med anledning av prop. 1992/93:36 Vissa frågor om den kommunala ekonomin

Motion 1992/93:Fi3 av Hans Gustafsson m.fl. (s)

Riksdagsbeslutet våren 1992 om den kommunala
ekonomin

Socialdemokraterna medverkade när det gäller frågor
om den kommunala ekonomin under våren 1992 i
riksdagsbeslut bland annat till att statsbidraget till
kommunerna skall bygga på principen om ett samlat
statsbidrag, en s.k. påse. Vi godtog emellertid inte den
fördelningsnyckel som regeringen föreslog. Våra förslag till
vårriksdagen om att genomföra reformen i två steg och att
en helt ny fördelningsnyckel skulle arbetas fram avvisades.

Socialdemokraterna sa nej till regeringens förslag att dra
in 7,5 miljarder kronor varje år från och med 1993 samt
därutöver engångsindragningar från kommuner och
landsting. Vi avvisade också regeringens förslag om ett
lagfäst skattestopp för 1993.

Socialdemokraterna sa ja till förslaget om en ny ordning
för utbetalning från staten till kommunerna av
kommunalskattemedel. Staten svarar i dag för uppbörden
och betalar två år i efterskott ut kommunalskattemedel till
kommuner och landsting. Socialdemokraterna tog i
regeringsställning initiativet till en omläggning av den
ordningen så att kommunerna skulle få utbetalningarna det
år som inkomsterna uppstår.

Den till vårriksdagen framlagda propositionen var inte
heltäckande utan i den aviserades bland annat att
kompletteringar skulle ske genom senare framlagda
propositioner. Socialdemokraterna kritiserade denna
ordning, eftersom det skulle leda till att kommunerna
tvingas genomföra budgetarbetet för 1993 på ett osedvanligt
osäkert underlag.

Proposition 1992/93:36

Allmänt om propositionen

Den nu framlagda propositionen följer upp vårens
riksdagsbeslut och innehåller förslag om vissa av de
nödvändiga kompletteringarna. Dessvärre ger den inte det
tillskott som behövs för att fullständiga bilden över det
regelverk mm som erfordras.

I propositionen anges ''Det finns ännu inte något
underlag för att dra slutsatser om utfall och genomförande
av reformen'', (sid 24). Regeringen avstår från att i
propositionen redovisa vilka effekter reformen leder till och
meddelar istället riksdagen att den saknar underlag för att
dra slutsatser. Regeringen avstår därmed från att fullfölja
riksdagens beställning från i våras, då det bland annat
uttalades att riksdagen fortlöpande bör få en uppföljning av
förändringarna i den kommunala verksamheten. Riksdagen
skulle redan till hösten 1992 föreläggas en första avstämning
och att det är angeläget att effekterna på kommunnivå så
långt som möjligt är belysta.

Regeringen redovisar ingen uttalad uppfattning om vilka
konsekvenser som riksdagens redan fattade och nu
föreslagna beslut leder till. Det bör noteras att vårens
riksdagsbeslut inte i något avseende ändrade vad regeringen
föreslagit.

Bristen av en analys av effekterna av de fattade besluten
och konsekvenserna om de nu framlagda förslagen skulle
genomföras är upprörande. Vi finner dessa förhållanden
synnerligen klandervärda. Riksdagen bör genom ett
uttalande ge regeringen denna uppfattning till känna.

Hemställan i propositionen -- korresponderar ej med
den löpande framställningen

Hemställan i propositionen omfattar sju punkter.
Samtliga punkter gäller förslag till lagstiftningsåtgärder. I
propositionen behandlas emellertid även en del andra saker
som inte följs upp med ''klämmar''. Detta gäller exempelvis
avsnitten 3.2
En metod för ekonomiska regleringar under 1993
(sid 37)

3.3 Förstatligande av kommunala bostadstillägg till
pensionärer (KBT) och bostadsbidrag (sid 39)

3.4 Korrigering av den ekonomiska regleringen av
äldrereformen (sid 40), i den del som inte gäller lagstiftning 4.2
Slutavräkning av kommunalskattemedel ....
avseende år 1992 (sid 45)

5.1 Bidrag med anledning av att ett nytt
statssbidragssystem m.m. införs för kommunerna (sid 46)

5.2 Bidragsåret 1994 (sid 47).

I vissa fall anges i den löpande texten ''jag föreslår'' utan
att detta följts upp med någon hemställan. Detta gäller
exempelvis på sid 42 vad gäller korrigeringar av den
ekonomiska regleringen av Ädel-pengarna.

För bidragsåret 1994 anges i ''rutan'' att regeringen bör
bemyndigas att fördela ytterligare bidrag för att
övergångsvis mildra vissa effekter. Något bemyndigande
begärs emellertid inte.

