med anledning av prop. 1992/93:232 Fiskelag, m.m.

Motion 1992/93:Jo100 av Jan Backman (m)

''Grunden för allmänhetens rätt att fiska på allmänt
vatten finns i 2 § fiskerättslagen. Bestämmelsen härrör från
1766 års fiskeristadga enligt vilken varje rikets undersåte
skulle äga frihet att idka och sig till fördel använda fisket i
öppna havet.'' (prop. 1992/93:232 s. 47)

När en sådan bestämmelse skall ersättas är det vikigt att
de nya reglerna upplevs som rättvisa och logiska utifrån de
faktiska förhållanden som råder. Detta krav är inte uppfyllt
när det gäller det aktuella förslaget till
redskapsbegränsningar. I den departementspromemoria
(Ds 1992:70) Enklare fiskebestämmelser som ligger till
grund för propositionen har man hämtat intryck från de
danska bestämmelserna för fritidsfisket.

Förslaget och de danska bestämmelserna är dock inte
identiska. Avvikelserna gäller bl a kroklinor och nät. I
propositionen föreslås en höjning av gränsen när det gäller
kroklinor från vad som föreslogs i promemorian till vad som
gäller i Danmark, men inte för nät där de danska
bestämmelserna tillåter 270 meter mot de 180 meter som
angavs i promemorian och som nu återkommer i
propositionens förslag. Detta kommer att uppfattas som en
synnerligen omotiverad skillnad mellan reglerna på den
danska och svenska sidan av Öresund. Skulle dessutom
skälet vara att man genom begränsningsreglerna ville
förhindra att ett överdrivet fritidsfiskande skulle hota
fisktillgången för yrkesfiskarna blir regelskillnaden ännu
svårare att förklara för dem som med egna ögon ser
trålfiskarnas framfart. Finns det andra fiskevatten där
yrkesfiskarnas behov av skydd väger tyngre är den
rimligaste lösningen att man tillåter olika
redskapsbegränsningar för olika områden.

Ofta delar två eller flera husbehovsfiskare på en båt. De
redskapsbegränsningar som kommer att fastställas måste i
sådana fall gälla varje fiskare för sig. Även när det gäller
eventuell begränsning av det sammanlagda antalet redskap
måste detta räknas på samma sätt.

En fiskeform av stor betydelse både för den bofasta
befolkningen och för turismen är den som bedrivs från
fartyg som går ut med ett större antal fiskande som under
några timmar får möjlighet att med olika redskap pröva
fiskelyckan. Föreskrifterna för denna form av fiske bör
inriktas mot att bekräfta nu gällande regler.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ändringar och
förtydliganden i de i anslutning till fiskelagen utfärdade
föreskrifterna.

Stockholm den 19 april 1993

Jan Backman (m)