med anledning av prop. 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

Motion 1992/93:T43 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

Motorväg och snabbtåg längs Norrlandskusten

I propositionen understryks tyvärr återigen regeringens
förhållande till sin koloni -- Norrland.

I denna landsända skall man utnyttja malmtillgångarna,
skogen, elkraften och riktigt suga ut den -- utan att ge något
tillbaka.

Sveriges naturresurs -- Norrland -- används också oblygt
i marknadsföringen av Sverige utomlands.

Men Norrland är inte en koloni. Det är en levande del
av Sverige med sin egen förmåga, som vill få en chans att
konkurrera på lika villkor. För detta krävs goda
kommunikationer.

Hela Sverige skulle leva -- även Norrland -- talades det
för ett par år sedan vitt och brett om, men det var före
valet. Valpropagandan samt de utfästelser som gavs om
Ostkustbanan och omläggningen av E 4:an är hög tid att
diskutera nu. Nu är det dags att i aktiv handling förverkliga
utbyggnaden av Ostkustbanan och E 4:an och därmed
förena Norrland med resterande Sverige.

Södra Norrland t.ex. ligger idag i ''ingen mans land''.
Dvs det är för nära att ta flyget till städerna samt för farligt
och krångligt att trafikera E 4:an mellan Hudiksvall och
Söderhamn. För att råda bot mot detta bör man prioritera
motorvägsbyggande på denna sträcka. Särskilt
olycksdrabbat är vägavsnittet Söderhamn -- Enånger, varför
denna vägsträcka bör åtnjuta allra högsta prioritet.

Sedan 1987 har Sundsvalls, Hudiksvalls, Söderhamns
och Gävles kommuner, samt länsstyrelserna i Gävleborgs
och Västernorrlands län inom projektet SSS (Snabbtåg
Sundsvall--Stockholm) arbetat för en tidigareläggning av
snabbtågstrafik på Ostkustbanan.

En tidigareläggning och en samlad samt fullständig
utbyggnad av Ostkustbanan är en infrastrukturell insats
som på ett mycket påtagligt sätt skapar tillväxt och
förbättrar livsbetingelserna i södra Norrland. Detta sker
bl.a genom att:Näringslivet stärks bl.a genom minskat
avståndshandikapp De lokala arbetsmarknaderna vidgas
(Gävleborgs Län har idag landets högsta arbetslöshet)
Området blir intressant som alternativ till
Mälardalsregionen Tillgängligheten till högre utbildning
ökas (Gävleborgs Län har idag landets lägsta
utbildningsnivå) Miljön och trafiksäkerheten förbättras
Norra stambanan kan nyttiggöra sig av förbättringarna
ända upp till Gävle Betydliga samordningsvinster kan
erhållas genom att man samtidigt bygger ut den största
flaskhalsen av E 4:an mellan Söderhamn och Hudiksvall,
som dessutom är ett mycket välkänt olycksavsnitt

Utifrån ett kommunikationspolitiskt synsätt, har riksdag
och regering tidigare uttalat, att en snabbtågssatsning
mellan Sundsvall och Stockholm är angelägen såväl från
företags- som samhällsekonomiskt perspektiv.

Investeringarna på OKB beräknas kunna skapa direkt
sysselsättning under drygt fyra år och ge c:a 1 800
årsarbetstillfällen, eller 2 300 årsarbeten under en
femårsperiod.

Investeringsplaneringen är vidare så långt framskriden
att en koncentration av de tunga investeringarna, och
därmed också de mest arbetsintensiva, kan ske under åren
1993 och 1994 då det allmänna arbetsläget kan antas vara
fortsatt besvärligt.

Vid ett snabbt regeringsbeslut, kan arbeten för c:a 1,5
miljarder kronor påbörjas redan under 1993. Detta utöver
de arbeten som redan beslutats, finansierats och påbörjats.

Att observera är att de regionala intressenterna i
Gävleborgs, Västernorrlands samt Uppsala län aktivt bidrar
med 166 miljoner kronor i direktstöd till utbyggnaden samt
med ytterligare 130 miljoner kronor för
följdinvesteringarna. Totalt ställer länen själva upp med c:a
300 miljoner kronor i denna satsning! Vilka län och
kommuner ställer upp på ett sådant kraftfullt sätt? Vi ber
riksdag och regering att noga jämföra hur de olika
kommunerna samt länen ekonomiskt agerat i
infrastruktursatsningar som de själva berörs av. Finns det
något ställe i landet som kan konkurrera med detta?

Regering och riksdag har sedan 1987 hela tiden varit
intensivt uppvaktade i denna fråga. I november 1987
uppvaktades dåvarande kommunikationsminister Sven
Hulterström. I januari 1988 skrevs motioner av samtliga
politiska partier i ärendet. I mars 1989 uppvaktades
kommunikationsminister Georg Andersson. I januari 1990
uppvaktades industriminister Rune Molin. Under 1991 och
1992 har upprepande kontakter tagits med
kommunikationsminister Mats Odell samt
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund. Motioner över
alla partigränser har skrivits och politiska barriärer
överbryggts i den enighet som råder om Ostkustbanan.

Trots detta har de beslutande visat en
handlingsförlamning och brist på respekt för de svenska
medborgare som befinner sig norr om Stockholm, som man
aldrig skulle kunnat tro ansvariga politiker om.

När man nu läser regeringens proposition skräms man
en aning över regeringens ställningstaganden i denna fråga:
Propositionen bygger på att banverkets grundsatsning skall
prioriteras. Detta innebär att sträckan Odensala--Uppsala--
Gävle snabbtågsanpassas. Beträffande resten av sträckan,
Gävle--Sundsvall (=början av Norrland), kan enligt
propositionen eventuellt en viss hastighetshöjning bli
möjlig.

Beträffande vägnätet talar alla sakskäl för att E 4:an
skall ha motorvägsstandard mellan Gävle och Sundsvall.
Regeringen förslår istället att sträckan skall bestå av en 13
meter bred vägbana. Däremot skall E 4:an söder om Gävle
ha motorvägsstandard.

Ekonomiskt är det rena vansinnet att göra så här. Om
några år tvingas man ändå ta ett beslut om motorväg. Det
kostar enorma summor att dela upp utbyggnaden i två
etapper.

Hemställan

Med hänvisning till det framförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av
motorvägsbyggande på sträckan Söderhamn--Hudiksvall,

2. att riksdagen om yrkande 1 inte bifalls, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
prioritera motorvägsbyggande på det olycksdrabbade
avsnittet Söderhamn--Enånger.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prioritera
snabbtågsanpassningen av ostkustbanan mellan Stockholm
och Sundsvall.

Stockholm den 23 mars 1993

Arne Jansson (nyd)

Laila Strid-Jansson (nyd)