med anledning av prop. 1991/92:25 Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92

Motion 1991/92:A2 av Mona Sahlin m.fl. (s)

Arbete åt alla

För oss socialdemokrater ligger målet arbete åt alla fast.
Arbetsmarknadspolitiken såsom en viktig del av den
ekonomiska politiken spelar här en viktig roll. Den måste
utformas så att den på ett effektivt sätt motverkar
arbetslöshet, samtidigt som den bidrar till
inflationsbekämpningen och medverkar till ekonomisk
tillväxt.

Detta innebär att den öppna marknadens möjligheter
måste utnyttjas, den enskildes kompetens stärkas och den
öppna arbetslösheten bekämpas.

I kompletteringspropositionen till vårriksdagen 1991
konstaterade den dåvarande socialdemokratiska regeringen
att läget på arbetsmarknaden var allvarligt. Därför
föreslogs aktiva åtgärder för ytterligare 40 000 personer.
AMS fick resurser att ta hand om ytterligare 35 000
personer och 5 000 nya högskoleplatser inrättades. Totalt
innebar satsningarna inför budgetåret 1991/92 att AMS
resurser för direkt konjunkturberoende insatser mer än
fördubblades.

Under sommaren stod det klart att läget på
arbetsmarknaden skulle bli ännu sämre än vårens analyser
visat. Den socialdemokratiska regeringen beslutade därför
vid två tillfällen, i augusti och i september, om kraftfulla
satsningar för att främja tillväxt och bekämpa
arbetslösheten. Satsningarna bestod bl.a. i investeringar i
vägar, järnvägar, flygplatser och telekommunikationer,
tidigareläggning av statliga byggprojekt, ytterligare resurser
till AMS samt extraintagning av ungdomar i
gymnasieskolan.

Sammanlagt innebar satsningarna att staten direkt
satsade omkring 6 miljarder kronor och att staten skall delta
i väg- och järnvägsprojekt om totalt 16 miljarder kronor.
Under det första året innebär satsningarna att cirka 10 000
jobb skapas, att 9 000 ungdomar ytterligare kan gå i
gymnasieskolan och att AMS månatligen kan ta hand om 13
000 fler arbetslösa. Sysselsättning eller aktiva åtgärder för
mer än 30 000 personer skapades därmed.

Arbetslösheten steg under augusti till 3,1 %. Tack vare
de insatser som gjorts har den emellertid sedan dess legat
still.

Trots den nuvarande regeringens försök att svartmåla
situationen innebär detta att vi hittills klarat oss bättre än i
den senaste lågkonjunkturen. Den genomsnittliga
arbetslösheten under 1991 kan uppskattas till 2,6 %. År
1982 var den 3,2 %. I september 1982 var arbetslösheten
över 4 %.

Jämfört med de flesta andra länder i Europa är den
svenska arbetslösheten, i den djupa lågkonjunktur vi
befinner oss i, fortfarande låg och detta gäller även om man
jämför personer i åtgärder samt antalet förtidspensionärer.
Lägger man till detta den höga sysselsättningsgrad som vi
har i Sverige är vi ett unikt land.

Med hänsyn till det bekymmersamma läget vi nu ändå
har noterar vi med tillfredsställelse att den borgerliga
regeringen fortsätter kampen mot arbetslösheten genom att
föreslå nya satsningar på infrastrukturella investeringar,
samtidigt som AMS ges ökade resurser. Det kan dock
ifrågasättas om resurserna används tillräckligt effektivt och
om de är tillräckliga.

Regeringens ekonomiska politik

Mot den här bakgrunden anser vi att inriktningen på
regeringens ekonomiska politik är felaktig, vilket utförligt
redovisats i en socialdemokratisk partimotion. Olika
åtgärder föreslås eller aviseras, vilka kommer att leda till
minskad tillväxt, lägre sysselsättning och ökad arbetslöshet.
Det som är särskilt oroande är att regeringen lägger fram sin
ekonomiskt politiska proposition utan att först ha
analyserat effekterna på tillväxt och sysselsättning.
Uppenbarligen anser regeringen inte att dessa frågor är
viktiga.

