med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux

Motion 1993/94:Ub43 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Vi lever i dag i en alltmer mångfacetterad och
svårgripbar värld. Den unga människan utsätts för en
explosion av nya intryck samtidigt som den egna identiteten
formas. Det leder lätt till en känsla av rotlöshet hos den
unga generationen. Social otrygghet och arbetslöshet är ett
växande problem för de nya generationerna. I en sådan
situation har ungdomsskolan ett vidare ansvar än en
utbildningsfabrik vars enda syfte är att förmedla snäva
ämneskunskaper. Skolan måste också skapa en trygg miljö
som gör det möjligt med kontakter mellan människor.
Detta är vår utgångspunkt i bedömningen av regeringens
förslag om en ny läroplan.

Regeringen föreslår i propositionen en totalt förändrad
gymnasieskola. Inspirationen till det nya förslaget med
småkurser i en uppsplittrad skola kommer från
amerikanska high schools. Till skillnad från regeringen
tycker inte Vänsterpartiet att USA har ett
utbildningssystem som är värt att helt kopiera.

Kursutformade system bygger på en kvantitativ syn på
utbildning. Det är en variant av det förödande
fabrikstänkandet som verkligen inte har någon framtid.
Viktiga egenskaper i framtidens arbetsliv är i stället
förmågan till kreativitet, att samarbeta i grupp och att aktivt
kunna söka de sammanhängande kunskaper som erfodras.

För regeringen är det valfriheten för eleverna som är
syftet med det föreslagna systemet av korta kurser. Men
valfriheten begränsas eftersom elevernas möjligheter att
påverka i realiteten inskränks till att välja mellan på
förhand centralt planerade kurser. Dessa blir därmed år
från år lika eftersom kurserna ska betygsättas och dessa
kursbetyg bör motsvara samma värde just år från år.

Möjligheterna till en elevstyrning som inriktar arbetet på
projekt och teman som utgår från elevernas intresse och
fantasi blir i praktiken nära nog omöjliga. Gränserna för
valfriheten blir alltså till syvende och sist att välja från en
redan dukad bricka och inte bry sig om vad man själv förmår
att skapa. Valmöjligheterna kommer med säkerhet också
att begränsas av vilket utbud en viss skola kan erbjuda.

Det handlar i grunden om huruvida man betraktar
människan som en skapande varelse med intresse för att
aktivt påverka sin situation eller om människan i första
hand är en konsument som ska välja och vraka från en redan
given meny.

En uppenbar konsekvens av kurssystemet är att
klassgemenskapen försvinner. Klassen är för ungdomar den
ram inom vilken man kan bygga en fungerande social
gemenskap. En klass kan fungera som en demokratisk
enhet som kan ge inflytande över skolan och
undervisningen. Problemet är inte att eleverna i dag har ett
för stort inflytande över undervisningen, utan problemet är
att hitta former för ett ökat inflytande.

Elevernas rätt till inflytande måste tydligt framgå av
läroplanen. Det bör framgå att det är eleverna som
tillsammans med lärarna skall planera, genomföra och
utvärdera undervisningen. Detta står i direkt strid med
regeringens förslag om en kursutformad skola. Beträffande
elevernas inflytande vill vi också hänvisa till vår motion till
regeringens proposition 1992/93:250.

Det finns också uppenbara risker för att aktörer utanför
skolan erbjuds att konkurrera om dessa kortkurser. Det
vore en förödande utveckling om ett sådant
marknadstänkande fick genomslag inom gymnasieskolan.
Det skulle leda till en krämarmentalitet som är väsensskild
från de humanistiska bildningsideal som borde genomsyra
ungdomsskolan.

Vänsterpartiet vände sig skarpt mot regeringens tidigare
förslag om att luckra upp kraven på lärarbehörighet för
undervisande. Vi avvisade regeringsförslaget om
borttagande av meritvärderingsförordningen för lärare. Vi
ser regeringens förslag om kursuppdelning av
gymnasieskolan som en följd av ovan nämnda
regeringsförslag.

Det är bara något år sedan som riksdagen efter mycket
noggrann beredning och förändringar i då liggande
regeringsförslag tog beslut om att införa program på
gymnasieskolan. Vi anser att de olika programmen utan
ytterligare fragmentisering i kurser uppfyller kravet på
valfrihet.

Det är tveksamt att efter så kort tid som bara något år
gå in och ytterligare detaljstyra i den nya gymnasieskolan
då erfarenheterna av den nya programbaserade
gymnasieskolan är begränsade. Vi ifrågasätter också om en
indelning i kurser verkligen är rätt sätt att tillvarata lärarnas
professionalism och kreativitet.

Vänsterpartiet anlägger alltså ett kritiskt förhållningssätt
till regeringens förslag om en kursutformad gymnasieskola
och menar att också nackdelarna måste fram i ljuset.
Vänsterpartiet föreslår alltså att riksdagen avslår
regeringens proposition i denna del för att avvakta en
utvärdering av den programbaserade gymnasieskolan innan
vidare förändringar beslutas.

Beträffande de internationella överenskommelserna
som Sverige har undertecknat, bl.a. FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna, Konventionen om barnets
rättigheter osv, så säger regeringen att dessa dokument inte
bör göras till text som får förordningskaraktär utan att
motivera detta närmare. Vänsterpartiet delar däremot
Läroplanskommitténs mening att det är lämpligt att dessa
dokument skall fogas som en bilaga till Läroplanen. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet är motståndare till betyg. Vi har
utvecklat vår kritik mot betygen i vår motion till regeringens
proposition 1992/93:220. Problemet med urval till vidare
studier har anförts som ett hinder för en gymnasieskola utan
betyg. På senare år har emellertid högskoleprovet i högre
grad kommit till användning vid urvalet till tidigare studier.

Numera har ju de olika högskolorna själva övertagit
ansvaret för sin antagning. Ett beslut som lett till en stor
förvirring med en antagning som av många sökande upplevs
som slumpmässig och oorganiserad. Med den ''frihet'' som
detta gett borde det vara helt följdriktigt att låta
högskolorna själva hitta sina urvalsinstrument. Det kan i
vilket fall inte längre vara nödvändigt att gymnasieskolan
ska stå till tjänst med något sorteringsinstrument. Det borde
därför finnas förutsättningar för att nu på allvar pröva en
helt betygsfri gymnasieskola. Riksdagen bör därför besluta
att avslå regeringens förslag till betyg grundat på en
kursutformad gymnasieskola.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till
kursutformad gymnasieskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de internationella
överenskommelserna,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till betyg
grundat på en kursutformad gymnasieskola.

Stockholm den 6 oktober 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)