med anledning av prop. 1992/93:42 Förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen m.m.

Motion 1992/93:Ub30 av Stefan Kihlberg och Johan Brohult (nyd)

Regeringens proposition om förstärkning av den
grundläggande högskoleutbildningen innehåller en
diskussion -- kring vikten av ökad kvalitet inom
högskoleutbildningen och vikten av en utbyggnad av
volymen högre utbildning -- som vi välkomnar och till fullo
instämmer i. Våra invändningar är endast baserade på
uppfattningen att man bör gå ännu längre än regeringen
vågat föreslå.

Vi vill återupprätta Sveriges plats bland världens främsta
industri- och välståndsnationer -- även inom akademisk
utbildning och forskning. För Ny demokrati är investeringar
och satsningar inom den akademiska utbildningen och
forskningen en av de viktigaste och mest angelägna
investeringarna Sverige kan göra för att säkra ett fortsatt
framtida välstånd -- såväl materiellt som kulturellt. En
positiv utveckling genom och inom akademisk utbildning
och forskning kan emellertid aldrig styras av ett
regeringskansli och ett utbildningsdepartement. Däremot
kan den uppmuntras och underlättas. Hög kvalitet och
dynamik skapas genom individuella insatser, utförda inom
ett akademiskt system med stora befogenheter och stort
ansvar av personer, som erhåller rätt stimulans men som
samtdigt måste vara beredda att bli utbytta, om och när de
inte uppfyller kraven.

Vi anser emellertid att nuvarande system där regeringen
bestämmer om tilldelningen av antalet högskoleplatser är
både centralstyrt och planekonomiskt. Enligt vår
uppfattning bör systemet vara efterfrågestyrt -- givet att
kvaliteten ej eftersätts. Detta innebär att varje universitet
eller högskola antar ett så stort antal av de behöriga
sökande (helst alla) som de anser sig klara av utan att
tumma på kvalitetsaspekterna -- och erhåller ekonomiska
resurser från statsmakterna i paritet med detta. En
konsekvens av vår uppfattning är att vi under de närmaste
tio åren för utbildningskostnaderna vill tillämpa samma
princip somför kostnaderna för sjukförsäkringen, dvs
acceptera att de blir vad de blir med målet att så snabbt det
går uppnå världens kvalitativt bästa akademiska
grundutbildning. Vi vill samtidigt se till, att var och en som
har begåvningsförutsättningar för akademiska studier skall
få chans till sådana. Vi anser, att det inte finns några
oövervinnliga motsättningar mellan kvantitet och kvalitet i
en akademisk utbildning, som utformas på vetenskaplig
grund och med den utbildningsmetodik akademisk
utbildning kräver.

I dessa, i princip obegränsade, satsningar, skall det bara
finnas en enda restriktion -- kvalitet. Det skall finnas plats
för var och en som uppfyller de höga och kontrollerade
kvalitetskraven -- men först när dessa uppfylls.

I detta sammanhang och med hänsyn till pågående
beredning inför kommande planeringsperiod vill vi också
aktualisera en annan fråga intimt knuten till kvalitetsfrågor
inom lärarutbildningen. I maj förra året beslutade
riksdagen (med vår hjälp) att bifalla en (s)-reservation som
innebar att riksdagen uttalade sig för att placera
lärarhögskolan i Stockholm i Södertälje av
lokaliseringspolitiska skäl. Ett noggrannare studium av
detta alternativs konsekvenser i kvalitetshänseende för
utbildningen kombinerat med de dramatiskt försämrade
ekonomiska förutsättningarna för Sverige, har emellertid
lett oss fram till uppfattningar som gjort att vi omprövat vårt
ställningstagande.