Regeringens ekonomiska proposition innehåller en hel
rad åtgärder som kommer att inverka mycket negativt på
tillväxt och sysselsättning. Exempel är följande.
Sänkningen av investeringsbidraget kommer tillsammans
med andra åtgärder inom byggsektorn att innebära en
dramatisk sänkning av nybyggandet. Indragningen av
resurserna från kommunerna måste leda till att antalet
yrkesverksamma inom detta område kommer att minska.
Försvagningen av hushållens inkomster kommer att leda till
en minskad efterfrågan och därmed minskad tillväxt och
sysselsättning. Slopandet av sjöfartsstödet kommer att leda
till att tusentals sjömän förlorar jobben, om inte detta
kompenseras på annat sätt.

Vi avvisar bestämt en inriktning av den ekonomiska
politiken som kan få sådana effekter.

Det anförda innebär att regeringen med ena handen ger
mer pengar till AMS för arbetsmarknadspolitiska insatser,
medan man med den andra gör tusentals nya människor
arbetslösa genom ekonomiskt politiska beslut. Vi avvisar en
sådan politik.

Regeringens sysselsättningspaket

Som redovisats tidigare fortsätter regeringen den
satsning på infrastruktur och utbildning som den tidigare
socialdemokratiska regeringen inledde. Det är emellertid
viktigt att använda de resurser som redan finns och att de
åtgärder som planeras kan komma igång snabbt. En viktig
utgångspunkt ur tillväxt- och sysselsättningssynpunkt måste
därför vara att så mycket det går snabba upp
genomförandet av alla de projekt som nu dragits igång.
Särskilt viktigt är detta för regioner där sysselsättningsläget
är mycket allvarligt. Det är angeläget att ett nära samarbete
här sker med AMS. Det är också angeläget att AMS får
möjlighet att anvisa den personal som skall anställas för
projekten, så att investeringsprojekten kan utnyttjas som
en viktig del i den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Sammantaget kommer nu stora investeringar att
genomföras i vår infrastruktur. Det är viktigt att för
framtiden analysera när investeringarna faktiskt
genomförs, hur mycket de kommer att kosta, vilka effekter
de får på sysselsättningen osv. Regeringen bör efter
utgången av de kommande budgetåren rapportera detta till
riksdagen.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Vi ställer oss positiva till förslagen om höjda bidrag till
utbildning i företag, mer resurser till utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning och bidrag för handledare för
ungdomar. Dessa förslag kommer i själva verket från den
tidigare regeringen. Det bör emellertid noteras när det
gäller utbildningsbidragen att en stor del av summan 725
milj.kr. inte kommer att belasta statsbudgeten, eftersom en
överföring kommer att ske från arbetsmarknadsfonden när
det gäller utbildningsbidrag för dem som är medlemmar i en
arbetslöshetskassa. Mer än 500 milj.kr. kommer att
återföras till budgetens intäktssida på detta sätt.

När det därefter gäller satsningarna på
sysselsättningsskapande åtgärder föreslår regeringen en
ökning med 2 200 milj.kr. Det kan då noteras att i detta
belopp ingår 1 000 milj.kr. som den tidigare regeringen
fattade beslut om i början av september 1991.

Enligt vår mening finns det emellertid starka skäl till
ytterligare satsningar inom tre områden, nämligen
beträffande ungdomar, långtidsarbetslösa och inom
byggsektorn.

Det aktuella läget

Ungdomsarbetslösheten är ett gissel. I stor utsträckning
är det våra ungdomar som får betala priset i lågkonjunktur
och i många länder också i högkonjunktur. Utvecklingen i
Sverige skiljer sig dock ändå på ett dramatiskt sätt från den
i andra västländer. År 1970 var arbetslösheten bland 16--24-
åringar 3,0 % i Sverige. Det var ungefär samma
arbetslöshet som den genomsnittliga i Västeuropa. I länder
som västra Tyskland, Storbritannien, Holland och
Frankrike var den då väsentligt lägre. Under 70-talet steg
ungdomsarbetslösheten dramatiskt i hela Västeuropa
liksom i Sverige. Ökningen i nästan alla länder var
väsentligt större än i Sverige. Under 80-talet sjönk sedan
ungdomsarbetslösheten i Sverige till ungefär samma nivå
som i början av 70-talet. I flera andra länder fortsatte den
att öka till rekordnivåer. Det finns inget annat land som i
likhet med Sverige lyckats pressa ner
ungdomsarbetslösheten till den nivå som rådde i början av
70-talet.

