med anledning av prop. 1992/93:200 Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.

Motion 1992/93:T98 av Barbro Westerholm (fp)

I regeringens proposition 1992/93:200 föreslås bl.a. en
telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket.
Betydelsen av effektiva telekommunikationer i
samhällsutvecklingen betonas starkare än tidigare som det
övergripande telepolitiska målet på såväl kort som lång sikt.
Statens övergripande ansvar för olika teletjänster
understryks också.

I propositionen föreslås att statens ägande i SOS
Alarmering AB förs över direkt till regeringen när
Televerket ombildas till aktiebolag. Det är en bra
förändring. Det är viktigt att i den överföringen också
inbegrips möjligheten för allmänheten att utan kostnad
kunna ringa upp telefonjourer av olika slag. Som exempel
kan nämnas Jourhavande präst, Jourhavande
medmänniska, Jourhavande psykolog, Jourhavande
kurator, Aidsjouren samt RFHL (Riksförbundet för hjälp
åt läkemedelsberoende).

I dagsläget kan regeringen fastställa omfattningen och
utformningen av SOS-tjänsten som innehåller olika
deltjänster. För en del debiteras den uppringande endast en
samtalsmarkering, för andra som Jourhavande präst får den
uppringande numera betala vanlig samtalstaxa vid
utnyttjande av tjänsten.

Erfarenheten har visat att möjligheten att nå
jourhavande präst, kurator och psykolog m.fl. och att
kunna nå dem anonymt är oerhört värdefull för människor
som befinner sig i en krissituation och som vill söka hjälp.
För många ensamma, psykiskt sköra eller hämmade utgör
möjligheten att telefonledes få tala direkt med t.ex. en
kurator utan att gå via någon växel en betydelsefull
kontaktlänk och en trygghet. Erfarenheten visar också att
samtalen kan bli mycket långa.

Antalet uppringande har genomgående ökat för varje år
och långtifrån alla samtal hinner betjänas. Innehållet i de
betjänade samtalen har fått allt allvarligare karaktär.
Omstruktureringar och nedskärningar i delar av
samhällsservicen samt lågkonjunktur med arbetslöshet och
ekonomiska problem avspeglas i samtalen.

Kostnaderna för dessa samtal torde vara ringa jämfört
med kostnaderna för dessa människors hälsoproblem och
sociala bekymmer. De sistnämnda kostnaderna torde
många gånger kunna reduceras just genom den hjälp den
jourhavande kan ge.

Jag anser därför att den här typen av samtal bör vara
kostnadsfria för den uppringande och att tjänsten inräknas
i de sk SOS-tjänsterna. Dessa bör förses med
anonymitetsskydd som också omfattar internationella
samtal. Inte så få samtal kommer nämligen från människor
som befinner sig utomlands.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för samtal till
jourhavande präst m.fl.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anonymitetsskydd för
uppringande.

Stockholm den 14 april 1993

Barbro Westerholm (fp)