med anledning av prop. 1992/93:230 Valfrihet i skolan

Motion 1992/93:Ub160 av Björn Samuelson m.fl. (v)

I dag planeras och genomförs stora ekonomiska
besparingar på skolans område i landets kommuner.
Samtidigt som detta sker försöker regeringen genomföra ett
systemskifte inom utbildningsområdet som riskerar att
ytterligare segregera utbildningen. Det ska ske genom
satsning på fristående skolor och entreprenader där
undervisning i enskilda ämnen rycks ut ur det offentliga
skolsystemet och säljs ut till privata intressen.

Det är i själva verket enbart ideologiska skäl till att
regeringen främjar privata alternativ på bekostnad av
offentliga. Ett litet fåtal elever gynnas. Det ser föräldrarna,
och när kvaliteten sjunker i kommunens skolor så blir de
privata skolorna allt mer efterfrågade.

Det är uppenbart att regeringens förslag om s.k. ökad
valfrihet i praktiken riskerar att leda till en ökad segregation
på skolans område. Enligt Vänsterpartiets mening är en
sådan utveckling helt oacceptabel. Vi vet att social
tillhörighet, föräldrars bakgrund m.m. är ett av de
effektivaste skiktningsmedlen i samhället och att
medvetenheten om detta ofta är störst bland föräldrar i
socialgrupp 1.

Det finns också anledning att betona riskerna med en
ökad etnisk och religiös segregering mellan enskilda skolor
vilket på sikt kan komma att öka främlingsfientligheten och
oförståelsen mellan olika ungdomsgrupper i samhället.

Det är redan idag fullt möjligt för föräldrar att påverka
skolvalet. Enligt skollagen skall föräldrars önskemål om
barns placering beaktas så långt det är möjligt, om detta inte
inkräktar på andra elevers berättigade krav på placering i
en skola nära hemmet. Det är därför fullständigt onödigt att
tvinga föräldrar att välja skola när möjligheten redan finns.

Entreprenader

Regeringen föreslår att kommunerna skall få en generell
möjlighet att lägga ut utbildning inom estetiska ämnen,
ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen på
entreprenad.

För denna undervisning skall även icke lärarutbildade
personer kunna användas. Dessa föreslås också få möjlighet
till myndighetsutövning i form av betygssättning och
disciplinära åtgärder. Vänsterpartiet ser inga som helst
fördelar med att lägga ut undervisning på entreprenad.

Entreprenadsystem riskerar att hota en pedagogiskt
motiverad helhetssyn på undervisningen. Det finns också
betydande problem med uppföljning och utvärdering av en
sådan undervisning.

Vänsterpartiet anser vidare, liksom regering och riksdag
tidigare hävdat, att lärarbehörighet är en nödvändig
förutsättning för att garantera en likvärdig
utbildningskvalitet. Detta bör regeringen som sin mening ge
regeringen till känna. Det finns också rent formellt
anledning att vara kritisk. En så viktig remissinstans som
Riksrevisionsverket anser till exempel att förslaget om
entreprenadlösningar borde analyseras ytterligare.

Fristående skolor på grundskolenivå

Regeringen föreslår att den nuvarande bidragsprocenten
bibehålls, dvs. 85 % av kommunens genomsnittskostnad
per elev och stadium. Dessutom föreslår regeringen att
beräkningsår för tilldelning av medel skall vara innevarande
år och inte föregående år.

Vänsterpartiet anser att en av staten bestämd
bidragsprocent innebär en onödig inblandning i
kommunernas angelägenheter och därmed också är en
inskränkning av det kommunala självstyret.

Regeringen har heller ingen argumentation för att just
85 % skulle motsvara en väl underbyggd nivå. Istället
kommer det in rapporter om att friskolorna är
överfinansierade jämfört med vissa kommunala skolor.
Friskolorna tillåts ju dessutom enligt propositionen att ta ut
en elevavgift. Att regeringen mot sin egen utredare och
trots en stor remissopinion ändå håller fast vid 85 % är
förvånande. Anledningen är antagligen att regeringen inte
ens är intresserad av att de båda skolformerna ska
konkurrera på lika villkor utan att man av ideologiska skäl
är fast besluten att favorisera privatskolorna.

Om Vänsterpartiets mening att staten inte ska lägga sig
i bidragsprocenten inte vinner regeringens gehör föreslår vi
i likhet med utredaren att procentsatsen fastställs till 75 %
av kommunens genomsnittskostnad per elev.

Propositionen föreslår vidare att innevarande budgetår
blir beräkningsgrund. Det innebär att kommunala
nedskärningar snabbare märks också i de fristående
skolorna. Vänsterpartiet anser att detta förhållande är
rimligt om beslutet om bidragsprocent kvarstår efter
riksdagens behandling av ärendet. Vänsterpartiet har också
redan i en motion med anledning av proposition 1991/92:95
om valfrihet och fristående skolor påpekat det orimliga i
den hittillsvarande ordningen.

