med anledning av prop. 1991/92:25 Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92

Motion 1991/92:T8 av Birger Rosqvist m.fl. (s)

Infrastrukturinvesteringar, inlandsbanan

I tilläggsbudget I föreslår regeringen att ett
reservationsanslag på 1,5 miljarder kronor anvisas för
budgetåret 1991/92 för vissa produktivitets- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder inom
kommunikationsdepartementets område.

Merparten av insatserna avser tidigareläggning av
investeringar inom väg- och järnvägsområdet. En mindre
del avser flyg- och teleområdet.

Förslagen innebär i vissa delar en uppföljning av de
ställningstaganden som den tidigare socialdemokratiska
regeringen gjorde den 5 september i år. Andra delar kan ses
som en utvidgning och komplettering av de beslut om
investeringar som då fattades.

Vi har mot denna bakgrund inget att erinra mot att
investeringar inom kommunikationssektorn nu kommer till
stånd i syfte att stimulera sysselsättningen och tillväxten i
ekonomin. Vi anser emellertid att föreslagna insatser i vissa
delar bör kunna finansieras inom ramen för det särskilda
infrastrukturanslag som riksdagen anvisade i maj 1991. Så
bör ske i fråga om investeringar för snabbtågsanpassning på
södra stambanan och byggnadsprojekten på E3 och E4,
kostnadsberäknat till ca 400 milj.kr.

Regeringen föreslår vidare att persontrafiken på
inlandsbanan skall återupptas och finansieras under ett s.k.
rådrumsår inom en kostnadsram av 100 milj.kr.

Vi föreslår att riksdagen avslår detta förslag och att
motsvarande belopp anvisas för att förbättra riksväg 45
mellan Mora och Gällivare.

Regeringens förslag beträffande persontrafik på
inlandsbanan är illa underbyggt och konstitutionellt
betänkligt. Riksdagen beslutade så sent som i mars månad i
år om persontrafiken på inlandsbanan för tiden efter den 10
juni 1991. Riksdagen biföll därvid TU:s hemställan i
betänkandet 1991/92:19. Detta innebar att 36 milj.kr. per år
anvisades för persontrafiken i fråga. I första hand skulle
Inlandskommunernas Ekonomiska Förening (IEF), som
förespråkar persontrafik på inlandsbanan, erbjudas att ta
över trafikansvaret. Utskottet angav att de merkostnader
för banverkets investerings- och underhållskostnader som
följer av en bibehållen persontrafik på inlandsbanan främst
skulle betalas av de lokala och regionala intressenter som
vill driva denna trafik. Om en sådan överenskommelse inte
kunde träffas med IEF skulle, enligt utskottets mening, det
avtal som tecknats mellan transportrådet och
trafikhuvudmännen godkännas.

På den dåvarande regeringens uppdrag förde
transportrådet förhandlingar med IEF utifrån de
förutsättningar riksdagen angett. IEF var inte villig att på
dessa villkor svara för trafiken. Därför fullföljdes avtalet
med trafikhuvudmännen. Ett tioårigt avtal är således
tecknat mellan staten och de fyra berörda
länstrafikhuvudmännen om persontrafikförsörjning mellan
Mora och Gällivare. Den busstrafik som fr.o.m. den 10 juni
i år erbjuds på denna sträcka fyller högt ställda
anspråk på trafikservice. En större turtäthet erbjuds nu än
vad som var fallet med tidigare järnvägstrafik.
Landsvägsbussarna är för flertalet av de boende i området
bättre tillgängliga än vad rälsbussarna var av två skäl. För
det första går landsvägen närmare bostadsbebyggelsen i
området och för det andra erbjuder landsvägsbussarna flera
möjligheter till av- och påstigning än vad rälsbussarna
gjorde.

Några sakskäl för att nu komplettera busstrafiken med
rälsbusstrafik föreligger således inte. Den förändring av
transportförsörjningen som riksdagen beslutade om
motiverades framför allt av ekonomiska skäl. En fortsatt
trafik året runt för persontransporter på inlandsbanan
bedömdes kosta ca 100 milj.kr.,
inräknat såväl bidraget till SJ som banverkets
drift- och underhållskostnader. Därtill kom minst 400 milj.
kr. för upprustning av banan. Landsvägsbusstrafiken kunde
erhållas för ca en tredjedel av denna driftkostnad och den
kräver inga extra investeringskostnader utöver vad som för
övriga ändamål erfordras i fråga om väginvesteringar.

I ett läge där stor återhållsamhet med statliga driftbidrag
krävs på alla områden är det inte en god hushållning med
knappa resurser att, som regeringen föreslår, satsa 100 milj.kr.
som driftbidrag till ett års persontrafik på
inlandsbanan. Denna trafik konkurrerar med en av staten
redan starkt subventionerad busstrafik i ett område där
trafikunderlaget är synnerligen begränsat. En sådan politik
undergräver allmänhetens respekt för regeringens krav på
sparsamhet med allmänna medel.

Ur konstitutionell synpunkt är det ytterst
anmärkningsvärt hur regeringen agerat utan något stöd av
riksdagsbeslut om trafiken på inlandsbanan. När riksdagen
i mars månad i år beslutade i frågan ställdes förslag om
järnvägstrafik under ytterligare ett år (reservation 4) mot
utskottsmajoritetens förslag. Det senare bifölls med stor
majoritet av riksdagen.

Regeringen begär nu att riksdagen skall bifalla också
dåvarande minoritets förslag, vilket skulle leda till att staten
betalar såväl trafik med landsvägsbussar som rälsbussar på
samma sträckor. Men utan att avvakta riksdagens
ställningstagande till detta förslag har
kommunikationsministern överenskommit med SJ om att
sätta i gång trafiken. Riksdagen ställs inför fullbordat
faktum.

