med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag

Motion 1992/93:So55 av Ingela Thalén (s)

I regeringens proposition 1992/93:185 om Tobakslag
säger föredragande statsråd, med anledning av kraven att
införa förbud mot reklam av tobaksvaror, att EG:s
ställningstagande i denna fråga bör avvaktas.

Denna uppfattning grundas på riksdagens beslut med
anledning av betänkande 1990/91:SoU23.

Detta är enligt min mening en alldeles för defensiv
inställning.

I Folkhälsopropositionen 1990/91:175 föreslogs att det i
en kommande tobakslag skulle införas förbud mot reklam
för tobaksvaror.

Det är en bred uppfattning att ett förbud mot reklam för
tobaksvaror med all sannolikhet skulle få positiva effekter
på folkhälsan. Framför allt gäller detta ungdomars attityder.
Enligt bland andra Tobaksutredningen, Läkare mot tobak
och WHO skulle en sådan åtgärd få positiva effekter på
hälsan.

WHO har slagit fast att ingen annan enskild
förebyggande åtgärd i industriländerna kan bidra mera till
en förbättrad folkhälsa än minskad tobaksrökning.

Barn i familjer där föräldrar röker drabbas av fler
sjukdomar än andra barn. Kvinnor som röker under sin
graviditet riskerar i stor utsträckning att föda barn med
lägre vikt.

Förutom kosten är tobaken den enskilt största orsaken
till en rad sjukdomar som drabbar främst den enskilde, men
också samhället i form av kostnader för hälso- och sjukvård.

Folkhälsopropositionen bygger på att enskilda skall
kunna få kunskap och information om risker för att kunna
göra sitt eget fria val om en livsstil som gynnar hälsa och
välbefinnande.

Det krävs en rad åtgärder för att bygga upp en sådan
strategi, och dessa finns beskrivna i
Folkhälsopropositionen.

Till dessa hör förbud mot reklam för tobaksvaror. Den
centrala frågan när man skall ta ställning till om reklam och
andra marknadsföringsåtgärder som avser tobak skall
förbjudas eller inte är vilken inverkan reklamen kan antas
ha på den totala konsumtionen. Av särskild betydelse är i
vad mån ungdomar påverkas. Även om det är svårt att med
absolut säkerhet dra slutsatser från empiriska studier då
sådana när det gäller reklam inte kan utföras i experimentell
miljö utan inverkan av andra faktorer, finns det vissa
djupgående studier som talar för att totalkonsumtionen
påverkas.

När det gäller ungdomars tobakskonsumtion spelar
reklamen helt avgjort en tydlig roll. Reklamen presenterar
ofta tobaksvarorna som lyxbetonade konsumtionsvaror och
antyder att bruket av dessa är statusfyllt, oproblematiskt
och allmänt accepterat av vuxenvärlden. Härigenom bidrar
reklamen till att försvaga medvetandet om tobakens
skadlighet.

Ett svenskt ställningstagande i denna mycket viktiga
folkhälsopolitiska fråga skulle på ett positivt sätt kunna
bidra till ett ställningstagande också inom övriga länder i
Europa.

Ett förbud mot reklam för tobak bör vara utformat på
liknande sätt som gäller beträffande reklam för
alkoholhaltiga drycker.

De klarlägganden av vissa juridiska frågor som krävdes
efter det att Folkhälsopropositionen lades bör vara
avslutade nu, varför det inte bör finnas hinder för
Riksdagen att fatta de nödvändiga besluten i anslutning till
propositionen om tobakslag.

Det är enligt min uppfattning viktigt att i arbetet med att
lagreglera frågor kring tobak också föra in reklamförbud för
tobaksvaror.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om förbud mot reklam för tobaksvaror.

Stockholm den 13 april 1993

Ingela Thalén (s)