med anledning av prop. 1992/93:206 Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder, Allmänna pensionsfonden m.m.

Motion 1992/93:N54 av Birgitta Johansson m.fl. (s)

Regeringen föreslår i propositionen ändringar i
lagstiftningen för värdepappersfonder. Fondbolag skall
under vissa förutsättningar få möjlighet att läggas samman
respektive delas i mindre enheter. Värdepappersbolag skall
undantas från aktiebolagslagens låneförbud.
Aktiekontolagen ändras så att Riksbanken och
Riksgäldskontoret blir kontoförande institut.

I propositionen föreslås också ändringar i reglementet
för AP-fonderna bl.a. så att målet för fondstyrelsernas
förvaltning av fondmedlen renodlas med en koncentrering
på kravet om långsiktigt hög avkastning. Varje fondstyrelse
skall fastställa närmare mål för sin placeringsverksamhet
och årligen för regeringen redovisa en resultatuppföljning
av verksamheten.

Värdepappersfonder

Ett huvudproblem med den svenska aktiemarknaden är
att handeln är starkt koncentrerad till ett begränsat antal
stora företag medan handeln är mycket tunn i de allra flesta
börsnoterade aktier. Likviditeten är dålig i det stora
flertalet aktier. Detta medför att möjligheten att utnyttja
börsen för att skaffa kapital i praktiken är begränsad till
storföretagen.

Orsaken till detta missförhållande beror på att
aktiemarknaden domineras av ett litet antal stora aktörer.
Stora aktörer är av naturliga skäl inte intresserade av att
investera i små aktier med dålig likviditet, där det är
omöjligt att snabbt avyttra aktierna den dag det bedöms
lämpligt. Dessa brister drabbar de mindre och medelstora
företagen hårt.

Koncentrationen till få och stora placerare leder också
till att marknaden inte får den mångfald en effektiv
marknad kräver.

Mot denna bakgrund anser vi att regeringens förslag att
aktiefonder skall få läggas samman inte går i rätt riktning.
Det är inte ökad koncentration och färre fonder marknaden
behöver utan ökad mångfald och fler och mera självständiga
placerare.

Det vore istället mer angeläget att åstadkomma en
ordning där t.ex. allemansfonder inte kunde bli hur stora
som helst och där varje fond hade en helt självständig
placeringsverksamhet. Detta skulle väsentligt öka
möjligheterna för mindre och medelstora företag att
förstärka sin kapitalbas via aktiemarknaden. Detta var
också avsikten när allemansfonderna skapades.

Det finns inget som enligt vår uppfattning talar för att
större fonder är bättre för spararna än mindre fonder. De
eventuella kostnadsbesparingar som uppstått i
förvaltningen av de större och samförvaltade fonderna ser
inte ut att ha kommit spararna till del i form av lägre avgifter
utan synes ha stannat hos fondförvaltarna i form av ökad
lönsamhet. En starkare press på förvaltningskostnader och
avgifter skulle sannolikt åstadkommas om fonderna fick
styrelser som representerade spararna och inte som nu helt
styrdes av fondförvaltaren, vanligen en bank eller en
fondkommissionär.

AP-fonden

När det gäller AP-fonden delar vi regeringens
uppfattning att inte nu göra en genomgripande förändring
av fondernas organisation med hänvisning till det arbete
som pågår när det gäller översynen av vårt framtida
pensionssystem. Det är bra att regeringen i propositionen
slår fast att fondernas avkastning kommer att få ökande
betydelse för ATP-systemet. De förändringar som föreslås
är dock alltför små med hänvisning till den akuta krisen i det
finansiella systemet och de allvarliga bristerna i marknadens
funktionsförmåga.

AP-fondens tillgångar är statliga medel som i lag avsatts
till särskild förvaltning. Fondens tillgångar får användas
endast på det sätt som anges i Allmänna
pensionsreglementet, dvs. för pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra utgifter avseende
försäkringen för tilläggspension. Detta gäller alla de medel
som tillförts AP-fonden, både de medel som förvaltas av
första till tredje fondstyrelserna, fjärde och femte
fondstyrelserna och styrelsen för Fond 92--94. De medel
som således överförts till fondstyrelsernas förvaltning skall
vara helt reserverade för att trygga ATP-pensionärernas
välfärd i framtiden.