Under 1990 och 1991 har dock ungdomsarbetslösheten
på nytt ökat snabbare än arbetslösheten bland andra
grupper. Det relativa arbetsmarknadsläget för 16--24-
åringar har försämrats. I oktober 1991 var 9,2 %, eller 16
000 ungdomar, i åldern 16--19 år arbetslösa. Merparten av
dessa är 18--19-åringar. Bland 20--24-åringarna var 6,6 %
eller 30 000
arbetslösa. Därmed svarar dessa två
ungdomsgrupper för cirka 30 % av den totala
arbetslösheten. I åldersgruppen 25--64 år var arbetslösheten
endast 2,4 %.

Stora insatser har gjorts för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten. Den s.k. ungdomsgarantin gäller
för ungdomar upp till 20 år. Den innebär att i princip alla
ungdomar har rätt till någon form av sysselsättning. Fr.o.m
i höst har reglerna ytterligare förbättrats genom möjligheter
till förhöjt rekryteringsstöd/avtalad inskolningsplats,
snabbare hantering och möjligheter till handledarbidrag.

För de äldre ungdomarna skall också en snabbare
hantering ske.

När det gäller långtidsarbetslösheten ökade den kraftigt
i de flesta OECD-länder i början av 1980-talet. Under tre
år mer än fördubblades långtidsarbetslösheten. Tyvärr
fortsatte den att stiga i flertalet länder under 1980-talets
långvariga högkonjunktur. I relation till den totala
arbetslösheten dominerar nu långtidsarbetslösheten i
många OECD-länder och den tycks ha permanentats. 1980
var 32 % inom OECD-Europa långtidsarbetslösa, medan
motsvarande siffra 1989 var 53 %. I Sverige minskade
emellertid långtidsarbetslösheten under sista delen av 1980-
talet och var 1990 16 %. Tyvärr stiger den nu igen.

Av erfarenhet vet vi att detta är en trend som det tar lång
tid att bryta. För individen och samhället är
långtidsarbetslöshet utomordentligt allvarlig. Den riskerar
att permanent slå ut människor från arbetsmarknaden och
kostar mycket pengar för samhället.

Byggarbetslösheten uppgår f.n. till 8,8 %. Enligt
tidigare prognoser skulle den stiga kraftigt under vintern
och kanske nå 13 %. Den av regeringen förda politiken för
byggsektorn innebär emellertid att arbetslösheten nu
kommer att öka dramatiskt. Branschen själv talar om ett
närmast totalt stopp för bostadsbyggandet och 10 000-tals
nya arbetslösa.

Ungdomsarbetslösheten

Vad först gäller ungdomsarbetslösheten är det nu hög tid
med en rejäl satsning för att komma till rätta med den. Vi
har inte råd att riskera att våra ungdomar inte får fotfäste på
arbetsmarknaden. Och det gäller inte bara 18--19-åringarna
utan också de litet äldre ungdomarna mellan 20 och 24 år.

För 16--17-åringarna ligger hela ansvaret på
kommunerna, som måste göra ytterligare ansträngningar
för att ta hand om de ungdomar som är arbetslösa.

