med anledning av prop. 1992/93:187 Individuellt pensionssparande

Motion 1992/93:Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s)

1. Nya former för förvaltning och organisation av det
privata pensionssparandet

Den aktuella propositionen innehåller olika förslag till
förändringar av det privata pensionssparandet. Förutom
förslag om utökade möjligheter till privat pensionssparande
innehåller propositionen även förslag om ändrade
skatteregler för det privata pensionssparandet.

Det råder inte någon tvekan om att de nu aktualiserade
förslagen på pensionsområdet innebär en omfattande
reformering av en viktig komponent i det samlade
pensionssystemet. Mot bakgrund av att det offentliga
pensionssystemet (folkpension och ATP) är föremål för
utredning anser vi socialdemokrater att det är högst
olämpligt att nu aktualisera förändringar av både formerna
för och vissa skatteregler för det privata pensionssparandet.
Dessa frågor bör hanteras i ett sammanhang tillsammans
med en framtida omläggning av det offentliga
pensionssystemet.

Till detta kommer att såväl Lagrådet som ett betydande
antal remissinstanser har riktat allvarlig kritik mot
förslaget. Tunga remissinstanser som t.ex. Riksbanken och
Riksgäldskontoret avstyrker förslaget.

Vi socialdemokrater har emellertid i grunden en positiv
syn på förslaget att utvidga det privata pensionssparandet
till andra former och institutioner än traditionella
försäkringsbolag. Denna nyordning kan enligt vår
bedömning bidra till att öka konkurrensen i den finansiella
sektorn och öka effektiviteten i förvaltningen av
pensionskapitalet.

2. Beskattning av pensionssparandet

Det är ett faktum att pensionssparandet är
utomordentligt gynnat i beskattningen i förhållande till
andra sparformer, särskilt i jämförelse med banksparande
och andra former av direkt sparande. Denna beskrivning får
också stöd i propositionen. Nuvarande
beskattningsprinciper för pensionssparandet infördes under
en period med ett större behov av ett privat pensionsskydd
än idag när stora löntagargrupper har både ATP och olika
tjänstepensioner. Motiven för att skattemässigt gynna
pensionssparandet i förhållande till annat hushållssparande
är därför inte lika starka i dag som tidigare.

Det finns också vissa fördelningspolitiska argument mot
att kraftigt gynna pensionssparandet i beskattningen
eftersom detta sparande alltjämt är koncentrerat (till antal
och nyteckning) till grupper med höga inkomster.
Nuvarande beskattning av pensionssparande bidrar till en
kraftig stimulans av indirekt ägande av förmögenheter som
kan verka snedvridande på kapitalmarknaden och försämra
marknadens funktionssätt.

Genom en otillräcklig konkurrens på marknaden har en
del av dessa skatteförmåner också tillfallit förvaltarna av
pensionssparandet vilket i sin tur kan ha begränsat intresset
för att pressa branschens administrationskostnader. Stora
brister i den skattemässiga neutraliteten leder i regel till att
sparandets inriktning främst styrs av skatteskäl vilket bidrar
till en ineffektiv kapitalanvändning. Med hänsyn till det
mycket höga hushållssparandet är det inte heller motiverat
att skattevägen införa nya sparstimulanser.

I propositionen föreslås dels att nuvarande principer för
beskattning av privata pensionssförsäkringar utvidgas till
det individuella pensionssparandet och dels en
skattesänkning på både privat pensionssparande och
kapitalförsäkringar.

Det finns starka statsfinansiella argument mot sådana
ofinansierade skattesänkningar. I motsats till regeringen
anser vi nämligen att såväl utvidgningen av avdragsrätten
vid individuellt pensionssparande som sänkningen av både
avkastningsskatten och skatten på kapitalförsäkringar
innebär ett skattebortfall. Effekterna av dessa förslag blir
därför en ökning av budgetunderskottet och ett större
upplåningsbehov för staten.

Det är möjligt att samma skatteregler i framtiden ska
gälla för nuvarande sparande i pensionsförsäkringar och ett
individuellt pensionssparande av den typ som föreslås i
propositionen. Men på grundval av tidigare redovisade
argument anser vi att en sådan likformighet i beskattningen
bör ske till lägre skatteförmåner för pensionssparande i sin
helhet.