Den fondorganisation som idag gäller, att vissa delar
bara får köpa obligationer och andra bara aktier, är i
grunden inte tidsenlig. Den som får köpa aktier är
förbjuden att välja att placera i räntebärande tillgångar,
vilket starkt begränsar fondernas möjligheter att få en god
avkastning på pensionsmedlen. Vid hög ränta och fallande
börs kan t.ex. den fjärde fondstyrelsen inte välja att sälja
aktier och placera i obligationer. Därmed sänks den
långsiktiga avkastningen på ett sätt som försvagar
pensionssystemet.

Detta talar för att redan nu göra sådana förändringar att
styrelserna för första till tredje AP-fonden ges möjlighet till
placering av medel för en bra avkastning.

Det finns inga skäl till varför just hela folkets
pensionsfond skall ges sämre betingelser för sin
kapitalförvaltning än t.ex. de privata försäkringsbolagen.
Även AP-fonden måste ges större frihet att själv välja sin
placeringsinriktning. Lägre avkastning leder till antingen
högre ATP-avgifter och därmed minskat utrymme för
löneökningar eller till att framtidens pensioner försämras.

Det finns samhällsekonomiska skäl för en modernisering
av AP-fondens förvaltning. Finanskrisen har medfört att de
finansiella marknadernas funktioner har försämrats
kraftigt, fastighetsmarknaden har upphört att fungera,
näringslivet har svårt att finansiera investeringar och andra
framtidssatsningar. I det läget är det oförsvarbart att AP-
fonden förhindras att placera i aktier och fastigheter. Det är
inte bara till men för pensionssystemet, det förstärker också
dagens finansiella kris. Vi är beredda att överväga nya
former för AP-fondens utökade placeringsrätt i syfte att
skapa en bred uppslutning kring denna verksamhet. AP-
fondens rätt att placera sina medel i fastigheter bör
dessutom vidgas från nuvarande maximala 5 procent till 10
procent.

I propositionen föreslås vissa förenklingar av de
detaljerade placeringsbestämmelserna som gäller för första
till tredje fondstyrelserna. Så föreslås t.ex. att
marknadsvärdet skall användas för att beräkna gränsvärden
för innehav av tillgångar i fastigheter. Om någon av angivna
gränser, till följd av förändrade fastighetsvärden, överskrids
måste engagemanget till ett motsvarande belopp avvecklas
så snart det lämpligen kan ske. Det anser vi är ett orimligt
förslag, varför vi avvisar detta.

När det gäller fondstyrelsernas avlämnande av
årsredovisning föreslår regeringen att detta skall ske senast
den 1 april. Det tycker vi är för sent. Tidigare gällde t.ex.
för löntagarfondsstyrelserna den 15 februari. Om
aktieförvaltande fondstyrelser skall ha en hög kvalitet på sin
information till allmänheten kan man inte vänta till den 1
april. Enligt vår mening skall årsredovisningarna kunna
lämnas senast den 1 mars.

De tillgångar som alltjämt finns kvar av
löntagarfondsmedlen har nu förts samman till en enda
fondstyrelse, benämnd Fond 92--94. Denna bör
permanentas och därmed kvarstanna i pensionssystemet.
Den bör också formellt ges namnet sjätte fondstyrelsen.

För att ytterligare underlätta kapitalförsörjningen för
näringslivet bör medel ur AP-fonden kunna användas
genom att en del av dessa medel placeras i aktier i små och
medelstora företag. AP-fonden bör därför ges rätt att
placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen i den del som avser
möjligheter att dela och sammanslå värdepappersfonder,

2. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen
återkommer med ett förslag om allemansfondernas storlek
och placeringsrätt,

3. att riksdagen slår fast att AP-fondens medel endast får
användas för ATP-pensionerna,

4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om
friare placeringsrätt för AP-fondens styrelser,

5. att riksdagen avvisar förslaget om att fastigheter måste
avyttras om de på grund av värdestegringen kommer att
överstiga vissa angivna gränsvärden,

6. att riksdagen beslutar att fondstyrelsernas
årsredovisningar skall avlämnas senast den 1 mars,

7. att riksdagen beslutar att Fond 92--94 permanentas
under benämningen Allmänna pensionsfonden, sjätte
fondstyrelsen,

8. att riksdagen beslutar att AP-fonden ges rätt att
placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier.

Stockholm den 19 april 1993

Birgitta Johansson (s)

Axel Andersson (s)

Bo Finnkvist (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Leif Marklund (s)

Mats Lindberg (s)

Göran Persson (s)

Bo Bernhardsson (s)

Sylvia Lindgren (s)