med anledning av prop. 1991/92:51 En ny småföretagspolitik

Motion 1991/92:N8 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

Plan- och bygglagen syftar bl.a. tillatt decentralisera
ansvaret för planläggning och lokal miljö till
kommunernage förutsättning för de boende att delta i
planeringen och därigenom påverka utformningen av
närmiljönge en starkare ställning för sociala och
ekonomiska hänsyn i planering och byggande.

För att tillgodose de övergripande målsättningarna i
lagen ger PBL kommunen möjligheter att i detaljplan
reglera byggnaders användning. Kommunen kan
exempelvis ange att mark kan användas för allmänt
ändamål exempelvis barnstuga eller detaljhandel.

I proposition 1991/92:51 föreslås att möjligheten för
kommunen att ange var detaljhandel bör finnas skall
avskaffas. Regeringen anser att konkurrens skall betraktas
som ett intresse som skall beaktas vid planläggning och
lokalisering av bebyggelse.

Konkurrens inom handeln är viktig. Detta betonas också
i lagstiftningen. Riksdagen har tidigare uttalat att
konkurrensfrågan vid handelsetableringar uppmärksammas
så att detta intresse så långt möjligt tillgodoses. Det är också
viktigt att den kvalité i bostadsområden som närbutiker
utgör får möjlighet att existera. Dessa butiker ligger oftast
inom gångavstånd och kan utnyttjas av alla, även icke
bilburna.

Om propositionens krav på konkurrens resulterade i fler
livsmedelsbutiker i samma bostadsområde skulle förslaget
vara positivt. Erfarenheter från vissa kommuner visar att
tyvärr är konsekvensen det motsatta. Detaljhandeln
etablerar sig inte där människor bor, utan på platser med
stor koncentration av olika affärer. Resultatet blir att
människor har svårt att nå dagligvarorna. Kommunerna får
stora svårigheter att värna om de svagare
konsumentgrupperna. Barnfamiljer, äldre och
handikappade utan bil har få möjligheter att ta tillvara de
positiva effekter som möjligen en friare etablering av
detaljhandeln kan ge enskilda konsumenter. I stället
belastas kommunernas resurser för ökad hemtjänst,
samtidigt som bostadsområderna utarmas på ett vitalt
kommersiellt och socialt liv.

Kommunerna bör som idag ha möjlighet att avgöra,
inom ramen för den fysiska planeringen, vilken mark som
bör reserveras för handels- och industriändamål utan att
konkurrensen begränsas.

Beträffande införandet av konkurrensfrågan som ett
allmänt intresse i första paragrafen, skulle det betyda att
inte bara detaljhandelskonkurrensen skulle främjas, all
konkurrens om marken skulle i så fall främjas. Detta strider
mot det grundläggande syftet med planlagstiftningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1991/92:51 vad avser
ändring i plan- och bygglagen.

Stockholm den 22 november 1991

Oskar Lindkvist (s)

Magnus Persson (s)

Lennart Nilsson (s)

Ulf Lönnqvist (s)

Rune Evensson (s)

Britta Sundin (s)

Marianne Carlström (s)

Lars Stjernkvist (s)

Sören Lekberg (s)

Berit Oscarsson (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Nils T Svensson (s)

Mats Lindberg (s)

Sinikka Bohlin (s)