med anledning av prop. 1992/93:190 Mervärdesskatt på väg- och broavgifter, m.m.

Motion 1992/93:Sk49 av Birger Andersson och Tage Påhlsson (c)

Proposition 1992/93:190 föreslår ändringar beträffande
mervärdesskatteplikt för vissa tjänster. Syftet är att
undanröja snedvridningar i konkurrenshänseende, bl.a.
mellan offentlig och privat bedriven verksamhet.
Propositionen föreslår bl.a. att mervärdesskatteplikt tas
bort för medicinskt betingad fotvård. Detta förslag baseras
på den utredning av riksdagsledamoten Karl-Gösta
Svenson, som i höst lämnade delbetänkandet ''Vissa
mervärdesskattefrågor'' (SOU 1992:121). Propositionen tar
däremot inte upp frågan om mervärdesskatt på
alternativmedicinska behandlingsformer. Någon
motivering för detta finns inte i propositionen.
Föredragande statsråd skriver endast att utredningens
övriga förslag får prövas i samband med beredningens
slutbetänkande.

I utredningen konstaterades att det finns behov av att på
mervärdesskatteområdet föreslå åtgärder som innebär att
förutsättningarna med avseende på konsumtions- och
konkurrensneutralitet blir jämställda. Detta var samma
slutsats som utredningen hade när det gäller fotvård och
som resulterat i ett förslag i propositionen. Mot denna
bakgrund ser vi ingen anledning att inte redan nu också på
alternativmedicinens område undanröja de negativa
verkningarna av bristande neutralitet mellan privata och
offentliga utövare.

Som utredningen konstaterar har var femte vuxen någon
gång fått alternativ behandling, och närmare 70 % av
befolkningen visar en positiv attityd till sådan behandling
enligt undersökningar som genomförts av kommittén i
samarbete med SCB. Den största behandlingsformen
uppges vara kiropraktik (13 % av befolkningen) följd av
homeopati (4 %), akupunktur, naprapati, zonterapi och
örtmedicin.

Dagens avgränsning av skatteplikten för mervärdesskatt
medför snedvridning av konkurrensen inom vårdområdet.
Inom den institutionella vården tillhandahålls nämligen ofta
alternativmedicinsk behandling som komplement till den
övriga behandlingen och inom ramen för den aktuella
sjukvårdstjänsten som helhet. Detta innebär bl.a. att den
alternativmedicinska behandlingen är skattefri om den
utförs inom den institutionella vården, medan den är
skattepliktig om den utförs av en privat behandlare. Denna
bristande konkurrensneutralitet bör snarast elimineras.
Nuvarande ordning hämmar förnyelsen av den offentliga
sektorn där existensen av privata alternativ är en viktig
beståndsdel.

Vi menar att utredningens förslag angående undantag
från mervärdesskatteplikt för alternativmedicinen är väl
avvägt och bör ligga till grund för riksdagens beslut. Det
innebär att följande förutsättningar bör gälla för ett utvidgat
undantag från skatteplikt: En patient skall ha sökt vård
för sjukdom, kroppsfel eller skada. Vårdgivaren skall
med anledning av det göra en individuell utredning av
vårdbehovet. På grundval av denna skall, om
utredningen föranleder det, ges en individuellt anpassad
behandling.

Undantaget enligt de i föregående stycke nämnda
förutsättningarna skall gälla utöver det nuvarande
undantaget för sjukvård. Undantaget kommer genom detta
förslag att omfatta merparten av de mest förekommande
behandlingsformerna i Sverige. I likhet med utredningen
gör vi bedömningen att avgränsningsproblemen för dessa
torde vara små. En förutsättning för undantag från
skatteplikt skall vara att det inte föreligger förbud mot
behandlingen enligt annan lagstiftning.

Vi menar att undantaget från mervärdesskatteplikt inte
skall nå så långt att det omfattar skönhetsvård, allmän
rekreation och dylikt. Det i Mervärdesskattelagen använda
ordet ''förebygga'' bör därför uteslutas i fråga om de
alternativa terapierna. Detta innebär en skillnad jämfört
med vad som gäller på det skolmedicinska området.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undantag från
mervärdesskatteplikt för alternativmedicin.

Stockholm den 19 april 1993

Birger Andersson (c)

Tage Påhlsson (c)