagare
inom den offentliga sektorn. De uppmuntras att sälja sina
tjänster på vård- och omsorgsmarknaden. Förslaget är
djupt kränkande för den dryga miljon kvinnor som än så
länge arbetar inom vård- och omsorgssektorn. Kvinnor som
nu, i enlighet med regeringens förslag om åtstramningar
inom offentlig sektor, till stora delar görs arbetslösa.

Kvinnor betalar för sänkta skatter

Regeringen talar i kompletteringspropositionen om
behovet av att sänka skatterna ytterligare, om att
effektivisera den offentliga sektorn. Samtidigt ser vi att
barn- och äldreomsorg fungerar allt sämre. Resurser
berövas dessa viktiga samhällsområden i en takt som
förskräcker. Regeringen aviserar nu nedskärningar till
kommunerna i storleksordningen 7,5 miljarder årligen.

Istället för att ge kommuner och landsting rimliga
ekonomiska förutsättningar och därmed också ge kvinnorna
en reell möjlighet att organisera sitt arbete, väljer
regeringen att uppmuntra kvinnorna att med betydligt
mindre resurser -- på kommersiell bas -- driva privat vård
och omsorg.

Det är kvinnorna som får betala ett ohyggligt högt pris
om förslagen går igenom. Kvinnors frihet begränsas.
Kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta, dvs själva grunden
för kvinnors fria liv, beskärs drastiskt. Det är kvinnor som
får betala priset för den försämrade vården och omsorgen
genom det pusslande och slitande som kvinnor tvingas göra
mellan sin egen rationalitet och samhällets. Det är kvinnor
med de lägre inkomsterna som får betala de högavlönade
männens minskade skatter. Förhållandet att klyftan mellan
kvinnors och mäns löner ökar nämns inte med ett ord i
propositionen.

Kvinnors frihet hotas

Detta systemskifte är djupt orättvist och slår hårdast mot
landets kvinnor. Orättvisorna mellan kvinnor och män ökar.
När kvinnors möjlighet att kunna förvärvsarbeta begränsas
genom förslagen om dels lagstadgat skattestopp för
kommunerna, dels minskade statsbidrag till kommuner och
landsting, dels planerade försämringar av
föräldraförsäkringen och ökade avgifter för daghem och
skolbarnsomsorg, är det kvinnornas frihet som hotas.

Kvinnors roll i ekonomin

Kvinnors höga förvärvsfrekvens är styrkan i svensk
ekonomi. Det är kvinnornas inträde på arbetsmarknaden
som utgjort grunden för välståndsökningen de senaste åren.
Under en 10-årsperiod, från slutet av 60-talet, fördubblades
vår BNP tack vare kvinnorna, invandrare och förbättrad
teknik. Det är de senaste årens omfattande utbyggnad av
barnomsorgen som gjort det möjligt för allt fler kvinnor att
träda ut på arbetsmarknaden. Antalet platser inom
barnomsorgen har ökat med ca 100.000 sedan 1985, vilket
är en fördubbling mot vad riksdagen förutsåg vid sitt beslut
om utbyggnad till full behovstäckning.

Det är också så, vilket regeringen själv påpekar i sin
proposition, att kvinnors höga förvärvsfrekvens utgör en
viktig konkurrensfördel i ett internationellt perspektiv. Den
fördelen håller regeringen på att förspilla.

Kvinnors deltidsarbete

Det är bland klassiska kvinnoyrken som arbetslösheten
nu kommer att öka. Deltidsarbetslösheten har redan stigit
kraftigt. I mars var 72 000
personer deltidsarbetslösa. En stor majoritet av
dessa är kvinnor. Vi socialdemokrater har föreslagit
förtursrätt till anställning med mer tid. Vi föreslår att 500
miljoner kronor anslås för att få kvinnor i jobb, utbildning
eller beredskapsarbete.

Social nedrustning -- kvinnor drabbas

Ytterligare en orättvisa för främst kvinnor är det förslag
om införandet av två karensdagar som regeringen aviserat.
Karensdagar slår tveklöst hårdast mot kvinnor. Dels för att
kvinnor ofta är lågavlönade, dels därför att kvinnor oftare
av biologiska skäl har anledning att stanna hemma. Vi
avvisar givetvis också ett sådant förslag.

Den redan tidigare beslutade barnbidragshöjningen har
stor ekonomisk betydelse för barnfamiljernas ekonomi.
Särskilt de ensamstående föräldrarna, dvs främst
kvinnorna, är beroende av att riksdagen höjer barnbidraget
redan den 1 juli 1992.

Två av tre vuxenstuderande är kvinnor. Därför är det
tidigare regeringsbeslutet att dra ner på vuxenutbildning
och folkbildning orättvist mot kvinnorna. Kvinnors
möjlighet att komplettera sin utbildning och stärka sin
ställning på arbetsmarknaden kommer avsevärt att
försämras.

