med anledning av prop. 1992/93:220 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan

Motion 1993/94:Ub3 av Ingela Mårtensson och Kenth Skårvik (fp)

I förslaget till ny läroplan för grundskolan betonas starkt
att svensk skola i dag måste förbereda ungdomen för ett liv
i ''en gränslös värld'' präglad av ''stark internationalisering''
samtidigt som det framhålls att ''Sverige sedan länge är ett
invandrarland'' -- ett förhållande som är mer accentuerat än
tidigare. Sverige kan därför utan tvekan karakteriseras som
''ett mångkulturellt samhälle''. En av de slutsatser som
regeringen drar av dessa faktiska förhållanden är att vårt
land genom de många flyktingarna och invandrarna, där
''alltfler kommer också från avlägsna länder'' får sitt eget
kulturella liv berikat. ''Det vidgar och berikar barns och
ungdomars perspektiv. Det svenska samhället bör dock
eftersträva att bättre än hittills tillvarata och dra nytta av
den tillgång som invandrares annorlunda kunskaper och
erfarenheter utgör.''

Utifrån dessa utgångspunkter är det helt följdriktigt att
ett av de utmärkande dragen för de lagda förslagen är att
undervisningen i svenska och främmande språk för de barn
som har svenska som modersmål kraftigt förstärks och att
målen sätts högt.

Det ter sig då motsägelsefullt att när det gäller
undervisningen i svenska som andraspråk (Sv 2) för
invandrarbarn så föreslås en försvagning av villkoren för
denna undervisning. Detta kommer tyvärr att få negativa
effekter för Sv 2. Det gäller såväl för dess ställning ute i det
kommunala skolväsendet som för lärarutbildningen och
forskningen i ämnet.

Läroplanskommittén tog i sitt slutbetänkande
''Kursplaner för grundskolan'' upp Sv 2 till behandling. Sv
2 betraktades där som ett särskilt, självständigt ämne vilket
markerades genom en egen kursplan som angav
undervisningens syfte, formulerade dess mål och redovisade
de grundläggande principerna för undervisningen. I detta
fall gäller det ett mycket speciellt ämne med dess
annorlunda förutsättningar jämfört med undervisningen i
svenska för barn med detta språk som modersmål.

Kommittén tog fasta på den gynnsamma utveckling som
präglat undervisningen i Sv 2 sedan början av 80-talet.
Forskning och lärarutbildning i ämnet har gett en status som
satt goda spår i undervisningen ute i skolorna -- även om
mycket ännu återstår att göra. Därför möttes
Läroplanskommitténs förslag med tillfredsställelse av dem
som till vardags arbetar med Sv 2 som lärare, lärarutbildare
och forskare.

Propositionen går emot Läroplanskommittén och
berövar Sv 2 ställningen som självständigt skolämne och
menar att ''någon kursplan i ämnet bör inte fastställas''.
Detta innebär en radikalt förändrad syn -- till det sämre.
Förslaget motiveras med ''de svårigheter som är
förknippade med att tillämpa den valda strukturen på
kursplaner''. Det går inte att lägga samma slags
utvärderingsmallar och betygsättningskriterier i åk 5 och åk
9 på Sv 2 som i andra ämnen. Men det är enligt vår mening
inget motiv för att slopa kursplan för Sv 2.

Att ett skolämne har en självständig plats i läroplanen
och en egen kursplan är av avgörande betydelse för dess
position på olika nivåer i utbildningssamhället. Det betyder
ett helt annat utgångsläge vid skolarbetets planering i
kommunerna. Det ger högskolor och universitet underlag
för att kunna och våga utbilda lärare i ämnet.

I dagens debattläge kring den svenska
invandrarpolitiken ger propositionen helt felaktiga signaler
och för dessutom fram en annan målsättning än den som
Läroplanskommittén föreslagit. Dess målskrivning var
formulerad så ''att utveckla en språklig säkerhet för att
kunna vilja och våga använda svenska språket i olika
sammanhang och därmed använda det som ett förstaspråk''.

Statsrådet anger nu att syftet med undervisningen i Sv 2
''är att ge elever med annat modersmål än svenska sådana
kunskaper att de så snart som möjligt kan övergå till den
reguljära undervisningen i svenska''. Vi befarar att det kan
leda till att kommunerna i förtid placerar invandrarelever i
den vanliga undervisningen i svenska.

Göteborgs universitet vänder sig med skärpa mot tanken
att syftet med undervisningen i Sv 2 skulle vara att så snart
som möjligt kunna föra över invandrarelever från Sv 2 till
den vanliga undervisningen i svenska för majoritetselever:
''Denna målsättning har under de gångna decennierna varit
ödesdiger för minoritetselevernas
andraspråksinlärning. -- -- -- De har utlovats en med
svenska majoritetsbarn och -ungdomar jämlik utbildning så
att de skall kunna leva och verka i det svenska samhället på
samma villkor som elever vilka har svenska som
modersmål. Detta mål är realistiskt att uppnå om
minoritetseleverna ges möjlighet att lära sig sitt andraspråk
svenska på sina egna villkor och inte på de villkor som gäller
för dem som har svenska som modersmål.'' Vi delar denna
uppfattning.

Om denna målsättning överges riskerar vi att inom kort
få en generation unga invandrare som språkligt är allvarligt
handikappade. Detta leder till en social situation som
innebär stora problem för ungdomarna och för hela
samhället. Oroande tecken finns redan: Höga
arbetslöshetstal jämfört med majoritetsungdomarna,
gängbildning, våld, etc.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målsättningen för svenska som
andraspråk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att svenska som
andraspråk får en självständig ställning och en egen
kursplan.

Stockholm den 6 oktober 1993

Ingela Mårtensson (fp)

Kenth Skårvik (fp)