I pressmeddelande från kommunikationsdepartementet
den 24 oktober
1991 framhålls att regeringen anser att det är
viktigt att trafiken kan starta omgående efter att riksdagen
behandlat frågan. Trafiken, sägs det, skall planeras i samråd
med trafikhuvudmännen så att en samordning kan ske med
den busstrafik som bedrivs i området. Någon sådan
samordning har inte skett.

I förslaget till tilläggsbudget I avgivet den 31 oktober
1991 anmäls att en särskild utredare tillkallats med uppgift
att förbereda och lägga fram förslag till när och i vilken
omfattning trafiken kan återupptas. Dagen därefter, den 1 november,
återinvigde kommunikationsministern själv
den ifrågavarande trafiken. Ett sådant åsidosättande av
riksdagen är inte förenligt med grundlagen.

I regeringens proposition redovisas inga tankar om
förutsättningar för persontrafik på inlandsbanan efter den 1
oktober 1992. Är regeringen beredd att fortsättningsvis
subventionera två med varandra konkurrerande
trafiksystem? Är regeringen beredd att göra de omfattande
investeringar om minst 400 milj.kr. som krävs för att
långsiktigt trygga förutsättningar för persontrafik på hela
sträckan mellan Mora och Gällivare? Om detta sägs
ingenting. Men regeringens förslag skapar naturligtvis
förväntningar om sådana insatser.

Enligt vår mening kan trafik året runt på inlandsbanan
inte upprätthållas utan mycket stora statliga insatser. Dessa
medel kan genom alternativ användning på ett mycket
effektivare sätt medverka till utveckling och sysselsättning i
Norrlands inland. Vi föreslår att föreslaget driftbidrag om
100 milj.kr. till persontrafiken på inlandsbanan i stället
används för att göra angelägna förbättringar av riksväg 45
mellan Mora och Gällivare. Därmed skapas
omedelbar sysselsättning och investeringarna ger långsiktigt
god avkastning genom effektivare transporter för såväl
persontrafik som godstrafik i området. Riksväg 45
är en viktig turistled från Göteborg till Karesuando.
Genom den socialdemokratiska regeringens beslut att ge
den enhetlig numrering som riksväg kommer vägens
turistiska betydelse att öka. Vägen är också av stor
betydelse för tunga transporter, framför allt virkesfrakter.

Ett antal angelägna projekt bör genomföras för
förbättring av denna väg. Bland dessa kan nämnas avsnittet
Vattnäs -- Trunna i Kopparbergs län, Östersund -- Lit i
Jämtlands län, Blattnicksele -- Sorsele i Västerbottens län
och Gällivare -- Muddus i Norrbottens län. Omfattande
arbeten kan igångsättas redan kring årsskiftet och i början
av 1992.

På särskilda villkor, bl.a. bidrag från länsstyrelserna i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län om 6
milj.kr., har turisttrafik upprätthållits på inlandsbanan
mellan Östersund och Gällivare under tiden 10 juni -- 15
september i år. Den tidigare regeringen uppdrog den 11 juli
till förre landshövdingen Curt Boström att utreda
förutsättningar för turisttrafik på banan också kommande
år. Utredningsmannen överlämnade sin rapport den 25
oktober.

Av Boströms utredning framgår att turisttrafiken denna
sommar varit mindre omfattande än under de närmast
föregående åren. Detta trots en enorm massmedial
uppmärksamhet på denna trafik.

Det ekonomiska utfallet var också dåligt. Det prelimiära
ekonomiska utfallet visar att SJ:s kostnader uppgått till ca
12 milj.kr. medan banverket haft kostnader om drygt 5 milj.kr.
Totalt drygt 17 milj.kr.
Intäkterna uppgick till knappt 11 milj.kr.,
varav länsstyrelsen svarat för 6 milj.kr.
och kommunerna för 600 000
kronor.

Utredningsmannen kommer fram till att
totalkostnaderna för turisttrafik under kommande år kan
uppgå till mellan 26 och 54 milj.kr. beroende på vilket
alternativ som väljs. Därtill kommer kostnader för
långsiktig upprustning. Varken kommunerna eller
länsstyrelserna i området är beredda att ekonomiskt
medverka i annan omfattning än med marknadsföring.

Även om dessa uppgifter visar på stora ekonomiska
problem i fråga om turisttrafik på inlandsbanan anser vi
ändå att frågan ytterligare bör analyseras. Med det
utredningsunderlag som tagits fram bör regeringen
ingående undersöka vilka aktörer som skulle kunna tänkas
vilja medverka till att upprätthålla turisttrafik under
sommarmånaderna på hela eller delar av inlandsbanan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att till vissa produktivitetsoch
sysselsättningsfrämjande åtgärder inom
kommunikationsdepartementets område på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 1

100 milj.kr. varav 100

milj.kr. för åtgärder på riksväg 45 (inlandsvägen),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att för
investeringar i vägar och järnvägar utnyttja 400

milj.kr. från infrastrukturanslaget,

3. att riksdagen avslår proposition 1991/92:25 vad avser
rådrumstrafik under ett år på inlandsbanan.

Stockholm den 20 november 1991

Birger Rosqvist (s)

Sven-Gösta Signell (s)

Håkan Strömberg (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Margareta Winberg (s)

Bo Nilsson (s)

Anita Jönsson (s)

Jarl Lander (s)

Yngve Wernersson (s)