I ett långsiktigt perspektiv finns det alltså principiella
skäl för att minska dagens skatteskillnader mellan
pensionssparandet och övrigt hushållssparande. En
förändring av beskattningen med denna inriktning kan
tekniskt utformas på flera olika sätt, vilket inte närmare
behöver utvecklas i denna motion.

Med hänsyn till dessa skäl avvisar vi förslaget att utvidga
nuvarande skatteavdrag till det individuella
pensionssparandet och att sänka avkastningsskatten från 10
% till 9 %. Som en konsekvens av detta föreslår vi att
skatten på kapitalförsäkringar skall vara 25 %.

3. Skatteunderlaget för avkastningsskatten på
pensionssparande

I dag utgör den faktiska avkastning (nettovinsten)
skattebasen för avkastningsskatten på pensionssparandet.
Regeringen föreslår nu att skattebasen i framtiden skall
beräknas på ett schablonmässigt sätt.

Vi inser de fördelar i form av ökad skattemässig
likformighet mellan olika typer av pensionskapital och en
ökad förenkling som blir effekten av den föreslagna
schablonmetoden i beskattningen.

En schablonmässig beräkning av skattebasen är
emellertid i regel också förenad med vissa nackdelar. Något
undantag så vitt avser dessa effekter har, enligt vår
bedömning, inte heller den föreslagna schablonmetoden.
Under perioder med låg faktisk avkastning i förhållande till
statslåneräntan, som används för att bestämma den
schablonmässiga avkastningen, blir beskattningen för hög
vilket kan leda till vissa likviditetsproblem för den
skattskyldige. Och omvänt blir beskattningen för låg när
den faktiska avkastningen överstiger statslåneräntan.

Det är svårt att bedöma om den föreslagna metoden
generellt sett innebär en skärpt eller lägre skatt på det
aktuella pensions- och försäkringssparandet. Den
nuvarande statistiken ger dessvärre inte heller möjligheter
att utifrån historiska data jämföra effekterna av den
nuvarande och den föreslagna beskattningsmetoden.

I princip innebär metoden ett ökat skatteuttag på bolag
som har en stor andel tillgångar, t.ex. fastigheter, vars
avkastning till väsentlig del utgår i form av värdestegring
och som genom en uppskjuten beskattning av dessa vinster
erhåller stora räntefria skattekrediter. Bolag som har en
stor andel fastigheter med långa innehavstider skulle därför
genom övergången till den föreslagna schablonmetoden få
en skärpt beskattning.

Eftersom det i propositionen saknas belysning av
effekterna på fasighetsmarknaden vid en förändring av
beskattningsmetoden utgår vi från att utskottet får
möjlighet att ytterligare analysera denna fråga. En annan
konsekvens av den föreslagna schablonmetoden är att det
inte utgår någon skatt på enskilda affärer eller
omplaceringar av olika tillgångar i de bolag som förvaltar
pensionssparande. Detta försämrar visserligen
beskattningens träffsäkerhet men bidrar till att minska
avkastningsskattens inlåsningseffekter på marknaden.

När vi gör en samlad bedömning av för- och nackdelar
med den föreslagna schablonmetoden anser vi att
övervägande skäl talar för att införa denna metod. Vi
tillstyrker således propositionens förslag om en
schabloniserad beräkningsmetod för avkastningsskatten
men föreslår att den nuvarande skattesatsen på 10 % för
privata pensionsförsäkringar behålls liksom nuvarande
skattesats på 25 % för kapitalförsäkringar (K-försäkringar).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår den del av proposition 1992/93:187
som handlar om ett individuellt pensionssparande utan
försäkringsinslag,

2. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på privata
pensionsförsäkringar (P-försäkringar) tas ut med 10 % och
att skatten på kapitalförsäkringar även i fortsättningen skall
vara 25 %.

Stockholm den 13 april 1993

Lars Hedfors (s)

Bo Forslund (s)

Anita Johansson (s)

Bruno Poromaa (s)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Gunnar Nilsson (s)

Sverre Palm (s)

Karl Hagström (s)

Martin Nilsson (s)

Inger Lundberg (s)