med anledning av prop. 1991/92:40 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

Motion 1991/92:Sf12 av Doris Håvik m.fl. (s)

Inledning

Allas rätt till ett meningsfullt och utvecklande arbete är
ett av de viktigaste målen för den socialdemokratiska
välfärdspolitiken. Genom att hävda arbetslinjen och den
fulla sysselsättningens princip verkar socialdemokratin för
ett samhällsbygge, där solidariteten och en rättvis
fördelningspolitik driver oss framåt.

Det handlar om en målmedveten satsning från vår sida
på att förändra och förbättra för de enskilda människorna.
Det är fråga om att skapa utrymme för det goda arbetet åt
alla.

Socialförsäkringssystemet har skyddat människor från
ekonomisk otrygghet vid skada och sjukdom. Men vi har i
dag en alldeles för stor utslagning av människor från
arbetslivet. I onödan har alltför många drabbats av
arbetsskador och arbetssjukdomar. De har blivit
långtidssjukskrivna och förtidspensionerade i en aktiv
ålder. I den enskildes livssituation är detta ödesdigert. Ur
det samhällsekonomiska perspektivet är det oacceptabelt.
Ett exempel är att arbetsskadefonden sedan 1987 visar ett
underskott, som bedöms uppgå till 20 200 milj. kr. vid
utgången av år 1991. Det är en viktig uppgift att komma till
rätta med detta.

Så långt som möjligt måste vi förhindra att människor
slås ut från arbetslivet. Förutom det fysiska lidandet mister
man arbetsgemenskapen och blir socialt isolerad.

Vår strävan är därför att aktivt bidra till förebyggande
arbetsmiljöinsatser. Där spelar arbetslivsfonden en
avgörande roll i arbetet för rehabiliteringsåtgärder för
anställda med långvarigt nedsatt hälsa, och för att
nedbringa anställdas sjukfrånvaro.

Den socialdemokratiska regeringen öppnade under
förra riksmötet vidare möjligheter för att hindra
utslagningsprocessen från arbetslivet. Dåliga arbetsmiljöer
och arbetsorganisationer, som ofta är orsaken till
arbetsskador och arbetssjukdomar, skall försvinna.
Arbetsgivarnas ansvar skall skärpas. Det var ett helt nytt
system för rehabilitering som riksdagen fattade beslut om,
där resurser skall överföras till en aktiv rehabilitering och
vård för att den anställde skall kunna återgå till arbetet.

Den socialdemokratiska inställningen är att
arbetstagarnas inflytande är av mycket stor och central
betydelse. Vi anser att de fackliga organisationernas
engagemang och stöd måste uppmuntras i arbetet med
arbetsmiljöförbättringar. Det är naturligt att det där finns
en lokal kunskap och erfarenhet som måste tas tillvara. Det
kan t.ex. gälla i olika skeden av en rehabilitering, och där
förändringar av arbetsuppgifter på arbetsplatsen behöver
ske.

Vi vill betona vikten av att öka enskilda människors
livskvalitet och ge dem större möjligheter att fungera på lika
villkor såväl i samhälls- som arbetslivet. Det är det
grundläggande syftet för samhällets rehabiliteringsåtgärder,
och för en fortsatt reformering av sjukförsäkringssystemet.

Sjukkontroll under sjuklöneperiod

Propositionen föreslår att försäkringskassan utan hinder
av sekretess får lämna ut uppgifter till en arbetsgivare om
resultatet av en sjukkontroll som sker under en
sjuklöneperiod, under förutsättning att uppgiften behövs
för bedömning av arbetstagarens rätt till sjuklön.

Vi anser, i likhet med vad som anförs i
sjuklönekommitténs betänkande, att de läkarintyg som
arbetsgivaren kan begära inte skall innehålla annat än
uppgifter om den nedsatta arbetsförmågan och sjuktiden.

I propositionen föreslås en generell rätt för arbetsgivare
att ta del av resultatet av försäkringskassans sjukkontroll.
Detta är ett intrång i den enskildes integritet, som är av
sådan grundläggande betydelse att vi inte kan acceptera
den. Om däremot oegentligheter upptäcks vid
sjukkontrollen bör arbetsgivaren få reda på detta.
Sekretessen skall dock fortfarande finnas kvar när det gäller
uppgifter om diagnos i sjukfallet.

Detta bör ges regeringen till känna.

Förlängd samordningstid inom arbetsskadeförsäkringen

Propositionen föreslår att samordningstiden enligt 3 kap
1 § LAF förlängs från 90 dagar till 180 dagar.

Det är för oss socialdemokrater viktigt att den som blir
arbetsskadad eller får en arbetssjukdom, hålls ekonomiskt
skadeslös. Vår uppfattning bygger på den
skadeståndsrättsliga princip som vi hävdat sedan
arbetsskadeförsäkringens tillkomst. Detta är för övrigt en
uppfattning som det rått enighet om i riksdagen under
senare tid. Med propositionens förslag om en förlängd
samordningstid mellan sjuk- och arbetsskadeförsäkringen
bryts denna princip, vilket vi inte kan acceptera.

Det lagstadgade systemet och den kompletterande
avtalsförsäkringen vid arbetsskada är sammanvävda i ett
mycket komplicerat mönster. En anledning är att
samordningen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna får
större konsekvenser för de avtalsförsäkringar som tecknats
av parterna än man kunnat förutse.

Som den socialdemokratiska regeringen föreslog, menar
vi att en beredning mellan arbetsmarknadens parter skulle
klarlägga fördelningen av åtagandena gentemot de
arbetsskadade mellan samhället och parterna.

Socialminister Ingela Thalén ansåg också i
rehabiliteringspropositionen att en viktig uppgift för en
utredning blir att följa upp försäkringsöverdomstolens
praxis under den tid arbetsskadeförsäkringen varit i kraft.
Vi kan på detta sätt få reda på om nya vetenskapliga fakta,
förändrade sjukdomsmönster och ökad kunskap om
arbetsmiljöns inverkan på hälsan förändrat domstolens
bedömning. En sådan beredning anser vi måste tillsättas
snarast möjligt, vilket också proposition 1991/92:40 utlovar.

Den socialdemokratiska regeringen utredde
förutsättningarna för en samordning av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen, men då var utgångspunkten att
den enskilde skulle hållas skadeslös. Så blir inte fallet med
förslaget i propositionen, utan den försäkrade får avsevärt
försämrade förmåner.

Vi anser att de överläggningar som inletts mellan
parterna på arbetsmarknaden borde avvaktas, och intill
dess att en utredning berett frågan i ett större sammanhang
motsätter vi oss en förändring av samordningstiden och
avslår därmed proposition 1991/92:40 i denna del.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjukkontroll under löneperiod,

2. att riksdagen avslår proposition 1991/92:40 vad avser
förlängd samordningstid inom arbetsskadeförsäkringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grunden för en utredning om en
översyn av arbetsskadeförsäkringen.

Stockholm den 19 november 1991

Doris Håvik (s)

Birgitta Dahl (s)

Börje Nilsson (s]

Lena Öhrsvik (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Ingegerd Elm (s)

Maud Björnemalm (s)

Widar Andersson (s)

Monica Widnemark (s)