med anledning av prop. 1992/93:115 Ändringar i jordabalkens hyresregler

Motion 1992/93:Bo32 av Sten Svensson (m)

I regeringens proposition 1992/93:115 om förslag till
ändring i jordabalken, d.v.s. hyreslagen, pekas psykisk
sjukdom ut som den enda sjukdom där förslaget om
skyndsammare uppsägning av hyresavtal skall vara
tillämpligt. Om lagen kommer att få denna utformning
kommer en redan hårt drabbad grupp att bli ännu mer utsatt
och stigmatiserad. Den parlamentariska
Psykiatriutredningen, vars huvudbetänkande Välfärd och
valfrihet (SOU 1992:73) nyss varit varit ute på remiss, har
konstaterat att de svårt och långvarigt psykiskt störda är de
största förlorarna i vårt land beträffande välfärdsutveckling.
Utredningen har också konstaterat att 20 000 svårt psykiskt
störda har behov av insatser och stöd i sitt beroende för att
klara sitt vardagsliv.

Allvarlig psykisk störning är ett folkhälsoproblem.
Tiotusentals människor lider av svåra psykiska störningar
som gör det omöjligt för dem att försörja sig på den
ordinarie arbetsmarknaden. Många är hänvisade till att bo
på sjukhus eller någon annan liknande institution eller att
bo i olika former av skyddat boende och många bor också
kvar hemma hos föräldrarna. Bland dem som bor i egen
lägenhet är många svårt isolerade. Följden av detta blir just
att problemen förvärras och rundgången fortsätter.

En av orsakerna till att de psykiskt störda hamnat på
undantag är att man inte sett de psykiskt störda som en
handikappgrupp och heller inte anpassat samhällets insatser
till detta perspektiv. Man har sett på de svårt psykiskt störda
som psykiskt sjuka och som föremål för psykiatrisk
behandling och vård. Det har förhindrat att kommunerna
gått in och tagit det ansvar för boende, sysselsättning och
arbete som lagstiftningen syftat till. Det är uppenbart att
kommunerna i allmänhet inte svarat mot de behov som
finns. En viktig anledning är att kommunerna inte haft
tillräckliga incitament att göra detta och man har heller inte
haft ekonomiska resurser för det, utan dessa har legat kvar
inom landstinget.

De som har egen bostad måste ha ett helt annat stöd än
vad som ges idag. Risken är stor att de åter hamnar i sluten
psykiatrisk vård. Det blir en slags passiv rundgång som blir
mycket dyr för samhället. Därför har vi föreslagit en rad
insatser som bidrar till att dessa människor får ett boende
som är anpassat till deras behov och till deras omgivning.
Dessutom föreslår utredningen en rätt för den som är svårt
psykiskt störd till ett personligt ombud. Syftet med detta är
att underlätta för den enskilde att klara kontakterna med
vårdgivarna. Ombudet skall ta ansvar för helheten och se
till att myndigheter och vårdgivare inte springer ifrån sitt
ansvar.

Fungerar inte vardagen och de sociala insatserna
fungerar heller inte medicinerna eller terapin. Insatserna
måste samordnas och de sociala myndigheterna måste
samverka med den psykiatriska vården.

Ansvaret för detta åvilar i första hand kommunen som
redan i dag enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret
för alla medborgare i kommunen. Detta ansvar delas också
av psykiatrin som efter utskrivning från slutenvård inte
förmår att ge tillräckligt stöd och uppföljning.

Därför är det angeläget att komplettera den aktuella
motivtexten i propositionen i den del som avser störningar i
boendet. Det är tveksamt om psykisk sjukdom
överhuvudtaget skall nämnas som en speciell
sjukdomsgrupp där omedelbar uppsägning av hyresavtal
kan bli aktuellt.

Om man finner att skrivningen trots detta skall stå kvar
måste det klart framgå att socialtjänsten har det yttersta
ansvaret vad avser boendet och stödinsatser i boendet för
den psykiskt störde. Det måste stå klart att en enskild
person som drabbas av psykiska störningar av svår art inte
får riskera att förlora sitt hyreskontrakt för att vård, stöd
och service i samhällets regi i övrigt inte fungerar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppsägning av hyresavtal vid
psykisk sjukdom.

Stockholm den 15 mars 1993

Sten Svensson (m)