Beträffande 18--19-åringarna är det uppenbart att den
s.k. ungdomsgarantin inte fungerar tillfredsställande. I sista
hand har ju alla ungdomar som inte har placerats i en aktiv
åtgärd rätt till särskild inskolningsplats. Trots detta står
tusentals ungdomar utan sysselsättning. Det är också
uppenbart att försöken att placera ungdomar på den privata
arbetsmarknaden i stor utsträckning har misslyckats. För
innevarande budgetår beräknades endast 3 500 ungdomar
placeras i särskild inskolningsplats. Det faktiska antalet i
november var 14 000. Därmed stiger också samhällets
kostnader dramatiskt, eftersom subventionsgraden för en
sådan plats är 105 % jämfört med 60 % för den privata
arbetsmarknaden. AMS kommer nu att få bättre
möjligheter att öka placeringarna på den privata
arbetsmarknaden med hjälp av det s.k. handledarbidraget.
Enligt vår uppfattning måste detta kombineras med andra
insatser.

Det är nu angeläget att AMS får de ekonomiska
resurserna som krävs på B 2-anslaget för att kunna
sysselsätta alla ungdomar i aktiva åtgärder. Men det är
också viktigt att AMS får de personella resurser som är
nödvändiga för att så effektivt som möjligt kunna använda
sina åtgärdsmedel. Likaså måste AMS, i den svåra situation
som nu föreligger, kunna arbeta så flexibelt som möjligt för
att engagera ungdomarna i aktiva åtgärder. Ett sådant
arbetssätt stämmer väl överens med den nya målstyrningen
av myndigheterna och kan bidra till viktiga erfarenheter för
framtiden. Vad det är fråga om är att så snabbt som möjligt
placera ungdomarna i arbete eller utbildning beroende på
arbetsmarknadssituationen och den enskildes
förutsättningar.

För 20--24-åringarna måste motsvarande extra insatser
göras. De nuvarande reglerna med rekryteringsstöd redan
efter en månads arbetslöshet räcker inte.

Enligt vår mening måste nu en kraftfull satsning göras
för att vi skall komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten.

1. AMS måste få en extra personalförstärkning för att
tillfälligt kunna öka personalinsatserna gentemot ungdomar
mellan 18 och 24 år. I nuvarande arbetsmarknadsläge måste
det gå att snabbt hitta lämpliga, erfarna personer som kan
arbeta tillsammans med ungdomarna. 400 personer bör
snarast tillfälligt rekryteras för att arbeta fram t.o.m. nästa
budgetår. Kostnaden för innevarande budgetår kan
uppskattas till 50 milj.kr. och för nästa till 100 milj.kr.

2. AMS måste få ytterligare ekonomiska resurser att
användas för aktiva åtgärder bland dessa ungdomar. 500
milj.kr. bör anvisas extra till B 2-anslaget för innevarande
budgetår.

3. Det räcker emellertid inte med detta. AMS måste som
nämnts få möjligheter att inom vida ramar bedriva olika
former av försöksverksamhet för att kunna engagera
ungdomar i aktiva åtgärder. Inriktningen bör vara att i
första hand skaffa fram arbete inom den privata delen av
arbetsmarknaden, främst vid små och medelstora företag. I
andra hand beroende på individens förutsättningar bör
ungdomarna få utbildning. Och först i sista hand bör
anställning i offentlig sektor komma i fråga.

De åtgärder som AMS kan använda sig av kan vara
nya former av stöd till arbetsgivarna i små och medelstora
företag inom det privata näringslivet,olika bidragsnivåer
i olika län beroende på arbetsmarknadssituationen,
ekonomiska incitament till ungdomarna själva vid
anställning i sådana företag,uppsökande verksamhet
bland ungdomar och arbetsgivare inom det privata
näringslivet,jobb-sökaraktiviteter med denna
inriktning,ekonomiska incitament för deltagande i
utbildning som leder till anställning vid små och medelstora
företag.

Självfallet bör det ankomma på regeringen att utforma
de närmare riktlinjerna för denna verksamhet.

För denna verksamhet bör AMS ram för otraditionella
medel utökas från de 100 milj.kr. som regeringen föreslagit
till 300 milj.kr. AMS bör för innevarande budgetår få 250
milj.kr. extra för detta. Med dessa viktiga marginalinsatser
måste väsentliga framgångar kunna nås när det gäller att
bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Målsättningen för verksamheten är klar. Väsentligt fler
ungdomar skall beredas anställning i små och medelstora
företag inom det privata näringslivet. Fler ungdomar skall
utbildas för arbete inom tillverkningsindustrin.
Arbetslösheten bland ungdomarna skall väsentligt minska.

