med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.

Motion 1991/92:Ub28 av Gustaf von Essen (m)

Lärarutbildningen inom områdena vård, jordbruk,
skogsbruk och trädgård

I regeringens proposition 1991/92:75 om lärarutbildning
m.m. föreslås att en gymnasielärarexamen med inriktning
på undervisning i teoretiska ämnen eller yrkesämnen
inrättas. Den praktisk-pedagogiska utbildningen som skall
föregå denna examen omfattar enligt förslaget 40 poäng för
samtliga kategorier. Den skall i princip vara lika uppbyggd
för samtliga studerande oavsett ämnesteoretisk utbildning,
yrkesutbildning och yrkeserfarenhet. I dessa avseenden
varierar emellertid de studerandes utbildning och
erfarenhet i så hög grad att det bör få påverka den praktisk-
pedagogiska utbildningens utformning och innehåll.

Jag har inget att erinra om förslaget rörande
ämneslärarna men ifrågasätter om den utbildning som är
lämplig för dem också tillgodoser de blivande lärarna inom
områdena vård samt jordbruk, skogsbruk och trädgård.

Till vårdlärarutbildning rekryteras bl a sjuksköterskor,
sjukgymnaster och arbetsterapeuter. De har i motsats till
ämneslärarna redan i sin grundläggande utbildning studerat
psykologi och arbetsledning. De har även erfarenhet av att
arbeta med patienter, samarbeta i arbetslag samt leda och
handleda. Den praktisk-pedagogiska utbildningen bör utgå
ifrån dessa förhållanden.

Den treåriga utbildningen till bl a sjuksköterska har
påbörjats och samtliga medellånga vårdutbildningar är
treåriga 1993. Det kommer sannolikt att dröja till slutet av
detta decennium innan den nya kategorin börjat söka sig till
lärarutbildning varför denna under många år måste vara
anpassad till den bakgrund som de studerande nu har.

Alltsedan vårdlärarlinjens (60 p) tillkomst har de
studerande fått en ämnesfördjupning inom sitt
karaktärsämne. Den utbildningen har integrerats med den
praktisk-pedagogiska utbildningen. Detta har varit
ändamålsenligt och i likhet med vad som anförts i
propositionen anser jag att de blivande lärarna bör ha
ämnesfördjupning. Vårdhögskolorna har landsting som
huvudmän, medan lärarutbildningarna är statliga. Så länge
frågan om ett förändrat huvudmannaskap inte är avgjord
bör de blivande lärarnas ämnesfördjupning vara integrerad
med den praktisk-pedagogiska utbildningen i samma
omfattning som för närvarande.

Lärarutbildningen för lärare i jordbruk, skogsbruk och
trädgårdsskötsel (JST-lärarlinjen) har sedan en tid också
förberett för den treåriga naturbrukslinjen. Det innebär bl
a att vattenbruk tillkommit som en inriktning för blivande
naturbrukslärare. En viss komplettering av ämnesteoretiskt
innehåll behövs därför, inte minst med hänsyn till
undervisningen på naturbruksprogrammet i
gymnasieskolan. Detta motiverar att utbildningen i enlighet
med propositionens förslag förlängs till 40 poäng. I likhet
med dem som studerar till vårdlärare har JST-linjen
rekryterat studerande som ofta haft en omfattande
erfarenhet i fråga om arbetsledning, information m m.
Medelåldern har varit betydligt högre än på
ämneslärarlinjen.

Gemensamt för lärarutbildningarna inom de här berörda
områdena är också att de blivande lärarna ställs inför
uppgiften att utbilda personer som i sin tur har till uppgift
att utbilda andra. Vårdläraren skall i sin tur lära elever hur
de skall tänka och arbeta pedagogiskt i det kliniska arbetet
med sina patienter. Detta är ytterligare en anledning till att
den praktisk-pedagogiska utbildningen integreras med viss
ämnesteoretisk utbildning och utformas så att de särskilda
kraven tillgodoses.

Lärarutbildningen i jordbruk, skogsbruk och trädgård
samt lärarutbildning för sjukgymnaster och
arbetsterapeuter ges endast vid universitetet i Uppsala.
Utbildningarna är förhållandevis små och det har därför
inte bedömts lämpligt att förlägga dem till mer än en ort.
Samtidigt finns kravet att hela landet skall tillgodoses. Av
den anledningen bedrivs dessa utbildningar som
modifierade distansutbildningar, på vårdlärarlinjen för alla
studerande och på JST-linjen för en del studerande. Detta
är ytterligare en anledning till att dessa utbildningar måste
få ha möjlighet att arbeta inom annorlunda ramar än dem
som propositionen anvisar för gymnasielärarexamen.

Det finns således starka skäl för att lärarutbildningen för
blivande vårdlärare och naturbrukslärare inte tvingas in,
vare sig organisatoriskt eller innehållsligt, i den övriga
gymnasielärarutbildningens former.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den praktisk-pedagogiska
utbildningen för gymnasielärare inom områdena vård och
naturbruk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att gymnasielärarutbildningen
för områdena vård och naturbruk skall kunna bedrivas i
form av modifierad distansutbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet att ge kompletterande
ämnesutbildning.

Stockholm den 16 mars 1992

Gustaf von Essen (m)