med anledning av prop. 1991/92:48 Justeringar i beskattningen i inkomstlaget tjänst, m.m.

Motion 1991/92:Sk12 av Lars Hedfors m.fl. (s)

Inledning

I propositionen föreslås bl.a. att skattereduktionen för
fackföreningsavgift avskaffas fr.o.m. 1993 års taxering.
Regeringen meddelar att den ska återkomma med förslag
om avskaffande av arbetsgivares avdragsrätt för avgift till
arbetsgivarorganisation, som avser tiden efter den 31
december 1991, till den del den inte avser konfliktändamål.

I propositionen aviseras också att en översyn av reglerna
för förmånsbeskattningen ska göras. Vidare aviseras att en
översyn ska göras avseende grunderna för avdraget för
kostnader för resor till och från arbetet.

Skattereduktion för fackföreningsavgift m.m.

Skattereduktion för fackföreningsavgift infördes 1983 i
syfte att skapa skattemässig jämställdhet mellan
arbetsgivarnas och löntagarnas kostnader för facklig
verksamhet. Skattereduktionen utgjorde då 40 %
av erlagd avgift, dock högst 480 kr.

I samband med skattereformen har reglerna för
skattereduktionen justerats. Underlaget för beräkning av
skattereduktion är den medlemsavgift samt mätnings- och
granskningsavgift som den skattskyldige under inkomståret
har erlagt till arbetstagarorganisation. Skattereduktion
uppgår till 20 %
av underlaget. Den tidigare begränsningen med en
högsta skattereduktion har slopats.

Regeringen anser att det finns principiella skäl för att
avskaffa löntagarnas avdrag för fackliga kostnader.
Dessutom motiverar man sitt förslag med statsfinansiella
skäl. För att uppnå skattemässig likformighet vill
regeringen också avskaffa avdragsrätten för arbetsgivares
kostnader för organisationsverksamhet, till den del dessa
inte avser konfliktändamål.

Något preciserat förslag avseende arbetsgivares
avdragsrätt läggs dock inte fram, med hänvisning till att
detta är en mer komplicerad fråga. Regeringen avser att
återkomma med förslag i denna del under våren 1992, efter
remissbehandling. Det sägs att det kommande förslaget bör
gälla från och med ingången av år 1992.

Den tidigare avdragsrätten för mätnings- och
granskningsavgifter föreslås bli återinförd när
skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopas.

Skattereduktion för fackföreningsavgifter

Frågan om avdragsrätt för fackföreningsavgift har varit
föremål för överväganden i olika sammanhang sedan mitten
av 1940-talet. Införandet av denna avdragsrätt är alltså
grundligt utredd och övervägd.

Medlemsavgifter betraktas i skattelagstiftningen i regel
som privata levnadskostnader. Privata levnadskostnader är
i princip inte avdragsgilla.

Det är rimligt att betrakta löntagarnas fackliga avgifter
som en regelrätt utgift som har ett direkt samband med
tjänst. Lagstiftningen på framförallt arbetsmarknaden har
medfört ökade uppgifter för löntagarnas fackliga
organisationer. De ökade uppgifterna har i sin tur lett till en
höjning av medlemsavgifterna.

I ljuset av denna utveckling finns det fog för att betrakta
avgifter till löntagarnas fackliga organisationer som en
utgift för inkomsternas förvärvande. Fördelarna av den
fackliga verksamheten omfattar alla arbetstagare, medan
verksamheten finansieras av enbart de fackligt
organiserade. Det är ett vitalt samhällsintresse med starka
parter på arbetsmarknaden. Dessa båda skäl talar också för
att ett stöd via skattesystemet lämnas för löntagarnas och
arbetsgivarnas fackliga kostnader.

Ett avskaffande av avdragsrätten för arbetsgivarnas
avgifter har tidigare ansetts medföra svåra
tillämpningsproblem. På grund av dessa problem finns det
betydande risker för att arbetsgivarna även i fortsättningen
kommer att medges avdrag som går till rent facklig
verksamhet. Detta skulle innebära att man snart är tillbaka
i det system som gällde före 1983 och som resulterade i en
skattemässig favorisering av arbetsgivarnas fackliga
kostnader. En sådan ordning kan vi givetvis inte acceptera.

Regeringen har uppmärksammat dessa problem utan att
man i propositionen närmare preciserat problemen och hur
de skulle kunna klaras. Regeringen avser därför att
återkomma med förslag under våren 1992.

