med anledning av prop. 1991/92:40 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

Motion 1991/92:Sf14 av Berith Eriksson m.fl. (v)

Vänsterpartiet konstaterar att den borgerliga regeringen
jämnar väg för ett systemskifte. Vi ser förändringarna som
hot mot den allmänna välfärdspolitiken. Det är ett
gynnande av ekonomiskt starka grupper och en fortgående
försämring för de som drabbas av sjukdom och utslagning.

Vänsterpartiet har de senaste åren vid upprepade
tillfällen redovisat sin syn på införande av ett
sjuklönesystem (arbetsgivarperiod) och försämringar för de
arbetsskadade. Senast har vi gjort detta i en motion till
regeringens proposition om den framtida ekonomiska
politiken (prop. 1991/92:38) vilken vi hänvisar till när det
gäller motiven mot försämringar av försäkringsskyddet.

Sjukkassans vidgade informationsskyldighet

Vi ser det som ett allvarligt avsteg från sekretesskyddet
att arbetsgivaren automatiskt får kännedom om
arbetstagares sjukdomsdiagnos och föreslagen behandling.

Vänsterpartiet avslår därför regeringens förslag om en
omfattande spridning av uppgifter från sjukvården genom
de förändringar man avser att göra i 7 kap. 7 §
sekretesslagen och 11 § lagen om sjuklön, eftersom risken
för integritetskränkningar ökar med dessa förändringar.

Förlängning av samordningstiden

Vänsterpartiet säger nej till förlängningen av
samordningstiden mellan den allmänna sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen. Förändringen markerar en
stark misstro mot långtidssjuka och stärker myten om att
befolkningens sjukfrånvaro till större delen beror på
arbetsskygghet.

Förändringen kan få motsatt effekt än den förväntade;
den kan förlänga tiden fram till en rehabilitering. I dag vet
vi inte hur experimentet med en ny rehabilitering kommer
att fungera efter den 1 januari 1992. Tanken är att
arbetsgivarna ska ta ett mycket större ansvar för
rehabiliteringen, och detta i en tid när många företag --
särskilt småföretag -- lever på marginalen. Det är inte
längre någon självklarhet att sjukkassan ska ställa upp med
utredningshjälp. Deras resurser beskärs nu kraftigt. En
reaktion från företagens sida kommer att bli att i möjligaste
mån anställa folk som inte har eller kan antas få problem.
Redan nu gör företagen mer omfattande förundersökningar
vid anställning av ny personal än man gjort tidigare.
Riksdagen som behandlade frågan vid förra riksmötet tog
också avstånd från förslaget eftersom vådorna för den
enskilde var så oklara.

Nu är det knappast med tanke på försäkringstagaren
som regeringen kommer med förslaget. Det är främst av
ekonomiska orsaker. Regeringen vill avlasta
arbetsskadeförsäkringen en kostnad på 140 miljoner.
Pengar som skall betalas av dem som skadas i arbetet.

Pensionärernas bostadsstöd

Vad gäller förlängningen av det särskilda kommunala
bostadstillägget (SKBT) så vill regeringen öka detta med 25
miljoner. Vänsterpartiet anser att denna ökning är
otillräcklig. SKBT ges f.n. till ca 30 000 pensionärer och
kostar 120 miljoner för 1992. Regeringen anser att med
denna uppskrivning skulle låginkomstpensionärerna klara
sig ekonomiskt.

Vänsterpartiet delar inte uppfattningen om att
pensionärerna har blivit kompenserade för
skatteomläggningen. Höjningen av pensionstillskottet och
det kommunala bostadstillägget inklusive det särskilda
bostadstillägget lyfter möjligtvis de sämst ställda
pensionärerna upp mot socialbidragsnormen.

Då det inom överskådlig tid kommer att finnas
pensionärer, i huvudsak kvinnor, som varken har tillräcklig
ATP eller avtalspension, behövs det även framdeles ett
tillskott till pensionen. Vänsterpartiet vill att
pensionsfrågan utreds och att regeringen påskyndar en
utredning med inriktning mot att ge alla pensionärer en
pension som garanterar en god levnadsstandard.

Vänsterpartiet anser också att tills tillräcklig
grundpension införts måste staten ta ansvar för
pensionärernas boendekostnad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändringar i
7 kap. 7 § sekretesslagen och 11 § lagen om sjuklön enligt
vad i motionen anförts om risken för integritetskränkningar,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängning
av samordningstiden mellan arbetsskadeförsäkringen och
den allmänna sjukförsäkringen enligt vad i motionen
anförts om negativa konsekvenser för försäkringstagarna,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett påskyndande av
en utredning om en ny grundpension,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett statligt övertagande av
ansvaret för pensionärernas boendekostnader.

Stockholm den 18 november 1991

Berith Eriksson (v)

Rolf L Nilson (v)

Gudrun Schyman (v)

Eva Zetterberg (v)