med anledning av prop. 1991/92:69 Privatisering av statligt ägda företag, m.m.

Motion 1991/92:N17 av John Andersson och Bengt Hurtig (v)

I propositionen begär regeringen ett bemyndigande om
att få sälja statens aktier i 35 aktiebolag eller delar av dessa.
I dem ingår också vissa statliga verk som avses privatiseras
efter det bolagsbildning skett.

Inledningsvis vill vi framhålla att det givetvis inte kan
vara en princip och för alltid gällande att nuvarande företag
och verk med statligt ägande så förblir oföränderligt. Men å
andra sidan kan det ju då heller inte vara så att det riktiga
och rätta är att med ett beslut delegera rätten att utan
motiv i det enskilda fallet privatisera verken och företagen.

Som nämns i propositionen var den grundläggande idén
för statligt ägande att staten skulle ha inflytande på
industrier som grundade sig på landets basresurser. Därtill
kan då också läggas den stora roll de statliga företagen haft
och har för vissa delar av landet. Hur skulle t.ex.
Norrbotten ha sett ut i dag om inte de statliga företagen
funnits?

Oavsett vad som nu kan sägas om t.ex. domänverket och
dess skötsel så är det obestridligt att just det statliga ägandet
i flera avseenden haft stor betydelse. Visst kan man tänka
sig att en utförsäljning av statlig skog kan ske, det har också
skett, men då måste ju självfallet särskilda skäl till detta
finnas. Utöver arronderingsskäl kan ju rent
regionalpolitiska skäl finnas för att människor ute i
glesbygden får möjlighet att köpa skogsmark för att skaffa
sig kombinationssysselsättning. Sådana förändringar får
man ju inte genom att bolagisera, privatisera och sälja
aktier.

Vidare kan nämnas att Sveriges Geologiska AB (SGAB)
haft en mycket stor betydelse för den svenska gruvnäringen.
Det torde vara nödvändigt, om vi framdeles skall ha en
gruvnäring, att staten här tar ett ägaransvar.

Det finns säkert flera än här nämnda skäl att skynda
långsamt och noga överväga vad man i varje enskilt fall bör
göra eller inte göra. Det går inte enligt vår mening att bara
ha en ledstjärna, nämligen privatisering genom
aktiemarknaden.

Om man nu med staten menar folket, så kan ju inte det
motivet att folket skall ha inflytande över samt bestämma
över vårt lands basresurser ha mist sin aktualitet. Nu
behöver detta inte vara liktydigt med nuvarande statliga
ägarstruktur, tvärtom kan inflytandet och bestämmandet
ske i andra former. Här kan nämnas löntagarstyrda företag,
ekonomiska föreningar både i producent- och
konsumentregi samt även andra konstellationer. Möjligen
kan man påstå att man sprider ägandet genom aktier, men
denna ägandeform koncentrerar bestämmandet till några få
personer.

När det gäller vissa statliga verk och företag ser vi inga
skäl eller motiv för en annan ägarstruktur. Med den
verksamhet och de uppgifter som t.ex. statens
vattenfallsverk har och med tanke på de inkomster staten
här får, finns det ingen anledning att företa en privatisering
och försäljning. Ännu starkare blir skälen till ett fortsatt
statligt ägande, om man i förlängningen kan skönja ett
utländskt ägande. Det måste vara i nationens intresse att en
så viktig aktör för landets energiförsörjning förblir statligt
ägd.

Om man skall förändra ägandet av statliga verk och
företag bör nog sådana förslag grundas på helt andra
värderingar än att de s.k. marknadskrafterna skall få verka
fritt. Det innebär att förändringar i statligt ägande dels bör
motiveras i det enskilda fallet, dels att riksdagen bör få
pröva och ta ställning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1991/92:69 om
privatisering av statligt ägda företag m.m.

Stockholm den 20 november 1991

John Andersson (v)

Bengt Hurtig (v)