med anledning av prop. 1992/93:230 Valfrihet i skolan

Motion 1992/93:Ub161 av Stina Gustavsson m.fl. (c)

Lanthushållsskolor

I regeringens proposition Valfrihet i skolan anges att
statligt stöd ska kunna ges till skolor vilkas utbildning anses
värdefull ur nationell synpunkt. Enligt vår mening är
lanthushållsskolorna en sådan skolform. Vi delar de
synpunkter som föredragande statsråd framförde redan i
samband med regeringens förslag i proposition 1991/92:157.
Statsrådet underströk i nämnda proposition vikten av att
ungdomar får kunskaper om kostens betydelse för hälsan
och om hushållsekonomi. Vidare ansåg statsrådet att det är
värdefullt att unga människor som vill får mer fördjupade
hushållskunskaper och ges möjlighet att studera vid
lanthushållsskolorna. Likaså framhölls dessa skolors stora
betydelse som förvaltare av kulturarvet.

I utbildningsutskottets betänkande 1991/92:UbU26
angavs kommunernas möjligheter att nyttja
lanthushållsskolorna för delar av sina utbildningsprogram.
Verkligheten har dock visat att kommunerna så gott som
helt saknar detta intresse. Dessutom gör kommunerna olika
bedömningar när ungdomar söker sig till utbildningar vid
lanthushållsskolorna. En del kommuner bekostar
utbildningen i form av t ex internatersättning medan andra
kommuner nekar eleverna denna hjälp. Vi menar att denna
orättvisa inte kan fortsätta. Riksdagen måste ge regeringen
i uppdrag att verka för en lika behandling av elever.

Under årens lopp har olika analyser och utredningar
påtalat betydelsen av kunskaper i kost, hälsa och
hushållsekonomi. Så sägs t ex i rapporten ''Yrkesutbildning
inför 1990-talet'' att många av de kunskaper som behövs för
yrkesutövningen ligger nära de kunskaper som behövs för
arbete i hemmen. I samma rapport refereras en
undersökning där hushållsarbetet uppskattas till 50 timmar
per vecka i barnfamiljer. Med ett uppskattat
marknadslönevärde på cirka 40 kronor per timme blir det
totala marknadsvärdet av hushållsarbete ungefär 300
miljarder kronor per år.

Den yrkesutbildning som ges idag är en mycket teoretisk
sådan där kärnämnena förstärkts på bekostnad av den
praktiska tillämpningen. Det visar sig mycket tydligt t ex i
vård- och omsorgssektorn där avsaknaden av tillämpad
undervisning är stor. Därför är det nödvändigt att samhället
möjliggör inhämtande av ytterligare kunskaper. Det är här
som lanthushållsskolorna, enligt vår mening, har ett stort
berättigande och torde väl fylla de krav som föredragande
statsråd anger om samhällsnyttan.

När de konsumentekonomiska kurserna om ett par år
utgår ur kursutbudet, flera har tillhört den tidigare s k lilla
ramen, är det nödvändigt att den skolform som
lanthushållsskolorna utgör kan fortsätta. Behovet av
utbildning är väl dokumenterat; därför måste regeringen i
samråd med skolorna medverka till ett fortsatt kursutbud.

I propositionen Valfrihet i skolan, kap. 5.4 Skolor vars
utbildning kompletterar det offentliga skolväsendet, anges
inte vilka skolor som egentligen avses. Med hänvisning till
ovanstående och utifrån att föredragande statsråd säger att
det finns skäl att granska de nuvarande kompletterande
utbildningarna anser vi att lanthushållsskolorna väl
uppfyller kraven för ett fortsatt statsbidrag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas ersättning för
elever vid lanthushållsskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lanthushållsskolornas
berättigande till fortsatt statsbidrag.

Stockholm den 28 april 1993

Stina Gustavsson (c)

Anna Corshammar-Bojerud (c)

Sven-Olof Petersson (c)