Riksdagen inbjuds inte heller att ta del av vad som anförs
i propositionen i nu aktuellt sammanhang. Det är enligt vår
uppfattning tveksamt om riksdagen på eget initiativ skall
uttala sig i dessa frågor. Riksdagen bör i stället begära
förslag som från så väl formella som praktiska
utgångspunkter klarlägger vad som skall gälla så att den
förvirring som nu skapas genom oklarheterna i
propositionen m.m. snarast kan komma att elimineras.

Ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn

När det gäller den ekonomiska regleringen mellan staten
och kommunsektorn så kvarstår betydande oklarheter och
osäkerheter. Det är synnerligen otillfredsställande att
förslag till åtgärder saknas som skulle eliminera problemet
med att ett antal kommuner inte omfattas av
statsbidragssystemet. Detta förhållande är för regeringen
en graverande orättvisa. Än mer anmärkningsvärt är det
eftersom antalet kommuner som ställs utanför ökar i
omfattning. Denna utveckling visar på bristerna i
statsbidragssystemet.

Rubriken ''3.2 En metod för ekonomiska regleringar
under 1993'' saknar täckning i form av förslag.

I en motion till 1991/92 års riksmöte, 1991/92:Fi84, har
vi redovisat de principer efter vilka den ekonomiska
regleringen mellan staten och kommunsektorn skall
utformas. I denna motion pekade vi på att det dåvarande
regeringsförslaget utformats så att de sju rikaste
kommunerna i landet inte ingår i utjämningssystemet. Vi
ansåg det upprörande att dessa kommuner inte medverkar
i indragningen av kommunala resurser. Vi föreslog en
tvåstegslösning, som skulle ha givit möjligheter till att lösa
bland annat detta problem. Riksdagen följde emellertid
propositionen och skapade därmed denna direkt stötande
orättvisa i statsbidragssystemet.

I den nu aktuella propositionen finns inga förslag som
eliminerar denna orättvisa. Propositionen redovisar heller
inte det aktuella förhållandet för hur många kommuner som
är med i respektive står utanför systemet. Vissa uppgifter
gör gällande att antalet kommuner som står utanför
systemet har ökat.

Riksdagen bör med hänvisning till vad som anges i
motion 1991/92:FiU84 och till vad som anges i
reservationerna som undertecknats av socialdemokratiska
ledamöter i finansutskottets betänkande 1991/92:FiU29
samt vad som anges i denna motion begära ett nytt förslag
till statsbidrag till kommunsektorn och den ekonomiska
regleringen mellan staten och kommunsektorn m.m.

Sammanfattande intryck av propositionen

Propositionen ger ett förvirrande intryck. Den har det
gemensamt med vårens proposition att överskådligheten
och tillgängligheten satts på undantag. Informationsvärdet
är begränsat och som beslutsunderlag är den undermålig.

Våra övriga förslag

Omfattningen av förslagen i denna motion

I denna motion begränsar vi oss i övrigt till att enbart
lägga fram förslag i frågor som har en direkt anknytning till
de sju punkter som regeringens hemställan i propositionen
omfattar. Överväganden om den kommunala ekonomin och
de mera allmänna ekonomisk-politiska synpunkterna för vi
fram i kommande motioner som avges med anledning av
aviserade propositioner.

Skattestoppet

Allmänt om skattestoppet!

Vi socialdemokrater vill bevara och utveckla en vital
kommunal självstyrelse. Vi vill även i fortsättningen slå vakt
om det lokala ansvaret för verksamhet och ekonomi. Att
genom lagstiftning upprätthålla långvariga kommunala
skattestopp är inte förenligt med vår syn på kommunal
självstyrelse. För 1993 gäller ett lagstadgat kommunalt
skattestopp. Ett lagstadgat skattestopp är ett mycket
allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Ett
sådant bör endast tillgripas temporärt och under korta
perioder. Det kan med fog hävdas att ett långsiktigt
skattestopp innebär en inskränkning och ett ingrepp i den
kommunala självstyrelsen som är oacceptabelt.

Den ''ventil'' till överprövning som finns är märklig. Den
ger en möjlighet till överprövning i riksdagen av
kommunala budgetar. Detta står inte i överensstämmelse
med de grundläggande principerna för den kommunala
självstyrelsen.

I propositionen föreslås en särskild lag om undantag från
gällande kommunal skattebegränsning. Ett pastorat skall
ges rätt att utan hinder av det kommunala skattestoppet få
höja skattesatsen. Propositionen redovisar vissa
summariska bedömningar om ekonomin m.m. för Fröskogs
pastorat. Vissa motiveringar förs fram om varför skatten till
pastoratet skall få höjas. Höjning medges emellertid inte
med vad pastoratet yrkat.

