med anledning av prop. 1991/92:51 En ny småföretagspolitik

Motion 1991/92:N14 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)

Arbetsmarknadsfrågor

Regeringen tillkännager sin avsikt att ge vissa
tilläggsdirektiv till utredningen av den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Dessa tilläggsdirektiv syftar till att försvaga
både den anställdes och de fackliga organisationernas
rättsliga position, något som vänsterpartiet inte kan godta.

Provanställning

Lagändringar som på olika sätt vidgar möjligheten till
provanställningar skall utredas. Den som har en
provanställning är nästan helt rättslös i förhållande till
arbetsgivaren och kan lätt bli offer för ett totalt godtycke.
Vänsterpartiet anser att svaga grupper på arbetsmarknaden
måste hjälpas att få en anställning med andra metoder; det
kunde exempelvis finnas anledning att undersöka varför
den s.k. främjandelagen knappast alls tillämpas.

Facklig vetorätt vid entreprenad m.m.

Ett avskaffande av vetorättsreglerna i
medbestämmandelagen skall utredas. Avsikten med dessa
regler är att förhindra oseriös entreprenadverksamhet där
avsikten på goda grunder kan antas vara att åsidosätta
gällande lagstiftning. Det är orimligt att avskaffa vetorätten
utan att det kan visas att den missbrukats av de fackliga
organisationerna. Den fackliga organisation som lägger ett
veto utan saklig grund kan för övrigt ådömas
skadeståndsskyldighet, något som inträffat endast någon
enda gång. Vänsterpartiet motsätter sig bestämt förslaget.

Turordning vid uppsägning

De nu gällande reglerna bygger på principen ''sist in först
ut'', som genom kollektivavtalsreglering varit en
grundläggande regel på arbetsmarknaden i Sverige långt
innan anställningsskyddslagens tillkomst. Vänsterpartiet
anser att det vore djupt olyckligt att låta uppsägningar vid
arbetsbrist styras av arbetsgivarens urval av vilken
arbetskraft han bedömer som viktigast att behålla. En sådan
reglering riskerar också att göra de anställda mer
tveksamma att under anställningens bestånd framföra kritik
mot förhållanden på arbetsplatsen. En sådan kritik kan ju
leda till att vederbörande anses besvärlig av arbetsgivaren
och riskerar att bedömas som umbärlig vid upprättande av
turordningslista. Att införa sådana regler är ägnat att
ytterligare förstärka ''Brattlagens'' effekter att få de
anställda att hålla inne med berättigad kritik av t.ex. brister
i företagens miljöskyddsarbete.

Arbetsrättsliga skadestånd

Regeringen ger uttryck för en anmärkningsvärd
ensidighet i sin syn på arbetsrättsliga skadestånd. Det sägs
att skadestånd ibland utkrävs för tämligen bagatellartade
företeelser. Men den avgörande frågan, om det utdöms
skadestånd för bagatellartade företeelser, berörs inte.
Skadestånden sägs ibland vara mycket stora i förhållande
till mindre företags omsättning. Däremot berörs inte det
stora problemet att skadestånden för stora företag är så små
i förhållande till omsättningen att de förlorar all preventiv
verkan. Det finns anledning att utreda de arbetsrättsliga
skadeståndens storlek men inte ur ett så ensidigt perspektiv
som regeringen föreslår.

Arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande

Regeringen avser att snarast utarbeta direktiv till en
utredning som får till uppgift att avreglera
arbetsförmedlingen. Risken att arbetsförmedlingens arbete
inskränks till att betjäna särskilt svårplacerad arbetskraft
berörs inte. En odogmatisk inställning till offentlig kontra
privat verksamhet på detta område skulle göra det naturligt
att undersöka andra länders erfarenheter av för- och
nackdelar med en privatisering på detta område.
Vänsterpartiet anser att det inte för närvarande finns ett
faktaunderlag som leder till slutsatsen att avskaffande av
arbetsförmedlingsmonopolet skulle få övervägande positiva
effekter ur samhällets och den enskildes synpunkt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om provanställningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medbestämmandelagens
vetoregler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om turordning vid uppsägningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsrättsliga skadestånd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsförmedlingsmonopolets
avskaffande.

Stockholm den 25 november 1991

Karl-Erik Persson (v)

Rolf L Nilson (v)

Bengt Hurtig (v)

Annika Åhnberg (v)