med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen

Motion 1992/93:So11 av Karin Israelsson (c)

Inledning

Den nuvarande särregleringen som avser avgifter för
helinackordering för service och omvårdnad föreslås
upphävas i propositionsförslaget.

Kostnaderna för den enskilde i äldreboendet varierar
kraftigt. Detta har lett till att det inte alltid varit
vårdbehovet utan avgiftens storlek som avgjort den
enskildes val av omsorgsform. Följden har blivit att många
valt boendeform efter avgiftens storlek istället för behovet
av vård. Detta har i många fall inneburit att dyrare
boendeformer med lägre patientavgifter valts.

Ålderdomshem

Den neutralitet som nu eftersträvas i
propositionsförslaget leder till att ålderdomshemsboendet
inte längre diskrimineras i avgiftshänseende. Centerpartiet
har i riksdagen åtskilliga gånger poängterat vikten av att
erbjuda ett brett urval av boendeformer. Centern har slagit
vakt om möjligheterna att upprusta, bygga och driva
ålderdomshem på samma villkor som annat serviceboende.
Med propositionsförslaget får ålderdomshemsboende även
ekonomisk neutralitet gentemot sjukhemsboende som
tidigare varit betydligt mera ekonomiskt fördelaktigt för
den enskilde.

Kommunernas ansvar och ekonomi

Kommunerna bär nu det fulla ansvaret för äldre- och
handikappomsorgen. Det är väl känt att kommunerna har
en mycket bekymmersam ekonomisk situation.
Grundtryggheten för den enskilde åligger, enligt
socialtjänstlagen, kommunerna. Förslag föreligger nu
rörande indragning från kommunerna, till staten, av de
ökade inkomster som detta nya avgiftssystem innebär.
Detta kan i många fall leda till stora svårigheter för
kommunerna att klara en god service till de äldre och
handikappade. Särskilt de unga handikappades situation
måste beaktas när avgiftssystemen ändras. Möjligheter till
ett oberoende och självständigt liv får ej spolieras på grund
av allt för snäva ekonomiska ramar i kommunen. Det bör
därför ske en konsekvensanalys av de indragningar som
staten ämnar göra innan storleken på indragningarna
beslutas. Där måste hänsyn tas till de enskilda
kommunernas speciella situation.

Ikraftträdande

Den i propositionen föreslagna lagen föreslås träda
ikraft den 1 januari 1993. Detta innebär att kommunernas
möjlighet att för nästa budgetår göra justeringar med
anledning av lagen är utomordentligt begränsade.
Kommunerna har antingen fastställt sina budgetar eller
befinner sig i ett läge där endast små justeringar är möjliga.
Vi vill påpeka detta faktum och även här påtala
kommunernas självklara rätt till eget handlingsutrymme.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av inkomster från
kommunerna till staten.

Stockholm den 17 november 1992

Karin Israelsson (c)