Den elevavgift som regeringen föreslår ska vara tillåten
ska enligt propositionen vara ''skälig''. Skolverket ska stå
för bedömningen av vilken avgift som är skälig. Statsrådet
hänvisar också till proposition 1991/92:95 där det framhålls
att avgifter inte får uppgå till en nivå som i praktiken stänger
ute elever från fristående skolor. I realiteten finns det
naturligtvis ingen sådan lägsta nivå.

Många familjer lever redan idag på marginalen, ofta
med en påtvingad arbetslöshet som påtagligt sänkt
familjens inkomster. Att då tro att det finns något som helst
utrymme för ytterligare belastning på familjeekonomin i
form av nya ''skäliga'' utgifter tyder snarast på bristande
inlevelse i hur ekonomiskt svaga grupper har det.

Vänsterpartiet yrkar därför avslag på förslaget om så
kallat skäliga skolavgifter.

Fristående skolor över grundskolenivån

Regeringen föreslår att regeringen får i uppdrag att
fastställa en miniminivå för det bidrag elevens hemkommun
skall betala till den fristående skolan. Med samma argument
som vi ovan avvisat skyldigheten för kommunen att betala
en viss bidragsprocent avvisar vi detta förslag om en statligt
fastställd miniminivå.

Det är därtill anmärkningsvärt att staten ska tvinga en
kommun att betala en viss summa för eleverna på privata
skolor medan motsvarande statligt reglerade skyldighet
saknas vad det gäller de kommunala skolorna.

Propositionen behandlar också de så kallade
riksinternatskolorna, dvs. för närvarande Grännaskolan
och Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket. I
propositionen står att läsa, utan att det föreslås några
ändrade bidragsregler, att dessa skolor behöver ett
resurstillskott utöver vad de som fristående skolor skulle få
av kommunen.

Propositionen hänvisar till de särskilda kostnaderna på
grund av internatformen. Vänsterpartiet är inte berett att
godkänna detta synsätt. De föräldrar som väljer att låta sina
barn gå på internatskola bör naturligtvis själva bestrida
denna extrautgift. Det är knappast ett allmänintresse att
finansiera de tillkommande kostnaderna för
internatutbildning.

Val inom det offentliga skolväsendet

Regeringen förutsätter att det finns ett stort intresse från
föräldrar vad gäller dessa skolval som regeringen vill
påtvinga föräldrarna. I propositionen står att det normala
bör vara att elever och hem gör ett aktivt val. Det råder nog
ingen som helst tvekan om att vad regeringen här hoppas på
är ett system med skolpeng i alla kommuner. Vänsterpartiet
ifrågasätter om det hos allmänheten finns ett utbrett
intresse för denna nya marknad.

Det är dessutom så att det redan finns en rätt att byta
skola och klass såvida det inte inskränker på andra elevers
rätt att få gå i den skola som ligger närmast hemmet.

Däremot finner vi det väsentligt att ytterligare
understryka betydelsen av att undervisningens innehåll och
arbetsformer beslutas av elever och lärare tillsammans, för
att därigenom förstärka ett verkligt inflytande över
elevernas arbetssituation.

Tillsyn

Regeringen föreslår att utbildningen i fristående skolor
enbart ska stå under tillsyn av Statens skolverk. En viktig
kommunal uppgift är att utöva tillsyn av skolverksamheten,
och självfallet bör de fristående skolorna också omfattas av
denna tillsyn. I det sammanhanget är de kommunala
skolplanerna ett viktigt instrument för utveckling och
utvärdering av utbildningen inom en kommun.

Skolverket har visserligen det centrala
utvärderingsansvaret för hela skolväsendet men detta
utesluter dock inte att man i kommunerna bör utvärdera
och granska verksamheten. Det är utvärderingar som
genomförs med andra syften än den nationella granskning
Skolverket genomför.

Propositionens förslag om att endast Skolverket ska
utöva tillsyn är olycklig, eftersom kommunerna då ska
betala en verksamhet -- de fristående skolorna -- utan
tillsynsrätt. Detta innebär bl.a. att kommunen inte kan
kontrollera att skattemedel används på ett godtagbart sätt.
Det som sagts om fortsatt kommunal tillsyn bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om
entreprenadförhållanden inom skolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarbehörighet,

3. att riksdagen beslutar att avskaffa den statliga
regleringen av kommunala bidrag till friskolor,

4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, beslutar att sänka
det kommunala bidraget till fristående skolor till 75 % av
kommunens genomsnittskostnad per elev,

5. att riksdagen beslutar att fristående skolor som uppbär
kommunalt stöd inte tillåts ta ut skolavgifter,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en miniminivå
för det bidrag en hemkommun skall betala till fristående
skola över grundskolenivå,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnaderna för
riksinternatskolorna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om val inom det offentliga
skolväsendet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsynsfrågorna.

Stockholm den 26 april 1993

Björn Samuelson (v)

Berith Eriksson (v)

Johan Lönnroth (v)

Elisabeth Persson (v)

Rolf L Nilson (v)