Ett annat huvudmotiv i regeringens proposition anges
vara rent statsfinansiellt. Förslagen beräknas medföra
ökade statsinkomster på ca 1,5 miljarder kr., varav 1,15
miljarder kr. faller på avskaffandet av avdragsrätten för
fackföreningsavgifter.

Det är också viktigt att se till förslagets
fördelningspolitiska effekter. Andra förslag från regeringen
innebär betydande skattesänkningar för höginkomsttagare
och hushåll med stora förmögenheter. Dessa
skattesänkningar ska bl.a. finansieras med det slopade
fackavdraget. För en heltidsarbetande industriarbetare som
är fackligt ansluten innebär regeringens förslag en
skattehöjning med ca 620 kr. per år. Särskilt betraktad i
ljuset av andra försämringar av den sociala välfärden och
nämnda kapitalskattesänkningar innebär det slopade
fackavdraget en helt oacceptabel omfördelning till
löntagarnas nackdel.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser vi att
skattereduktionen för fackföreningsavgifter måste
bibehållas. Regeringens förslag i denna del bör alltså avslås.

Förmånsbeskattningen m.m.

Skattereformen innebär att förmånsbeskattningen
justerats så att löneförmåner av olika slag i princip beskattas
på samma sätt som kontant lön. Härigenom har
likformigheten och neutraliteten i skattesystemet ökat.
Tidigare lågbeskattade eller helt obeskattade förmåner
ingår numera i basen för beskattningen på motsvarande sätt
som vanliga löneinkomster.

Genom förändringarna har vi fått en effektivare
beskattning samtidigt som resurserna används på ett
ekonomiskt rationellt sätt. Även från fördelningssynpunkt
innebär det nya skattesystemet klara förbättringar.

I arbetet på skattereformen har en viktig ledstjärna varit
förenkling av regelsystemet. Tillämpningen ska vara enkel
och skattebetalarna ska lättare förstå hur och varför
beskattning sker i det enskilda fallet.

En så omfattande reform som skattereformen utgör
innebär naturligtvis krav på en noggrann uppföljning. Av
detta skäl har en utvärderingskommitté tillsatts som har i
uppgift att följa skattereformens samhällsekonomiska och
fördelningspolitiska effekter.

I propositionen aviserar regeringen att man har för
avsikt att senare i höst tillkalla en särskild kommitté med
uppgift att se över reglerna för förmånsbeskattningen.
Bland annat sägs att möjligheten till jämkning av underlaget
för egenföretagares egenavgifter bör ändras. Förslag avses
läggas fram under våren 1992, och reglerna bör kunna
tillämpas redan under inkomståret 1992.

För vår del anser vi det angeläget att reglerna i
skattesystemet kontinuerligt följs upp med avseende på
tillämpnings- och effektivitetsaspekter m.m. Lika angeläget
är det att även fördelningspolitiskt betingade justeringar
görs kontinuerligt av skattesystemet.

Vi vill i detta sammanhang framhålla att en sådan
översyn också måste omfatta konsekvenser med avseende
på olika reglers tillämpning. Det gäller t.ex. tillämpningen i
vissa fall av reglerna för förmånsbeskattning av
lunchsubventioner. Tillämpningen har ibland medfört
svårbegripliga konsekvenser för exempelvis anställda inom
restaurangnäringen.

Vi kan för närvarande inte bedöma behovet av
eventuella justeringar i förmånsbeskattningen. Det har
ännu inte gått mer än ett knappt år med det nya
skattesystemet. Det är därför svårt att göra en kvalificerad
analys av vilka behov av förändringar som kan behövas. Det
är emellertid viktigt med stabila skatteregler.

Av dessa skäl avser vi att återkomma till dessa frågor
senare och tar nu inte ställning till de av regeringen
aviserade förslagen till ändringar. Vi tillstyrker dock
förslaget att förlänga reglerna om avdrag för
arbetsresekostnader att gälla även under taxeringsåret
1993.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget att avskaffa
skattereduktionen för fackföreningsavgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förmånsbeskattningen.

Stockholm den 22 november 1991

Lars Hedfors (s)

Bo Forslund (s)

Anita Johansson (s)

Bruno Poromaa (s)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Gunnar Nilsson (s)

Sverre Palm (s)

Karl Hagström (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Roland Sundgren (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Ingegerd Elm (s)

Kaj Larsson (s)

Inger Lundberg (s)