Vårdnadsbidrag -- den stora kvinnofällan

I kompletteringspropositionen aviseras också den
proposition med förslag om införande av vårdnadsbidrag
som läggs på riksdagens bord i höst. Vi menar att detta är
den största av alla de orättvisor som regeringen nu utsätter
kvinnorna för. Ett otal förslag till utformning av ett
vårdnadsbidrags storlek och finansieringsmetoder har
föreslagits av representanter från regeringspartierna. Helt
klart står, enligt socialministern, att finansieringen
uteslutande kommer att belasta nuvarande
föräldraförsäkringsoch statsbidragssystem. Det betyder att
det är de arbetande föräldrarna som kan räkna med att få
betala för de föräldrar som vill -- och har ekonomiska
möjligheter -- att med hjälp av ett vårdnadsbidrag stanna
hemma. Vi anser att förslag med denna inriktning strider
mot såväl jämställdhet som rättvisa. Vår familjepolitik,
arbete, barnomsorg, föräldraförsäkring och barnbidrag gör
det möjligt att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Det
ökade barnafödandet i landet visar på detta. Det främjar
också jämställdheten.

S-kvinnors uppfattning

Vi, socialdemokratiska kvinnor, avvisar bestämt alla de
regeringsförslag som har sin udd riktad mot, i första hand,
landets kvinnor. Vi anser istället att den ekonomiska
politiken måste läggas om i riktning mot en förstärkt
ekonomisk tillväxt och minskad arbetslöshet. Regeringens
ekonomiska politik går i motsatt riktning och leder till
minskad tillväxt och ökad arbetslöshet. Regeringens förslag
till åtstramningar motiveras inte av den nuvarande
lågkonjunkturen. Den motiveras bara av en ideologisk
strävan att försämra det svenska välfärdssamhället.

Vi anser att AMS skall ges i uppdrag att utarbeta en
strategi för hur man på sikt motverkar kvinnors ökande
arbetslöshet. Kvinnors framtida arbetsmarknad,
utbildningssituationen för kvinnor, kvinnors
kompetenshöjning och strategier för hur kvinnor kan
bredda sin arbetsmarknad, är områden som alla måste
omfattas av en sådan plan från AMS.

Det socialdemokratiska budgetalternativet innefattar en
rad förslag som innebär att statens inkomster ökas med 8
miljarder kronor budgetåret 1992/93. Det innebär att
tillväxten kan understödjas och att nya arbetstillfällen
skapas. Det innebär att arbetslösheten skulle kunna pressas
ner till 3 procent istället för att låta den öka till 5 procent.
Den politiken gagnar kvinnors frihet och jämställdhet
mellan kvinnor och män.

Tydligare profil på regeringens förslag

Regeringens politik har sin udd riktad mot kvinnor.
Detta skulle tydliggöras, om omfattande politiska förslag
granskades, vad avser konsekvenser för både kvinnor och
män. Detta är särskilt viktigt i tider då resurserna är knappa
och hårda prioriteringar måste göras. Vi föreslår att
regeringen åläggs att göra sådana konsekvensanalyser.

Grön budget

Alltfler kvinnor inser att en radikal förändring av
livsstilen i industrivärlden måste komma till stånd om
jorden på sikt skall överleva. Endast 500 miljoner
människor kan leva på vår standard, om vi inte skall förgöra
jorden. Idag lever 1,1 miljarder så. Vi är 5,5 miljarder. År
2025 är vi mer än 8 miljarder. Redan idag har vi alltså trätt
naturen förnär.

Ett problem för att kunna ändra livsstil är att de
nationalräkenskaper vi nu har inte avspeglar naturresurser
som produktiva tillgångar. Dess utnyttjande avspeglas inte
i landets BNP. Vi kan göra slut på skogar, förgifta vatten och
förstöra marker utan att det påverkar den uppmätta
nationalprodukten.

Brundtlandkommissionen myntade uttrycket
''bärkraftig utveckling''. Den socialdemokratiska
regeringen tillsatte 1990 miljöräkenskapsutredningen. Den
är remissbehandlad och borde kunna utgöra underlag för en
proposition om miljöräkenskaper. Istället väljer regeringen
att ge några begränsade uppdrag till konjunkturinstitutet,
SCB och naturvårdsverket. Detta försenar den nödvändiga
omställningen av nationalräkenskaper och livsstil.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår propositionens förslag till riktlinjer
för den ekonomiska politiken och godkänner de riktlinjer
för den ekonomiska politiken som föreslås i vår ekonomisk-
politiska motion,

2. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall höjas till
10 020 kr. per barn och år från den 1 juli 1992,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förslag om två karensdagar i sjukförsäkringen icke bör
föreläggas riksdagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program
för miljöräkenskaper,

5. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i
uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på
arbetsmarknaden, i utbildning och för kompetenshöjning,

6. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2 000
milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till konsekvensanalyser
vad avser effekter på kvinnor och män i samband med större
propositioner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att deltidsarbetande ges förtur
till anställningar med högre sysselsättningsgrad,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett avvisande av införandet av
vårdnadsbidrag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd för en generell
kvinnopolitik,

11. att riksdagen avslår det föreslagna lagfästa
skattestoppet för kommunerna.

12. att riksdagen avslår den föreslagna indragningen av
statsbidrag till kommunerna.

Stockholm den 8 maj 1992

Margareta Winberg (s)

Anita Gradin (s)

Maj-Britt Theorin (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Ines Uusmann (s)

Ulla Pettersson (s)

Lahja Exner (s)

Karin Wegestål (s)

Monica Widnemark (s)