med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s)

Sveriges ekonomi befinner sig i en svår situation.
Produktionen minskar, de statliga finanserna visar allt
större underskott och den finansiella sektorns problem
hotar fortlevnaden för många, främst små och medelstora
företag. Det allt överskuggande problemet är självklart att
arbetslösheten växer lavinartat.

Den sektor som mer än någon annan drabbas av
problemen är byggnadsverksamheten. Minskade
byggnadsinvesteringar har redan inneburit en växande
grupp arbetslösa och en kraftig utslagning av företag från
branschen.

Till den allmänna konjunkturbilden och
överproduktionen under högkonjunkturen skall för
byggsektorns del läggas dess beroende av ett fungerande
kreditväsende och bortfallet av en fungerande
försäkringsmarknad för entreprenadgarantier.

Problemen inom byggsektorn har uppmärksammats av
en rad aktörer. Företag, anställda och hyresgäster har i olika
sammanhang påpekat de problem som branschen, de
anställda och de boende står inför.

Regeringen och socialdemokraterna har gjort en
uppgörelse om insatser för att stärka insatserna på ROT-
området. Avsikten var att skapa 30 000
arbetstillfällen inom byggsektorn. Senare har
regeringen presenterat en proposition om infrastruktur som
skulle ge 15 000
arbetstillfällen. Sedan budgetpropositionen
presenterades har förslag lämnats till riksdagen som
sammanlagt skulle ge 45 000
välbehövliga arbetstillfällen till byggsektorn. När
regeringen nu presenterar kompletteringspropositionen
visar den att sysselsättningen inom byggnadssektorn
fortfarande kommer att minska med 89 000
personer under 1992--1994.

De signaler som kommer från byggsektorn pekar på att
problemen allt mer förvärras. Efterfrågan på
byggnadsverksamhet är utomordentligt låg. Den skulle
behöva stimuleras med riktade insatser för att förstärka
ROT-verksamheten, t.ex. vad gäller ombyggnad av
bostäder.

Problemen är emellertid större än att efterfrågan är låg.
Även de byggen som är planerade, där efterfrågan finns och
bostäderna är sålda, stoppas nu. Det är bankerna som inte
vill eller inte förmår medverka vid finansieringen av
byggena. Det handlar om såväl de kortsiktiga
finansieringarna av byggnadskreditiv som den långsiktiga
finansieringen av byggen. Men det gäller också
möjligheterna för små och medelstora byggföretag att
hantera en situation där försäkringar för
fullgörandegarantier saknas, eftersom någon fungerande
marknad för sådana inte längre existerar. Enligt
Byggentreprenörerna finns det uppskattningsvis
byggprojekt motsvarande 15 000
till 20 000
lägenheter, som saknar slutlig finansiering.

Vi menar att situationen är alarmerande. Det krävs
kraftfulla åtgärder för att få fart på byggnadsverksamheten,
ett ROT-program som skapar 30 000
arbetstillfällen, åtgärder inom kreditväsendet som
gör att bankerna förmår medverka vid finansieringen av
byggnadsverksamhet och att staten medverkar till bildandet
av ett entreprenadgarantibolag.

Ett ROT-program kan innehålla en rad åtgärder. Det
handlar om reparationer av offentliga lokaler men också om
ett tvåårigt program för ROT-verksamhet inom
bostadssektorn. En sådan stimulans kan lämpligen ske
genom en statlig lönesubvention, samtidigt som
upphandling och prissättning sker på en fungerande
marknad. Det väsentliga är att byggherrar och
entreprenadföretag får besked om inriktningen på sådana
åtgärder.

Bankväsendet måste snabbt ges förutsättningar för att
kunna fungera som de kreditinstitut som de ska vara. Olika
åtgärder är tänkbara. Staten kan ta över fastigheter vars
belåning överstiger nuvarande värde och därmed befria
bankerna från besvärande krediter, vilket stärker
bankernas kapitaltäckningsgrad. Staten kan också
medverka till mer omfattande kreditgarantier.

Staten bör ta ansvar för att det bildas ett
entreprenadgarantibolag. Ett sådant bolag kan tillskapas
antingen genom att försäkringsbolagen eller exempelvis
SBAB tillskjuter riskkapital. Riskkapitalbolagen Atle och
Bure kan därutöver medverka med kapital i ett sådant
bolag. Det väsentliga är inte den exakta tekniska
utformningen utan att bolaget förverkligas inom kort.
Sådan garantigivning har en låg risk, ger stor utväxling i
byggnadsverksamheten och kan därmed medverka till att
rädda företag och arbetstillfällen inom sektorn. Statens
ansvar är att se till att bolaget blir verklighet.

Om inget görs hotar en hel bransch att säcka ihop. Ett
mycket stort antal små och medelstora byggföretag,
byggmaterialföretag och andra bolag som är relaterade till
byggnadssektorn kommer att försvinna från marknaden.
Sysselsättning går därmed förlorad liksom kompetens och
organisation. Byggentreprenörsverksamheten, som hittills
kännetecknats av konkurrens på såväl nationell som
regional och lokal nivå, hotar att bli en bransch helt
dominerad av några få stora företag med minimal
konkurrens. Det förlorar såväl konsumenter som
byggherrar på.

Var fjärde byggnadsarbetare går redan arbetslös. Om
ingenting görs kan arbetslösheten inom ett år vara uppe i
över 40 %.
För att undvika en katastrofal utveckling krävs att
staten med olika medel går in och medverkar till lösningar
på de problem som finns inom branschen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar
till att säkra kreditgivningen till ny- och ombyggnad av
fastigheter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ROT-
området som motsvarar de sysselsättningseffekter
riksdagen tidigare beslutat om.

Stockholm den 6 maj 1993

Lars Ulander (s)

Lennart Nilsson (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Rune Evensson (s)

Johnny Ahlqvist (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Hans Stenberg (s)