AMS måste självfallet lämna en noggrann redovisning
över hur dessa extra medel använts och vilka erfarenheter
man gjort.

Långtidsarbetslösheten

När det gäller kampen mot långtidsarbetslösheten
kommer ovanstående satsning att vara ett viktigt vapen. Av
stor betydelse kommer också att vara det nedan upptagna
förslaget om att bekämpa byggarbetslösheten. Tillsammans
med den ökning av B 2-anslaget som nu föreslås bör nu
finnas goda förutsättningar att bekämpa
långtidsarbetslösheten. Härutöver bör dock en extra
satsning göras på uppsökande verksamhet bland de
långtidsarbetslösa. Denna bör bedrivas av AMS
tillsammans med de fackliga organisationerna, vilka har en
viktig roll att spela i den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Goda erfarenheter finns av sådan verksamhet sedan
tidigare. AMS bör beviljas 20 milj.kr. extra för innevarande
budgetår för denna verksamhet. Det kan ske genom att
ramen för otraditionella medel höjs i motsvarande mån.

Byggsektorn

När det slutligen gäller arbetslösheten inom byggsektorn
måste en extra insats göras för att dämpa den synnerligen
snabba nedgång i byggandet som nu kan väntas. En sådan
satsning bör ske på följande sätt.

AMS bör få ett särskilt anslag för räntebidrag åt
kommuner och landsting för bygginvesteringar, ny- eller
ombyggnad, som tidigareläggs och som bedöms vara viktiga
bl.a. ur sysselsättningssynpunkt. Särskilt
sysselsättningsintensiva projekt skall prioriteras. Det kan
bli fråga om investeringar i skolor, sjukhus och andra
anläggningar. Investeringarna måste påbörjas senast 1 juli
1992 och får inte finnas med i kommunens byggplaner för
det året. Räntan för kapitalkostnaden får täckas under
högst två år. Kommunen får själv stå för kapitalet. Anslaget
bör uppgå till 780 milj.kr. Detta kommer att resultera i
byggande för minst 3 miljarder kronor. Kostnaden för
innevarande budgetår kan beräknas till 150 milj.kr., och för
de därpå följande budgetåren till vardera 315 milj.kr.
Anvisning av arbetskraft skall ske av AMS.

Totalt innebär de nu beskrivna satsningarna utgifter för
innevarande budgetår med 970 milj.kr.

Arbetslivsfrågor

Regeringen föreslår att ytterligare 275 milj.kr. anslås till
lönebidrag för anställning av arbetshandikappade. Vi
stödjer detta förslag.

I detta sammanhang vill vi dock uppmärksamma ett
initiativ på arbetslivspolitikens område som regeringen
redovisar i den ekonomiskt politiska propositionen. Där
redovisas att regeringen ändrat ett tidigare regeringsbeslut
och sänkt bidraget till företagshälsovården samt på nytt vill
utreda företagshälsovårdens finansiering. Vi motsätter oss
detta och hänvisar vidare till en särskild motion i frågan.

Regional utveckling

Vi tillstyrker att ytterligare 200 milj.kr. anvisas för
innevarande budgetår för beslut om lokaliserings- och
utvecklingsbidrag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en årlig rapportering bör ske av
infrastruktursatsningarna i enlighet med den inriktning som
anges i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående AMS inflytande över
genomförandet av infrastruktursatsningarna,

3. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1991/92 anvisar 50 milj.kr.,

4. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt
reservationsanslag med 770 milj.kr.,

5. att riksdagen till Räntebidrag för ny- och ombyggnader
inom arbetsmarknadsdepartementets område på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 150 milj.kr.1

Stockholm den 20 november 1991

Mona Sahlin (s)

Kjell Nilsson (s)

Georg Andersson (s)

Lahja Exner (s)

Sten Östlund (s)

Monica Öhman (s)

Johnny Ahlqvist (s)

Berit Andnor (s)

1 Yrkandet hänvisat till FiU