med anledning av prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg

Motion 1992/93:Bo36 av Lennart Rohdin m.fl. (fp, c, kds)

Statens institut för byggnadsforskning (SIB) flyttade
1976 från Stockholm till Gävle. Till Gävle lokaliserades
samtidigt tre verksamheter med en gemensam bas i
samhällsbyggande, förutom institutet också
Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata. I
Gävle har SIB byggts upp till en kvalificerad
forskningsmiljö med stark internationell anknytning.
Forskningsområdet är bebyggelsens och byggnadernas
planering och projektering, tillblivelse och användning.
Forskningen är såväl teknisk och naturvetenskaplig som
samhällsvetenskaplig och humanistisk. Ett särskilt värde
hos den urbanistiskt inriktade forskning som bedrivs vid
SIB ligger i samspelet mellan skilda perspektiv -- tekniska
och samhälleliga, nationella och internationella.
Långsiktigt uppbyggd kunskap om och kontakter med
bostads- och byggnadssektorns praktik kombineras med
hög akademisk kompetens inom skilda discipliner.

Det årliga tillskottet av bostäder och lokaler är i Sverige,
som annorstädes, knappt en procent av det befintliga
beståndet. Nybyggande som metod att lösa problem är
snarare undantag än regel. Trots det ändras och anpassas
våra samhällen ständigt till nya tiders krav och
förutsättningar. Det långsamma men successiva
samhällsbyggandet är en komplicerad och svåröverskådlig
väv av överlappande verksamheter. Förnuftiga beslut
kräver kunskaper inte bara om enskilda åtgärder, utan
också om långsiktiga sammanhang och konsekvenser för
människor och hushåll. Teknik och naturvetenskap räcker
inte om man vill förstå och få överblick. Då krävs insikter
också från samhällsvetenskap, beteendevetenskap och
humaniora.

Internationalisering, avreglering och privatisering
ändrar förutsättningarna för samhällsbyggande och boende
i Sverige. Städer, samhällen och individer ges nya
möjligheter, men utsätts också för hot om utslagning,
förslumning, segregation och miljöförstöring. Den stora
invandringen till Sverige under senare årtionden har
accentuerat riskerna för ökad boendesegregation.
Frånvaron av verklig slum i svenska storstäder utgör
säkerligen en viktig orsak till att vårt land hittills förskonats
från verkligt allvarliga etniska motsättningar.

Omsorg om det befintliga måste kombineras med
åtgärder för långsiktigt hållbar utveckling.
Produktivitetsförbättring, teknisk och administrativ
förnyelse och rationell förvaltning av bostäder och
bebyggelse kommer att krävas av bostadsföretag och
kommunala förvaltningar, som skall uppfylla hushållens och
medborgarnas krav. Produktion och utbud måste vägas mot
konsumenternas behov och efterfrågan.

Städernas problem är internationella och blir det än mer
genom EG- och EES-avtal. På det internationella planet
kommer städer och tätorter att både samverka och
konkurrera. Det gäller att kunna hävda svenska intressen,
men också att hämta impulser och dra lärdom av
erfarenheter från andra länder. Överväganden och beslut
om byggnader och bebyggelse måste ha tillförlitligt
underlag. Då ökar behovet av sakliga kunskaper och nya
perspektiv som forskningen kan ge. Då ökar också värdet
av självständiga och oberoende forsknings- och
kunskapscentra med internationellt anseende och
välutvecklade kontakter på det sätt som SIB byggt upp.

SIB:s forskningsområde är städernas och bebyggelsens
tillkomst, användning och utveckling. Denna breda och
övergripande ansats betonades redan vid SIB:s tillkomst,
ytterligare vid omlokaliseringen till Gävle. Dit förlades
SIB, Centralnämnden för fastighetsdata och
Lantmäteriverket med gemensam kunskapsbas i
samhällsbyggande. Gävle/Sandvikens högskola har
samhällsbyggande som ett av sina profilområden. Dit har
förlagts landets enda högskoleutbildning i bostads- och
fastighetsförvaltning med ekonomisk och social inriktning.
Motivet var SIB:s forskning. SIB:s forskare medverkar i
denna och andra utbildningar vid högskolan, och
kompenserar skolans brist på forskande lärare. På samma
sätt utgör forskningen vid SIB en mycket väsentlig del av
den samlade forskarbasen i den allt intensivare samverkan
mellan högskolorna i Gävle/Sandviken, Falun/Borlänge och
Garpenberg och som går under arbetsnamnet Gävle-
Dalafakulteten. Länsstyrelse, kommun, högskola och de tre
myndigheterna samverkar i projektet Gävle
samhällsbyggarstaden. SIB är ett internationellt centrum
för urbanforskning.

