med anledning av prop. 1992/93:226 En ny skogspolitik

Motion 1992/93:Jo72 av Georg Andersson m.fl. (s)

Statsbidrag till skogsbilvägar

Skogsnäringen i Norrlands inland befinner sig i en ytterst
svår situation. Efterfrågan på råvaran har minskat kraftigt.
Priserna har sjunkit och fraktkostnaderna stiger.

Den nya skogspolitik som regeringen har presenterat
förslag om i rubricerad proposition utgör ytterligare en
försvårande omständighet. Samtidigt som
råvaruproducenten belastas med ökade fraktkostnader
avskaffar regeringen de sista resterna av statsbidraget till
skogsbilvägar. Detta kan inte accepteras.

Regeringen utgår ifrån principen om att skogsbruket
skall vara självfinansierat. Med anledning härav kan
konstateras att skogsnäringen tillför landet högre
nettoexportvärden än någon annan näringsgren. De
ekonomiska stöd som utgått till skogsbruket har finansierats
av näringen själv.

Det föreligger fortfarande ett mycket stort
utbyggnadsbehov av skogsvägar för att göra det möjligt att
ta tillvara den skogsråvara som finns. Genom
bidragsgivningen kan en samplanering av vägobjekten
garanteras, vilket är ytterst angeläget bl.a. ur
miljösynpunkt. Man kan hävda att få bidrag har, ur
samhällets synpunkt, gett så stor avkastning som just
bidraget till skogsbilvägar. Att avskaffa bidraget är för
många delar av vårt land, som är beroende av skogsbruket,
en katastrof.

I sammanhanget bör man uppmärksamma att åkerier
som trafikerar skogsvägarna erlägger kilometerskatt på
samma sätt som när de nyttjar det statliga vägnätet. Det
innebär att staten tar betydande avgifter på ett omfattande
vägsystem som byggs och underhålls av skogsägarna.
Skogsbruket är således långt mer än självfinansierande i
detta avseende.

Genom skogsvårdsavgiften erhöll staten tidigare en
summa pengar som kunde fördelas till vissa viktiga
stödåtgärder i fråga om skogsvård, forskning och även
bidrag till skogsbilvägar. Regeringen berömmer sig av att ha
slopat denna skogsvårdsavgift. Ibland framställs denna
insats som en regionalpolitisk välgärning. I själva verket
innebär slopandet av skogsvårdsavgiften att möjligheten till
en solidarisk kostnadsfördelning mellan olika regioner inte
längre föreligger. De som förlorat på detta är framför allt
skogsägare i Norrlands inland.

Regeringen är inte beredd att ens följa skogspolitiska
kommitténs förslag om att återinföra ett blygsamt stöd till
planering av skogsvägar om 10 miljoner
kronor. Departementschefen säger sig
visserligen vara medveten om behovet av att skogsvägnätet
utformas optimalt och att vägar inte byggs i onödan och med
felaktig sträckning. Det bör emellertid ligga i skogsägarnas
eget intresse att även i fortsättningen utnyttja
skogsvårdsstyrelsens kompetens på detta område, skriver
jordbruksministern.

Detta uttalande kan hänföras till avdelningen fromma
förhoppningar. De som sysslat med dessa frågor kan
omvittna att en bidragsgivning behövs om en samordning
skall komma till stånd. I många fall är en bidragsgivning
avgörande för att en skogsväg över huvud taget skall bli
byggd. Detta förhållande blir särskilt accentuerat i dagens
svåra ekonomiska läge för skogsbruket framför allt i
området långt från skogsindustrierna.

Vi föreslår därför att en bidragsgivning till skogsvägar
återinförs. Den bör i första hand avse bidrag till planering
men också till byggande.

Regeringen disponerar sedan budgetåret 1990/91 över
ett anslag för Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m. På detta anslag har enligt
uppgift uppstått en betydande reservation. I årets
budgetproposition tillförs 179,9 miljoner
kronor. Vi föreslår att 50 miljoner
kronor av dessa medel får användas för bidrag
till skogsvägar. Som jämförelse kan nämnas att under
budgetåret 1991/92 utbetalades drygt 46 miljoner
kronor till detta ändamål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att bidrag till skogsvägar får
utbetalas inom en ram av 50

000

000 kr finansierat genom anslaget Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder.

Stockholm den 24 mars 1993

Georg Andersson (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Bo Holmberg (s)

Axel Andersson (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Bo Finnkvist (s)