De skäl och omständigheter för en höjning av skatten i
Fröskogs pastorat och som tydligen accepteras av
regeringen kan säkerligen förebäras av många. Rättviseskäl
kan därför anföras som motivering till varför skattestoppet
bör upphävas generellt.

Även från andra utgångspunkter kan förslaget om
skattestopp ifrågasättas. Syftet med det nya
statsbidragssystemet torde vara att skillnader mellan
kommuner i utdebitering enbart skall vara ett uttryck för en
självvald nivå på standard och åstadkommen effektivitet.
Ett skattestopp skulle således hindra en kommun att
arrangera verksamheten på det sätt den önskar. Ett
skattestopp kan dessutom i viss del komma att motverka
den effekt som statsbidraget ytterst syftar till, nämligen att
inom ramen för den kommunala självstyrelsen åstadkomma
en rationell kommunal verksamhet.

I sammanhanget vill vi påtala att med ökande krav på
service, ibland understödda av rättighetslagar i förening
med skattestopp, så kan kommunsektorn med ett
skattestopp tvingas ut i en låneekonomi som snabbt leder
till helt ohållbara förhållanden. De senaste veckornas
händelser på lånemarknaden visar på sårbarheten.

Det finns anledning att överväga värdet av att ha lagen
om skattestopp kvar. Budgetarbetet för 1993 i kommuner,
landsting och kyrkliga församlingar är inne i ett slutskede.
Med de gällande bestämmelserna om när skattesatsen
formellt skall fastställas är det i många fall poänglöst att ha
lagen om skattestopp kvar. Få kommuner etc. kan av
praktiska skäl ändra inriktning i budgetarbetet i syfte att
höja skatten. De som gör det har säkerligen fullgoda skäl
och jämfört med Fröskogs pastorat fullt jämförbara eller
starkare.

Sammanfattningsvis finner vi därför att lagen om
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för 1993 kan
upphöra att gälla.

Utbetalning av kommunalskattemedel

Vid vårriksdagens behandling av de
kommunalekonomiska frågorna sa vi socialdemokrater ja
till principförslaget om en nyordning av utbetalningen från
staten till kommunerna av kommunalskattemedel.

I propositionen läggs fram förslag till hur den tekniska
lösningen av utbetalningen skall genomföras. Den
föreslagna uppräkningsfaktorn skall enligt föredraganden
''så väl som möjligt spegla den förväntade utvecklingen av
kommunernas och landstingens sammantagna
skatteunderlag under året före beskattningsåret och
beskattningsåret.'' Tekniken för att åstadkomma spegling är
en uppräkning med en för hela sektorn genomsnittlig
faktor. I propositionen anges att det inte finns ''några
erfarenheter av uppräkningsfaktorns träffsäkerhet.'' Ingen
bedömning redovisas av träffsäkerheten i det föreslagna
systemet. Med propositionens egen argumentering kan den
valda lösningen därför ifrågasättas.

Föredraganden redovisar därtill att behovet av
ytterligare tillfällen för delavräkning till följd av stora
löneförändringar under löpande år övervägts. Slutsatsen är,
dock utan att övervägandena redovisas, att det är tillfyllest
med två avräkningstillfällen. Denna slutsats kan vara riktig,
men på det nuvarande beslutsunderlaget kan rimligheten
ifrågasättas.

Vi kan inte godta den föreslagna tekniska lösningen för
utbetalning av kommunalskattemedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en analys av
konsekvenserna av förändringarna inom den kommunala
sektorn m.m.,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
begär förslag till klarlägganden m.m. i de delar av
propositionen där propositionens hemställan inte följer upp
vad som anges i den löpande propositionstexten,

3. att riksdagen avslår proposition 1992/93:36 samt i
enlighet med vad i motionen anförts begär förslag till nytt
förslag till statsbidrag till kommunsektorn och den
ekonomiska regleringen mellan staten och
kommunsektorn,

4. att riksdagen upphäver lagen (1992:672) om
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för 1993.

Stockholm den 21 oktober 1992

Hans Gustafsson (s)

Allan Larsson (s)

Roland Sundgren (s)

Per Olof Håkansson (s)

Lisbet Calner (s)

Arne Kjörnsberg (s)

Sonia Karlsson (s)

Alf Egnerfors (s)

Börje Nilsson (s)

Jan Bergqvist (s)

Leif Marklund (s)

Marianne Carlström (s)

Jan Björkman (s)

Carin Lundberg (s)

Ingvar Johnsson (s)

Lars Ulander (s)