med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål

Motion 1992/93:Ju31 av Christel Anderberg (m)

I propositionen föreslås ett antal åtgärder i syfte att
komma till rätta med den alltmer besvärande ökningen av
hovrätternas målbalanser. Bland annat vill regeringen
införa ett system med prövningstillstånd i brottmål, dels i
mål där den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter
och dels i mål -- oavsett brottets svårhetsgrad -- där
tingsrätten har meddelat frikännande dom.

Däremot har regeringen valt att inte nu lägga fram något
förslag om den åtgärd som mer än något annat skulle leda
till en avsevärd minskning av hovrätternas arbetsbelastning,
nämligen att avskaffa den obligatoriska rätten för personer
som är häktade och dömts till fängelse av tingsrätt och som
överklagar, att tillgodoräkna sig tiden mellan tingsrättens
dom och hovrättens dom som verkställighet av
fängelsestraffet.

Okynnesöverklaganden förekommer inte bara i
bötesmål utan är vanliga även i grövre brottmål. Så länge
häktningstiden obligatoriskt skall avräknas har ju den
dömde allt att vinna och ingenting att förlora på att klaga.
Från personal inom kriminalvården hävdas till exempel att
ett mycket stort antal häktade personer överklagar
tingsrättens dom enbart i syfte att fördröja överförandet
från häkte till kriminalvårdsanstalt så länge som möjligt.
Om förhållandena vid våra kriminalvårdsanstalter är
sådana att många klamrar sig fast vid häktena så länge som
möjligt så är det naturligtvis ett problem som måste
åtgärdas med andra medel än att tillhandahålla ett dyrbart
tvåinstanssystem.

Den obligatoriska avräkningen av häktningstid
diskuteras av Domstolsutredningen i betänkandet
Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106).
Utredningen tror att ett system med fakultativ avräkning
skulle minska belastningen på hovrätterna högst avsevärt
(sid 308). Den redovisar också erfarenheterna från
England, där man år 1969 ändrade reglerna så att avräkning
av häktningstiden sker endast i de fall då talan bifalls i
hovrätten. Inom fjorton dagar efter förändringen hade
antalet överklaganden halverats! Domstolsutredningen
lade dock inte fram något förslag i denna fråga emedan den
låg utanför utredningens uppdrag.

Samma dag som regeringen lade fram den nu aktuella
propositionen tillsatte den en enmansutredning med uppgift
att se över överrättsprocessen. Frågan om avräkning av
häktningstid skall tas upp däri. De förslag som nu har lagts
är att anse som provisoriska lösningar på akuta problem. En
utvärdering skall ske när den nämnda utredningen är klar.

Regeln om obligatorisk avräkning av anhållnings- och
häktestid finns i 33:5 brottsbalken. Lagrummet fick sin
nuvarande lydelse genom en lagändring år 1973.
Dessförinnan gällde att avräkning fick ske om det med
hänsyn till omständigheterna så prövades skäligt.

Enligt min mening vore det ytterst värdefullt om man
redan nu återgick till den ordning som gällde före ändringen
1973. Dels skulle det verksamt bidraga till att lösa
hovrätternas akuta problem och dels skulle den utvärdering
som så småningom skall ske komma att omfatta även
avräkningsreglerna.

Det kan hävdas att beredningsunderlaget för en sådan
åtgärd är otillräckligt. Det bör dock inte krävas lika mycket
underlag för ett beslut om återgång till en ordning som vi
redan har bred erfarenhet av som för beslut om helt ny
lagstiftning. Jag vill erinra om att riksdagen nyligen har
fattat beslut om att efter snabbutredning återgå till tidigare
gällande principer för villkorlig frigivning i avvaktan på att
Straffsystemkommittén lägger fram förslag till en definitiv
lösning av den frågan.

En ordning med fakultativ avräkning av häktestid kan
komma att leda till att ett mindre antal personer som inte
får bifall till sin talan i hovrätten måste verkställa fler dagar
i anstalt än som följer av regeln om obligatorisk avräkning.
De kostnader som därvid uppstår kommer emellertid gott
och väl att uppvägas av lindringen i hovrätternas
arbetssituation och minskningen i övrigt av
processkostnaderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den ovillkorliga rätten för personer, som är häktade och
dömts till fängelse av tingsrätt och som överklagar, att
tillgodoräkna sig tiden mellan tingsrättens dom och
hovrättens dom som verkställighet av fängelsestraffet
avskaffas.

Stockholm den 19 april 1993

Christel Anderberg (m)