Vid SIB finns 155 anställda, varav i Gävle 145. Av de 100
forskarna har 80 akademisk grundexamen, 37
forskarexamen och 14 docentkompetens. Ungefär hälften
av forskningen har teknisk och naturvetenskaplig
inriktning. Forskarna där är företrädesvis civilingenjörer,
arkitekter, fysiker och kemister. Hälften av forskningen har
samhällsvetenskaplig inriktning med företrädesvis
nationalekonomer, företagsekonomer, sociologer,
statsvetare, kulturgeografer, psykologer och arkitekter. Av
SIB:s åtta professorer är sex samhällsvetenskapliga och
knutna till Uppsala universitet. En av dessa är tillsatt och
två under tillsättning. Två professurer är knutna Kungliga
tekniska högskolan i Stockholm. En av dessa är tillsatt.

SIB:s budget för 1992/93 är ungefär 66 miljoner kronor.
Statsanslaget är drygt 52 miljoner kronor och
uppdragsintäkter och anslag från forskningsråd 14 miljoner
kronor. Den samhällsvetenskapliga forskningens del av
budgeten är ca 37 miljoner kronor varav ca 31 miljoner
kronor av statsanslaget.

Forskningspropositionen

En av Näringsdepartementet våren 1992 beställd
utredning analyserade verksamhetens behov av närmare
knytning till den akademiska forskningen vid universitet
och högskolor. Frågan om en närmare knytning till Uppsala
universitet resp. till KTH diskuterades. I det förra fallet
skulle kopplingen till den teknisk/naturvetenskapliga
forskningen bli svag. I det senare fallet skulle kopplingen
till den samhällsvetenskapliga forskningen bli mycket svag.
Utredaren förordade att SIB knöts till Uppsala universitet.
Utredningens förslag tillstyrktes förutom av SIB:s styrelse
av bl a högskolan i Gävle/ Sandviken, länsstyrelsen i
Gävleborgs län och av Uppsala universitet.

I forskningspropositionen (prop. 1992/93:170)
framhålls:

Omvärldsförändringarna inom bygg-, bostads- och
fastighetsmarknaderna är stora. Internationaliseringen av
byggmarknaden, EES-avtalet och ett eventuellt svenskt
medlemskap i EG öppnar nya möjligheter samtidigt som
kraven på de svenska företagen skärps.
Kunskapsutvecklingen måste vara långsiktig samtidigt som
den bör vara flexibel och kunna anpassas till snabbt ändrade
förutsättningar. Det internationella forskningssamarbetet
växer i betydelse. Det innebär att svenska forskningsmiljöer
måste framstå som attraktiva vid en internationell
jämförelse.

På den inhemska marknaden präglas situationen av
starka krav på effektivisering och förnyelse. Avregleringen
inom byggandet, minskade bostadssubventioner och ökade
infrastruktursatsningar ställer den svenska bygg-, bostads-
och fastighetsmarknaden inför nya utmaningar som kräver
ny, hållbar kunskap. Den byggda miljöns betydelse för
lokal, regional och nationell utveckling är betydande. Den
spelar också en viktig roll när det gäller utländska företags
och organisationers vilja att investera och etablera sig i
Sverige.

Med hänsyn till den internationella utvecklingen,
förutsättningarna i Sverige och strävandena att underlätta
tillväxt och konkurrenskraft bör den framtida inriktningen i
ökad utsträckning syfta till stöd för en utveckling vars
bärkraft ligger i medveten resurshushållning och
integrerade, miljöanpassade lösningar.

I denna förändrade omvärld är svensk byggforskning av
strategisk betydelse.

Efter denna utomordentligt starka plädering för svensk
byggforskning och en integrerad verksamhet på hög
kunskapsnivå föreslås i propositionen utan ytterligare
argumentation att SIB läggs ned, verksamheten splittras
och den samhällsvetenskapliga forskningen förbereds på en
fullständig nedläggning efter någon form av utvärdering.
De två samhällsvetenskapliga professurerna i national- resp
företagsekonomi föreslås följa den
teknisk/naturvetenskapliga forskningen i dess knytning till
KTH, där dessa discipliner inte kan få något särskilt
vetenskapligt stöd.

I propositionen framhålls emellertid ändå ''vikten av en
samhällsvetenskaplig forskning om bostadspolitik och
bostadssociala frågor med hög kvalitet''. Det konstateras
vidare mycket riktigt:

Det finns inte nu tillräckligt underlag för ett slutgiltigt
ställningstagande till framtiden för den
samhällsvetenskapliga forskningn vid SIB. Regeringen
avser därför att låta utvärdera denna del av SIBs nuvarande
verksamhet och pröva förutsättningarna för dess fortsatta
existens.

