med anledning av prop. 1991/92:25 Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92

Motion 1991/92:Ub3 av Britta Sundin m.fl. (s)

I förslaget till tilläggsbudget I föreslår
utbildningsministern att antalet platser i grundläggande
högskoleutbildning ökas med 2 000 fr.o.m. vårterminen
1992. Detta föreslås ske genom en utökning av anslaget D
10 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser.

Att en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen är
angelägen är numera oomtvistligt. Den omfattande
strukturomvandlingen inom vårt näringsliv är den främsta
grunden till detta. Därtill kommer att de pågående
förändringarna inom offentlig sektor också genererar nya
behov av kvalificerad arbetskrfat. Den ökande
internationaliseringen utgör en annan grund för ökade
kompetensbehov. Slutligen är det givetvis de aktuella
konjunkturproblemen som måste beaktas i sammanhanget.

De akuta insatserna för den högre utbildningen måste
mot denna bakgrund omfatta både fortbildning och
vidareutbildning av redan yrkesverksamma och traditionell
högre utbildning med inriktning mot yrkesförberedande
studier. Det är därför av central betydelse att planering och
fördelning av de medel som regeringen föreslår sker med
hänsyn tagen till de akuta utbildningsbehoven som finns i
samhället. Att det av samhällsekonomiska skäl är av
betydelse med regional balans med avseende på utbud av
högre utbildning har belysts vid åtskilliga tillfällen. För
närvarande skulle detta innebära att man avväger insatser
på den högre utbildningens område mot de strukturella och
konjunkturmässiga problem som råder i olika regioner av
landet.

I norra Sverige har strukturomvandlingen av näringslivet
varit dramatisk under senare år. Det är främst den
traditionella råvarubaserade industrins förändrade villkor
som betingar dessa förändringar. Kompetensbehoven ökar
drastiskt i takt med de pågående förändringsprocesserna.
Samhället differentieras. Det internationella beroendet
ökar liksom behovet av ett mångsidigt närings- och yrkesliv.
Särskilt tydligt är detta i Västernorrlands län dit en väsentlig
del av norrländsk industri är koncentrerad, särskilt
skogsindustrin. Västernorrlands län är därtill beroende av
fortsatta väsentliga infrastrukturella satsningar för att
närings- och yrkeslivet i regionen skall hålla takt med den
internationella utvecklingen.

Under 1980-talet har stora satsningar gjorts på
högskolan i Sundsvall/Härnösand för att bl.a. möta de
snabbt växande kompetensbehoven i regionen. Högskolan
har vuxit från en mindre till en medelstor högskola i aktuell
högskolepolitisk terminologi. Teknisk och
naturvetenskaplig utbildning är omfattande.
Lärarutbildningen i Härnösand är också relativt stor. Den
samhällsvetenskapliga utbildningen startade främst med
program med ekonomi-administrativ inriktning. Ett
bredare socialvetenskapligt utbud håller nu på att byggas ut.
Flera utbildningar med inriktning mot information,
dokumentation och arkiv finns i dag vid högskolan, där
journalistutbildningen för närvarande kanske är den mest
kända. Ett bredare humanistiskt eller kulturvetenskapligt
program byggs nu upp med hög prioritet inom högskolan.

Högskolan i Sundsvall/Härnösand strävar efter ett
differentierat utbud av utbildningar och prövar också olika
distributions- och undervisningsformer. Särskilda program
för fortbildning och vidareutbildningar utvecklades
framgångsrikt redan under slutet av 1970-talet.
Distansutbildningar är en specialitet inom högskolan, som
utvecklats under 1980-talet. För närvarande ges bl.a.
grundskollärarutbildningen, årskurs 1--7, med stor
framgång i denna form.

Utvecklingen av högskolan i Sundsvall/Härnösand, som
startade sin verksamhet år 1977, är ett resultat av en bred
politisk uppslutning kring en angelägen satsning på högre
utbildning i mellersta Norrland. Med sitt
grundutbildningsanslag på ca 100 milj.kr. har högskolan
nått samma basanslagsnivå som högskolorna i Karlstad,
Växjö och Örebro, dvs. de högskolor som före 1977 års
högskolereform var universitetsfilialer och som startat 10 år
tidigare. Rekryteringen av kvalificerade lärare har varit
relativt framgångsrik, vilket framgår av UHÄs senaste
verksamhetsberättelse. Efter högskolan i Östersund är
högskolan i Sundsvall/Härnösand den högskola i landet som
har största andelen (27 %) forskarutbildade i sin lärarstab.
Därmed kan högskolan erbjuda ett brett utbud av
kvalificerade utbildningar.

Högskolan i Sundsvall/Härnösand kan dock ännu inte
svara mot alla de utbildningsbehov som nu finns i
Västernorrlands län. Efterfrågan ökar snabbt. Dessutom
måste högskolan konsolideras genom att ytterligare
differentiera sin verksamhet. Den snabba tillväxten av
linjeutbildning under slutet av 1980-talet bör kompletteras
av specifika program lämpade för fortsatt utbveckling av
fortbildning och vidareutbildning. Dessutom bör
humaniora och samhällsvetenskap stabiliseras.

De satsningar som regeringen nu föreslår är därför
angelägna, men för högskolan i Sundsvall/Härnösand är de
otillräckliga. Med tanke på de basförutsättningar denna
högskola har i jämförelse med andra högskolor, och med
tanke på det utbildningsbehov som finns i regionen, anser
vi att platsantalet bör utökas med 100 årsplatser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att platsantalet vid högskolan i
Sundsvall/Härnösand utökas med 100 platser våren 1992.

Stockholm den 20 november 1991

Britta Sundin (s)

Bo Forslund (s)

Sven Lundberg (s)

Bo Holmberg (s)

Hans Stenberg (s)

Elvy Söderström (s)