med anledning av prop. 1992/93:228 Ändrade grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m.

Motion 1992/93:Fö7 av Sture Ericson m.fl. (s)

Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst

Utbildning av värnpliktiga för mobiliserings- och
förplägnadstjänst genomförs nu i huvudsak i enlighet med
regeringens uppdrag till Chefen för armén den 10 december
1992. Detta trots att försvarsutskottet vid behandlingen av
frågan framhöll att volymen och de närmare
förutsättningarna för att utnyttja dessa värnpliktiga i
krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde
beslutas först sedan Pliktutredningen hade lämnat sina
förslag. Försvarsutskottet förutsatte att regeringen utan
tidsspillan skulle återkomma till riksdagen med förslag i
frågan. Så skedde alltså inte innan regeringen gav
arméchefen i uppdrag att genomföra nämnda utbildning.

När nu förslaget kommer som en del i proposition
1992/93:228 är de värnpliktiga redan inkallade och arbetar
tillsammans med de civilanställda som är uppsagda på grund
av att värnpliktiga skall överta deras arbetsuppgifter.

I propositionen anges inte vilken volym denna
värnpliktsutbildning har. Däremot refereras ett förslag från
Chefen för armén från augusti 1992 där bl.a. anges antalet
värnpliktiga och antalet civilanställda som till följd av
förslaget blir övertaliga. Detta var det andra förslaget som
kom Pliktutredningen till del och det innebar i stort sett en
halvering i jämförelse med det tidigare förslaget. Chefen för
armén anger sålunda för krigsorganisationens del ett behov
av 11 776
värnpliktiga i mobiliseringstjänst och 4 407
i förplägnadstjänst. Antalet som skall grundutbildas
per år uppger han till 2 500,
varav 1 160
utgörs av mobiliseringsvärnpliktiga och 1 340
av förplägnadsvärnpliktiga. Antalet civilanställda
som därigenom skulle kunna avskedas beräknas till 900 men
justeras ner till 800, vilket antal bättre sägs återspegla de
reella rationaliseringsmöjligheterna.

Regeringen har tagit fasta på Pliktutredningens
bedömning att de militära myndigheterna under
utbyggnadstiden skall utnyttja samtliga civilanställda, som
blir kvar i organisationen och som kan krigsplaceras, samt
flertalet s.k. merbehovsutbildade kockar inom marinen.
Uppsättningstiden av mobiliserings- och
förplägnadsförbanden ökas också enligt Pliktutredningens
förslag från 12 till 15 år. Däremot beaktar inte regeringen
förslaget att föra över fler värnpliktiga med lämplig
utbildning från fältförbanden. Här kommer det att frigöras
stora resurser efterhand som arméns krigsorganisation
krymper. Dessutom finns ett stort antal värnpliktiga som
utbildats utan att ha krigsplacerats. Dessa resurser bör
också kunna utnyttjas i stället för att nyrekrytera särskilda
mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga.

Trots att regeringen accepterar en del av de alternativ till
nyrekrytering som Pliktutredningen föreslagit har den inte
angivit hur det påverkar antalet som årligen skall
grundutbildas. Antalet civilanställda som kan friställas har
däremot uppskattats till 550 i stället för de 800, som Chefen
för armén tidigare uppgivit.

Regeringen anger att det arbetsmarknadspolitiska läget
gör det angeläget att försöka lindra effekterna för de
civilanställda av att mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga införs. På Gotland och i nuvarande
Övre Norrlands militärområde skall berörda civilanställda
därför enbart avvecklas genom naturlig avgång. Det
allvarliga läget gäller tyvärr hela landet, varför det skulle
vara motiverat att förfara på samma sätt överallt.

Pliktutredningen har ifrågasatt lönsamhetsaspekten i
förslaget och snarare menat att det från samhällsekonomisk
synpunkt blir dyrare att ersätta civilanställda med
värnpliktiga i kök och förråd. Pliktutredningen anser att en
årlig uttagning av 450 förplägnadsvärnpliktiga skulle vara
för stor. Propositionens siffror, som alltså är tre gånger
större, var aktuella före inventeringen av andra tillgängliga
resurser.

Utskottet har ännu inte fått det av riksdagen begärda
beskedet om utbildningsvolymen för mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga och i ett läge med den största
arbetslösheten i landet i modern tid är det angeläget att inte
i onödan öka antalet arbetslösa. De förmodade ekonomiska
vinsterna för försvaret av att ersätta civilanställda med
värnpliktiga har starkt ifrågasatts, medan de negativa
samhällsekonomiska konsekvenserna i form av ökade
kostnader för arbetslöshetsunderstöd, förtidspensionering
och omskolning kan beläggas. Därför bör regeringens
förslag avslås och alla civilanställda som blivit uppsagda till
följd härav bör snarast få sina uppsägelser återkallade.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår de i propositionen föreslagna
riktlinjerna om värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst.

Stockholm den 19 april 1993

Sture Ericson (s)

Iréne Vestlund (s)

Ingvar Björk (s)

Christer Skoog (s)

Sven Lundberg (s)

Karin Wegestål (s)

Britt Bohlin (s)

Alf Egnerfors (s)

Åke Selberg (s)

Bengt Lindqvist (s)