Vi anser att lärarhögskolan i sin helhet bör vara placerad
i Stockholm. Avgörande för detta ställningstagande är att
en högkvalitativ lärarutbildning förutsätter integrerade
studier med universitet och fackhögskolor. I propositionen
framhålls särskilt sambandet mellan forskning och
rekrytering av lärare i ett ämnesperspektiv. En central
placering i huvudstaden blir då en förutsättning för att
kunna uppfylla de av riksdagen tidigare beslutade
utbildningspolitiska målen likaväl som de i den aktuella
propositionen föreslagna kvalitetssatsningarna. I
Stockholm finns förutom närheten till universitetet och
fackhögskolorna också tillgång till referensbibliotek samt
en praktikorganisation -- i form av ett uval av lämpliga
handledare och praktikplatser -- som byggts upp under en
lång följd av år.

Behovet av att försörja Stor-stockholmsområdet med
välutbildade lärare skall inte heller underskattas -- lika lite
som vikten av att kunna rekrytera kvalificerade studenter
och välmeriterade lärarutbildare. Det är en truism att
konstatera att Stockholm därvidlag är mer attraktivt än
Södertälje.

Tunga ekonomiska skäl talar också mot en flyttning till
Södertälje. Det har således efter riksdagsbeslutet
framkommit att en samlad lokalisering till
Rålambshovsområdet är fullt möjlig genom tillgången till
Rålambshovs sjukhusbyggnader. Högskolans nuvarande
område kan också utökas då det gäller tillgång till tomtmark
och lokaler, vilket är mycket betydelsefullt därför att även
en kraftigt expanderande högskola fortfarande kan
inrymmas inom Rålambshovsområdet. Genom att utnyttja
byggnaderna som tillhör Rålambshovs gamla sjukhus --
lokaler väl lämpade att användas som institutions- och
undervisningslokaler -- finns möjligheter för lärarhögskolan
att expandera och samtidigt skapa en samlad lokalisering av
dagens utspridda lokaler. Sålunda visar kalkyler som
upprättats efter riksdagsbeslutet av två olika och oberoende
byggföretag att produktionskostnaderna för
Rålambshovsalternativet är cirka 250 miljoner lägre. De
årliga hyreskostnaderna blir därmed också väsentligt lägre i
Rålambshov. Vid riksdagsbehandlingen våren 1992 var
dessa viktiga fakta ej kända av riksdagen.

Vi vill inte heller sticka under stol med att vi är oroade
över kvaliteten inom delar av lärarutbildningen. Vi kan inte
blunda för det faktum att risken finns att alltför många
mindre väl skickade lärare släpps ut från lärarhögskolorna.
Den låga intagningspoängen till många lärarutbildningar
kombinerad med icke graderade betyg under utbildningen
och den fullständiga avsaknaden av betyg och prövning i
lärarskicklighet tycker vi är anmärkningsvärd och djupt
oroande.

Vi vill återupprätta den höga status läraryrket än gång
hade. Det gör man inte genom att blunda och förneka
problemen. Redan med ambitionen att skapa Europas
bästa skola krävs mycket stora ansträngningar och ökade
krav på lärarna -- vi tycker att Sverige ska sikta på att
erbjuda världens bästa skola -- och då krävs
toppkvalificerade lärare som är stolta över sitt yrke och de
resultat deras elever presterar. Vi tror också att det vore
lämpligt att lokalisera andra akademiska utbildningar i
anslutning till lärarhögskolan i Rålambshov -- detta skulle
kunna ge HLS välbehövlig stimulans och inspiration från
lärare och studerande utanför skolvärlden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvalitet inom akademisk
utbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om efterfrågestyrd resurstilldelning
inom akademisk utbildning,

3. att riksdagen med hänvisning till kravet på kvalitet i
lärarutbildningen och kravet på kostnadseffektivitet som sin
mening ger regeringen till känna att högskolan för
lärarutbildning i Stockholm bör behållas på det nuvarande
området i Rålambshov,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvaliteten inom
lärarutbildningen.

Stockholm den 10 december 1992

Stefan Kihlberg (nyd)

Johan Brohult (nyd)