med anledning av prop. 1992/93:161 Trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet

Motion 1992/93:T89 av Kenneth Attefors m.fl. (nyd)

Fordonsförsäkringarna bör bli föremål för en fördjupad
utredning, föreslår regeringen i proposition 1992/93:161.
Vid den allmänna motionstiden i januari 1993 avlämnade
Ny demokrati en motion angående trafikskadeförsäkring.
Tankegångarna i regeringens proposition stämmer mycket
med Ny demokratis egna. Vi tar nu tillfället i akt att återigen
avlämna en motion i trafikskadeförsäkringsfrågan.

Sammanfattning

Genom att man lyfter över ansvaret för trafikolycksfall
från den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen
blir försäkringsbolagen mer intresserade av rehabilitering
och trafiksäkerhet. Stat och landsting sparar minst 6
miljarder i minskade kostnader i sjukförsäkringen och
sjukvården.

Förslaget

En av de största skadeorsakerna i vårt land är
vägtrafiken. Den kommer i år att kräva ca 800 dödsoffer.
Härutöver kommer omkring 14 000 personer att bli svårt
skadade och närmare 40 000 lindrigt skadade.

Vägtrafikolyckorna medför omfattande
skadekostnader. Det kan beräknas att trafikolyckorna
under 1993 kommer att förorsaka ett lönebortfall på minst
5 miljarder och sjukvårdskostnader på ett par miljarder. Till
detta kommer ideella ersättningar på drygt en halv miljard.
Trafikförsäkringsbolagen borde således rätteligen få
kostnader på omkring 8 miljarder kronor för trafikskadorna
under 1993. Den kostnad som trafikförsäkringsbolagen
kommer att få stå för blir emellertid endast omkring 2
miljarder, varav två tredjedelar avser inkomstförlust och en
tredjedel ideell skada.

Nuvarande trafikförsäkring ger trafikförsäkringsbolagen
få incitament till förebyggande och rehabiliterande
verksamhet. Om ett bolag skulle lägga ner stora resurser på
rehabilitering av trafikskadade försäkringstagare skulle
bolaget i huvudsak endast lyfta kostnader från
socialförsäkringen samtidigt som bolaget försämrar sin
konkurrenssituation. I vårt grannland Finland där
trafikförsäkringen svarar för en större kostnad finns ett bra
exempel på hur trafikförsäkringsbolagen har gått samman
och skapat en gemensam rehabiliteringsresurs. Dess
huvuduppgift är att hjälpa skadade försäkringstagare till en
snabb och ändamålsenlig rehabilitering. Utöver stora
fördelar för den försäkrade leder detta till minskade
skadekostnader.

Principiellt sett bör kostnader föras dit där de hör
hemma, dvs i detta fall borde trafikförsäkringsbolagen stå
för hela kostnaden. Detta leder givetvis till att
trafikförsäkringspremierna blir dyrare samtidigt som
arbetsgivaravgifterna och landstingsskatten sjunker i
motsvarande mån. En omläggning bör bl a leda till en större
differentiering av försäkringspremierna och i vissa fall
kraftigt ökade självrisker. Ett illustrativt exempel som
påminner om detta är de för några år sedan mycket kraftigt
höjda premierna för motorcykelförsäkringarna.

Efterfrågan på sjukvårds- och rehabiliteringsresurser
kommer troligtvis att öka. Om nuvarande producenter av
sådana resurser inte kan tillhandahålla vad som efterfrågas
kommer trafikförsäkringsbolagen säkerligen att bygga upp
egna resurser. Detta skulle då medföra en välkommen och
välbehövlig konkurrens och privatisering inom sjukvården.

Om vårt förslag antas sparar staten (och landstingen) 6
miljarder kronor om året.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lyfta ut det ekonomiska
ansvaret för trafikolycksfallen från den allmänna
sjukförsäkringen till trafikskadeförsäkringarna.

Stockholm den 14 april 1993

Kenneth Attefors (nyd)

Dan Eriksson (nyd)

Max Montalvo (nyd)

i Stockholm