I avsaknad av något som helst relevant underlag för att
ifrågasätta den samhällsvetenskapliga forskningen inom
SIB bör riksdagen tillstyrka en utvärdering av denna såväl
avseende behov av denna forskning som av dess kvalitet. I
avvaktan på en sådan utvärdering bör riksdagen inte uttala
sig om någon tidpunkt för forskningens nedläggning. Den
samhällsvetenskapliga byggforskningen bör därför i
överensstämmelse med övrig verksamhet i
forskningspropositionen ges anslagsramar som säkerställer
fortsatt verksamhet på nuvarande nivå under kommande
tre budgetår.

Vikten av att närmare knyta de olika
forskningsinriktningarna vid SIB till resp. akademisk
universitets- eller högskolemiljö talar för att detta sker med
den inriktning på Uppsala universitet resp. KTH som
propositionen föreslår. Det är därvid av vikt, dels att
verksamhetens självständiga karaktär säkerställs inom
ramen för den organisatoriska lösning som väljs med resp.
universitet/högskola, och dels att förutsättningar skapas för
ett fortsatt nära samarbete mellan de båda inriktningarna
i deras fortsatta lokalisering i de gemensamma lokalerna i
Gävle. Det mångvetenskapliga samarbetet mellan olika
forskningsdiscipliner har skapat en mångsidig
forskningsmiljö, vilket är en väsentlig styrka i den ställning
som urbanforskningen vid SIB har byggt upp.

Riksdagen har redan tidigare uttalat sig för ett ökat
inslag av extern finansiering av byggforskningen. Detta
ligger enligt propositionen bakom strävan att i högre
utsträckning låta byggbranschen medverka i finansieringen
av den teknisk/naturvetenskapliga byggforskningen. Dessa
förslag bör tillstyrkas.

Även vad gäller den samhällsvetenskapliga
byggforskningen finns anledning att eftersträva en ökad
extern finansiering. Det finns emellertid anledning att
särskilt peka på att den samhällsvetenskapliga forskningen
på ett helt annat sätt inte riktar sig mot en ''bransch'', utan
att den är vad som ofta kallas en s k kollektiv vara. Det finns
många som är berörda och har behov av
forskningsresultaten utan att kunna direkt betala för dem.
Det är därför fråga om ett direkt samhällsintresse att över
budget finansiera detta slag av forskning. De sociala
kostnaderna för dåliga boendesociala förhållanden drabbar
åtminstone indirekt samhället d v s stat och kommuner.

Den samhällsvetenskaplig byggforskningen måste
därför i stor utsträckning finansieras över statsbudgeten
även framdeles. Det innebär ett anslag i storleksordningen
31 miljoner kronor årligen.

Propositionens skrivningar och förslag avseende den
samhällsvetenskapliga forskningen är oklara och olyckliga.
Den korta tidsrymd på ett år som ges innan verksamheten
skall vara avvecklad löper mycket, mycket stor risk att bli
självuppfyllande. Oklarheten om finansiering och tidsfrist
skapar en så stor osäkerhet om framtiden för denna
forskning att många högt kvalificerade forskare med stor
konkurrenskraft riskerar att söka sig bort från SIB och
därmed sänka den höga kompetensnivå som institutets
forskning idag har.

Uppsala universitet har i en skrivelse den 4 mars 1993 till
regeringen också framhållit det otillfredsställande i de
förutsättningar som forskningspropositionen ger för en
vettig hantering av den samhällsvetenskapliga
byggforskningens framtida utformning.

Det är mot denna bakgrund ytterst angeläget att inga
ytterligare åtgärder vidtas, som t ex att bryta ut
samhällsvetenskapliga professurer ur den
samhällsvetenskapliga forskningsdelen, vilket skulle bidra
till att splittra upp och påskynda försvagningen av
verksamheten inom denna forskningsdel.

Avslutningsvis finns det anledning att starkt framhålla
att den samhällsvetenskapliga byggforskningen har ett
osedvanligt starkt inslag kvalificerade kvinnliga forskare.
En avveckling av denna forskning skulle därför slå mycket
hårt mot väsentliga insteg som kvinnor gjort inom svensk
forskning. En stor del av de forskare som skulle förlora sina
uppgifter vid en avveckling av den samhällsvetenskapliga
forskningen vid SIB är kvinnor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den samhällsvetenskapliga
byggforskningen i Gävle med inriktning på urbanistik bör
ges en självständig ställning knuten till Uppsala universitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att säkerställa fortsatt
verksamhet vid den samhällsvetenskapliga byggforskningen
genom årliga anslagsramar från budgetåret 1993/94 och tre
år framåt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att välja organisatoriska
lösningar för knytningen av de två forskningsinriktningarna
till resp. universitet/högskola som säkerställer ett fortsatt
nära samarbete i Gävle,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värdet av fortsatt samlad
verksamhet inom ramen för ''Samhällsbyggarstaden
Gävle''.

Stockholm den 15 mars 1993

Lennart Rohdin (fp)

Karin Starrin (c)

Pontus Wiklund (kds)